Barack Obama har inte långt kvar som president. Han är nu
vad amerikanerna säger en lam anka, a lame duck.
Jämfört med hans två möjliga efterträdare, Trump eller
Clinton, blir hans eftermäle positivt. De båda presidentkandidaterna tycks för
många amerikaner erbjuda ett val mellan pest och kolera.
I ett mycket viktigt avseende har Obama dock misslyckats,
Den världsberömde australiensiske journalisten John Pilger skriver nu:
”2009 stod president
Obama inför en beundrande publik i Prag, i hjärtat av Europa. Han förband sig
till att befria världen från kärnvapen. Folk jublade och några grät av lycka.
En ström av plattityder fyllde medierna. Obama fick följaktligen Nobels
fredspris.”
Men Pilger fastslår sedan att ”allt var bluff” och han
påminner om vad som sedan har hänt:
”Obamaadministrationen
har framställt mera kärnvapen, mera kärnstridsspetsar, mera avskjutningssystem,
mera kärnvapenfabriker. Enbart på stridsspetsar
till kärnvapen spenderades det mera under Obamas tid än under någon amerikansk
president. Kostnaden över 30 år är mera än en biljon dollar.”
(En biljon dollar motsvarar den svindlande summan av 8 500
000 000 000 kr).
Pilger varnar för upprustningen och det hot som
kärnvapenmakten Ryssland måste känna:
”Under de senaste 18
månaderna har den största uppbyggnaden av militära styrkor skett sedan andra
världskriget, ledda av USA, längs Rysslands västra gräns. Inte sedan Hitler
invaderade Sovjetunionen har utländska trupper presenterat ett sådant
demonstrativt hot mot Ryssland”
Pilger efterlyser de folkliga protesterna mot upprustning
och kärnvapenhot och frågar som avslutning på sin artikel:
”Vad har hänt med traditionen av folkliga aktioner, obundna av partier?
Var finns modet, den skapande fantasin och engagemanget som behövs för den
långa resan mot en bättre, rättvis och en fredlig värld? Var finns
dissidenterna inom konst, film, teater, litteratur?
Var finns de som vill bryta tystnaden? Eller måste vi vänta tills den
första kärnvapenmissilen avlossas? ”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar