MILITÄRT PROCENTSKOJ OCH GAMLA MYTER

När jag undervisade tonåringar i matte brukade jag kolla om de förstått det där med procent genom att fråga: ”Vad väljer ni att få: En procent av familjen Wallenbergs förmögenhet eller hundra procent av min?” Då flinade de åt mig och svarade att de i det här fallet föredrog den enda procenten framför de hundra. Bravo, de hade begripit.

På 1980-talet sysslade jag mycket med att avslöja de många militaristiska myterna. Svensk militär försåg skolor och föreningar med massor av filmer, ljudbildband, färggranna broschyrer och journalisterna åt alltför ofta och okritiskt ur militärernas händer. Ett stående tema var ”nedrustningen” eller ”urholkningen” av vårt militära försvar. Det försökte man bland annat ”bevisa” med ett diagram, som visade en brant fallande kurva. Från 1960 till mitten av 1980-talet hade den fallit från ett värde på 20 till under 10. Den gav intrycket av att militärens anslag hade mer än halverats, och väldigt många lurades.

Vad var det för kurva? Jo, den visade hur stor procent militärutgifterna genom åren hade utgjort av de totala statsutgifterna. Men i fast penningvärde var 8-9 procent av Sveriges budget 1985 mycket mera än 20 procent av den 1960. Vård, omsorg, skola med mera hade fått ännu större ökningar av skattepengar än militären. En klar upprustning beskrevs alltså som en bekymmersam och farlig nedrustning. Det mina matteelever faktiskt hade fattat låtsades militärens informatörer inte om att förstå. Läste nyligen i Svenska Dagbladet (19/3) en artikel av Svenska Freds’ Ola Mattsson och Linda Åkerström, som påpekar att samma propagandistiska skoj med procent ännu förekommer.

Sen till ett helt annat ämne: Gång på gång förebrås jag på nätet för att jag varken förstår eller vill förstå vilka som egentligen låg bakom den 11 september 2001. Kritikerna tycks mena att det nog var Bush och kompani som själva utförde illdådet. Jag stämplas också som historielös, eftersom jag inte kan dra de rätta slutsatserna av riksdagshusbranden i Berlin 1933.

Jo, för 50 år sen trodde också jag på att det var nazisterna som tuttade på det tyska riksdagshuset. Så stod det nämligen i ”bibeln” för oss historiestudenter, Princeton-professorn R R Palmers bok ”Nya tidens världshistoria”. Men i den reviderade upplaga som min son en generation senare läste vid Umeå universitet hade det ändrats till: ”Nazisterna beskyllde utan några verkliga bevis kommunisterna för att ha anlagt branden”

Det var socialdemokraten Fritz Tobias, som i en artikelserie i Der Spiegel och sedan 1962 i en tjock bok, ”Der Reichstagsbrand, Legende und Wirklichkeit” visade att det varken var kommunister eller nazister som anlagt elden utan den unge holländske anarkisten Marinus van der Lubbe, helt på egen hand. Att man så länge beskyllde nazisterna för branden berodde framför allt på hur hänsynslöst de utnyttjade den för att likvidera den tyska demokratin.

1934, samma år som van der Lubbe avrättades, mördades i Leningrad stadens ledande bolsjevik, den populäre Sergej Kirov. Eftersom det blev startskottet för Stalins utrensningar av hundratusentals människor åren därpå har många påstått att det var han som stod bakom mordet. Men 1994 kunde KGB-veteranen Pavel Sudoplatov i en bok avslöja, att Kirovs mördare, Nikolajev, hade starka personliga skäl för sitt dåd, eftersom hans hustru fanns bland Kirovs älskarinnor.

Slutsats: Att olika illdåd utnyttjas betyder inte med nödvändighet att de som utnyttjar dem för egna syften också har begått dem. Riksdagshusbranden hjälpte Hitler och Göring att tysta deras motståndare, kommunister och socialdemokrater. Mordet på Kirov gav Stalin en anledning att med nackskott döda massor av ryssar, därav många kommunister. 11 september gav Bush och amerikanska hökar en anledning att anfalla Afghanistan och Irak och nu mullra krigiskt mot Iran. Möjligen skulle jag kunna tänka mig – men det är ren spekulation – att skickliga underrättelseagenter anade vad som skulle hända i USA 2001 men höll käft, därför att det i förlängningen gynnade deras egna länders intressen.
-------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1180) 2008-04-13

PS 1: Sommaren 1999 hördes på Tyresöradion en halvtimme med rubriken ”Riksdagshusbranden i Berlin 1933 – en historisk kontrovers.” .
PS 2: I min bok ”Förbannad pacifist” finns (sid 16) en artikel jag skrev på Aftonbladets kultursida 1986. Den har rubriken ”Svensk nedrustning är en myt” och tar upp just det militaristiska skojet med procent