Marianne Stieger: En galen, galen värld!

Kära lyssnare,
Vilken värld vi lever i! Snart klarar vi nog inte av fler katastrofer och galenskaper. Jag tror att jorden går bärsärkargång inför allt lidande på dess yta.

Först öppnade sig helvetesgapet på Island och sprutade aska så att världens, eller åtminstone Västeuropas flygtrafik lamslogs och tusentals människor satt i klistret. Kanske någon tänkte på hur man förr tog sig fram till fots? Visserligen tog det tid, men tänk så mycket man hann tänka och filosofera under veckorna man vandrade från den ena staden till den andra. Den tyske diktaren Goethe fotvandrade ofta i veckor och hann därvid tänka ut många av sina verk. Fram för mera fotturism! Det främjar kreativiteten.

Så slog jordens inre kraft tillbaka på de giriga oljeproducenterna i USA. Där hade profiten gått före säkerheten, och nu, en månad senare, sprutar fortfarande 19 000 fat olja per dag ut ur jorden tusentals meter under havsytan. Föreställ er den död och förintelse detta medför för alla havets invånare. Men havet lägger en svepduk över sin yta, så att alla de djur som förintas av denna svarta död förblir osynliga för oss; vi ser och hör inget och slipper därmed ta ansvar för allt lidande. Och ännu tycks ingen kunna täppa till hålet. Vem betalar detta i USA? Oljebolaget BP eller skattebetalarna? Och vilka blir följderna för kustbefolkningen?

I Polen och i Tyskland har himlen sympatiserat med jord och hav och brustit ut i tårar som får floderna att träda över sina bräddar och åter, som för drygt tio år sedan, översvämmas floddalarna i de båda länderna, med död och elände i sitt följe. Och det tycks aldrig ta slut. Så fort en flod har sänkt sin vattenspegel, öser regnet ner på andra håll och får nya floder att svämma över.

Och som om det inte räckte med naturens våldsamma eruptioner, tog våldet återigen överhand vid Medelhavets östra stränder. Fredliga hjälpsändningar fick inte komma fram till dem som verkligen behöver hjälpen. Nej, hatet fick israelerna att ta till ett alldeles omotiverat övervåld. Israel har förbrutit sig mot gällande sjöregler som förbjuder angrepp på fredliga fartyg i internationella farvatten. För att inte tala om gällande regler för mellanmänskligt beteende.

Är det slut nu på lidandets katalog, frågar ni er säkert. Nej! I veckan lyssnade jag på ett föredrag om Haiti. Visste ni, kära lyssnare, att USA tvingade denna lilla önation att skriva på ett avtal 1994, i vilket det stipuleras att Haiti inte får producera någonting. Allt måste importeras från USA. Och hur gör man det med en bruttonationalprodukt på en dollar per capita? Inte att undra på att fattigdomen är så ofattbart stor, att de jordbävningsdrabbade människorna ännu till stor del bor på gatan och att barnen och ungdomarna under tjugo år, vilka utgör 45% av befolkningen inte har tillgång till skola och vidare utbildning. Förresten, vad ska de utbilda sig till, om det inte finns något arbete? I den lilla staden Maissade, som tack och lov förskonades från jordbävningen, går endast 4000 av 35 000 barn i skolan. Nej, de övriga skolkar inte – det finns helt enkelt inga skolor för dem.

Kära lyssnare, nu ska jag förskona er från mera elände. Men jag lovar, jag återkommer till Haiti och det övervåld som landet utsätts för i form av handelshinder. Haiti är Karibiens egen Gazaremsa. Och vem förorsakar det? USA – världens rikaste land! Det tål att tänka på, hälsar från Limhamn

Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1265