Kära lyssnare!
Aldrig är det så vackert som i den underbara månaden maj. Och i år tycker jag det är vackrare än någonsin. Varje morgon i en veckas tid har jag vaknat av att solen strålar in genom fönstret, himlen är klarblå och bron till Danmark lyser över glittrande vågor. Vita segel tycks sväva fram över böljorna, måsarna skriar och duvorna på takutsprånget är galna av vår- och parningsglädje.
Tur att vi inte befinner oss i Österrike just nu. Jag tänker då inte på den förfärliga familjetragedin i Amstetten, som tidningarna har frossat i. Nej, jag förblir vid hänryckningen. I dagarna sammanstrålar i Mondsee i Österrike schamaner och helbrägdagörare från hela världen för att utbyta sina erfarenheter. Så ska den koreanske schamanen Kim Keum-Wha visa hur hon med hjälp av extatiska danser kommer i kontakt med andevärlden. Indianen Stående Örnen ska presentera en egen teknik som ger människor energi och stabilitet. Det tycks vi behöva i denna värld av galenskaper. Men jag låter mig nog hellre ryckas hän av vårfägringen än av andevärlden.
På tal om Österrike så förvånas jag ständigt över denna flod av böcker om en viss österrikare, nämligen Adolf Hitler. Den mannen tycks fascinera om och om igen. En ny biografi över denna tyrann har sett dagens ljus. Förlaget Historiska Media har gett ut boken Adolf Hitler av Bengt Liljegren, som i och med denna skildring vill ”avdemonisera” Hitler. Det gör han genom att späcka sin bok med mängder av vardagliga händelser i Hitlers liv. Inte vet jag om världen är betjänt av ytterligare en bok om mannen som har dragit fördärv över så många miljoner människor.
Nej, jag vill hellre berätta om en annan bok som kommit ut just i dagarna, nämligen en biografi över änkan efter greve Claus Schenk von Stauffenberg, mannen som placerade en bomb under bordet i Hitlers högkvarter den 20 juli 1944. När von Stauffenberg lämnade bunkern och hörde explosionen bakom sig var han säker på att Hitler hade omkommit vid attentatet. Vad han då inte visste var att Hitler sekunderna innan hade gått runt bordet och på så sätt undkommit döden. Massor med böcker har skrivits om detta ämne, men alla har de slutat ungefär vid attentatsmännens avrättning, för de var ju flera som hade planerat
Hitlers död. .
Men vad hände med familjerna? I fallet Stauffenberg hotade Hitler ju med att utrota hela familjen. I den nya boken ”Nina Schenk Gräfin von Stauffenberg” berättar dottern Konstanze von Schulthess om familjens och framförallt änkans öde efter Claus Schenk von Stauffenbergs avrättning. Grevinnan Nina, som alltid har framställts som högdragen och totalt ovetande om mannens planer, framställs av dottern som en klok, varmhjärtad och mycket välinsatt och medveten kvinna.
Nina von Stauffenberg, som lärde känna sin man redan som 16-åring var nästan från början, åtminstone från 1939, väl informerad om och införstådd i sin mans planer. Men han hade ”befallt” henne att framställa sig själv som en ovetande kvinna som skötte hem och barn och tvättade blöjor och smutstvätt. Grevinnan, som redan hade fyra barn, var gravid i tredje månaden med den dotter som aldrig fick lära känna sin far och som nu, efter moderns död, skrivit denna bok.
När familjen fick kännedom om attentatet var Claus Schenk von Stauffenberg redan avrättad. Tre dagar efter attentatet arresterades den gravida änkan och fick tillbringa månader i olika koncentrationsläger, där hon också födde dottern Konstanze. Författarinnan skildrar bland annat en episod som verkligen visar på ödets iron. Vid en av baddagarna i koncentrationslägret låg Nina i ett badkar bredvid änkan efter Ernst Thälmann, kommunisten som Hitler hade låtit fängsla redan 1933. Nina von Stauffenberg med sin nyfödda dotter överlevde de sista krigsmånadernas fasor och kunde efter frisläppandet återförenas med sina fyra andra barn om vilkas öden hon hela tiden hade hållits ovetande.
Dottern Konstanze skildrar moderns 90-årsdag med en känsla av triumf. Hela familjeklanen på 50 personer var församlad och alla hade en känsla av ”tji fick du, Hitler, oss utrotade du inte!”
Jag kan bara hoppas att boken snart finner en översättare så att ni alla kan ta del av detta kvinnoöde.
Med en önskan om en skön och avkopplande pingsthelg hälsar från Limhamn
-------------------------------------------------
Marianne Stalbohm-Stieger, Radio Tuff (nr 1184) 2008-05-11
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar