Expo exponerar sin demagogi (2010)

(Nu går ju det osakliga drevet mot mig igen. Unga moderater hänger ut mig med otäcka skymford, som de på tre veckor inte hittat ett enda belägg för. Expo angriper mig nu med nya lögner, som jag kommer att bemöta. Om Expo skrev jag följande 2010):

Håhåjaja. Åter ylar vargarna, våra dagars själutnämnda inkvisitorer. Förra gången drevet gick mot mig för fullt var 1997. Då publicerade Expressen en helsida om mig, full av politiskt korrekta lögner. Minns hur en judisk vän ringde och berättade att han då blivit kontaktad av medietemplens häxjägare, som ville ha komprometterande upplysningar om mig. Han varnade mig: ”Akta dej, dom där är blodhundar”. Och min gamle vän Roland Schütt (1913-2005), han som skrev så ömsint om sin judiska mamma Zipa i succéboken Kådisbellan, skrädde inte orden, när han i Radio Tuff fördömde Expressen.

Trodde att tidningen Expo, som påstår sig värna om det mångkulturella, skulle uppskatta att jag på frivilligbasis radiointervjuat många hundra utomlandsfödda från 70-80 länder. Eller att de skulle gilla att jag med mitt frivilliga arbete i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) tillsammans med mina kamrater bidragit till massor av utmärkta projekt i Indien och flera andra länder med människor av mörkare hudfärg än vår.

Ack nej! Nu är det en Jonathan Leman som i Expo (nr 3/2010) ondgör sig över mig, ja han använder Joe McCarthys gamla skamgrepp guilt by association, så att också Tuff och Svenska Freds drabbas. I ingressen finns med versaler det kvasireligiösa ordet FÖRNEKELSE. Jag sägs försvara ”förintelseförnekare”, eftersom jag i Radio Tuff för några år sedan betecknade Paul Rassinier som ”modig sanningssägare”. Men hur många vet vem Rassinier var? Leman aktar sig noga att för att berätta det, för det passar ju inte alls in i hans syften.

Medger att jag har lätt att identifiera mig med Paul Rassinier, som var pacifist, socialist och historiker. Han var under den tyska ockupationen av Frankrike aktiv i en motståndsrörelse, som bland annat smugglade judar till Schweiz. Han infångades av Gestapo och fick nästan två otäcka år i koncentrationslägren Buchenwald och Dora. Kom hem fysiskt bruten men hedrades som hjälte. Det förblev han inte så länge, för när han läste grova överdrifter i sina medfångars berättelser höll han inte käft. Påpekade bland annat att det i Buchenwald inte fanns några gaskamrar för massdödande av människor, något som militärdomstolen i Nürnberg efter falska vittnesmål fastslagit, vilket också kom in i historieböckerna till och med på universitetsnivå. I dag hävdar historikerna att det var en historieförfalskning.

Under åren efter kriget blev Rassinier varg i veum hemma i Frankrike, nästan lika ofta åtalad som förtalad. Men till och med Leman måste väl hålla med om att han var en modig motståndsman? Och var han inte också modig, när han vågade gå emot strömmen och berätta sina sanningar om Buchenwald?

Jag förebrås nu också för att ha berättat om att Arno Mayer i en bok påstått att källorna till studiet av Auschwitz är både sällsynta och otillförtillitliga. Dessutom påstår han att flera i Auschwitz dog av ”naturliga orsaker” än av avrättningar. Mayer är av judisk börd och har faktiskt varit professor i det mycket ansedda Princeton-universitetet. Men självfallet kan också han liksom andra historiker ha fel.

I Expo kommer också historikern Lars M Andersson till tals. Men om återgivningen av hans ord är lika selektivt vinklade som mina avstår jag från att kommentera dem tills jag vet vad han egentligen har sagt.

Jonathan Leman strör lösryckta ord ur sitt sammanhang för att tvåla till mig, när han inte lockas att felcitera mig som när han påstår att jag sagt: ”Jag förnekar inga förintelser varken två miljoner tyskar som fördrevs och etniskt rensades...”. Nej jag talade om att fjorton miljoner tyskar etniskt rensades och att uppåt två miljoner av dem dog eller dödades på kuppen.

Min svåraste synd tycks vara att jag också berättat om massmorden på ryssar, tyskar, kineser, japaner och andra, ja också om de ca tre miljoner bengaler som 1943 dog av svält under sina brittiska kolonialherrars krig. Men om vi tror på alla människors lika värde måste detta också få gälla om alla folk som hade ett helvete under det förödande andra världskriget. I ett sådant krig kan ingen grupp ta monopol på lidandet, som den amerikanske historikern och folkrättsprofessorn Alfred-Maurice de Zayas har påpekat.

Judarnas öde var lika förfärligt som det är välkänt. Men det förekom andra förfärliga men långt mindre kända förintelser i det krig som kostade 40-50 miljoner människor livet. Går inte krig just ut på förintelse?
---------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1277) 21/11-5/12