torsdag, december 5

Moderater ska inte drabbas av kollektivskulden

I måndags (2/12) gjorde jag mitt senaste inlägg här på bloggen. Där varnade jag för att de mest extrema attackerna mot Sverigedemokraterna bara skulle gynna partiet. Två dagar senare fick jag en slags bekräftelse på mina farhågor, då det visade sig att partiet nu i senaste opinionsundersökningen hade ökat igen och blivit Sveriges tredje största.

Den förra texten avslutade jag med att berätta om tre lokala moderater, som blivit grundlurade att häva ur sig de mest otäcka skymford mot mig och den Tyresöradio, där jag på frivilligbasis varit aktiv i 28 år. Det var ortens ledande politiker, kommunalrådet Saweståhl, den politiske sekreteraren och kommunalrådsgemålen Mikael Onegård och Robert Skölin, redaktör för den lokala moderattidningen.

Fredrik Saweståhl, lika grötmyndig som upprörd, säger sig rentav ångra att han tillät mig få ett kommunpris för tre år sen. På radion och här på bloggen har jag försökt minska hans vånda genom att lova att betala tillbaka de 3000 kr jag fick. Dock på ett villkor: Att kommunalrådet själv som omväxling visar lite konkret antirasism genom att i proportion till sin höga inkomst bidra till det skolbygge bland fattiga byar i krigsdrabbade Kongo, som vi i Tuff samlat pengar till. Men den självutnämnda antirasisten Saweståhl har inte velat satsa ett enda öre. Det gör inget, ty redan har Tuff med hjälp en massa verkliga antirasister samlat in 75 000 kr. Det innebär att denna summa plus 25 000 kr från i fjol finansierar fyra av de sex planerade klassrummen.

Mikael Onegård förefaller inte vara den klarast lysande stjärnan i Tyresöpolitiken. Han påstår rentav att jag "går nazisternas ärenden". Ironiskt nog tog han och de andra sats i mitt inlägg i april här på bloggen med rubriken "Trendiga tyskar då och nu". Där hyllade jag modiga antinazister, som fick plikta med sina liv för sin kamp mot diktaturen. Nämnde också Kurt Schumacher (1895-1952), som jag beundrar. Han förlorade en arm i första världskriget och efter 12 år i nazistiska koncentrationsläger var han också tvungen att amputera ett ben. Trots detta blev han efter kriget socialdemokratrisk partiledare i Tyskland. Han var tuff och välkänt är hans fräna omdöme om sin borgerliga huvudmotståndare Konrad Adenauer, som han kallade för "de allierades förbundskansler".

Inte mindre uppjagad och fantasifull var redaktören Robert Skölin. Ack, han är kanske lika osaklig som överkänslig, ett stackars offer för inbillningar, för han berättade hur "chockerad" han blivit över den "mängd av antisemitisk propaganda" han hört på Tyresöradion. I över ett halvår har jag nu från honom förgäves väntat på att det under mina ca 5000 radioprogram funnits ett enda litet exempel på att jag generaliserat negativt om judar.

Har flera gånger uppmanat de många lyssnarna att hjälpa den svamlande moderattrion med att hitta något enda bevis på antisemitism på radion. Många lyssnare har hört av sig och varit jätteförvånade över de läskiga beskyllningarna och intygat att de aldrig någonsin hört en enda skymt av det som jag nu anklagas för.

Tvärtom, den som nästan hördes mest i mina radioprogram var min käre vän Roland Schütt, han som skrev så ömsint om sin judiska mamma Zipa i sin succébok Kådisbellan, sedan han efter en intervju blivit uppmanad av mig att skriva boken. Hade han ännu levat i dag skulle han inte ha skrätt orden till mitt försvar. Minns hur han ilsket dammade på Expressen 1997, när en ovanligt lögnaktig artikel om mig och Tyresö Ulands- och Fredsförening publicerades Det är den som de tre storsvamlande moderaterna naivt, okritiskt och historielöst nu tragikomiskt nog åberopar. (Det avslöjande svaret oml Expressen "Redan 1997 beljögs Tuff" finns här på bloggen från den 16 augusti i år)

Massor av gånger har jag på radion hyllat judiska intellektuella såsom Noam Chomsky, Gideon Levy, Uri Avnery, Bertolt Brecht, Kurt Tucholsky, Ellis Wohlner, Maj Wechselmann, Victor Gollanzc med flera. Just den sistnämnde skrev klokt om den förbannade kollektivskulden som hade drabbat oskyldiga judar så hemskt under andra världskriget men också oskyldiga tyskar efter krigsslutet.

Nu hör jag en och annan, som av vämjelse över förtalet mot mig kritiserar moderater i allmänhet. Jag håller inte med, eftersom som jag är helt emot användningen av kollektivskulden, ett alltför populärt skamgrepp i stil med guilt by association (skuld genom samröre).

Jag minns alltför väl mina många intervjuer också med moderater. De har framstått som duktiga och helschyssta politiker, låt vara att jag inte själv har röstat på dem. Bland de hela 130 stödjande mail jag fått från alla slags klarsynta människor har många varit från folk till vänster om mittfåran men flera allianspolitiker har också hört av sig, därav två aktiva moderater. En av dem är ett före detta  kommunalråd (M), som tyckte att de tre partivännerna borde be mig om ursäkt. Den andra undrade, varför de inte kunde läsa innantill och hålla sig till sanningen.

Slutsats: Använd inte kollektivskulden om moderater i allmänhet! De flesta av dem är helt oskyldiga till de tre partivännernas förlöpningar. Varje vecka ser jag nu i lokaltidningen bilden av kommunalrådet Fredrik Saweståhls intagande leende i påkostade annonser och nyligen hörde jag honom i kommunfullmäktige med brösttoner anklaga partimotståndare för oschyssta metoder.

Förlåt, men jag tycker han är en hycklare, så länge han och hans två medarbetare inte korrigerar sina lögner om en kommuninvånare och en mycket aktiv lokalförening, som inte minst sedan många år känd och uppskattad för sin konkreta antirasistiska verksamhet.


Gärna för mig, rösta på moderaterna nästa år, om du tycker de har den bästa politiken, men stryk gärna Saweståhl och Onegård från valsedeln!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar