Nationalism, krig och
kollektivskuld rasismens hörnpelare
ANTIMILITARISTEN
TUCHOLSKY
I Stefan Lindgrens läsvärda
blogg 8 dagar (http://www.8dagar.com/) blir jag påmind om
Kurt Tucholsky (1890-1935), denne radikale tyskjudiske skribent, som
tillbringade sina sista år som landsflyktig i Sverige. Det var han som skrev,
om jag vågar översätta ur minnet från det näst efter ryskan största europeiska
språket:
Man är i Europa stolt över:
Att vara tysk,
att vara fransos,
att vara ebgelsman.
Man är också i Europa stolt över:
Att inte vara tysk,
att inte vara fransos,
att inte vara engelsman.
Här ironiserar Tucholsky över
den enfaldiga nationalismen, som varit en ständig jordmån för krig i Europa.
Han var också antimilitarist efter sina erfarenheter av första världskriget och
provocerade genom uttalanden som "Soldaten sind Mörder" (Soldater är
mördare).
BERTOLT BRECHT
Samtida och landsman med
Tucholsky var Bertolt Brecht (1898-1956), som i sin landsflykt besökte många
länder, även Sverige. Han är väl mest ihågkommen för Tolvskillingsoperan och
andra pjäser. Men han skrev också dikter.
En generation tonåringar här
i Bollmora minns kanske Brechts dikt "Till
kommande släkten". Den läste jag i många år för mina avgångsklasser och
somliga elever satt då med tårar i ögonen. Dess omkväde är "Så gick min tid som givits mig på
jorden". Och i slutraderna vädjar han till dem "som skall dyka upp ur den flod, i vilken vi gått under" med
dessa ord:
"Ni, när tiden har kommit då
människan hjälper sin medmännsika
tänk på oss
med överseende!"
Flera av Brechts kortdikter
kan jag utantill, till exempel:
"På väggen stod det med krita:
De vill har krig.
Den som skrivit det
har redan stupat."
VICTOR GOLLANCZ och KOLLEKTIVSKULDEN
Samtida med Tucholsky och
Brecht men nog mindre känd var Victor Gollancz (1892-1967). Han var en radikal
engelsk bokförläggare men skrev också en hel del själv. Under andra
världskriget uttryckte han sig fränt mot nazismen och varnade tidigt för
judarnas grymma öde. Efter kriget såg han positivt på staten Israels bildande
och framträdde som övertygad sionist.
Gollancz avvek dock bjärt
från den segrande sidans syn på sina forna fiender. Han besökte efter kriget
Tyskland och upprördes över ockupationsmakternas - också britternas -
behandling av människorna i de tyska ruinstäderna. Han kallade den etniska
rensningen av ca 12 miljoner tyskar för en skandal i sin brutalitet, eftersom
någon miljon omkom under fördrivningen. Han skildrade med vämjelse, att gamla
nazistiska koncentrationsläger nu fylldes med tyskar, som behandlades ungefär
lika illa som fångarna under nazitiden.
Framför
allt vände han sig med skärpa mot den så kallade kollektivskulden, som tidigare
hade drabbat judar så otäckt men nu tillämpades på tyskarna. Han kallade den "en vanvettig, oliberal, antikristen
och beklagansvärt nazistisk tanke".
KOLLEKTIVSKULD OCH KRIG RASISMENS
HÖRNPELARE
Många i
andra folkgrupper har också oskyldigt fått lida av den förbannade
kollektivskulden som enkelt kan uttryckas så här: "Jag känner en eskimå, som är en jävla skitstövel. Alltså är alla
eskimåer likadana och skall behandlas därefter!"
Varför
tystar vi ner ryssars och tyskars lidanden under andra världskriget? Ändå var
det minst 15 miljoner ryssar - somliga säger 25 miljoner - som dödades. Vilken
skuld hade alla dessa till Stalins politik? Och vilken skuld hade de flesta
tyskar till nazismens illdåd? Hitler fick aldrig i fria val någon majoritet och
de miljoner som brutalt etniskt rensades från andra länder hade inte ens haft
rösträtt i Tyskland.
Det vore
inte fullt så orättvist att tillämpa kollektivskulden på demokratiska länder,
där folket ju utser sina makthavare. Däremot tillämpades den under 90-talets
sanktioner mot Irak. Uppåt en halv miljon irakiska barn dog då till följd av
brist på mediciner, som sanktionerna förbjöd införandet av. De hade förstås
ingen skuld till Saddam Husseins politik. Han påstods av självgoda
kärnvapenmakter att ha massförstörelsevapen, en lögn som motiverade det
västliga angreppet på landet 2003. Dess följder har skapat ett tioårigt helvete
för många irakier. Bara förra månaden var det 5000 människor som dödades i
interna våldsdåd
Nu är
det iranier som lider brist på mediciner och andra behövliga varor på grund av
västliga sanktioner. De drabbas av kollektivskulden, eftersom deras politiska
och religiösa ledare i många år påstås "snart ha kärnvapen", en
beskyllning som ironiskt nog riktas mot dem mest intensivt från några som i
åratal har just kärnvapen.
Antirasism
är ett hett ämne i våra medier. En av rasismens verkliga hörnpelare, kollektivskulden,
nämns nästan aldrig. Lika lite blir krigen förebrådda som orsak för rasism,
trots att de helt uppenbart är en orgie i rasism. Minns hur alla trevliga
jugoslaviska invandrare i Sverige, som hade umgåtts så fint över religiösa
gränser med varandra, betedde sig när de eländiga jugoslaviska inbördeskrigen
rasade på 90-talet. Efter att ha tittat för mycket på alla förljugna
propagandasändningar från Belgrad, Zagreb eller Sarajevo blev de ilskna ovänner.
Även
folk i länder som vi gärna betecknar som kristna mönsterstater i demokrati
drabbades av rosenrasande rasism under kriget. Nazisternas ödesdigra rashat
blir ständigt skildrad men hur betedde sig folk i andra krigförande länder? I
Stilla havet pågick ett krig utan nåd, som Californiaprofessorn John D Dower
kallade sin bok "War without Mercy". Att japanerna då uttryckte sig
extremt rasistiskt är för oss indoktrinerade västerlänningar inte så
överraskande. Men att amerikanerna snarast överträffade sina motståndare i användningen
av de värsta skymford blir nästan chockerande. Inte bara mannen på gatan och
meniga soldater utan även höga militärer och politiker använde rasistiska
glåpord om japanderna. De kallades för "korkade djur", "gula
apor", "produkter av samlag mellan aphonor och de värsta kinesiska
brottslingar", "ohyra", "snedögda töntar", "gulsotsaktiga
babianer" med mera liknande.
Efter
att amerikanska atombomber dödat hundratusentals civila japaner i Hiroshima och
Nagasaki beklagade presidentens son och förtrogne, Elliot Roosevelt, att man
inte hann "utplåna halva den japanska befolkningen"
Rasism
befrämjar krigiskt massdödande. Krig framkallar ännu värre rasism.
--------------------------------------------------------
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar