(Bengt
Svensson är Radio Tuffs man i San Francisco. Här berättar han om ett återbesök
i Tanzania, där han på 1970-talet var lärare):
Från Mwanza till Tabora
Sist
jag hörde av mig, satt jag på ett internetcafé i Mwanza, Tanzania på Victoriasjöns
södra strand. Mwanza är en stor, livlig stad med enorma granitklippor utslängda
lite på måfå. En dem heter Bismarck till minne av den tyske granitkanslern.
Tyskarna lade under sig Tanganjika på 1800-talet, men engelsmännen tog över
efter första världskriget. Mitt starkaste minne från förra besöket 1976 var den
sydkoreanska monsterfilmen Godzilla vs Mechanozilla, som jag såg på en fullsatt
biograf. Gamle hygglige Godzilla hade blivit påpucklad av Mechanozilla i över
en timme och låg risigt till, när det plötsligt blev kortslutning någonstans i
Mechanozillas innanmäte. Efter ännu en stunds hotfullt skrammel kollapsade
plåtmonstret i rök och gnistor, och Godzilla drog vidare mot nya segrar.
Tyvärr
var biografen nerlagd 2013. Jag såg inte en enda biograf under min resa.
Däremot TV-sändningar, som saknades i landet 1976. Dessutom verkade alla ha
mobiltelefon numera, och det fanns gott om internetkafeer.
Efter
några dagar tog jag tåget söderut till staden Tabora mitt i landet. Lättare
sagt än gjort, då det anlände 10 timmar försenat. Natten tillbragte jag på
perrongen med ett 100-tal medresenärer. Sju getter höll oss sällskap på
bangården tills mörkret föll, och från hustaken vakade två maraboustorkar. Mitt
i natten drog ett imponerande åskväder in och lyste upp omgivningen. Sedan
störtregn och elavbrott. En vänlig man ledde in mig i ett beckmörkt skjul fullt
med folk och ordnade en sittplats. Snart somnade jag på golvet och vaknade av
att folk gav sig ut till tåget, som anlänt.
Min
förstaklassbiljett de 38 milen kostade 29600 shilling, av vilka det går 250 på
en krona. Vagnarna var minst sagt nerslitna, men det fanns en restaurangvagn,
och kocken serverade helstekt fisk till lunch. Man kunde också handla frukt och
grönsaker genom fönstret från försäljare på stationerna.
Efter
12 timmar kom tåget till Tabora. Det är en trevlig liten stad på några 100 000
invånare. Platt, het och lite dammig med massor med cyklister och motorcyklar
på gatorna. Särskilt imponerade en ung man, som cyklade medan han pratade i
telefon och dessutom hade en tjej på pakethållaren, som också pratade i sin
mobil. Coolare än så kan man nog inte vara i 30 graders värme.
Genom
Tabora går den gamla Mittellandbahn, numera Central line, som byggdes av
tyskarna från Indiska oceanen till Tanganjikasjön och blev färdig 1914.Hade jag
varit 35 år yngre i stället för en lat pensionär, hade jag klivit på ett tåg
till sjön, som skulle sträckt sig från Malmö till Sundsvall, om den inte hade
råkat bilda gräns mellan Tanzania och Kongo.
En gammal ångbåts skiftande
historia
Men
nu måste jag göra en parentes, som ska handla om ångbåten SS Götzen. Götzen var
ett kombinerat last och passagerarfartyg, som byggdes i Papenburg 1912. När det
var byggt och testat, plockades det isär och paketerades som en enorm byggsats
i 5000 lådor. Via Hamburg skeppades lådorna till Dar es Salaam, där de lastades
på tåg för vidare färd på den nybyggda järnvägen till Tanganjikasjön 125 mil
västerut. Där, vid järnvägens ände, hade staden Kigoma anlagts, och i den ett
skeppsvarv. 1914 hade alla delarna kommit fram, och 1915 hade de skruvats ihop
till en ångbåt på 1150 ton. Eftersom första världskriget höll på som bäst,
utrustades fartyget med ett halvdussin kanoner av olika storlek och överlämnades
till tyska örlogsflottan. På Tanganjikasjöns västra strand låg belgiska Kongo
och på dess södra strand brittiska Nord-Rhodesia, som numera heter Zambia. SS
Götzen sänkte det brittiska fartyget Cecil Rhodes, vilket fick engelsmännen att
bygga två kanonbåtar i London och frakta till Albertville vid Tanganjikasjön
via belgiska Kongo. De sänkte alla tyska båtar på Tanganjikasjön utom Götzen.
1916 hade Belgien fått dit ett antal stridsflygplan, som släppte bomber på
Götzen. De bombade också staden Kigoma och järnvägen, tyskarna retirerade,
precis som jag själv, till Tabora, och förlorade som bekant det där kriget som
skulle bli slutet på alla krig.
Innan
de lämnade Tanganjikasjön, sänkte de Götzen. Efter åtta år på sjöbottnen blev
SS Götzen bärgat av engelsmännen, som tagit över Tanganjikakolonin. De döpte om
skutan till SS Liemba. I ombyggt skick tuffar Liemba fortfarande omkring på
Tanganjikasjön och går numera från Kigoma, där hon först sjösattes, till
Mpulungu i Zambia, 57 mil söderut, varje vecka. Under ett halvår 1997 reste
75000 kongolesiska flyktingar i Tanzania tillbaks till Zaire/Kongo med Liemba,
efter att diktatorn Mobutu störtats. Så ms Liemba, som hon heter numera, är ett
skepp med historia.
Men
tåget som jag klev på i Tabora gick österut.
Efter
85 mil och 35 timmar stannade det i Dar es Salaam, där jag steg av och bosatte
mig på Safari Inn nära Libyengatan. I lobbyn fanns ett plakat med
ordningsregler. Bla gällde att: "Women of immoral turpitude are strictly not
allowed in the rooms". Alltså, Damer med tvivelaktig moral får absolut
inte vistas i rummen. Som tur var gällde inte förbudet herrar med tviivelaktig
moral, så jag riskerade inte att bli utsparkad. Frukost ingick, och där mötte
jag en tanzanier, som talade utmärkt svenska efter att ha bott några år i Sala
för länge sedan.
Dar
es Salaam är inte Tanzanias huvudstad, men överlägset störst med 3-4 miljoner
invånare. 1975 fanns där ca en halv miljon, och nästan inga tiggare.
I
provinsstäderna fanns 1975 inga tiggare. Nu finns de överallt, särskilt i Dar.
Fysiskt och psykiskt handikappade, kvinnor med småbarn, ensamma gatubarn. I
Tabora hade servitören på mitt favoritställe, Mohamed, frågat om jag kunde
donera en summa till hans lillebror Abdu, som gick i nionde klass i en
privatskola.
Men
resans mål var Tanga, 30 mil norrut längs kusten.
Staden Tanga då och nu
Start
tidig morgon med ankomst på eftermiddagen efter en rätt bekväm bussresa. Många
bussar hade religiösa deviser på fordonen, kristna eller muslimska i fredlig
konkurrens. En hette Halleluja Express med okänd destination.
Tanga
såg ut ungefär som för 36 år sedan då jag lämnade staden efter att ha varit
lärare där i två år. Men allting hade ökat: Folkmängd, trafik, kommersiell
aktivitet, bilar, etc.
Jag
tog in på Ocean Breeze Inn mitt i stan. Rummet hade en gammal TV i en olåst
stålbur på väggen. Första kvällen fick jag in en nigeriansk predikant,
sedan ingenting.
Tanga
blev i slutet på 1800-talet en militär utpost i vad som då kallades Tyska
Östafrika. Tio mil norrut ligger Kenya, som var en brittisk koloni. Den tredje
november 1914 landsteg tusentals indiska soldater under brittiskt befäl. De
slogs tillbaka av en skara tyska befäl och afrikanska soldater. Runt 500 indier
dog och resten av den brittiska styrkan flydde till havs.
Bidragande
till nederlaget var att en massa ilskna bin gick till attack mot soldaterna. The
battle of Tanga kallas ibland för "the battle of the bees".I staden
finns en minnespark med namnen på 16 stupade tyska soldater inristade på en
sten. Där är de begravda tillsammans med ett 50-tal askaris, afrikanska
soldater. I ett annat hörn av stan finns ett minnesmärke över soldaterna som
stupade för det brittiska imperiet. 1975 stötte jag på en del äldre tanzanier
som minns och fortfarande talade tyska.
Jag
hyrde en cykel och for ut till min gamla skola, Galanos Secondary School eller
Schule ya Sekondari på kiswahili. Det mesta var sig likt. Jag pratade med
lärare och elever, och alla var lika välkomnande. Rektorn var på resa. På min
tid fanns där lärare från Danmark, Sverige och Indien plus tanzanier av indiskt
ursprung. Nu syntes bara afrikaner. Samma sak, när jag for till badstranden. På
70-talet nästan enbart vita; nu ingen vit utom jag själv men mängder av
tanzaniska ungdomar.
På
favoritbaren häckade fortfarande en del vitingar samt ett par kinesiska damer.
Konyagi var fortfarande nationaldryck, men serverades nu i tiocentiliters
genomskinliga plastpåsar. Kyparen klippte av ena hörnet med en sax.
Därmed
var mitt återbesök slut. Återstod bara en bussresa till Mombasa i Kenya och
ännu en till Nairobi och flyget hem.
------------------------------------------------------
Bengt
Svensson för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff december 2013f.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar