”Krigets första offer är sanningen” är ett ofta upprepat påstående. Egentligen offras sanningen hela tiden av de krigförande, som genom mer eller mindre lögnaktig propaganda vill få sina landsmän att utstå uppoffringar och med ännu mera glöd bekämpa fienden, alltid beskriven som ”det onda”. Propagandan hjälper också till att dölja den egna sidans förbrytelser och övergrepp.
”Propagandalögner är ett svårutrotat ogräs”, har Tyresöbon och historieprofessorn Jarl Torbacke påpekat. Därför är sanningen inte bara krigets första utan också sista offer. Det gäller inte minst segrarnas dominerande skildringar av andra världskriget.
Några minns väl ännu det första Gulfkriget 1990-91. Det som då inte minst påverkade amerikanska politikers beslut att anfalla Irak var ett skakande vittnesmål från en kuwaitisk tonårsflicka inför ett kongressutskott i Washington. Tårögd berättade hon om hur hon som sjukvårdsbiträde i Kuwait hade upplevt hur irakiska soldater brutalt hade slitit spädbarn ur deras kuvöser och slängt dem i golvet. Först när kriget var i full gång avslöjades det att flickan aldrig hade varit i Kuwait under den irakiska invasionen. Hon var dotter till Kuwaits ambassadör i USA och en skicklig PR-firma hade iscensatt bluffen, som starkt bidrog till USA:s beslut att anfalla Irak.
Detta krig bestod som vanligt av häftiga bombningar av Bagdad och andra irakiska mål. I propagandan meddelades att amerikanska bomber hade ödelagt en fabrik för tillverkning av biologiska vapen. Men CNN:s Peter Arnett och The Independents Patrick Cockburn var tydligen inte så “inbäddade” utan besökte det påstådda och nu sönderbombade centret för biologiska vapen. De fann att det hade varit en fabrik för framställning av barnmjölk.
Om det pågående kriget i Libyen får vi mestadels ensidiga rapporter. Vilka är ”rebellerna” och vad vill de mera än störta Gaddafi? Och hur många mer än Gaddafis tre barnbarn har dödats av de västliga bomber, som hycklande påstås rädda civila?
Av krigets alla övergrepp är det effektivt att i propagandan vädja till känslorna. Få förbrytelser väcker lika stor avsky som krigens alla våldtäkter. De begås av alla krigförande sidor men i propagandan framhålls förstås bara den andra sidans skändningar av flickor och kvinnor. I det senaste utspelet påstås nu den libyska regimen uppmana sina soldater att våldta rebellernas kvinnor. Ja, det sägs till och med att soldaterna får Viagra för att bli riktigt våldtäktsbenägna. Dessa anklagelser har rentav tagits upp av den krigsförbrytardomstol i Haag (ICC), som alltid blundat för västliga förbrytelser.
Domstolens anklagelser har föranlett Amnesty International och Human Rights Watch att engagera sig. Trots grundliga undersökningar har de inte kunna hitta några hållbara bevis för de påstådda rysligheterna.
------------------------------------
ÅKE SANDIN
-------------------------------------------
Se också Patrick Cockburns artikel “Lies, Damn Lies, and Reports of Battlefield Atrocities” på
http://www.commondreams.org/view/2011/06/19 och Sara Flounders artikel ”The Libya — Behind
the phony ICC 'rape' charges” på http://www.pacificfreepress.com/news/1/9002-libya-behind-the-phony-icc-rape-charges.html
Den där kuwaitiska flickan vittnade aldrig inför kongressen. Då hade ju hon varit tvungen att svära på att tala sanning. Vittnesmålet skedde i lokaler som inte tillhör kongressen, låt vara att två kongressledamöter närvarade.
SvaraRaderaTack Pierre för din kommentar och framförallt: Tack för att du satte ut ditt namn! Alltför många så kallade kommentatorer väljer att fegt framträda som anonyma.
SvaraRaderaNja, jag skrev väl inte att den kuwaitiska flickan vittnade inför kongressen utan för ett kongressutskott - ett underutskott borde jag ha skrivit. Hur som helst så fick hennes fejkade vittnesmål en enorm uppmärksamhet i alla medier och påverkade starkt beslutet att gå i krig mot Irak
Hej!
SvaraRaderaJobbar på stadsbiblioteket vid Odenplan där vi i höst kommer att ha en fotoutställning om, kring och med Per Anders Fogelström samt bjuda på en rad föreläsningar, sång, teater samt stadsvandringar i Per Anders Fogelströms spår. Nu söker jag efter fotograf Jukka Hallman. Vet du ngt om honom? Går det att få tag i honom? Har en bild via fredstidningen Pax, som han tagit och vi undrar om den kan vara med på utställningen. Då måste vi ju fråga upphovsmannen eller anhörig. Hoppas att du vet ngt!! Vänliga hälsningar Susi Holmgren Sthlms stadsbibliotek
mailadress
susi.holmgren@stockholm.se
Jättebra, att Stadsbiblioteket gör en fotoutställning och har föreläsningar om Fogelström, en av mina stora idoler. Fotografen Jukka Hallman har bytt namn till Joakim och finns nu i Göteborg.Skickar på e-post hans telefonnummer. Tacksam för flera upplysningar om era evenemang om Fogelström på bibliotket.
SvaraRadera