Hej alla lyssnare,
Här i Moskva råder strålande sol. Inte för att ryssarna ser glada ut för det. De buttra miner som möter en på den svenska tunnelbanan konkurreras lätt ut av de ryska kollektivpassagerarna. Om det är något som man påminns om så är det de osminkade och trötta ansikten som kan möta en de få gångerna man åker tunnelbana före klockan sex på morgonen.
Tunnelbanan är annars precis så vacker som man sett på bild. Stora marmorstatyer, ibland kristallkronor. Allt i en skön socialrealism med tappra arbetare och stora ryska ledare. Ansiktena på statyerna är dock lika bistra som hos passagerarna. Visst vore det väl skönt att en gång se en bild på en storskrattande Karl Marx? Utanför min egen tunnelbanestation låg för övrigt ett skinhead på marken, orörlig med blodfläckar på hela kroppen. I den tradition som gäller för storstäder över hela världen ignorerades han av samtliga förbipasserande. Han var borta när jag passerade igen fem timmar senare. Om han vaknade själv hade han i alla fall tur, bara 10 meter bort låg närmsta apotek.
Moskva är en vacker stad. Nästa fånigt vacker på sina ställen vid Kreml och Röda Torget. Hus som ser ut som de byggts i ett oheligt samarbete mellan häxan Pomperipossa, hon med pepparkakshuset, och nazisternas Albert Speer. Allting garnerat med de karaktäristiska lökkupolerna. Till min stora glädje märker jag att souvenirbutikerna inte bara säljer de vanliga pälsmössorna och ryska dockorna utan också de figurer jag minns från barnprogrammen: Drutten och Gena. Båda två var ett inslag i ett program som jag tror hette "Sveriges Magasin". Gena var en krokodil och Drutte var en... ...en Drutt. Ja, t.o.m i det ryska orginalet står det att Drutten var ett djur av en art ingen någonsin hade sett förrut. Fast där heter förstås Drutten Tjeburasjka.
Själv minns jag Drutten som någon sorts tidig rappare, det man kallade en "human beatbox" på 80-talet. Genom att upprepa "på tisdag, på tisdag, på tisdag" i snabb takt kunde man låta ungefär som en hi-hat på ett trumsätt. Kom nu inte och säg att ni inte lär er något genom att lyssna på radio.
Moskva är annars lätt förvirrande. På kartan har gatunamnet skrivits på vårt eget alfabet, medan ryssarna själva envisas med att använda kyrilliska, så man får helt enkelt ta och chansa när man ska promenera någonstans. Själv har jag satt det där med att gå vilse i system. Fungerar mycket bra förövrigt, man hittar långt mer saker än man annars skulle ha gjort. Att det som skulle hittas missas är sådana nackdelar man får ta.
Vad som retar mig just nu är att man inte tycks ha idolporträtt över Putin med allmän tillbedjan överallt. Det är det intrycket jag fått se i svenska tidningar. Men i souvenirbutikerna är det istället presidenten, Dmitri Medvedev, som dominerar på T-shirts och Matryoshka-dockor. Ja, ni känner väl till Matryoshka-dockorna? De dockor som man kan öppna för att hitta ytterligare en docka i som man kan öppna och... ja, ni förstår vad jag menar. De säljs förstås överallt med både traditionell målning, med dockor föreställande Beatles, fotbollslag, osv. Det är väl närmast obligatoriskt att inköpa en sådan, så det får bli mitt uppdrag för morgondagen. Då ska jag iväg till marknaden vid Ismailovsky, föredömligt placerad fem minuter från mitt hotell. Mitt hotell byggdes för övrigt inför sommarolympiaden 1980. Ett gigantiskt hotellkomplex med tusentals rum. Tack och lov har de delat upp det i olika byggnader så jag slipper gå vilse. Det har jag nog av med på de vanliga gatorna.
----------------------------------------------------------
Hampus Eckerman som rapporterar till Radio Tuff nr 1291, som hörs söndagkväll den 5 juni från kl 17, inte bara på 91,4 MHz utan också på www.tyresoradion.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar