Många föreningsaktivister har länge dystert undrat om den gamla demokratiska folkrörelsemodellen är hopplöst förlegad. Folk i åldern 50 plus är fortfarande aktiva men många organisationer får mer och mer karaktären av pensionärsföreningar. Anslutningen från yngre har varit avtagande exempelvis till politiska partier, ja till och med till frikyrkosamfunden.
Men häromdagen kontaktades Tuff av 17-årige Anton Klepke från Hägersten. Han vill rentav starta ett nytt parti, som han kallar Pacifistisk Solidaritet. Och han har funderat en del över livsviktiga frågor. Det framgår av den politiska plattform han skissat. Bland annat skriver han:
”1,1 miljarder människor lever idag i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än en dollar om dagen. Mer än 850 miljoner människor lever i kronisk hunger eller undernäring och det dör cirka 25000 människor, de flesta barn, varje dag av svält eller svältrelaterade tillstånd. (Källa: UN Millennium Project, 2005). Detta beror till stor del på världsordningen vi har idag där en liten del av jordens befolkning lever gott på den större delen av jordens befolknings lidande. Vi accepterar inte att det enda som görs från väst är "förebyggande arbete”, demokratiprojekt (läs demagogi) och bistånd lite då och då. Enda anledningen till att vi i väst kan sitta och diskutera om vi ska tjäna 10 000 eller 20 000 efter skatt är att det finns miljarder människor världen över som betalar priset för vår TV-apparat, våra varor och vårt välstånd.”
Han tror inte att det går ”att påverka nationellt för att förändra internationellt är den rätta vägen”. I stället anser han att
”ett land och ett folk som engagerar sig i de stora frågorna, som aktivt tar kampen mot världsförtryck och miljöförstöring också kommer att bli visare i de mindre frågorna, som könsfördelningen på arbetsplatsen eller nedläggandet av ungdomsgården nere på hörnet.” (....) ”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli en bättre värld, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Anton tror inte att våld eller krig löser några problem. Man kan inte göra slut på ett förtryck genom att bruka våld, menar han. Och han påpekar att vi i väst är rejält överrepresenterade i användandet av våld. Hans syn på ekonomi framgår bland annat av det här:
”Det är sjukligt att producera bilar, mobiler med inbyggda spel och modesaker i en värld där hundratals miljoner lider av kronisk hunger och ännu fler lider av extrem fattigdom, bara för att bilar och mobiler är det som säljer, då de fattiga ju inte har några pengar och därför inte är intressanta för marknadsekonomin”.
Anton Klepke tror på att människor i samarbete kan åstadkomma viktiga förändringar. Det finns inte några små människor, för ingen människa är för liten för att kunna påverka, menar han. Om bara en på hundra gick från tanke till handling skulle hela världen kunna förändras, tror han. Det påminner om den kinesiska vers, som skickades till Tyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) av våra indiska partners och som blivit en hoppfullt ledmotiv i föreningens frivilliga arbete på gräsrotsnivå:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change
the face of the world
”Pacifistisk Solidaritet” rekommenderar en övergång till KRAV och Rättvisemärkt och ser ingen motsättning mellan nationella intressen och arbetet för internationell solidaritet:
”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli bättre, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Så långt gymnasisten Anton Klepke. I nästa Radio Tuff hoppas jag få intervjua honom
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1065) 2006-01-29
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar