Krim 2014 -- Irak 2003

En oblodig annektering välkomnad av folket

Nästan varje gång Ryssland förs på tal av svenska politiker och medier nämns dess annektering 2014 av halvön Krim. Den var mot folkrätten får vi veta. Folkomröstningen, som gav ett överväldigande stöd för Krim i ryskt ägo igen var till stor del fejkad, får vi också veta. Men oberoende opinionsundersökningar har sedan visat att en överväldigande andel av Krims befolkning välkomnat att tillhöra Ryssland.

Michail Gorbatjov, vars politik var avgörande för enormt viktiga händelser för ett kvartsekel sedan: Berlinmurens fall, det kalla krigets slut och Sovjetunionens upplösning. Hans insatser gjorde att han rättvist fick Nobels fredspris 1990. Han har nu på tal om Krim sagt att han liksom Putin –som han annars kritiserar -- skulle ha återbördat halvön till Ryssland. Hans motivering var: ”Jag respekterar alltid folkets vilja och de flesta i Krim ville återförenas med Ryssland”

Ryssland har dock i väst fördömts och utsatts för omfattande sanktioner, som också drabbat europeiska företag. Putin för en aggressiv politik anses det. Det riktiga i det är att Ryssland upprustar. Fortfarande har landet dock bara ungefär en tiondel av USA:s rustningar och bara 8 procent jämfört med de 28 Nato-ländernas militärutgifter.

I väst kallas annekteringen av Krim för en ”invasion”. Man undrar då ängsligt hur många som dödades. Det lär vara en ukrainare och en ryss – för all del två för många.

Invasionen av Irak: Många dödade

I februari 2003 var vi miljoner ute på gatorna i Europa och protesterade mot planerna på ett krig mot Irak. I Stockholm var vi ca 50 000 demonstranter. Men detta folkliga motstånd brydde sig ledare -- i västliga demokratier? – inte om.

USA med Englands stöd anföll Irak. Huvudmotivet var att Saddam Hussein påstods ha massförstörelsevapen trots att vapeninspektören Hans Blix hade meddelat att hans team gjort inspektioner på 700 ställen i Irak men inte funnit några.

Men den västliga pressen larmade vilt om Iraks militära förmåga. På DN:s kultursida skrev härom veckan Maria Schottenius, som 2003 var kulturråd i London om de brittiska tidningarnas överdrifter: ”Tabloidernas löpsedlar skrek ut att Saddams bomber skulle komma att utplåna London på trekvart.”

 

Man påminns om det gamla konstaterandet: ”Krigets första offer är sanningen”

 

Schottenius har som rubrik på artikeln: ”Tony Blair går till historien för ett vansinnigt krig”. Och kriget i Irak var inte bara vansinnigt. Hundratusentals irakier dödades, ännu flera tvangs att fly från sina hem. Det ledde fram de eländiga förhållandena i Irak med ständigt dödande, de senaste åren också av framväxten av IS med sin mordiska terror.

 

Om Iraks politiker sedan Saddams tid säger Widad Zaki, aktiv i Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén i Radio Tuff nr 1418: ”Då fanns det en tjuv, nu finns det många”

 

Ryssarna begick folkrättsbrott vid återförlivandet av Krim, får vi ständigt veta. Men folkrätten kränktes ju också av USA och Storbritannien. Men det ska vi förstås inte bråka om.