FÖRSTA MAJ OCH VÅRT BEHOV AV TRÖST

För ett par tre decennier sedan delade vi i Tuff ut ett blad till de demonstrerande på första maj. Det innehöll den strof som Henrik Menander inte tog med när han 1902 översatte Internationalen från franskan. Denna bortcensurerade vers sjöngs för länge sen i Radio Tuff av Nyboda musikklasser, men sången har försvunnit bland de tusentals program som sedan dess gjorts. Men så här lyder den:

Till krigets slaktande vi dragits
vi mejats ned i täta led.
För furstars lögner har vi slagits
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler
mot våra grannar än en gång,
vi störtar våra generaler
och sjunger broderskapets sång.
Upp till kamp....etc, etc.

På första maj kom ingen morgontidning, men det gjorde inget, för Sveriges Radios P1 hade mycket hörvärt att bjuda på. Horace Engdahl jämförde Internationalens franska originaltext med Menanders översättning. Han fann, att på svenska fanns det tydliga drag från den kristna traditionen, medan det franska originalet var präglat av upplysningens, naturrättens och franska revolutionens idéer.

Kulturradion hade ett inslag om Stig Dagerman. Där citerades hans medgivande om att han saknade tro. Därför, menade han, kunde han inte bli någon lycklig människa, ty en lycklig människa behöver inte frukta att hennes liv är ett meningslöst irrande mot den vissa döden, som han skriver. En sak är dock han fast övertygad om: ”Människans behov av tröst är omättligt”.

Under en reportageresa i Tyskland 1946 såg Dagerman massor av mänskligt elände, som hans skildrade i sin bok ”Tysk höst”. Han har svårt att rangordna det mänskliga lidandet det första året efter kriget:

"Annars är det värst överallt --kanske. Men om man är lysten på rekord, om man vill bli expert på ruiner, om man önskar en provkarta på allt vad en utraderad stad kan bjuda på i ruinväg, om man vill se inte en stad av ruiner utan ett landskap av ruiner, ödsligare än en öken, vildare än ett fjäll och lika fantastiskt som en ångestdröm, är det kanske ändå bara en tysk stad som räcker till –Hamburg”.

(En lång text om boken ”Tysk höst” finns på bloggen http://www.vedebesegrade.blogspot.com/ )

Stig Dagerman ville bli bekräftad och led av prestationsångest. För oss som ibland undrar om vi verkligen gör någon nytta under våra korta jordeliv kan denna hans dagsvers kanske vara till tröst:

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket,
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Men Dagermans eget behov av tröst var alltså omättligt. Redan 1954, vid 31 års ålder, begick han självmord.
----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1183) 2008-05-04

PS: De flesta kommentarer till mina texter är tyvärr anonyma. Det verkar fegt men kanske bör man bara tycka synd om dessa som inte vågar stå för sina åsikter. De yttrar sig ofta oerhört självsäkert men har inte ens civilkurage nog att sätta ut sina namn. Det känns därför onödigt att svara dessa verbala krypskyttar. De som däremot i demokratisk ordning framträder med sina namn är intressanta och kan till och med ges utrymme i Radio Tuff. Ofta kör de anonyma med en enda käpphäst. Det spelar för dem ingen roll vad jag skriver om i skilda ämnen. Så länge jag inte med hull och hår är beredd att enbart fokusera på deras hjärtefråga tycker de att alla mina synpunkter är helkassa. De lider av tunnelseende.