FRAMHÅLL DET BÄSTA I OLIKA RELIGIONER!

I Tuff har i många år diskussionscaféet med det vitsiga namnet Filosofika funnits. Senaste träffen handlade om krig i religioners namn. Som vanligt var det högt i tak trots människor med olika övertygelser och trosuppfattningar. Nästan lika många åsikter och infallsvinklar som deltagare. Toleransen var stor. Skulle Filosofika ha varit världen skulle alla konflikter ha lösts icke-våldsligt genom diskussion.

Det är alltför lätt att i historien hitta förfärliga exempel på hur religioner fått motivera och rättfärdiga krigiska massmord. I Filosofika är dock frågorna långt flera än de självsäkra svaren. Är det inte ofta så att makthavare utnyttjar religioner för att stärka sin egen ekonomiska eller politiska situation? Var ens trettioåriga kriget i första hand ett religionskrig? Var inte svenskarna mera måna om att få kontrollera de tyska flodmynningarna med sina stora tullinkomster än att värna om religionsfriheten och bekämpa det katolska Habsburg? Och hade inte det protestantiska Sverige god hjälp av det katolska Frankrike, som hade kardinaler till och med i sin politiska ledning?

Vi hör ofta om blodiga stridigheter mellan sunni- och shiamuslimer i Irak, nu på sistone också i Libanon. Men också där finns det anledning att undra, om inte andra motiv än de religiösa är minst lika starka. Shiitiska Hizbollah stöds av en del kristna libanesiska grupper medan andra kristna libaneser stöder den mera sunnidominerade regeringen. Och i kulisserna verkar ett stim av länder: Syrien, Iran, Saudiarabien, Israel, USA med flera.

Man bör kanske fråga sig om religionernas dualism, deras ständiga uppdelning i onda och goda eller demoner och änglar, verkligen bidrar till en bättre värld. Det blir en väldigt djup klyfta mellan ”vi” och ”dom där andra”. Muslimska fundamentalister surrar om det ”sataniska” väst och en ”pånyttfödd kristen president” i USA fördömde ju för några år sedan ”ondskans axelmakter” och slog fast att ”de som inte är med oss är emot oss”. Vi vet vilka enorma mänskliga tragedier han orsakat i två av dessa ”ondskans axelmakter”, Afghanistan och Irak. Ibland finns det anledning att undra om de självgoda inte rentav ställer till med större elände än de så kallade ”onda”.

Vi vet alla att kristendomens gyllene regel säger att det vi vill att andra ska göra mot oss, det ska vi också göra mot våra medmänniskor. Liknande fina bud finns i alla stora religioner. Ändå ställer varmt religiösa människor upp i krig för att döda andra, trots att inget brott är värre eller synd svårare än att mörda. Kan det bero på att de heliga skrifterna också innehåller en massa annat, som får de krigiska att hitta ursäkter för sitt mördande? Men uttrycket ”heligt krig” borde självfallet brännmärkas som den i särklass värsta hädelsen i alla religioner.

Det finns dock religiösa människor som vägrar att behaga krigiska herrar och inte viker sig för den öronbedövande krigspropagandan. För tio år sedan berättade vi här i Radio Tuff om den österrikiske bonden Franz Jägerstätter. I motsats till andra kristna tyskar och österrikare vägrade han att deltaga i kriget mot de "de ogudaktiga ryska bolsjevikerna". Han menade att kriget bara skulle drabba en massa oskyldiga människor i ett annat land. (Av flera tiotals miljoner dödade européer i andra världskriget utgjorde ryssar och tyskar en klar majoritet, men eftersom de leddes av Stalin och Hitler är det inte opportunt att ömka dem). Den 9 augusti 1943 avrättades Franz Jägerstätter. Den tyske fängelseprästen sa den natten att han då --för den enda gången i sitt liv--hade fått träffa ett helgon.

I vintras berättade vi i Radio Tuff om muslimen Abdul Ghaffar Khan, en av Gandhis medarbetare i den icke-våldsliga kampen för frigörelse från britterna. Ghaffar Khans anhängare var många och de kallade sig för ”guds tjänare”. De menade att Koranen betonade kärlek och icke-våld, men när de demonstrerade fredligt blev många av dem dödade av brittiska kulor.

Det finns så många goda människor i alla religioner. Tänk om de kunde stiga fram skuldra vid skuldra och påminna sina trosfränder om att kärnan i religionerna är kärlek och broderskap. Då skulle vi få en mycket bättre värld.
-------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1184) 2008-05-11