torsdag, juli 7

Fyra röster om Ship to Gaza

I Radio Tuff nr 1293 (3-17 juli) på www.tyresoradion.se finns en krönika (se nedan) med rubriken ”Konstig kritik av Ship to Gaza”. Sedan dess har det blivit ännu konstigare, när nu Grekland förbjuder fartyg med destination Gaza att lämna grekiska hamnar. Därför citerar jag här fyra röster i ämnet:

1. PIERRE SCHORI: ”STOR SKANDAL!”
(I Sveriges Radios program ”Uddén i P1” 4 juli deltog också Pierre Schori, diplomat, politiker och f d FN-ambassadör. På tal om all propaganda mot Ship to Gaza sa han bland annat):


För det första vill jag säga att hela situationen i Gaza är en världspolitisk skandal, ett stort blödande sår, tala om hyckleri! Här håller man människor instängda och även de 'lyckiga’ palestinierna på Västbanken.
Jag har en kompis som besökte ett sjukhus som drivs av belgiska läkare, där traumatiserade barn till hör de ’lyckliga’ palestinierna på Västbanken behandlas och när man frågade dom vad dom vill bli och hur dom ser på sin framtid, så ville 40 procent bli självmordsbombare, därför dom såg ingen framtid och dom upplevde förödmjukelser och dom har upplevt hur släktingar har fängslats olagligt och har dödats och så vidare. Så ’lyckan’ är inte total och i Gaza är den stora olyckan.

Ship to Gaza är ett försök från medborgare att visa att dom gör nånting när inte regeringarna och FN gör nånting. I stället pågår en så kallad fredsprocess i årtionden och det händer ingenting annat än att Israel bygger mer och mer olagliga bosättningar på palestinsk mark. Tacka katten för att någon vill göra någonting och jag tycker vi ska hylla dom som försöker göra nånting.

De civila obeväpnade utsätter fartygen för inspektion, internationell inspektion. Det som nu har skett är också en skandal, därför man använder precis dom metoder som man använde mot judar efter andra världskriget, när dom försökte komma till Palestina, då den brittiska kolonialmakten stoppade fartygen också i franska hamnar genom att tala om att de inte var sjösäkra.

Jag har en bok här som handlar om just den första stora expedtionen av 800 judiska kvinnor, som kom från koncentrationslägrena och dom kom till Trelleborg och där sattes en båt i gång som skulle gå till Ship to Haifa. Hela vägen stoppades dom av hamnmyndigheter som hade direktiv från England att säga att det var ett sjöovärdigt fartyg. När dom väl kom fram bordades dom av beväpnade kommandosoldater, som sköt och sårade dom som bara ville komma fram till sitt land.

Det är precis samma sak som händer nu med Ship to Gaza och med Gazaborna och det här en stor, stor skandal. Jag hoppas, att Sveriges regering påtalar det olagliga i detta, det förkastliga i detta och att man i september bifaller palestiniernas egen önskan om en stat, när det kommer till omröstning i FN:s generalförsamling.

(Pierre Schori i Sveriges Radio den 4 juli )
------------------------------------------
2. MIKAEL LÖFGREN: ”ISRAELISK KRIGSPROPAGANDA”
(På Aftonbladets kultursida den 3 juli skrev Mikael Löfgren bland annat):


Mare nostrum, vårt hav, kallade romarna Medelhavet. Har staten Israel liknande anspråk? Den grekiske säkerhetsministerns beslut att förbjuda alla fartyg med destination Gaza att lämna grekisk hamn, samt att övervaka hela östra Medelhavet på jakt efter sådana fartyg, måste tolkas som att den israeliska regeringen nu lyckats ’outsourca’ en del av ansvaret för sin blockadpolitik till Grekland och därmed till Europeiska unionen.

Skulle det visa sig att Europas regeringar och EU var införstådda med och stöder det grekiska beslutet, sätts det internationella samfundets dubbelmoral visavi Gaza och det palestinska folket i blixtbelysning: Man kritiserar blockaden i ord men bidrar i handling eller brist på handling till att upprätthålla den.

Oavsett vilka medel som användes för att tvinga den hårt pressade och skuldtyngda grekiska regeringen till denna förödmjukande eftergift, lär protesterna­ mot förvandlingen av östra Medelhavet till den israeliska blockadpolitikens territorialvatten inte tystna i första taget. Beslutet är också en krigsförklaring mot hela­ det globala civilsamhälle som i fredlig handling vill bistå och visa sin solidaritet med den i Gaza instängda ­befolkningen.

Åtgärden är i linje med det budskap som den israeliska regeringen och dess megafoner trumpetat ut över världen de ­senaste veckorna. Det är ett budskap som alltmer antagit den kusliga och igenkännbara formen av krigspropaganda. Omvärlden målas i svartvitt, mänskligheten delas in i vänner och fiender. De sistnämnda karikeras som terrorister och antisemiter. Budskapet är förfärande förenklat och brutalt: alla som är kritiska till den israeliska blockad- och ockupationspolitiken strävar innerst inne efter ­staten Israels utplåning och det judiska folkets förintelse.

Krigspropagandans effektivaste vapen är demonisering. Motståndarlägret ska i möjligaste mån avhumaniseras, ­berövas mänskliga egenskaper, tankeförmåga och goda avsikter. Kan ”fienden” framställas som en ansiktslös massa onda ­extremister ökar acceptansen för den egna våldsanvändningen.

Åtminstone enligt den allt desperatare­ israeliska regimens hypotes. Den har utprovats under decennier av ockupationspolitik. Ingen kan neka till att den varit framgångsrik. Hela världen känner till den kidnappade israeliske soldaten Gilad Shalit – men hur många ­känner namnet på en enda av de tusentals palestinier som är politiska fångar i israeliska fängelser.

(Mikael Löfgren i AB 3 juli 2011)
------------------------------
3. Jan Guillou: ”BETEENDET ÄR ETT TECKEN PÅ DESPERATION”
(Jan Guillou på en helsida i Aftonbladet den 3 juli):

I förra årets Ship to Gaza-aktion dödades nio turkiska aktivister av ­israelisk militär i samband med bordningen av fartyget Mavi Marmara. Snart avseglar förhoppningsvis den andra frihetsflottan Ship to Gaza och den svenska Israel­lobbyn skriker ut sitt hat i högan sky. Det är på sätt och vis ett gott tecken, för det visar att Israel tillmäter blockadbrytarna stor betydelse.

Ship to Gaza­ påverkar opinionen och under­gräver Israels förtryck gentemot den palestinska befolkningen. Aktionen är dessutom helt fredlig och genomförs med icke-våld.

Detta är alldeles utmärkt och just därför uppstår raseri och besinningslöshet bland alla Israels notoriska advokater. Deras argumentation följer tre huvud­argument:

Aktionen är antisemitisk. Freds­aktivisterna består enligt Folkpartiets utrikes­politiske talesman Fredrik Malm av ”islamister, antisemiter och våldsamma vänsterextremister”.

Aktivisterna borde ägna sig åt viktigare saker, som frihetskampen i Libyen, Syrien och Jemen, där regimerna är betydligt värre än den israeliska.

Gaza är inte i behov av någon hjälp, Israel pysslar om Gazas 1,6 miljoner ­palestinska befolkning föredömligt.

Den sista argumentationen är den mest komiskt groteska. Svenska Dagbladets ledarsida redogör indignerat för hur ”två lyxhotell” är på väg att öppna i Gaza och att ”Israel släppt igenom det mesta, utom cement och annat byggnadsmaterial som man menar att Hamas kan använda för bunkrar och bomber” (29 juni).

Det ter sig gåtfullt hur man kan bygga ”lyxhotell” utan byggnadsmaterial, och mysteriöst vilka tänkta gäster som skulle ta in på ”lyxhotell” i just Gaza. Man kan också fråga sig hur cement kan förvandlas till bomber.

Under sitt krig mot Gaza 2008-09, ”Operation gjutet bly”, bombade israelerna ut 18 skolor, 1 200 bostäder och flera sjukhus och FN-byggnader. Och har sedan dess hållit strikta restriktioner mot införsel av byggnadsmaterial och medicin.

Sådant som Ship to Gaza skall försöka leverera.

(Jan Guillou)
------------------------------------------
4. ANDERS LINDBERG: ”BILDT SVIKER SIN UPPGIFT”
(På Afonbladets ledaresida den 5 juli skriver Anders Lindberg):

Den grekiska regeringen förvägrar just nu skeppen i Ship to Gaza att lämna Grekland och färdas ut till internationellt vatten. De kvarhålls mot sin vilja. De har en påhittad juridisk förklaring om att de vill värna resenärernas säkerhet. Men det verkliga skälet är naturligtvis israeliska påtryckningar.

Även den så kallade kvartetten, FN, EU, Ryssland och USA, uppmanade i ett uttalande 2 juli alla stater att använda sitt inflytande för att hindra Ship to Gaza att nå fram.

Någonting riktigt obehagligt verkar hålla på att hända med våra grundläggande rättigheter. Rätten att bilda opinion för vad man vill är en grundläggande rättighet i ett demokratiskt samhälle.

Påhittade byråkratiska och juridiska hinder mot politisk aktivitet är vi vana att se från Vitryssland eller Zimbabwe. Inte från ett av EU:s medlemsstater. Dessutom med en socialdemokratisk regering. Det är fruktansvärt pinsamt.

Politiker i Grekland eller andra stater kan naturligtvis tycka att Ship to Gaza har fel. Att de borde låta bli att resa. Det är en debatt de i så fall får ta. De är fria att bilda opinion för detta. Men när de använder statliga tvångsmedel för att fysiskt hindra Ship to ­Gaza har de gått för långt. Då blir de själva en del av den israeliska ­blockaden av Gaza.

Ombord på Ship to Gaza samlas många nationaliteter. Däribland ett ansenligt antal svenskar. Det är deras demokratiska rättigheter den grekiska staten nu kränker. Peter Hultqvist (S), ordförande i Försvarsutskottet, har frågat utrikesminister Carl Bildt (M) vad han tänker göra åt saken. Ingenting, verkar svaret vara. Än så länge har Bildt varit tyst. Trots att det faktiskt är ett av utrikesministerns viktigaste uppgifter att hjälpa svenskar utomlands.

På andra sidan Medelhavet pågår den arabiska våren. En ny generation kämpar för att vinna precis de demokratiska rättigheter den grekiska regeringen nu kränker.

Det kanske skulle behövas en grekisk vår också.

(Anders Lindberg i AB 5 juli)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar