söndag, november 24

Nationalism, krig och kollektivskuld

Nationalism, krig och kollektivskuld rasismens hörnpelare

ANTIMILITARISTEN TUCHOLSKY
I Stefan Lindgrens läsvärda blogg 8 dagar  (http://www.8dagar.com/) blir jag påmind om Kurt Tucholsky (1890-1935), denne radikale tyskjudiske skribent, som tillbringade sina sista år som landsflyktig i Sverige. Det var han som skrev, om jag vågar översätta ur minnet från det näst efter ryskan största europeiska språket:

Man är i Europa stolt över:
Att vara tysk,
att vara fransos,
att vara ebgelsman.

Man är också i Europa stolt över:
Att inte vara tysk,
att inte vara fransos,
att inte vara engelsman.

Här ironiserar Tucholsky över den enfaldiga nationalismen, som varit en ständig jordmån för krig i Europa. Han var också antimilitarist efter sina erfarenheter av första världskriget och provocerade genom uttalanden som "Soldaten sind Mörder" (Soldater är mördare).

BERTOLT BRECHT
Samtida och landsman med Tucholsky var Bertolt Brecht (1898-1956), som i sin landsflykt besökte många länder, även Sverige. Han är väl mest ihågkommen för Tolvskillingsoperan och andra pjäser. Men han skrev också dikter.

En generation tonåringar här i Bollmora minns kanske Brechts dikt "Till kommande släkten". Den läste jag i många år för mina avgångsklasser och somliga elever satt då med tårar i ögonen. Dess omkväde är "Så gick min tid som givits mig på jorden". Och i slutraderna vädjar han till dem "som skall dyka upp ur den flod, i vilken vi gått under" med dessa ord:

"Ni, när tiden har kommit då
människan hjälper sin medmännsika
tänk på oss
med överseende!"

Flera av Brechts kortdikter kan jag utantill, till exempel:

"På väggen stod det med krita:
De vill har krig.
Den som skrivit det
har redan stupat."

VICTOR GOLLANCZ och KOLLEKTIVSKULDEN
Samtida med Tucholsky och Brecht men nog mindre känd var Victor Gollancz (1892-1967). Han var en radikal engelsk bokförläggare men skrev också en hel del själv. Under andra världskriget uttryckte han sig fränt mot nazismen och varnade tidigt för judarnas grymma öde. Efter kriget såg han positivt på staten Israels bildande och framträdde som övertygad sionist.

Gollancz avvek dock bjärt från den segrande sidans syn på sina forna fiender. Han besökte efter kriget Tyskland och upprördes över ockupationsmakternas - också britternas - behandling av människorna i de tyska ruinstäderna. Han kallade den etniska rensningen av ca 12 miljoner tyskar för en skandal i sin brutalitet, eftersom någon miljon omkom under fördrivningen. Han skildrade med vämjelse, att gamla nazistiska koncentrationsläger nu fylldes med tyskar, som behandlades ungefär lika illa som fångarna under nazitiden.

Framför allt vände han sig med skärpa mot den så kallade kollektivskulden, som tidigare hade drabbat judar så otäckt men nu tillämpades på tyskarna. Han kallade den "en vanvettig, oliberal, antikristen och beklagansvärt nazistisk tanke".

KOLLEKTIVSKULD OCH KRIG RASISMENS HÖRNPELARE
Många i andra folkgrupper har också oskyldigt fått lida av den förbannade kollektivskulden som enkelt kan uttryckas så här: "Jag känner en eskimå, som är en jävla skitstövel. Alltså är alla eskimåer likadana och skall behandlas därefter!"

Varför tystar vi ner ryssars och tyskars lidanden under andra världskriget? Ändå var det minst 15 miljoner ryssar - somliga säger 25 miljoner - som dödades. Vilken skuld hade alla dessa till Stalins politik? Och vilken skuld hade de flesta tyskar till nazismens illdåd? Hitler fick aldrig i fria val någon majoritet och de miljoner som brutalt etniskt rensades från andra länder hade inte ens haft rösträtt i Tyskland.

Det vore inte fullt så orättvist att tillämpa kollektivskulden på demokratiska länder, där folket ju utser sina makthavare. Däremot tillämpades den under 90-talets sanktioner mot Irak. Uppåt en halv miljon irakiska barn dog då till följd av brist på mediciner, som sanktionerna förbjöd införandet av. De hade förstås ingen skuld till Saddam Husseins politik. Han påstods av självgoda kärnvapenmakter att ha massförstörelsevapen, en lögn som motiverade det västliga angreppet på landet 2003. Dess följder har skapat ett tioårigt helvete för många irakier. Bara förra månaden var det 5000 människor som dödades i interna våldsdåd

Nu är det iranier som lider brist på mediciner och andra behövliga varor på grund av västliga sanktioner. De drabbas av kollektivskulden, eftersom deras politiska och religiösa ledare i många år påstås "snart ha kärnvapen", en beskyllning som ironiskt nog riktas mot dem mest intensivt från några som i åratal har just kärnvapen.

Antirasism är ett hett ämne i våra medier. En av rasismens verkliga hörnpelare, kollektivskulden, nämns nästan aldrig. Lika lite blir krigen förebrådda som orsak för rasism, trots att de helt uppenbart är en orgie i rasism. Minns hur alla trevliga jugoslaviska invandrare i Sverige, som hade umgåtts så fint över religiösa gränser med varandra, betedde sig när de eländiga jugoslaviska inbördeskrigen rasade på 90-talet. Efter att ha tittat för mycket på alla förljugna propagandasändningar från Belgrad, Zagreb eller Sarajevo blev de ilskna ovänner.

Även folk i länder som vi gärna betecknar som kristna mönsterstater i demokrati drabbades av rosenrasande rasism under kriget. Nazisternas ödesdigra rashat blir ständigt skildrad men hur betedde sig folk i andra krigförande länder? I Stilla havet pågick ett krig utan nåd, som Californiaprofessorn John D Dower kallade sin bok "War without Mercy". Att japanerna då uttryckte sig extremt rasistiskt är för oss indoktrinerade västerlänningar inte så överraskande. Men att amerikanerna snarast  överträffade sina motståndare i användningen av de värsta skymford blir nästan chockerande. Inte bara mannen på gatan och meniga soldater utan även höga militärer och politiker använde rasistiska glåpord om japanderna. De kallades för "korkade djur", "gula apor", "produkter av samlag mellan aphonor och de värsta kinesiska brottslingar", "ohyra", "snedögda töntar", "gulsotsaktiga babianer" med mera liknande.

Efter att amerikanska atombomber dödat hundratusentals civila japaner i Hiroshima och Nagasaki beklagade presidentens son och förtrogne, Elliot Roosevelt, att man inte hann "utplåna halva den japanska befolkningen"

Rasism befrämjar krigiskt massdödande. Krig framkallar ännu värre rasism.   
--------------------------------------------------------

Åke Sandin i Radio Tuff (www.tyresoradion.se ) nr 1352, november 2013 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar