Diana Johnstone och traska-patrullo-patrasket.

Vart tog Per Ahlmark vägen, denne liberal med de raka verbala puckarna? Vilar han ut i den skog som i Israel bär hans namn? Minns honom med en viss förtjusning, när han 1999 i DN dammade på oss, som i ett upprop i rikspressen protesterade mot det folkrättsvidriga anfallet på Jugoslavien. Han skrädde inte orden utan stämplade oss som ”den extrema vänsterns mest omdömeslösa veteraner”.

Visst var flera av oss veteraner men många tillhörde inte alls någon extremvänster. Om jag minns rätt fanns bland oss till exempel historieprofessorn Peter Englund, numera ständig sekreterare i Svenska Akademien. Och själv är jag närmast smickrad över att jag hamnade i en ny fålla efter att av argumentslösa trendnissar ha etiketterats som lite av varje, bland annat med epitetet ”förbannad pacifist”.

Anfallet på Jugoslavien var ett anfallskrig, alltså ett sådant som i Nürnbergdomstolen 1945-46 ansågs vara det värsta av alla krigsförbrytelser, eftersom det ledde till allt annat elände och massmördande. Och det var starten för andra aggressioner, 2001 mot Afghanistan och 2003 mot Irak, krig som fortfarande pågår. Vilken massdöd och vilket elände det i så många år inneburit för afghaner och irakier vill vi ogärna tänka på.

Att resultatvärdera västmakters anfallskrig bör vi avstå från, om vi vill tillhöra det i medierna dominerande traska-patrullo-patrasket. En som ändå vågar ifrågasätta är amerikanskan Diana Johnstone. 2004 utkom hennes bok ”Dårarnas korståg”, där hon försökte nyansera den i västlig propaganda ensidiga bilden av serberna som de ”onda”. Det upprörde det rättroende som på DN:s kultursidor började svamla om ”brunvänster” och Björn Eklund fick sparken från Ordfront Magasin för att han vågade publicera en intervju med Johnstone.

I dagens Radio Tuff fick Diana Johnstone en ”veckans ros” för att ha kritiskt resultatvärderat ”befrielsen” av Kosovo, så nu väntar jag bara på att vargarna börjar yla igen. Ibland nämner jag också förlorarnas lidanden under andra världskriget och hamnar då på någon skamlista hos etnocentriker med makt och inflytande över medierna..

Diana Johnstone verkar förstå mera av krig än mittfårans firade debattörer och åsiktspoliser, för så här skriver hon:

”Krig är ett brottsligt tillstånd. Det i fredstid värsta av alla brott, att döda folk och förstöra deras egendom, blir då tillåtna, uppmuntrade och belönade handlingar. Det finns förvisso goda skäl att försöka begränsa fasorna genom att etablera konventioner för ’laglig’ krigföring, men samtidigt är det något perverst med att vilja rena kriget från ojuste agerande, som om det rörde sig om någon slags sport. Insisterandet på respekt för mänskliga rättigheter i krigssammanhang får aldrig leda till att man glömmer att kriget självt är den grundläggande kränkningen av de mänskliga rättigheterna. Vid sidan av de organiserade militära aktiviteterna under krig, och framförallt under inbördeskrig, ger den allmänna oredan därtill tillfälle till en mängd privata brott som våldtäkt, vandalism och stöld. Situationen kompliceras av att kriget inte bara för med sig brott utan också tendensen att överdriva eller rentav att hitta på brott som begåtts av fienden. Av alla ’krigsförbrytelser’ är kanske förtal den mest oundvikliga och minst kända”
-----------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1284)