Svårigheter och överdrifter vid "likräkning"

På nysvenska heter det makabra ordet "likräkning" body count. Det är när man försöker beräkna hur många stackars människor som dödats på grund av krig, etnisk rensning, rasism och annat elände. Ofta överdrivs antalet, ibland i propagandistiskt nit. En del för höga siffror får nästan en religiös status och blir tabu att reducera. Av försiktighetsskäl har jag fegt undvikit att förtörna de mest högröstade.

1. Inför Natoanfallet på Jugoslavien 1999 påstod den västliga propagandan att serberna begick folkmord på Kosovoalbaner. 200 000 skulle rentav ha dödats. När man efteråt grävde upp liken fann man att det var fråga om några tusen dödade, av vilka några nog också var serber eller offer för Natobombningarna.

2. Under Pol Pots skräckvälde i Kambodja (Kampuchea) skulle uppåt två miljoner ha dödats. Men vid rättegångar härom året uppgavs att antalet dödade var ca 200 000. Ännu flera hade dock dött av fördrivningen ut till landsbygden, av svält, sjukdomar etc.

3. Länge uppgavs det att under Stalins utrensningar 1936-38 hade flera miljoner dödats, mestadels genom nackskott. Robert Conquest hävdade detta i sin bok "Den stora terrorn". Men sedan har det visat sig att det var uppåt  700 000 som avrättades. Många dog dock också i otäcka Gulagläger liksom under den omfattande svälten i Ukraina.

4. Filmaren och flerfaldiga Oscarsvinnaren Oliver Stone, som i samarbete med historieprofessorn Peter Kuznick gjort dokumentserien "The Untold History of the United States" uppger att det i andra världskriget dödades 60 till 65 miljoner människor. Det är ca 20 miljoner flera än de vanliga siffrorna. En svårighet i statistiken är att många dog till följd av de sjukdomar och annat elände som kriget orsakade. Lika svårt är det att beräkna andra av krigets indirekta offer, till exempel de som dog efter kriget i svältens och ruinstädernas Europa,

5. På tal om krigets indirekta offer är den stora svältkatastrofen i Brittiska Indien 1943 ganska okänd i väst.. Där i Bengalen svalt enligt de vanliga uppgifterna 3 miljoner människor ihjäl, i varje fall kanske flera än de som det året dog/dödades i otäcka europeiska koncentrations- och fångläger. Tragedin i Bengalen orsakades bland annat av de brittiska herrarnas krig och motvilja att hjälpa sina indiska undersåtar. Indiska historiker talar förebrående om "Churchill's Secret War" och om "The Indian Holocaust". Frågan är förstås om hur många av dem som skulle ha dött ändå.

6. I böcker även med vetenskapliga anspråk om kolonialismen härjningar finns ibland uppgiften att britternas framfart i Asien och Afrika ledde till 60 miljoner människors död där. Visst finns det utmärkta böcker, såsom Sven Lindqvists "Utrota varenda jävel", men han nämner ingalunda 60 miljoner offer, vilket verkar starkt överdrivet.

7. Om terrorbombningar av Dresden 13-15 februari 1945 har siffrorna reducerats. För 30-40 år sedan påstod aktade historiker att det var 130 000 människor som dödades, de allra flesta civila. Ja, efter murens fall upptäcktes ett polisprotokoll som uppgav att över 200 000 Dresdenbor hade dödats. Jag skrev till Stadtverwaltung Dresden och frågade. De uppgav att det var ett räkne- eller tryckfel. Själv brukar jag  stödja mig på ett standardverk skrivet av Götz Bergander, som uppger att  ca 35 000 strök med.

8. Kanadensaren James Bacque provocerade många genom sina böcker om hur tyskarna behandlades av segrarmakterna efter andra världskriget. De hade titlar som "Other losses" (Der geplante Tod) och "Crimes and Mercies" (Verschwiegene Schuld"). Han hävdade att den etniska rensningen av 10-15 miljoner tyskar kring krigsslutet kostade 2½ miljon civila tyskar livet. Han påstår också att ca 1 miljon tyska krigsfångar dog på grund av de mest eländiga förhållandena i amerikanska och franska läger och att över fem miljoner tyskar dog på grund av de segrande ockupationsmakternas svältpolitik efter kriget.

Officiell tysk statistik talar däremot om klart lägre dödstal för tyska krigsfångar, låt vara att de dvaldes i det som ibland kallas för "Eisenhowers dödsläger". I den väldiga etniska rensningen av tyskar från områden där deras förfäder hade bott i sekler finns för de omkomna betydligt försiktigare siffror: I en förra året utkommen bok "The European Atrocities You Never heard About" av den amerikanske professorn R M Douglas anges antalet som dog/dödades bland de fördrivna till "minst en halv miljon". Hur man sedan kan veta att över fem miljoner tyskar dog av hunger efter kriget måste vara väldigt svårt att bestämma, så det finns anledning att misstänka siffran som överdriven. 

9. Länge påstods det att i det kroatiska koncentrationslägret Jasenovac hade 700 000 människor mist livet under andra världskriget. Det påstods också att över 200 000 kroater och andra flyktingar kring krigsslutet hade dödats av partisanerna under den s k Bleiburgmassakern, då britterna utvisade flyktingar tillbaka till Jugoslavien. På 90-talet stödde vi i Tuff freds- och demokratigruppen Suncokret i kroatiska Rijeka. Vid ett besök där träffade jag professor Franjo Starcevic. Han hade varit partisan under kriget, så jag frågade honom om Jasenovac. "Ja, ca 40 000 dog där", svarade han. Då misstänkte jag att han var kroatisk nationalist så jag testade honom om "Bleiburgmassakern". Men även då reviderade han det gängse dödstalet och svarade: "Ca 25 000 dog/dödades."

Slutord:

Fördomsfulla propagandister brukar inkvisitoriskt anklaga dem som försöker nämna lägre men mera korrekta siffror på olika krigsoffer för att "förneka" grymheterna. Vill alltså betona att jag ingalunda "förnekar" jugoslavernas helvete, kolonialismens härjningar, stalinterrorn, tyskarnas efterkrigselände, terrorbombningarna, indiernas svältdöd eller annan massdöd.