I måndags (2/12) gjorde jag mitt senaste inlägg här på
bloggen. Där varnade jag för att de mest extrema attackerna mot
Sverigedemokraterna bara skulle gynna partiet. Två dagar senare fick jag en
slags bekräftelse på mina farhågor, då det visade sig att partiet nu i senaste
opinionsundersökningen hade ökat igen och blivit Sveriges tredje största.
Den förra texten avslutade jag med att berätta om tre lokala
moderater, som blivit grundlurade att häva ur sig de mest otäcka skymford mot
mig och den Tyresöradio, där jag på frivilligbasis varit aktiv i 28 år. Det var
ortens ledande politiker, kommunalrådet Saweståhl, den politiske sekreteraren
och kommunalrådsgemålen Mikael Onegård och Robert Skölin, redaktör för den
lokala moderattidningen.
Fredrik Saweståhl,
lika grötmyndig som upprörd, säger sig rentav ångra att han tillät mig få ett
kommunpris för tre år sen. På radion och här på bloggen har jag försökt minska
hans vånda genom att lova att betala tillbaka de 3000 kr jag fick. Dock på ett
villkor: Att kommunalrådet själv som omväxling visar lite konkret antirasism
genom att i proportion till sin höga inkomst bidra till det skolbygge bland
fattiga byar i krigsdrabbade Kongo, som vi i Tuff samlat pengar till. Men den
självutnämnda antirasisten Saweståhl har inte velat satsa ett enda öre. Det gör
inget, ty redan har Tuff med hjälp en massa verkliga antirasister samlat in 75
000 kr. Det innebär att denna summa plus 25 000 kr från i fjol finansierar fyra
av de sex planerade klassrummen.
Mikael Onegård
förefaller inte vara den klarast lysande stjärnan i Tyresöpolitiken. Han påstår
rentav att jag "går nazisternas ärenden".
Ironiskt nog tog han och de andra sats i mitt inlägg i april här på bloggen med
rubriken "Trendiga tyskar då och
nu". Där hyllade jag modiga antinazister, som fick plikta med sina liv
för sin kamp mot diktaturen. Nämnde också Kurt Schumacher (1895-1952), som jag
beundrar. Han förlorade en arm i första världskriget och efter 12 år i
nazistiska koncentrationsläger var han också tvungen att amputera ett ben.
Trots detta blev han efter kriget socialdemokratrisk partiledare i Tyskland.
Han var tuff och välkänt är hans fräna omdöme om sin borgerliga huvudmotståndare
Konrad Adenauer, som han kallade för "de
allierades förbundskansler".
Inte mindre uppjagad och fantasifull var redaktören Robert Skölin. Ack, han är kanske lika
osaklig som överkänslig, ett stackars offer för inbillningar, för han berättade
hur "chockerad" han blivit
över den "mängd av antisemitisk
propaganda" han hört på Tyresöradion. I över ett halvår har jag nu
från honom förgäves väntat på att det under mina ca 5000 radioprogram funnits
ett enda litet exempel på att jag generaliserat negativt om judar.
Har flera gånger uppmanat de många lyssnarna att hjälpa den
svamlande moderattrion med att hitta något enda bevis på antisemitism på
radion. Många lyssnare har hört av sig och varit jätteförvånade över de läskiga
beskyllningarna och intygat att de aldrig någonsin hört en enda skymt av det
som jag nu anklagas för.
Tvärtom, den som nästan hördes mest i mina radioprogram var
min käre vän Roland Schütt, han som skrev så ömsint om sin judiska mamma Zipa i
sin succébok Kådisbellan, sedan han efter en intervju blivit uppmanad av mig
att skriva boken. Hade han ännu levat i dag skulle han inte ha skrätt orden
till mitt försvar. Minns hur han ilsket dammade på Expressen 1997, när en
ovanligt lögnaktig artikel om mig och Tyresö Ulands- och Fredsförening publicerades
Det är den som de tre storsvamlande moderaterna naivt, okritiskt och historielöst
nu tragikomiskt nog åberopar. (Det avslöjande
svaret oml Expressen "Redan 1997
beljögs Tuff" finns här på bloggen från den 16 augusti i år)
Massor av gånger har jag på radion hyllat judiska
intellektuella såsom Noam Chomsky, Gideon Levy, Uri Avnery, Bertolt Brecht,
Kurt Tucholsky, Ellis Wohlner, Maj Wechselmann, Victor Gollanzc med flera. Just
den sistnämnde skrev klokt om den förbannade kollektivskulden som hade drabbat
oskyldiga judar så hemskt under andra världskriget men också oskyldiga tyskar
efter krigsslutet.
Nu hör jag en och annan, som av vämjelse över förtalet mot
mig kritiserar moderater i allmänhet. Jag håller inte med, eftersom som jag är
helt emot användningen av kollektivskulden, ett alltför populärt skamgrepp i
stil med guilt by association (skuld genom samröre).
Jag minns alltför väl mina många intervjuer också med
moderater. De har framstått som duktiga och helschyssta politiker, låt vara att
jag inte själv har röstat på dem. Bland de hela 130 stödjande mail jag fått
från alla slags klarsynta människor har många varit från folk till vänster om
mittfåran men flera allianspolitiker har också hört av sig, därav två aktiva
moderater. En av dem är ett före detta kommunalråd (M), som tyckte att de tre
partivännerna borde be mig om ursäkt. Den andra undrade, varför de inte kunde
läsa innantill och hålla sig till sanningen.
Slutsats: Använd inte kollektivskulden om moderater i
allmänhet! De flesta av dem är helt oskyldiga till de tre partivännernas
förlöpningar. Varje vecka ser jag nu i lokaltidningen bilden av kommunalrådet
Fredrik Saweståhls intagande leende i påkostade annonser och nyligen hörde jag
honom i kommunfullmäktige med brösttoner anklaga partimotståndare för oschyssta
metoder.
Förlåt, men jag tycker han är en hycklare, så länge han och
hans två medarbetare inte korrigerar sina lögner om en kommuninvånare och en
mycket aktiv lokalförening, som inte minst sedan många år känd och uppskattad för
sin konkreta antirasistiska verksamhet.
Gärna för mig, rösta på moderaterna nästa år, om du tycker
de har den bästa politiken, men stryk gärna Saweståhl och Onegård från
valsedeln!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar