PRODUKTIVA RADIO TYRESÖ PÅ VERS

Radio Tyresö, också kallad Succékanalen 91,4, hörs världsvida på webben www.tyresoradion.se. I närradions styrelse, vars ordförande är Anders Linder, har Ann Sandin-Lindgren under året gjort ett jättejobb genom att hjälpa de allt flera radiomakarna, och varje vecka tillsammans med den datatekniskt oumbärlige Theodor Lindgren lägga in alla nya program.  

Radiomakarna nämns nedan med förnamn. De fullständiga namnen är: Åke Sandin, Leif Bratt, Gunnel Agrell Lundgren, Björn Malmberg, Jerker Pettersson, Inger Gemicioglu, Carl-Olof Strand, Peter Dicke, Christina Melzën, Niclas Jonsson och Erland von Heijne  

Så här beskriver Ann på vers det gångna radioåret:

Nu är detta otroligt produktiva radioår snart slut

och våra duktiga radiomakarna kan andas ut

och känna stolthet över en späckad radioslinga

som mycket nöje och klokhet till lyssnarna fortsätter bringa

Vi är väldigt glada för att Åke fortsätter kämpa

trots att oschysta krafter honom försökt att dämpa

ett nytt Radio TUFF tuffar vidare i etern varje vecka

ett rekord som troligen ingen någonsin kommer att knäcka

Nu har en ny röst blivit känd bland de som lyssnar

en ambitiös och outtröttlig Leif som aldrig tystnar

intervjuar präster, ekonomer och våra föreningars idealister

så det är helt i sin ordning att det slinker med några aktiva miljöpartister

Vi har också fått vår egen flygande journalist

Gunnel är där och ser till att inget evenemang blir trist

Hon intervjuar flitigt de som deltar i Tyresös tillställningar

i både friskislopp, julmarknader, premiärer och utställningar

En radiomakare som jobbar hårt med kvalité

är Björn som har ett gediget yrkesmässigt renommé

försöker göra Tyresöradion till en heltäckande rikskanal

med musik, proffsiga reportage – gillar inte något enkelt skval

När något av Jerkers intressanta program hörs

undrar lyssnarna om det är P1 eller P3 som körs

Reportage från gamla bilar, släktforskning eller radio i tiden

gör att Radiogruppen med sina program kommer lyckas bra i framtiden

På radion hörs nu en ny lugn stämma som samtalar med känd profil

Inger får våra gamla politiker att inte låta som någon tråkig stofil

att i Åkes fotspår intervjua de människor som byggt upp vår bygd

är det som Tyresöradion är känd för - och gjort till en dygd

Fler radiomakare gör också bra program lite då och då

Carl-Olofs program från Seniornet och Lions är på en hög nivå

Dickes roliga och fräcka historier får många att högt skratta

även om humor inte är så lätt att på rätt sätt alltid uppfatta

Niklas kämpar på med sina högstadieelever

gör så att direktsändningarna från studion fortlever

En fräsch teknisk studio med många nya reglage

kräver tålamod, lugn och ganska mycket kurage

Även Ann och Christina fortsätter med sitt soffprogram

där någon av de politiker som i fullmäktige är verksam

får berätta om sina kloka idéer från både höger och vänster

så att Tyresöborna får höra de förtroendevaldas förtjänster

Fast kanske den som jobbat hårdast med radion detta år

är nog Theodor som fått tekniken på ett helt nytt spår

Han har skapat både hemsida, programleverans och appar

som sparat Tyresöradion många många hundralappar

Erland har varit en oumbärlig kraft

som vi alla gläder åt oss att vi har haft

En helt ny modern studio som han byggt upp

vi hoppas han för alltid stannar i vår teknikertrupp

Hela styrelsen har också jobbat hårt

Tack Anders för att du stod upp när det i våras blåste svårt

Det var många i styrelsen som hjälpte till att flytta

hela studion till en ny lokal där saker blev nya och bytta

En God Jul och ett Gott Nytt År

önskar ”redaktionen” att ni alla nu får

Fortsätt med er lysande och kreativa produktion!

Vila, njut och fortsätt nästa år med samma fantastiska ambition!

-----------------------------------------

Ann Sandin-Lindgren   www.tyresoradion.se

ANNORLUNDA JULDIKT

För många år sedan fick vi i Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) från våra indiska partners denna tänkvärda vers:

Many little things

done in many little places

by many little people

will change

the face of the world

Orden är från en kinesisk fabel om "människorna som kunde förflytta berg". Vi i TUFF tror visserligen inte på att kunna flytta berg men på den fina gamla demokratiska traditionen att genom frivilligt föreningsarbete kunna göra världen mera solidarisk och icke-våldslig.

Därför finns TUFF, oavbrutet aktiv sedan 1967. Medlem blir man genom att sätta in 200 kr på TUFFs plusgiro 16 01 37-6, för annan på samma adress: 80 kr.

Välkommen som medlem! Du behövs.

Julafton 2013 och andra slags presenter

JULFIRANDE OCH  TUFF:s JULBISTÅND

Har just kommit hem från en släktträff, ett något annat julfirande än det sedvanliga. Julklapparna till oss vuxna var klokt begränsade till att var och en hade med sig en grej på högst 150 kr. Sedan lottades de ut så vi fick en julklapp var. Mycket vettigt!

I går var Tyresö Ulands- och FredsFörenings (TUFF) vice ordförande Monica Schelin och jag till Farsta. I julrushen var det ingen plats på den stora parkeringen, så Monica fick vänta i bilen, medan jag gick till Nordea-banken och köade. Där skickade jag från TUFF iväg 245 000 kr till våra indiska partners som driver de på 90-talet anlagda sju TUFF-skolorna, som ger undervisning åt över tusen barn och ungdomar från Dharampurs många utfattiga byar. Deras föräldrar är mestadels analfabeter.

Samtidigt skickades till Lina Vuskovic i Belgrad 2000 kr för hjälp åt gamla fattiga flyktingar. Under lång tid har Tuff skickat ca 10 000 kr per år till henne, men genom "naturlig avgång" är hennes skyddslingar nu så få, att biståndet minskat.

4000 MANGOTRÄD TILL!

Förutom de många skolorna som TUFF bidragit till i Indien har också andra för fattiga människor viktiga insatser gjorts. TUFF-pengar har bland annat bidragit till att ett par hundra brunnar anlagts och att 110 000 mangoträd planterats. De ger åt fattiga i det tidigare gudsförgätna och bergiga området Dharampur massor av mangofrukter, som innehåller A-vitamin, som hjälper mot den tidigare grasserande nattblindheten i trakten. Träden bidrar till att skänka skugga, glädje, hälsa och välstånd bland mycket fattiga människor i Indien.

Bara vid försäljning av mangogram har TUFF fått in över 20 000 kr i år. Det räcker till att 4 000 ytterligare mangoträd nu kan planteras. Särskilt på sistone har många köpt mangogram för att använda som julkort. En före detta nedrustningsambassadör köpte till exempel 50 sådana julmangogram med färggranna teckningar på, ritade av indiska elever i TUFF-skolorna.

MANGOGRAM DEN PERFEKTA PRESENTEN

Vanliga mangogram finns av tre sorter: 1) "För att gratulera…." 2) "I stället för blommor…." och 3) "Till minne av….". De liknar ett diplom, är i storleken A4 och man bestämmer själv hur mycket pengar man vill satsa: För 100 kr blir det 20 träd, för 200 kr 40 träd osv.

Kan beställas från Monica, tel 08- 712 2581 eller av ake,sandin@tyresoradion.se eller genom insättning på TUFFs insamlingskonto, plusgiro 79 36 36 -2. En fördel med Tuff-biståndet är att varenda krona går oavkortat till ändamålet, eftersom alla i TUFF och Radio TUFF jobbar helt oavlönat. Inte heller skattebetalarna drabbas, då TUFF inte har några offentliga bidrag.

SNART EN SKOLA OCKSÅ I KONGO                   

Nyligen bidrog TUFF med 75 000 kr till ett skolbygge bland fattiga byar i det delvis krigshärjade Kongo. Hösten 2012 satsade TUFF som en grundplåt till detta projekt 25 000 kr. Nu är därför fyra av de sex planerade klassrummen finansierade. Bygget har hjälp av duktiga KTH-studenter, vilkas expertinsatser flera gånger under året skildrats genom intervjuer i Radio TUFF ( www.tyresoradion.se ). För en vecka sedan åkte åter flera KTH-are till Kongo för att slutföra bygget. För mera information om projektet se http://kongoprojektet.se/?page_id=45    http://kongoprojektet.se/?p=142

"ULANDSSTÖD I STÄLLET FÖR JULÖVERFLÖD! "

Det var parollen i slutet av 60-talet när TUFF anordnade heldagsdebatter om fred och internationell solidaritet inne på ungdomsgården Björns trappa på Söder i Stockholm. Deltagarna visade sin beslutsamhet genom att matvägra under Juldagen. (Det där var alltså decennier före den nu så omtalade 2/5metoden)

Sedan på 70-talet ordnade vi på självaste julafton alternativa eller kollektiva jular på Föreningsgården i Bollmora. Men det var då det

"Rosor" från Radio Tuff (nr 1354) till....

….till              Ingrid Svensson som skrivit en lång artikel i tidningen Magasin Tyresö, som delas ut till alla Tyresös hushåll. Den har på sin första sida en stor omslagsbild på Tuff-aktivisten Lisa Norgren Benedictsson och med rubriken "Indiens fattiga får hjälp av Tyresö-Lisa - började i TUFF som 12-åring". Inne i tidningen finns rubrikerna "De fick en skola av Tyresös tuffa eldsjälar" och "TUFF kämpar för de allra fattigaste". Artikeln är på fyra sidor och illustreras med foton på Kumla-elever indiska partners och tuff-aktivister.

….till              Kajsa Ekis Ekman, som i DN (12/12) under rubriken "Bilden av pacifisten Mandela är djupt hycklande" bland annat skriver: "Det är alldeles uppenbart att vår civilisation är fullkomligt genomsyrad av våld. Att vi uppehåller våra gränser med våld, förser oss med bensin med hjälp av storskaliga invasioner (dit vårt land levererar vapen), och att våra bäst säljande böcker, filmer och dataspel är de som kretsar kring våld. Få, om någon, politiker eller tänkare i väst är pacifist på allvar. Ändå tycks det mycket viktigt för oss att betona att vi tar avstånd från alla former av våld. Detta dubbeltänk kan bara existera genom en avancerad språklig manöver. Termen våld syftar nämligen enbart på förlorarnas våld. Segrarnas våld suddas ut…."

….till            TV-programmet Uppdrag Granskning som (11/12) handlade om NSA:s och FRA:s omfattande övervakning av allt och alla. Både visselblåsaren Edward Snowden och Glenn Greenwald, f d journalist på The Guardian, gjorde ett modigt och intelligent intryck.

….till            manifestationen på Mynttorget i Stockholm den 16 december mot den svenska militära insatsen i Afghanistan. Där talade bland andra Maj Britt Theorin, som vi snart ska höra här i Radio Tuff. Men den tidigare Palmemedarbetaren Anders Ferm bidrog bland annat med följande rader: "Både regering och opposition är och har varit överens om att stödja kriget. Och de är överens om att slå vakt om tystnaden. Vad är de rädda för? Att folket lägger sig i? I radio och TV, i tidningarna förs ingen debatt där politikerna deltar. Det är val om nio månader, vad tycker t.ex. oppositionsledaren om kriget, han vill bli statsminister men har han någon åsikt om Sveriges krig, varför intervjuar ingen journalist honom om hans syn på krig och fred? Är vi väljare inte värda att få veta det?"

….till              Stefan Lindgren, som i sin blogg 8 dagar tycker att riksdagens debatt den 16 december om svensk militär i Afghanistan var farsartad. Han efterlyser "en enda tanke på de många tusentals offren för USA:s och ISAF:s krigföring. Inte ett ord av sympati för de oskyldiga civila som träffats av drönare, fosfor- och splittervapen, de fångar som torteras och försmäktar i ockupanternas fängelser etc. Kort sagt: inte ett ord av medkänsla med det afghanska folket."

….till              den norska tidningen Morgenbladet som (13/12) publicerar en artikel av Tomas Magnusson om Nobels fredspris. Tomas var tidigare ordförande i Svenska Freds och sedan i Internationella Fredsbyrån (IPB). Han menar att Nobelkommittén knappast kunde ha varit mera orwellsk, när den ofta utsett förespråkare för krig och militarism till fredspristagare. Han syftar på att George Orwell i boken "1984" lät diktatorn Storebror hjärntvätta folket med parollen "Krig är fred". Tomas skriver bland annat om några av de senaste pristagarna: "President Obamas tal vid mottagandet av fredspriset var ett försvarstal för militär våldsanvändning, Det gick stick i stäv mot Nobels önskan. EU beslöt att stärka sin militärindustri och vapenhandel bare några få dagar efter att ha mottagit Nobels fredspris. President Ellen Johnson Sirleaf från Liberia och kinesiske Liu Xiaobo är båda för väpnat våld och upprustning – bara det favoriserar egna intressen."  När fredspriset i fjol utdelades till EU påminner han om de många protesterna. Bland annat ansåg tidigare pristagare, såsom den Internationella Fredsbyrån, Desmond Tutu, Mairead Maguire och Adolfo Perez Esquivel, att valet inte alls stämde med Nobels önskan att priset skulle gå till människor och rörelser, som förespråkade nedrustning.

…till.              veteranjournalisten och Pulitzerpristagaren Seymor Hersh. Det var han som avslöjade den amerikanska massakern på vietnameser i Song My 1969 och amerikansk tortyr av irakiska fångar i Abu Ghraib-fängelset 2004. Nu ifrågasätter han den information som Obama och västliga medier gick ut med om gasattacken i Ghouta nära Damaskus den 21 augusti. Sedan juni 2013 hade USA:s underrättelsetjänst vetat att en irakisk medlem av den rebelliska och islamistiska al Nusra-fronten hade kapacitet att tillverka betydande mängder sarin. Dessutom hade USA sedan länge i hemlighet installerat sensorer vid alla kemvapenlager i Syrien som skulle ge varning om myndigheterna började hämta vapen ur dessa lager. Någon sådan varning kom inte denna gång före gasattacken i augusti, fast systemet slagit larm så sent som i december 2012 och ledde till att Obama officiellt varnade Damaskus. (Källa: London Review of Books).

….till              minnet av Lennart Holmberg, som begravdes den 18 december. Han har varit med i Tuffs styrelse, besökte Tuffs många skolprojekten i Indien och var bland annat aktiv vid Tuffs loppisar. Att han är saknad märks inte minst på att många har använt Tuffs mangogram, av vilka en sort just hedrar minnet av bortgångna.

….till              alla som i december köpt Tuffs mangogram och därmed bidragit till tusentals nya mangoträd bland Tuff-skolorna och de många fattiga byarna i indiska Dharampur, utöver de 110 000 träd som redan planterats där.

….till              ett riktigt bra nyårslöfte: Det är att bli medlem i Tyresö Ulands-och FredsFörening (TUFF) genom att sätta in 200 kr på Tuffs plusgiro 160137 -6. Eller kanske som nyårsgåva ge ett medlemskap till någon vän eller släkting

Programmet hörs  22/12--5/1 på 91,4 MHz och på www.tyresoradion.se  

Radio Tuff (nr 1354) 22/12--5/1

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1354:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 22 december kl 17 och sedan 3 ggr per dygn till den 5 januari, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17.  Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programmet i korthet:

Veckans rosor delas ut till ett dussin välförtjänta, bl a till några klarsynta skribenter som inte alls platsar hos traska-patrullo-patrasket.

Tyresöbon och Tuff-medlemmen Elena Magnells vitsiga krönika på vers över det gångna året läses och Esaias Tegnérs dikt "Nyåret 1816" kommer med på ett hörn.

Förra nedrustningsambassadören Maj Britt Theorin intervjuas om Afghanistan och om att vi väljare tydligare måste höja rösterna mot Sveriges närmande till Nato.

Kännaren av Östeuropa Stefan Lindgren förklarar oroligheterna i Ukraina, kommenterar landets två språk ukrainska och ryska. Sveriges förbindelser från Karl XII till Carl Bildt berörs

Elena Magnells årskrönika 2013

Året är slut. Mycket har hänt. Bland annat fick vi besök av en president

Då stängde man av hela huvudstan. Ingen trafik fick störa den dan.

Det var i september, när sensommarn log och ingen svamp fanns i vår skog.

Dessförinnan fick vi vinter med besked. Bore var våldsam, vresig och vred.

Jag, kyla och snö var ämnen i år. Det dröjde frysligt länge innan det blev vår

I maj gjorde sommaren bejublad entré. Som vanligt hann vi inte med.

Värmen slog till, solen kom i sken och stressade både hägg och syren.

Emil blev femti, han som gjorde hyss - och var sju år alldeles nyss.

Inga spår av nöt fanns i vår oxfilé. Inte heller i köttfärs och karré.

Då var vi tvungna att ropa PTRO, för häst är häst och ko är ko.

Girigheten gnäggade, som vanligt, sina händer, i Husby anlades svåra bränder, 
av vilsna unga, som kommit i kläm, o måste bo kvar hemma till fyllda femtifem

I John Bauers skolor gick det troll. Elever och lärare kammade noll.

Sen fick vi stryktips från Osundsberg, medan Norge hastigt o lustigt bytte färg.

Quick-målet blev en stor skandal, och det grillas och kokas i varenda TV-kanal.

Där står Plura, utan slips o krage och lagar mat, endast iförd keps och mage.

I VM blev Emma Green en riktig nagelfara. Hon retade upp Putins illojala skara.

Herr Billström tog på sig en för stor kostym, och började kalla folk för volym.

Jimmie, SD:s järnrör, fick vad vi förstår, en riktig tårta, fast han inte fyllde år.

Lööfet höll på ett falla från grenen, när hennes parti ville ändra familjescenen.

Föreslog att flera skulle varda ett. men hur ska de få plats där framför altaret?

Nya arbetspartiet har blivit ännu nyare. Ingen av oss har, trots det, blivit kryare

Mellan fattiga o rika är klyftorna djupa. För svaga o gamla gäller väl ättestupa.

Hur ska det gå för Alliansen, nu när Borgakungens hårdisk har tappat svansen?

På ärkebiskops-sätet kan man finna, den nya basen och DET ÄR EN KVINNA!

När krig och storm huserar i vår värld, sitter vi maktlösa vid vår trygga härd.

Folk i nöd flyr ett regeringsskick, som styr landet med hård och gas-klar blick.

Vita husets herre har svårt med sin reform, ty tedrickarklassens makt är enorm

I stövelns land pågår en tragisk komedi, där fortsätter Gudfadern köpa sig fri.

På våra gator blir det allt fler, som fryser och ber, men vi låtsas att vi inte ser.

Här går vi i baktankar, lite till mans. Det blir nog drömmar och saffranskrans?

Klappjakten har startat, ingen står still och tomten är säkert avdragsgill.

Vi längtar efter vårens glittrande sol, att få känna doften av en liten blyg viol.

Det nya årets dörr står hoppfullt på glänt och ljuset har säkert snart återvänt.

------------------------------------------------------------------

"KRAFT och MOD!" är uppmaningen från ELENA MAGNELL

i Radio Tuff nr 1354 som från 22/12 hörs på 91,4 MHz och www.tyresoradion.se

Fyra citat

"Om det finns många i dag, som i djupet av sina hjärtan avskyr våld och dödande, så finns det inte många som bryr sig om att erkänna, att detta tvingar dem att ta sina handlingar och tankar under omprövning"

(Albert Camus (1913-1960), fransk författare, fick Nobelpriset i litteratur 1957)

"Det är snarare så att eftersom det inte finns några bekväma lösningar på de stora och fruktansvärda fakta som behärskar vår värld, vägrar vi att försöka, och om vi rannsakar våra hjärtan skall vi finna att detta är det verkliga brottet, ty motivet att stå det onda emot är inte utsikten till belöning eller lättköpt framgång. Motivet ligger i själva handlingen"

(Bertrand Russell (1872-1970), engelsk filosof, matematiker och författare. Nobels litteraturpris 1950. Under första världskriget i fängelse för pacifistisk agitation. Gav namn åt Russelltribunalerna)

"Alla dessa proklamationer, varningar och upplysningar 'von oben' tjänar till intet, om de inte följs upp arbete i de små grupper, på vilka den svenska demokratin är uppbyggd"

(Gunnar Adler-Karlsson, professor, nationalekonom, debattör)

"Sörj inte, organisera er!"

(Joe Hill, svensk-amerikansk fackföreningsman, sångare och diktare, den citerade uppmaningen yttrade han innan han avrättades 1915)

Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) är sedan 1967 oavbrutet aktiv för internationell solidaritet och fred, mot militarism och krig. Den har inga offentliga bidrag utan är beroende av sina många medlemmar.

Välkommen som medlem! Det blir man genom att sätta in 200 kr på Tuffs plusgiro 160137 -6, för familjemedlem: 80 kr.

Nyligen bidrog Tuff med 215 000 kr till Tuff-skolorna bland fattiga Dharampurs många fattiga byar i Indien och med 75 000 kr till ett skolbygge i Kongo.

Radio Tuff (www.tyresoradion.se ) har hörts varje vecka sedan 1985, säkert ett rekord för frivillig gjord radio

Vilka använde kemvapen i Syrien?

För tre månader sedan skrev jag en krönika med rubriken "Är Assad verkligen så korkad?" Då hade den 21 augusti många hundra människor dödats av kemiska vapen i trakten av Damaskus. I våra västligt orienterade medier var enigheten stor om att det hade varit den ständigt skuldbelagda Assad-regimen som utfört dådet.

Då skrev jag bland annat följande:

"Nu säger de båda aggressiva västländerna självsäkert, att det var Assadregimen som med kemiska vapen var ansvarigt för massdödandet. De är så angelägna att få basunera ut det, att de inte ens tycks vilja invänta FN-inspektörernas slutrapport.

Föga sägs om det motsägelsefulla i att regimen var syndabocken. Assad visste ju mycket väl, att användning av kemiska vapen skulle vara ett klartecken för västmakterna att inskrida militärt. Att dessutom göra det just när FN-inspektörerna hade anlänt är ju ett uppseendeväckande självmål. Är Assadregimen verkligen så korkad? Redan romarna frågade "cui bono", vem gagnas.

Vart tog Carla del Pontes rapport till FN vägen för tre månader sedan? Hon hade bland annat genom intervjuer med flyktingar funnit att det inte fanns några bevis på att den syriska regimen använt kem-vapen, medan mycket tydde på att rebellerna hade gjort det. Schweiziskan Carla del Ponte är ingen duvunge i fråga om krigsförbrytelser. Hon har bland annat varit åklagare vid den Internationella Brottsdomstolen i Haag och visat civilkurage tidigare."

I dag (14/12) meddelas, att kemvapen sannolikt har använts på minst fem platser i Syrien. Det fastslog FN:s vapeninspektörer, under ledning av svenska kemvapenexperten Åke Sellström i en slutrapport.

De drabbade områdena är Ghouta nära Damaskus, Khan Al Asal nära Aleppo, Jobar vid Damaskus, Saraqueb intill Idlib och Ashrafieh Sahnaya på landsbygden utanför Damaskus. Redan i mitten av september fastslog inspektörerna att kemvapen – sannolikt sarin – använts i Ghouta vid den massiva attacken den 21 augusti då mer än tusen människor uppskattas ha dödats av giftgasen.

Vapeninspektörernas uppgift var inte att fastslå vem som använt kemvapnen. I rapporten pekas därför varken regimen eller rebellerna ut som skyldiga till gasattackerna. Båda parter har dock anklagat varandra för att använda kemiska vapen.

I ett tal den 15 september under manifestationen "NEJ TILL KRIG MOT SYRIEN" sade Ibrahim Isaac bland annat:

"Herr Obama, vi vill informera dig om att din underrättelsetjänst CIA 'glömt' att meddela dig om att den 30 maj i år beslagtog turkisk polis i Adana på gränsen till Syrien 2 kg saringas av al-Qaida-allierade al-Nusra-fronten som är högaktiv i Syrien."

Denne Ibrahim Isaac är som ordförande i Syriska Riksförbundet initierad och har intervjuats i Radio Tuff ( www.tyresoradion.se ). Där menade han att kunde al Qaida till och med spränga Tvillingtornen den 11 september 2001, vore det en barnlek för dem att tillverka och använda nervgasen sarin.

Citatet

"Inget folk kan ta monopol på lidandet i andra världskriget"
(Den amerikanske folkrätts- och historieprofessorn Alfred-Maurice de Zayas)

"Segrarnas våld suddas ut..."

I går citerade jag olika omdömena om Mandela nu och då. I dag är Kajsa Ekis Ekman inne på ett liknande ämne. Under rubriken (DN 12/12) "Bilden av pacifisten Mandela är djupt hycklande" skriver hon bland annat:

"Det är alldeles uppenbart att vår civilisation är fullkomligt genomsyrad av våld. Att vi uppehåller våra gränser med våld, förser oss med bensin med hjälp av storskaliga invasioner (dit vårt land levererar vapen), och att våra bäst säljande böcker, filmer och dataspel är de som kretsar kring våld. Få, om någon, politiker eller tänkare i väst är pacifist på allvar.

Ändå tycks det mycket viktigt för oss att betona att vi tar avstånd från alla former av våld. Detta dubbeltänk kan bara existera genom en avancerad språklig manöver. Termen våld syftar nämligen enbart på förlorarnas våld. Segrarnas våld suddas ut…."

Två citat

"Våld löser inte problemen, bara uppskjuter dem eller tillintetgör deras lösande. Man får inte en trasig maskin att fungera genom att sparka på den". 

"Jag tror att man måste vara mycket misstänksam när det predikas, att ändamålet helgar medlen, när man låter påskina att vår oförvitlighet är så gränslös, att även de mest fruktansvärda vapen skulle bli förädlade av att användas av oss."

(Per Anders Fogelström under debatten om svenska kärnvapen)

 ------------------------------

PS: Litteraturtidningen PARNASS har nu (nr 4/2013) temat Per Anders Fogelström, som skildras ur olika synvinklar på 35 sidor. Bland annat finns en uppsats på fyra sidor under rubriken "19OO-TALETS FRÄMSTE SVENSKE FREDSAKTIVIST"

Kostar 55 kr och är en utmärkt julklapp. Beställs genom red@dels.nu

Krokodiltårar över minnet av Mandela

"HÄNG MANDELA!"

I senaste Radio Tuff nr 1353 (www.tyresoradion.se ) påminner Hampus Eckerman om att flera av de många som med rätta stämt in i hyllningskören för att hedra minnet av Nelson Mandela inte alltid varit hans beundrare. Kolla Englands premiärminister David Cameron till exempel, nu beundrad som en verklig brittisk gentleman: Han var i yngre dagar ledande medlem i en konservativ studentklubb, som hade affischer med texten "HÄNG MANDELA!".

"KAMRAT CASTRO"

I den stora minneshögtiden i går defilerade ju statsmän från nästan hela världen för att hylla Mandela. Det fanns dock en katt bland hermelinerna. Kubas ledare Raul  Castro fanns bland talarna. Det var ingen tillfällighet, ty Mandela hade ofta givit  Kuba sitt stöd, särskilt under yngre och mera revolutionära dagar, då han kallade Fidel Castro "kamrat" i kampen mot förtryck.

Mandela uppskattade bland annat, att Kuba med hundratusentals soldater stödde Sydvästafrika (Namibia) och Angola att bli fria.

"TERRORISTEN" Mandela.

Obama sägs ha imponerat med sin närvaro och sitt tal inför jublande människomassor. Men  faktum är att USA inte förrän 2008 strök Mandela i sin lista över "terrorister". Och Mandela var skoningslös i sin kritik av det amerikanska anfallet på Irak 2003 och den efterföljande ockupationen.

"BLACK NAZI PIG"

Israels premiärminister Netanyahu uteblev. Mandela hade inte varit tyst om Israels goda förbindelser med apartheidstaten, då det till och med ryktades om israelisk hjälp till Sydafrika att skaffa kärnvapen. Inte heller hade han skrätt orden om palestiniernas situation. Ännu mindre populär hos den israeliska högern är nobelpristagaren Desmond Tutu, ärkebiskop och Mandelas vän. Tutu har som många andra blivit stämplad som "antisemit", ett populärt skymford då saklighet och argument tryter. När Tutu besökte Israel, fanns på en vägg klottrat "BLACK NAZI PIG".

------------------------------------------

PS: Minns från min norrländska barndom ett talesätt: "Ingen jävel är en sån fähund som när han gifter sig, men ingen så bra karl som när han dör": Gäller det också västlig opinionsbildning?

CITATET

När man dammar på med "nazism", "kommunism", "antisemitism" och liknande inkvisitoriskt laddade skällsord återfaller tyvärr många i medeltida vidskepelse och tror att anklagelsernas läskighet minskar behovet av fakta och hållbara bevis.

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1353) dec 2013 till....

….till              Tyresöradion 91,4 MHz eller www.tyresoradion.se ,som till den 22 december har en halvtimme från Tuff-mötet i oktober med Lena Lönnqvist som inledare. Hon var i tre månader ekumenisk följeslagare på Västbanken och berättar om palestiniernas svåra situation i det ockuperade området. Hon nämner också med beundran israeliska fredsaktivister, som försöker lindra förtrycket av palestinierna. I samma radiokanal och från ett annat Tuff-möte hörs också en halvtimme med Ibrahim Isaac, ordförande i Syriska Riksförbundet.

….till              Sveriges radios ofta hörvärda Studio Ett som (2/12) hade en intervju med den kongolesiska gynekologen Denis Mukwege, som är en de fyra som får Right Livelihoodpriset, det så kallade  "Alternativa Nobelpriset", i år. Han har tillsammans med sina medarbetare opererat 40 000 kvinnor och flickor, som  utsatts för ofta sadistiska våldtäkter i den krigiska östra delen av Demokratriska republiken Kongo. Hans berättelse om hur även små barn har utsatts för de mest fruktansvärda sexuella övergrepp var nästan outhärdligt att lyssna på, till exempel kvinnor och flickor som fått knivar uppkörda i underlivet Han förklarade det med den brutalisering som alltid drabbar människor i krig.

….till              Fredsrörelsen på Orust med Erni och Ola Friholt i spetsen som (7/12) hade  en hel dag under rubriken "NOBELS FREDSPRIS TILL FOLKETS PRISTAGARE. En utnämning enligt Nobels testamente". Deras pris går till fredsforskaren Jan Öberg i Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning (TFF) i Lund. Andra prominenta inbjudna var Tomas Magnusson, före detta ordförande i International Peace Bureau (IPB), och den norske juristen Fredrik Heffermehl, som i boken "Nobels vilje" kritiserat nobelkommittén för att inte respektera Nobels önskan att priset skall gå till sådana som "arbetat för att minska stående arméer".

....till               Tuffs bistånd till ett skolbygge bland fattiga byar i den fredliga delen av Kongo. Nyligen överfördes 75 000 kr från Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2 till föreningen Elikia na Biso, som Tyresöborna och Tuff-medlemmarna Miza och Marcus Landström tagit initiativet till. Det är insamlade pengar som genom 58 insättningar det senaste året uppgått till 74 087 kr. Som vanligt går varenda insamlad krona oavkortat till ändamålet, ja ofta som i det här fallet med råge. Tillsammans med de 25 000 kr som Tuff skickade i fjol är nu fyra av de sex planerade klassrummen finansierade. Glädjande är också att duktiga KTH-studenter hjälper till med byggandet, som under året skildrats sex gånger i Radio Tuff och www.tyresoradion.se Information finns också på adresserna http://kongoprojektet.se/?page_id=45    http://kongoprojektet.se/?p=142

.

...till               tidskriften Parnass, vars senaste nummer (4/2013) har Per Anders Fogelström som tema. Ett tiotal skribenter beskriver honom på 35 sidor som författare och om hans fredsaktivism, kvinnosyn och kärlek till Söder m m. En fyra sidor lång uppsats har rubriken "1900-talets främste svenske fredsaktivist", skriven av Åke Sandin, Fogelströms efterträdare som Svenska Freds ordförande 1977. Detta temanummer om vår kanske mest folkkära författare är en utmärkt julklapp. Kostar 55 kr.

....till               den gamle israeliske fredsaktivisten Uri Avnery som (Information Clearing House 30/11) inte skräder orden när han kommenterar Israels motvilja mot den nya överenskommelsen mellan Iran och USA med flera länder. Han talar klarspråk: "Den största faran för Israel är inte de förmenta iranska kärnvapnen. Den största faran är våra ledares dumhet. Detta är inte ett unikt israeliskt fenomen. Många av världens ledare är klart ointelligenta. Men nyligen har Benjamin Netanyahu och nästan hela det politiska etablissemanget i Israel slagit nya rekord i dårskap." Avnery menar att nu har Iran blivit mera ansvarstagande, medan dess fiender Saudiarabien och Gulfstaterna blivit förödmjukade och Israel manövrerat sig in i isolering. Hans slutsats är: "Det Netanyahu & Co gör är nästan otroligt. De sitter på en hög gren, som de sågar flitigt på"

….till              Nyhetsbanken (www.nyhetsbanken.se ) som avslöjar att USA nu förnyar sina kärnvapen i Europa för 75 miljarder kr. Blir vi européer verkligen tryggare av det?

….till              manifestationen mot fortsatt trupp i Afghanistan måndag den 16 december kl 18 på Mynttorget i Stockholm. Där talar bland andra : Maj Britt Theorin , Anders Ferm, Hans Linde, Ferah Bozcali m fl. Sång av Jan Hammarlund. Arrangörer: Föreningen Afghanistansolidaritet, Folket i Bild/Kulturfront, Kvinnor för fred.

….till              Ann Baugus, som städade Tuff-lokalen på Myggdalsvägen, ett veritabelt men nödvändigt hästjobb. Dessutom var hon aktiv bland andra tappra Tuff-aktivister vid Tuffs bokbord vid Tyresö centrum. Över 2000 kr blev nettot, inte minst tack vare försäljning av mangogram.

….till              den perfekta presenten, Tuffs mangogram, vilka redan har bidragit till 110 000 mangoträd bland indiska Dharampurs många fattiga byar. Nu finns det utöver de vanliga mangogrammen ("I stället för blommor…" m fl) också speciella julmangogram med färggranna teckningar av indiska elever från Tuff-skolorna där. Kan användas som julkort. De kostar 10 kr styck och varje sådant mangogram bidrar alltså till två träd. Kan beställas av ake.sandin@tyresoradion.se eller på tel 08 - 712 25 81 (Monica)

….till              Tuffs medlemmar, som under 2013 har varit 427 betalande, glädjande nog 20 flera än i fjol. Medlem blir man genom 200 kr (plus för familjemedlem 80 kr) som sätts in på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6.

Den tuffa oberoende radion (nr 1353)

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1353:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 8 december kl 17 och sedan 3 ggr per dygn till den 22 december december, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17.  Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program..

Programmet i korthet:

Veckans rosor delas ut till allt ifrån intressanta radioprogram till en israelisk fredsaktivist och ett kommande möte om hemtagning av soldater från Afghanistan.

Den beläste amerikansksvensken Al Burke om amerikansk utrikespolitik och opinion, bland annat om förbindelserna med Iran.

Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, berättar om sitt återbesök i Tanzania bl a om en gammal ångbåts äventyrliga historia i Afrika.

Hampus Eckerman om hur Mandelas värsta kritiker under apartheidtiden nu tävlar om att hylla hans minne och hur  otäcka clowner skrämmer upp folk i England.

-------------------------------------

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin

Bengt Svensson på återbesök i Östafrika

(Bengt Svensson är Radio Tuffs man i San Francisco. Här berättar han om ett återbesök i Tanzania, där han på 1970-talet var lärare):

Från Mwanza till Tabora

Sist jag hörde av mig, satt jag på ett internetcafé i Mwanza, Tanzania på Victoriasjöns södra strand. Mwanza är en stor, livlig stad med enorma granitklippor utslängda lite på måfå. En dem heter Bismarck till minne av den tyske granitkanslern. Tyskarna lade under sig Tanganjika på 1800-talet, men engelsmännen tog över efter första världskriget. Mitt starkaste minne från förra besöket 1976 var den sydkoreanska monsterfilmen Godzilla vs Mechanozilla, som jag såg på en fullsatt biograf. Gamle hygglige Godzilla hade blivit påpucklad av Mechanozilla i över en timme och låg risigt till, när det plötsligt blev kortslutning någonstans i Mechanozillas innanmäte. Efter ännu en stunds hotfullt skrammel kollapsade plåtmonstret i rök och gnistor, och Godzilla drog vidare mot nya segrar.

Tyvärr var biografen nerlagd 2013. Jag såg inte en enda biograf under min resa. Däremot TV-sändningar, som saknades i landet 1976. Dessutom verkade alla ha mobiltelefon numera, och det fanns gott om internetkafeer.

Efter några dagar tog jag tåget söderut till staden Tabora mitt i landet. Lättare sagt än gjort, då det anlände 10 timmar försenat. Natten tillbragte jag på perrongen med ett 100-tal medresenärer. Sju getter höll oss sällskap på bangården tills mörkret föll, och från hustaken vakade två maraboustorkar. Mitt i natten drog ett imponerande åskväder in och lyste upp omgivningen. Sedan störtregn och elavbrott. En vänlig man ledde in mig i ett beckmörkt skjul fullt med folk och ordnade en sittplats. Snart somnade jag på golvet och vaknade av att folk gav sig ut till tåget, som anlänt.

Min förstaklassbiljett de 38 milen kostade 29600 shilling, av vilka det går 250 på en krona. Vagnarna var minst sagt nerslitna, men det fanns en restaurangvagn, och kocken serverade helstekt fisk till lunch. Man kunde också handla frukt och grönsaker genom fönstret från försäljare på stationerna.

Efter 12 timmar kom tåget till Tabora. Det är en trevlig liten stad på några 100 000 invånare. Platt, het och lite dammig med massor med cyklister och motorcyklar på gatorna. Särskilt imponerade en ung man, som cyklade medan han pratade i telefon och dessutom hade en tjej på pakethållaren, som också pratade i sin mobil. Coolare än så kan man nog inte vara i 30 graders värme. 

Genom Tabora går den gamla Mittellandbahn, numera Central line, som byggdes av tyskarna från Indiska oceanen till Tanganjikasjön och blev färdig 1914.Hade jag varit 35 år yngre i stället för en lat pensionär, hade jag klivit på ett tåg till sjön, som skulle sträckt sig från Malmö till Sundsvall, om den inte hade råkat bilda gräns  mellan Tanzania och Kongo. 

En gammal ångbåts skiftande historia

Men nu måste jag göra en parentes, som ska handla om ångbåten SS Götzen. Götzen var ett kombinerat last och passagerarfartyg, som byggdes i Papenburg 1912. När det var byggt och testat, plockades det isär och paketerades som en enorm byggsats i 5000 lådor. Via Hamburg skeppades lådorna till Dar es Salaam, där de lastades på tåg för vidare färd på den nybyggda järnvägen till Tanganjikasjön 125 mil västerut. Där, vid järnvägens ände, hade staden Kigoma anlagts, och i den ett skeppsvarv. 1914 hade alla delarna kommit fram, och 1915 hade de skruvats ihop till en ångbåt på 1150 ton. Eftersom första världskriget höll på som bäst, utrustades fartyget med ett halvdussin kanoner av olika storlek och överlämnades till tyska örlogsflottan. På Tanganjikasjöns västra strand låg belgiska Kongo och på dess södra strand brittiska Nord-Rhodesia, som numera heter Zambia. SS Götzen sänkte det brittiska fartyget Cecil Rhodes, vilket fick engelsmännen att bygga två kanonbåtar i London och frakta till Albertville vid Tanganjikasjön via belgiska Kongo. De sänkte alla tyska båtar på Tanganjikasjön utom Götzen. 1916 hade Belgien fått dit ett antal stridsflygplan, som släppte bomber på Götzen. De bombade också staden Kigoma och järnvägen, tyskarna retirerade, precis som jag själv, till Tabora, och förlorade som bekant det där kriget som skulle bli slutet på alla krig.

Innan de lämnade Tanganjikasjön, sänkte de Götzen. Efter åtta år på sjöbottnen blev SS Götzen bärgat av engelsmännen, som tagit över Tanganjikakolonin. De döpte om skutan till SS Liemba. I ombyggt skick tuffar Liemba fortfarande omkring på Tanganjikasjön och går numera från Kigoma, där hon först sjösattes, till Mpulungu i Zambia, 57 mil söderut, varje vecka. Under ett halvår 1997 reste 75000 kongolesiska flyktingar i Tanzania tillbaks till Zaire/Kongo med Liemba, efter att diktatorn Mobutu störtats. Så ms Liemba, som hon heter numera, är ett skepp med historia.

Men tåget som jag klev på i Tabora gick österut. 

Efter 85 mil och 35 timmar stannade det i Dar es Salaam, där jag steg av och bosatte mig på Safari Inn nära Libyengatan. I lobbyn fanns ett plakat med ordningsregler. Bla gällde att: "Women of immoral turpitude are strictly not allowed in the rooms". Alltså, Damer med tvivelaktig moral får absolut inte vistas i rummen. Som tur var gällde inte förbudet herrar med tviivelaktig moral, så jag riskerade inte att bli utsparkad. Frukost ingick, och där mötte jag en tanzanier, som talade utmärkt svenska efter att ha bott några år i Sala för länge sedan. 

Dar es Salaam är inte Tanzanias huvudstad, men överlägset störst med 3-4 miljoner invånare. 1975 fanns där ca en halv miljon, och nästan inga tiggare. 

I provinsstäderna fanns 1975 inga tiggare. Nu finns de överallt, särskilt i Dar. Fysiskt och psykiskt handikappade, kvinnor med småbarn, ensamma gatubarn. I Tabora hade servitören på mitt favoritställe, Mohamed, frågat om jag kunde donera en summa till hans lillebror Abdu, som gick i nionde klass i en privatskola.

Men resans mål var Tanga, 30 mil norrut längs kusten.

Staden Tanga då och nu

Start tidig morgon med ankomst på eftermiddagen efter en rätt bekväm bussresa. Många bussar hade religiösa deviser på fordonen, kristna eller muslimska i fredlig konkurrens. En hette Halleluja Express med okänd destination.

Tanga såg ut ungefär som för 36 år sedan då jag lämnade staden efter att ha varit lärare där i två år. Men allting hade ökat: Folkmängd, trafik, kommersiell aktivitet, bilar, etc.

Jag tog in på Ocean Breeze Inn mitt i stan. Rummet hade en gammal TV i en olåst stålbur på väggen. Första kvällen fick jag in en nigeriansk predikant, sedan ingenting. 

Tanga blev i slutet på 1800-talet en militär utpost i vad som då kallades Tyska Östafrika. Tio mil norrut ligger Kenya, som var en brittisk koloni. Den tredje november 1914 landsteg tusentals indiska soldater under brittiskt befäl. De slogs tillbaka av en skara tyska befäl och afrikanska soldater. Runt 500 indier dog och resten av den brittiska styrkan flydde till havs. 

Bidragande till nederlaget var att en massa ilskna bin gick till attack mot soldaterna. The battle of Tanga kallas ibland för "the battle of the bees".I staden finns en minnespark med namnen på 16 stupade tyska soldater inristade på en sten. Där är de begravda tillsammans med ett 50-tal askaris, afrikanska soldater. I ett annat hörn av stan finns ett minnesmärke över soldaterna som stupade för det brittiska imperiet. 1975 stötte jag på en del äldre tanzanier som minns och fortfarande talade tyska. 

Jag hyrde en cykel och for ut till min gamla skola, Galanos Secondary School eller Schule ya Sekondari på kiswahili. Det mesta var sig likt. Jag pratade med lärare och elever, och alla var lika välkomnande. Rektorn var på resa. På min tid fanns där lärare från Danmark, Sverige och Indien plus tanzanier av indiskt ursprung. Nu syntes bara afrikaner. Samma sak, när jag for till badstranden. På 70-talet nästan enbart vita; nu ingen vit utom jag själv men mängder av tanzaniska ungdomar.

På favoritbaren häckade fortfarande en del vitingar samt ett par kinesiska damer. Konyagi var fortfarande nationaldryck, men serverades nu i tiocentiliters genomskinliga plastpåsar. Kyparen klippte av ena hörnet med en sax.

Därmed var mitt återbesök slut. Återstod bara en bussresa till Mombasa i Kenya och ännu en till Nairobi och flyget hem.

http://en.wikipedia.org/wiki/Battle_of_Tanga

------------------------------------------------------

Bengt Svensson för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff december 2013f.

Moderater ska inte drabbas av kollektivskulden

I måndags (2/12) gjorde jag mitt senaste inlägg här på bloggen. Där varnade jag för att de mest extrema attackerna mot Sverigedemokraterna bara skulle gynna partiet. Två dagar senare fick jag en slags bekräftelse på mina farhågor, då det visade sig att partiet nu i senaste opinionsundersökningen hade ökat igen och blivit Sveriges tredje största.

Den förra texten avslutade jag med att berätta om tre lokala moderater, som blivit grundlurade att häva ur sig de mest otäcka skymford mot mig och den Tyresöradio, där jag på frivilligbasis varit aktiv i 28 år. Det var ortens ledande politiker, kommunalrådet Saweståhl, den politiske sekreteraren och kommunalrådsgemålen Mikael Onegård och Robert Skölin, redaktör för den lokala moderattidningen.

Fredrik Saweståhl, lika grötmyndig som upprörd, säger sig rentav ångra att han tillät mig få ett kommunpris för tre år sen. På radion och här på bloggen har jag försökt minska hans vånda genom att lova att betala tillbaka de 3000 kr jag fick. Dock på ett villkor: Att kommunalrådet själv som omväxling visar lite konkret antirasism genom att i proportion till sin höga inkomst bidra till det skolbygge bland fattiga byar i krigsdrabbade Kongo, som vi i Tuff samlat pengar till. Men den självutnämnda antirasisten Saweståhl har inte velat satsa ett enda öre. Det gör inget, ty redan har Tuff med hjälp en massa verkliga antirasister samlat in 75 000 kr. Det innebär att denna summa plus 25 000 kr från i fjol finansierar fyra av de sex planerade klassrummen.

Mikael Onegård förefaller inte vara den klarast lysande stjärnan i Tyresöpolitiken. Han påstår rentav att jag "går nazisternas ärenden". Ironiskt nog tog han och de andra sats i mitt inlägg i april här på bloggen med rubriken "Trendiga tyskar då och nu". Där hyllade jag modiga antinazister, som fick plikta med sina liv för sin kamp mot diktaturen. Nämnde också Kurt Schumacher (1895-1952), som jag beundrar. Han förlorade en arm i första världskriget och efter 12 år i nazistiska koncentrationsläger var han också tvungen att amputera ett ben. Trots detta blev han efter kriget socialdemokratrisk partiledare i Tyskland. Han var tuff och välkänt är hans fräna omdöme om sin borgerliga huvudmotståndare Konrad Adenauer, som han kallade för "de allierades förbundskansler".

Inte mindre uppjagad och fantasifull var redaktören Robert Skölin. Ack, han är kanske lika osaklig som överkänslig, ett stackars offer för inbillningar, för han berättade hur "chockerad" han blivit över den "mängd av antisemitisk propaganda" han hört på Tyresöradion. I över ett halvår har jag nu från honom förgäves väntat på att det under mina ca 5000 radioprogram funnits ett enda litet exempel på att jag generaliserat negativt om judar.

Har flera gånger uppmanat de många lyssnarna att hjälpa den svamlande moderattrion med att hitta något enda bevis på antisemitism på radion. Många lyssnare har hört av sig och varit jätteförvånade över de läskiga beskyllningarna och intygat att de aldrig någonsin hört en enda skymt av det som jag nu anklagas för.

Tvärtom, den som nästan hördes mest i mina radioprogram var min käre vän Roland Schütt, han som skrev så ömsint om sin judiska mamma Zipa i sin succébok Kådisbellan, sedan han efter en intervju blivit uppmanad av mig att skriva boken. Hade han ännu levat i dag skulle han inte ha skrätt orden till mitt försvar. Minns hur han ilsket dammade på Expressen 1997, när en ovanligt lögnaktig artikel om mig och Tyresö Ulands- och Fredsförening publicerades Det är den som de tre storsvamlande moderaterna naivt, okritiskt och historielöst nu tragikomiskt nog åberopar. (Det avslöjande svaret oml Expressen "Redan 1997 beljögs Tuff" finns här på bloggen från den 16 augusti i år)

Massor av gånger har jag på radion hyllat judiska intellektuella såsom Noam Chomsky, Gideon Levy, Uri Avnery, Bertolt Brecht, Kurt Tucholsky, Ellis Wohlner, Maj Wechselmann, Victor Gollanzc med flera. Just den sistnämnde skrev klokt om den förbannade kollektivskulden som hade drabbat oskyldiga judar så hemskt under andra världskriget men också oskyldiga tyskar efter krigsslutet.

Nu hör jag en och annan, som av vämjelse över förtalet mot mig kritiserar moderater i allmänhet. Jag håller inte med, eftersom som jag är helt emot användningen av kollektivskulden, ett alltför populärt skamgrepp i stil med guilt by association (skuld genom samröre).

Jag minns alltför väl mina många intervjuer också med moderater. De har framstått som duktiga och helschyssta politiker, låt vara att jag inte själv har röstat på dem. Bland de hela 130 stödjande mail jag fått från alla slags klarsynta människor har många varit från folk till vänster om mittfåran men flera allianspolitiker har också hört av sig, därav två aktiva moderater. En av dem är ett före detta  kommunalråd (M), som tyckte att de tre partivännerna borde be mig om ursäkt. Den andra undrade, varför de inte kunde läsa innantill och hålla sig till sanningen.

Slutsats: Använd inte kollektivskulden om moderater i allmänhet! De flesta av dem är helt oskyldiga till de tre partivännernas förlöpningar. Varje vecka ser jag nu i lokaltidningen bilden av kommunalrådet Fredrik Saweståhls intagande leende i påkostade annonser och nyligen hörde jag honom i kommunfullmäktige med brösttoner anklaga partimotståndare för oschyssta metoder.

Förlåt, men jag tycker han är en hycklare, så länge han och hans två medarbetare inte korrigerar sina lögner om en kommuninvånare och en mycket aktiv lokalförening, som inte minst sedan många år känd och uppskattad för sin konkreta antirasistiska verksamhet.

Gärna för mig, rösta på moderaterna nästa år, om du tycker de har den bästa politiken, men stryk gärna Saweståhl och Onegård från valsedeln!

Sverigedemokraternas värsta kritiker gör självmål

MASKERADE MOTDEMONSTRANTER

För många år sedan skrev jag en artikel om en demonstration. Vill minnas att den ägde rum i Jönköping. Det var en liten obetydlig samling som vandrade fram på gatan, men händelsen fick stort genomslag i våra medier.

Det var en av dessa små grupper ute på den yttersta högerkanten som demonstrerade. De hade sökt demonstrationstillstånd, vilket de i demonstrationsfrihetens svenska demokrati hade fått. Hade de fått knalla fram i lugn och ro, sjungande och kanske gapande, hade deras framträdande inte väckt något som helst uppseende.

Nu blev det i stället en ganska stor mediegrej av händelsen. Maskerade människor utan demonstrationstillstånd, vilka utgav sig för att vara långt ute på den andra politiska kanten, angrep med våld demonstrationen. Det var förstås frestande för våra medier att skildra detta, så det visades i TV, medan radio och tidningar gjorde häftiga skildringar av bråket.

Undrar hur den genomsnittliga TV-tittaren reagerade på inslaget? Även vi som inte gillar högermänniskors politik tyckte nog att den fredliga demonstrationen var ganska harmlös, medan motståndarnas metoder verkade otrevliga.

"SVÄRMORSDRÖMMEN" ÅKESSON

För några veckor sedan fick Jimmie Åkesson en tårta intryckt i ansiktet av en kvinnlig SD-hatare. Händelsen gavs förstås stor uppmärksamhet av medierna. Frågan är om inte detta också var ett självmål. Även de 90 procent som inte alls sympatiserar med SD tyckte nog att det åtminstone var väldigt onödigt eller till och med tarvligt. En del av dem tycker kanske rentav i likhet med Ian Wachtmeister, att Åkesson är en slags "svärmorsdröm".

Minns i alla fall en sosseveteran som under Juholtkrisen härom året suckade: "Synd att Jimmie Åkesson inte är socialdemokrat!"

ÄR VISSA MUSIKTEXTER VERKLIGEN "VÄNSTER"?

Den senaste veckan har killar som gör häftig musik blivit omnämnda i medierna, vilkas kultursidor numera är fulla med pop och rock. (Förlåt! Kanske gubbgnäll?). Texterna har väckt uppmärksamhet. Det sjungs om att slå ledande Sverigedemokrater gula och blåa och att damma på dem med järnrör så att de faller i koma. Dessutom framträder låtskrivarna som gamla fängelsekunder eller berättar stolt att de har fotboja.

Tvivlar på att detta går hem ens bland ungdomarna. Och majoriteten bland väljarna, alla vi Svenssons, tycker ju snarast synd om de angripna, hur mycket vi än ogillar deras politik. Såg också att en vänsterpartist offentligt tog avstånd från dessa "vänstersångare".

HAR FÖRSUMMAT SVERIGEDEMOKRATERNA

Under 18 år har jag gjort halvtimmesintervjuer på www.tyresoradion.se , bland annat med massor av politiker från olika partier. De flesta har varit lokala politiker och det har väl varit bra för närdemokratin. Även rikspolitiker har jag intervjuat många gånger: Ulf Adelsohn (M), Ingvar Carlsson (S), Bengt Westerberg (FP), Alf Svensson (KD), Lars Werner (V), Eskil Erlandsson (C) med flera. Faktum är att jag tyvärr aldrig kommit mig för att intervjua någon Sverigedemokrat trots att de som folkvalda finns i riksdagen och i ortens kommunfullmäktige.

TRE MODERATER SOM SKYMFAR UTAN BEVIS 

I tal och skrift har jag många gånger framhållit att politikerföraktet i bästa fall är historielöst och i sämsta fall fascistliknande. Det finns förstås undantag. Tre gånger har jag låtit Tyresös ledande politiker, moderata kommunalrådet Fredrik Saweståhl, höras på radion där han i mitt tycke gjort bra ifrån sig. I somras fick han och två av hans medarbetare fnatt och överhopade mig med de mest ärekränkande beskyllningar utan minsta belägg. 

De hade av etnocentriska och smarta uppgiftslämnare fått en sexton år gammal Expressenartikel, som trots dess grova lögner och manipulationer de trodde på och därför blev barnsligt upphetsade av. Ja, kommunalrådet Saweståhl lät meddela att han djupt ångrade att han låtit sig intervjuas av mig. Borde jag i stället ha intervjuat en Sverigedemokrat, kanske mera sansad än kommunalrådet?

  

EVA ONEGÅRD ÖVERLEVDE FASORNA

(I dag fick jag det trista budet att Eva Onegård hade avlidit. Hon var en av mina fina grannar här på Björkbacken i Bollmora. För 15 år sedan intervjuade jag henne en halvtimme för www.tyresoradion.se  Här kommer en sammanfattning av det samtalet):

----------------------------------------------------------

Vi gubbar ska kanske inte sitta halvnakna mellan trevåningshusen i Bollmora. Men varje sommar tar jag, endast iförd shorts, med mig en stol och några böcker och sätter mig där i solen på gräsmattan. Det är lite ovanligt, så somliga tittar egendomligt på mig.

För några år sen kom en dam med hund gående förbi mig. Hunden var en liten krullig krabat. Den såg ut som ett fromt lamm, men ändå började den skälla högljutt och aggressivt vid åsynen av mig. Det ledde till att dess matte och jag kom i samspråk. Hon heter Eva Onegård och visade sig bo i porten bredvid min.

Efter att  ha gjort tusentals radiointervjuer med människor i Stockholms sydöstra förorter, därav hundratals med utomlandsfödda från ett 50-tal olika länder, har jag blivit nyfiken på i vilket svenskt landskap eller i vilket utland de vuxit upp.

--     Var kommer du ifrån egentligen? frågade jag alltså

--      Hinterpommern, blev svaret.

Hinterpommern är ett gammalt tyskt område vid Östersjön öster om Oder. Sedan andra världskriget tillhör det Polen, efter det att den tyska befolkningen flytt eller etniskt rensats. Eva växte upp i byn Streckenthin någon mil utanför Köslin, nu det polska Kosalin.

Jag intervjuade Eva. Inget av de tusentals program jag gjort för 91,4 MHz har tagit så lång tid. Hon berättade och grät, berättade och grät, medan jag försökte ställa frågor så varsamt som möjligt. Första dagen pratade vi i timmar, men ingenting spelades in. Två dagar senare träffades vi igen. I slutet av ett nytt långt samtal bandade jag en halvtimme, som sedan sändes och som nu bland tusentals andra finns arkiverad på Tyresö kommunbibliotek

När Röda armén 1945 närmade sig försökte också Evas familj fly. Men Eva, lillasyster och mamma blev upphunna av de sovjetiska pansarkolonnerna.

--    Fronten hann ikapp oss. Vi hörde plötsligt ryssar, som ropade "Uhri, uhri" och som började slita i våra armar för att ta våra klockor. Alla som kunde lämnade sina vagnar. Min mamma, lillasyster och jag såg hur ryska stridsvagnar manglade ner vagnarna, inklusive hästar och  gamla människor. Också Röda korsets vagnar med sårade människor krossades under stridsvagnarna.

Sen följde för 15-åriga Eva ett års helvete:

--  Vet du Åke, hur många dagar och nätter det är på ett år? Våldtäkter förekom ideligen. Jag  såg min mamma våldtas och hon såg hur jag drabbades av samma öde. Med egna ögon såg jag hur man hade satt upp delar av människokroppar på en laduvägg. Vi blev hämtade för att titta Man tvingade oss att titta på dessa grymheter. Jag minns, att det var ett staket och en stickig häck bakom oss.

Framförallt minns jag med skräck, hur man hade ristat in hammaren och skäran i de uppspikade kropparna. Min mamma gnydde som en hundvalp och försökte prata med min pappa, fast han inte var där.

Varje gång jag sedan drabbades av ryssarna, tittade jag efter om jag hade märken inristade eller om jag hade klarat mig.

Det var ett år med ständiga övergrepp. Bara kampen för att överleva hjälpte till att stå ut med alla förödmjukelser och övergrepp

--   Vi letade i avskrädeshögarna efter mat. Vi sög på stenar, för det påstods lindra hungern. Jag stängdes in i en järnvägsvagn tillsammans med några hästar och en gammal man som gjorde korstecken, När jag efter en tid lyckades rymma och mödosamt ta mig tillbaka hem, kände mamma inte igen mig. Jag hade säckar på fötterna, var mager som en kråka. Och jämt och ständigt plågades vi av löss.

På min fråga om religion svarade Eva:

-- Normalt flydde vi när ryssarna nalkades. Hoppade ut genom fönstret ut på åkern. De red på hästar så småsyskonen hörde dem oftast på långt håll och varnade oss. Men en gång stannade jag och bad till Gud om räddning. Det skulle jag inte ha gjort, sade Eva och grät en skvätt till.

Eva sammanfattar:

--Man hade inget värde och man återfick heller inget värde, eftersom det är ingen som pratar om oss.

Hennes ord bekräftades på sätt och vis av en lyssnare, som förvånat sa:

                     -- Jag visste inte, att Eva var judinna.

Ännu större blev förvåningen, när jag uppgav att hon var tyska.

Nationalism, krig och kollektivskuld

Nationalism, krig och kollektivskuld rasismens hörnpelare

ANTIMILITARISTEN TUCHOLSKY

I Stefan Lindgrens läsvärda blogg 8 dagar  (http://www.8dagar.com/) blir jag påmind om Kurt Tucholsky (1890-1935), denne radikale tyskjudiske skribent, som tillbringade sina sista år som landsflyktig i Sverige. Det var han som skrev, om jag vågar översätta ur minnet från det näst efter ryskan största europeiska språket:

Man är i Europa stolt över:

Att vara tysk,

att vara fransos,

att vara ebgelsman.

Man är också i Europa stolt över:

Att inte vara tysk,

att inte vara fransos,

att inte vara engelsman.

Här ironiserar Tucholsky över den enfaldiga nationalismen, som varit en ständig jordmån för krig i Europa. Han var också antimilitarist efter sina erfarenheter av första världskriget och provocerade genom uttalanden som "Soldaten sind Mörder" (Soldater är mördare).

BERTOLT BRECHT

Samtida och landsman med Tucholsky var Bertolt Brecht (1898-1956), som i sin landsflykt besökte många länder, även Sverige. Han är väl mest ihågkommen för Tolvskillingsoperan och andra pjäser. Men han skrev också dikter.

En generation tonåringar här i Bollmora minns kanske Brechts dikt "Till kommande släkten". Den läste jag i många år för mina avgångsklasser och somliga elever satt då med tårar i ögonen. Dess omkväde är "Så gick min tid som givits mig på jorden". Och i slutraderna vädjar han till dem "som skall dyka upp ur den flod, i vilken vi gått under" med dessa ord:

"Ni, när tiden har kommit då

människan hjälper sin medmännsika

tänk på oss

med överseende!"

Flera av Brechts kortdikter kan jag utantill, till exempel:

"På väggen stod det med krita:

De vill har krig.

Den som skrivit det

har redan stupat."

VICTOR GOLLANCZ och KOLLEKTIVSKULDEN

Samtida med Tucholsky och Brecht men nog mindre känd var Victor Gollancz (1892-1967). Han var en radikal engelsk bokförläggare men skrev också en hel del själv. Under andra världskriget uttryckte han sig fränt mot nazismen och varnade tidigt för judarnas grymma öde. Efter kriget såg han positivt på staten Israels bildande och framträdde som övertygad sionist.

Gollancz avvek dock bjärt från den segrande sidans syn på sina forna fiender. Han besökte efter kriget Tyskland och upprördes över ockupationsmakternas - också britternas - behandling av människorna i de tyska ruinstäderna. Han kallade den etniska rensningen av ca 12 miljoner tyskar för en skandal i sin brutalitet, eftersom någon miljon omkom under fördrivningen. Han skildrade med vämjelse, att gamla nazistiska koncentrationsläger nu fylldes med tyskar, som behandlades ungefär lika illa som fångarna under nazitiden.

Framför allt vände han sig med skärpa mot den så kallade kollektivskulden, som tidigare hade drabbat judar så otäckt men nu tillämpades på tyskarna. Han kallade den "en vanvettig, oliberal, antikristen och beklagansvärt nazistisk tanke".

KOLLEKTIVSKULD OCH KRIG RASISMENS HÖRNPELARE

Många i andra folkgrupper har också oskyldigt fått lida av den förbannade kollektivskulden som enkelt kan uttryckas så här: "Jag känner en eskimå, som är en jävla skitstövel. Alltså är alla eskimåer likadana och skall behandlas därefter!"

Varför tystar vi ner ryssars och tyskars lidanden under andra världskriget? Ändå var det minst 15 miljoner ryssar - somliga säger 25 miljoner - som dödades. Vilken skuld hade alla dessa till Stalins politik? Och vilken skuld hade de flesta tyskar till nazismens illdåd? Hitler fick aldrig i fria val någon majoritet och de miljoner som brutalt etniskt rensades från andra länder hade inte ens haft rösträtt i Tyskland.

Det vore inte fullt så orättvist att tillämpa kollektivskulden på demokratiska länder, där folket ju utser sina makthavare. Däremot tillämpades den under 90-talets sanktioner mot Irak. Uppåt en halv miljon irakiska barn dog då till följd av brist på mediciner, som sanktionerna förbjöd införandet av. De hade förstås ingen skuld till Saddam Husseins politik. Han påstods av självgoda kärnvapenmakter att ha massförstörelsevapen, en lögn som motiverade det västliga angreppet på landet 2003. Dess följder har skapat ett tioårigt helvete för många irakier. Bara förra månaden var det 5000 människor som dödades i interna våldsdåd

Nu är det iranier som lider brist på mediciner och andra behövliga varor på grund av västliga sanktioner. De drabbas av kollektivskulden, eftersom deras politiska och religiösa ledare i många år påstås "snart ha kärnvapen", en beskyllning som ironiskt nog riktas mot dem mest intensivt från några som i åratal har just kärnvapen.

Antirasism är ett hett ämne i våra medier. En av rasismens verkliga hörnpelare, kollektivskulden, nämns nästan aldrig. Lika lite blir krigen förebrådda som orsak för rasism, trots att de helt uppenbart är en orgie i rasism. Minns hur alla trevliga jugoslaviska invandrare i Sverige, som hade umgåtts så fint över religiösa gränser med varandra, betedde sig när de eländiga jugoslaviska inbördeskrigen rasade på 90-talet. Efter att ha tittat för mycket på alla förljugna propagandasändningar från Belgrad, Zagreb eller Sarajevo blev de ilskna ovänner.

Även folk i länder som vi gärna betecknar som kristna mönsterstater i demokrati drabbades av rosenrasande rasism under kriget. Nazisternas ödesdigra rashat blir ständigt skildrad men hur betedde sig folk i andra krigförande länder? I Stilla havet pågick ett krig utan nåd, som Californiaprofessorn John D Dower kallade sin bok "War without Mercy". Att japanerna då uttryckte sig extremt rasistiskt är för oss indoktrinerade västerlänningar inte så överraskande. Men att amerikanerna snarast  överträffade sina motståndare i användningen av de värsta skymford blir nästan chockerande. Inte bara mannen på gatan och meniga soldater utan även höga militärer och politiker använde rasistiska glåpord om japanderna. De kallades för "korkade djur", "gula apor", "produkter av samlag mellan aphonor och de värsta kinesiska brottslingar", "ohyra", "snedögda töntar", "gulsotsaktiga babianer" med mera liknande.

Efter att amerikanska atombomber dödat hundratusentals civila japaner i Hiroshima och Nagasaki beklagade presidentens son och förtrogne, Elliot Roosevelt, att man inte hann "utplåna halva den japanska befolkningen"

Rasism befrämjar krigiskt massdödande. Krig framkallar ännu värre rasism.   

--------------------------------------------------------

Åke Sandin i Radio Tuff (www.tyresoradion.se ) nr 1352, november 2013