Kära lyssnare!
Nej, jag tänker inte dra hela historien med HSB:s lurendrejerier härnere i Skåne. Visserligen skall vi ha årsmöte i min HSB-förening den 22 april, men då hoppas och tror jag att vi väljer hedersmän och -kvinnor i min förening. Vi har inte plats här för sådana som beviljar sig miljonbonusar och tjänstebilar för 1,2 miljoner kronor. Människor skall ha rejält betalt för gott arbete, men de skall inte roffa åt sg. Makt gör många fartblinda.
Vet ni, kära lyssnare, när jag hör talas om sådana oförskräckta myglare, då känner jag en extra stor stolthet över att få vara medarbetare i en förening som TUFF. Vi är en förening där alla arbetar enbart för glädjen över få hjälpa till på platser i världen där fattigdomen gör människor beroende av vår hjälp. Inte ett öre av de insamlade pengarna går till ersättningar åt de aktiva inom TUFF. De girigbukar som håvar in bonusar och tjänstebilar lirar i en helt annan division.
Fartblinda blev även två före detta hjältar i Danmark. Nyligen hade den danska filmen ”Flammen & Citronen” premiär. Filmen handlar om besaettelsen, det vill säga den tyska ockupationen av Danmark under andra världskriget. Bara drygt en vecka efter premiären har filmen redan slagit en rad rekord: Dyraste danska filmen någonsin, största marknadsföringen och den visas på flest biografer någonsin.
Varför har den då blivit en sådan succé? Motståndskämparna under Andra världskriget blev under lång tid betraktade som stora hjältar och väckte fascination både i Danmark och i Sverige. De kämpade ju mot nazisterna och då var alla medel tillåtna. När nu filmen, som är fritt baserad på historiska fakta, visar upp de agerandes handlanden och låtanden baxnar man inför de båda ”hjältarnas”, Flammens och Citronens, likgiltighet inför människoliv. Under sin verksamma tid deltog de i sabotageaktioner mot tyskarna och dödade utan dom och rannsakan ett tiotal danska medlöpare. Efterkrigstidens hjältedyrkan av dessa båda, som avrättades av nazisterna 1944, var omåttlig. Då tänkte man inte på att både dessa och andra partisaner inte alltid lät ädelmodet tala, utan ofta kom personliga hämndaktioner och privata affärstransaktioner in i bilden när människoliv släcktes.
Jag har alltid haft en viss motvilja mot denna hjältedyrkan av motståndsmän, antingen de nu kallar sig partisaner, maquisards eller farc-gorilla. Dessa så kallade frihetshjältars agerande medför nästan alltid stor skada för den befolkning de säger sig vilja rädda undan diktatorer. Oftast slutar aktionerna i tragedier. Titta på barnsoldaterna i Afrika, se på civilpersones lidande i Tjetjenien, ägna en tanke åt Ingrid Betancourt, den dödssjuka franska politikern som befinner sig i gerillans våld i Sydamerika.
Med fart rör sig också ett tåg genom Tyskland. ”Zug der Erinnerung”, hågkomstens tåg som det kallas, visar en rullande utställning över Förintelsen och koncentrationslägrens fasor. I veckan kommer tåget till Berlin, där det är tänkt att det skall stanna i tio dagar. Bundesbahn, tyska SJ, vill dock inte ha tåget på centralstationen, på grund av ”tekniska svårigheter” som de säger. Gissa om det blev uppståndelse? Själv frågar jag mig om dessa förintelsemanifestationer verkligen gynnar dem det ytterst berör eller om det finns vinstintressen bakom även där.
En hädisk tanke, som man knappt får tänka. Men i detta fritänkande radioprogram får man tänka alla tankar – utan vinstintresse. Härnere blommar forsytiabuskarna och körsbärsträden och rabatterna är täckta av penséer i alla tänkbara färger. Jag njuter.
Sköt om er och njut även ni, om inte av blommande träd, så dock av den underbara naturen i Tyresö
hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger (Radio Tuff 2008-04-13)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar