”GODA KRIGARE”, SOM MÖRDAR CIVILA
(Följande krönika skrevs 1986 men är tyvärr fortfarande aktuell)
Inga är så självgoda som de goda krigarna. Deras oförvitlighet är så gränslös, att inga mord är för skändliga för att begås av dem. De lyckas till och med att intala sig, att deras mördande befrämjar det goda och människovänliga. De blir ofta hyllade. Deras egendomliga metod har en lång och vidskeplig tradition bakom sig.
I vår tid sker militära massmord under trosvissa knäfall för Gud, Allah, kapitalism, kommunism, frihet, rättvisa, demokrati och andra intill hjärntvätt propagerade honnörsord. Och kärnvapenmakternas goda krigare är beredda att utplåna allt liv för sina höga ideal.
RUE MONTMARTRE 1914
Utanför Café Croissant på Rue Montmartre i Paris den 31 juli 1914: Den unge patrioten för undan gardinen till det öppna fönstret. Alldeles framför sig ser han den breda ryggtavlan på mannen, som väckt hans hat och rädsla. Han höjer sin revolver och skjuter två skott. Sen står han kvar på trottoaren, beväpnad med revolver och den goda krigarens belåtenhet.
När han fem år senare ställdes inför rätta blev han frikänd. Frankrike hade då utkämpat första världskriget. De många goda krigarna firades som hjältar. ”Segern” hade byggts på miljoner unga dödade. Vad spelade då ett mord till för roll, även om det hade begåtts just föra krigsutbrottet?
Dessutom hade den goda krigaren på Rue Montmartre dödat för fosterlandet, också han. Under sin värnplikt hade han oroats av antimilitaristisk agitation. Och timmarna före sitt dåd hade han på Paris’ gator blivit upprörd över en demonstration mot det hotande kriget. Han dödade i övertygelsen om ”att rädda sitt land”, vad denna klyscha nu må betyda.
FREDSAKTIVISTEN JEAN JAURÈS
Den mördade var Jean Jaurès, professor i filosofi och socialistledare. Fredsaktivist och socialist hade han blivit ”inte genom indignation och känslor utan genom att tänka efter i många år”, som Jolo uttryckte det i sin lysande bok ”1914”.
Dagen före mordet hade han tillsammans med andra av Europas socialistledare gjort ett sista desperat försök att stoppa det annalkande storkriget. De hade samlats i Bryssel och Jaurès hade utropat: ”Ner med kriget—krig mot kriget!” För att markera den internationella arbetarrörelsens sammanhållning lade han armen om sin tyske kollega. I det upphetsade stämningsläget hemma i Frankrike var det en gest som de många militaristerna uppfattade som landsförräderi.
När Jaurès begravdes hade första världskriget redan brutit ut. Men det var inte bara stöveltramp som ekade mellan husväggarna i Paris den dagen. Också massornas jubel över kriget hördes där liksom överallt i Europa. Snart skulle glädjeropen förbytas till gråt och många av de jublande ruttna i massgravar.
Kanske tänkte Bertolt Brecht på Jaurès när han diktade:
På väggen stod det med krita:
De vill ha krig.
Den som skrivit det
har redan stupat
Brecht skrev dessa rader 1938. Då var en ny generation goda krigare i full färd med att förbereda ett ännu värre krig
GODA KRIGARE SOM KALLAS TERRORISTER
Några av de goda krigarna blir inte beundrade av alla. Deras lilla grupp kallas för terrorister av dem som inte gillar deras syften. De anklagas för att urskillningslöst döda också oskyldiga civila, när de sprider död och förintelse i tåg, tunnelbanor eller köpcentra.
Visst dödar vi civila, medger då de goda krigare som kallas terrorister, men än sen, det gör alla goda krigare i alla goda krig.
Det finns i detta en ovedersäglig logik, låt vara från militaristiska utgångspunkter. Faktum är att all statistik på förlustsiffror från moderna krig visar att de goda krigarna främst dödar barn. kvinnor och obeväpnade män.
De goda krigarna riskerar ofta sina egna liv. Det är ingen tröst för deras många offer eller för anhöriga till dessa. Men det står i en viss kontrast till alla dem som i trygghet kan göra pengar och karriär på de goda krigen. Till dem hör inte bara militaristiska politiker, vapenfabrikanter och försvarsbyråkrater utan också en massa opinionsbildare, som i sina förljugna men spännande skildringar i olika medier får oss att tro på de goda krigen.
”SÖRJ INTE, ORGANISERA ER”!
Vi som orkat resultatvärdera krigen vet, att de inte är goda. Därför måste vi varje gång de goda krigarna slår till kämpa ännu hårdare mot deras villfarelser. ”Sörj inte, organisera er!” sa Joe Hill, mördad 1915. Hans ord citerades ibland av Olof Palme, mördad 1986 -- sannolikt av en god krigare.
-----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1036) 2005-07-10 (Krönikan skrevs ursprungligen för PAX nr 4/1986 och gav namn åt min bok ”Goda krigare –och andra militaristiska myter”, där den finns på sid 29 ff)
Goda krigare och snälla länder
SvaraRaderaRätt eller fel eller så här får man inte tänka?
Det finns två länder landet snälla och landet dumma.
I landet snälla är alla lyckliga och arbetar flitigt.
I landet dumma är nästan alla olyckliga, lata och till och med lite dumma för dom gör inte som i landet snälla.
I landet snälla kan man vart fjärde år få välja mellan två nya ledare, det kallar människorna i landet snälla för demokrati.
I landet dumma träffas man varje fredag i små grupper och pratar om saker som man sedan för vidare till han som bestämmer, det kallas för diktatur.
En dag väljer folket i landet snälla en snäll farbror som får bestämma, den snälla farbrodern tycker inte om han som bestämmer i landet dumma. Så farbror bestämmare bestämmer att en hel drös snälla människor skall ta bussarna till stora lokaler som kallas fredsfabriker och tillverka båtar, flygplan och snälla bomber. Nu börjar människorna i landet snälla att springa på åkrar och leka fredskipning, dom ropar snälla ord till varandra och leker med pangpåkar som andra snälla oskyldiga människor tillverkar i fredsfabriker.
Snällbestämmaren bestämmer att flera 100 tusen snälla människor skall åka båt, flyga och kasta fredsbomber på bestämmarna i landet dumma, det tycker alla är bra. Att 25000 dumma oskyldiga ledsna människor i landet dumma dör det är sånt man får ta när man är snäll. Ledsna dumma människor är konstiga och ibland riktigt elaka, några ledsna dumma från landet dumma åker till landet snälla i hemlighet, fy så hemskt. I landet snälla går dom in och köper saker i en kemikalieaffär som dom mixtrar lite med och lägger sedan små fredspaket på några bussar och i några tunnlar där snälla människor åker till sina fredsfabriker eller till andra jobb för att kunna betala skatter till snälla bestämmaren som använder snälla skatteslantar för att betala alla snälla fredsmissionärer.
Fy vad dumma dom är mot alla oskyldiga, låt oss jaga och döda alla dumma och ge mera pengar till snällbestämmaren som gör allt så rätt och riktigt.
2005-07-10 / K A S