lördag, januari 29

Marianne Stieger: Skepp ohoj!

Kära lyssnare!

Som tonåring var jag fullständigt fascinerad av romanen ”Myteriet på Bounty” av Charles Nordhoff. I romanen skildras hur den härsklystne kaptenen William Bligh driver sin understyrman Fletcher Cristian i april 1789, samma år som den Franska revolutionen ägde rum, tillsammans med besättningen till myteri, något som är det värsta man kan göra på ett fartyg. Kaptenen sattes i en av livbåtarna och lyckades överleva och återvända till England.

Besättningen, under ledning av Fletcher Christian tog sig i land på en söderhavsö, där de hämtade förråd och tog sig kvinnor, något erövrare har gjort i alla tider. Sedan seglade de till ön Pitcairn som ligger i höjd med Chile långt ut i Stilla havet. Där brände de skeppet, slog sig ner och byggde upp en ny tillvaro åt sig. Att återvända till England var inte att tänka på. Där skulle de ha hängts allihop.

1962 spelades det in en film som byggde på romanen. Marlon Brando spelade huvudrollen som Fletcher Christian. Gissa vem som tittar på den filmen så fort det ges en chans? Förresten, ättlingarna till den revolterande besättningen och de mer eller mindre bortrövade kvinnorna från söderhavsön, lever fortfarande kvar på Pitcairn. Mer eller mindre i misär, sägs det.

Varför berättar jag nu detta för er, kära lyssnare? Jo, därför att Tyskland är i fullt uppror efter att ett myteri har ägt rum på den tyska marinens ögonsten, nämligen segelskolskeppet ”Gorch Fock”. Detta myteri ägde rum redan i november, men den tyska försvarsledningen höll tyst om det, ända tills det kom till allmänhetens kännedom för fjorton dagar sedan. Ett myteri på ”Gorch Fock”? Den tyska allmänheten talar om skandal, politikerna är upprörda över att försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenberg, adelsman till råga på allt och journalisternas kelgris, har hemlighållit händelsen. Dessutom har han, utan att kaptenen dessförinnan har blivit hörd, avskedat honom. Visserligen backade zu Gutenberg efter massiv kritik och talade om suspendering istället för avsked, men faktum är att en misskrediterad kapten nu ska föra hem ett fartyg han inte längre har kommandot över.

Vad är det nu som hänt egentligen? Varför så upprörda känslor? Jo, kaptenen på ”Gorch Fock” sägs har varit, precis som William Bligh på HMS ”Bounty”, mer eller mindre en slavdrivare och hyllade principen om kadaverdisciplin. Besättningen består av 69 man stamanställda och 200 officersaspiranter, både kvinnor och män. Utanför Brasiliens kust, en dag i november i fjol, i hårt väder, kommenderades de aspiranter som hade vakt upp i fartygets rigg för byte av segel. Och den här riggen är hög, ska ni veta. Den högsta masten är 45,3 meter över vattenlinjen. Det är inte fy skam ute på Stilla havet i hög sjö. Är det då att förvånas över att en av de kvinnliga aspiranterna vägrade bege sig upp. Hon vågade inte, hon var helt enkelt livrädd. Vakthavande officer följde fartygsbefälets påstådda mönster av glåpord och sexuella trakasserier och hotade den unga kvinnan att låta flyga hem henne med alla de konsekvenser det skulle få för hennes fortsatta karriär. Till saken hör att det tyska reglementet i sådana här fall ger utrymme för ordervägran. Det tillät inte officeren. Han tvingade upp den kvinnliga aspiranten i riggen. Hon drabbades av panik, störtade i havet och omkom.

Besättningen gjorde myteri. Fullt uppror uppstod ombord, innan kaptenen hade kontroll över fartyget igen. Saken tystades ner med inställningen att sådant händer på ett fartyg. Också försvarsministern agerade i tysthet. Men nu var ett filmteam med ombord och händelsen uppdagades i sinom tid för allmänheten. En storm, nej en orkan av protester mot kadaverdisciplinen och den omänskliga behandlingen bröt ut.

Och inte blev det bättre av att en tysk soldat under lek med vapen på en förläggning i Afghanistan sköt ihjäl en kamrat. Karl-Theodor zu Guttenberg står under full beskjutning, och detta precis när den sista kontingenten värnpliktiga just har inkallats i Tyskland. Från och med juli inför Tyskland, precis som Sverige just har gjort, en yrkesarmé. Blir det mindre kadaverdisciplin då? Blir det mindre lek med vapen på luckan? Blir det mindre onödigt spill av unga människoliv? undrar från Limhamn

Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1282

1 kommentar:

  1. Bengt Svenson12:08 fm

    Blir det mindre kadaverdisciplin då? Blir det mindre lek med vapen på luckan? Blir det mindre onödigt spill av unga människoliv? undrar från Limhamn

    Svar: Nej, nej, respektive nej!
    De värnpliktiga höll krigsmakten "civiliserad"; de var samhällets ögon oh öron innanför kaserngrindarna. Införandet av en yrkesarme är en seger för teknologin och anfallskriget. Militären har allt mindre behov av kanonmat.
    Jag rekommenderar:
    http://www.commondreams.org/view/2011/01/31-3
    Published on Monday, January 31, 2011 by The Guardian/UK
    US Troops Die Because of Their Country, Not For It
    US admiration for its soldiers may be deep and widespread, but interest in what they are doing is shallow and fleeting

    by Gary Younge
    Bengt.

    SvaraRadera