Många klagar så här i juni över bröllopshysteri. En söt tjej gifter sig ju med en kille från Ockelbo och det blev ett himla väsen, som om inte unga människor har parat ihop sig i alla tider.
Nu har den här bruden gener från många olika länder. Det har vi för all del alla. Själv har jag aldrig vågat ägna mig åt innetrenden släktforskning, är alltför rädd att hitta hästtjuvar och horkarlar bland mina förfäder. Men säkert har jag förfäder och förmödrar med finskt, samiskt, tyskt, judiskt och vallonskt och annat ursprung. Vallonskt, ja, har alltid tyckt det vara fånigt när så många stolt säger att de har vallonska rötter. Sedan vallonerna kom till Sverige har vi alla haft uppåt tusen förfäder av olika sorter.
Men bruden har flera utlänningar i sin släkt bara under de senaste generationerna. Hennes mamma är tyska liksom hennes farmor. Hennes farfars mor var engelska, och just för 200 år sedan valdes ättens första verkliga stamfader till svensk kung. Sverige hade då året innan förlorat Finland och höjdarna på den tiden tyckte det var klämmigt och lovande att få en krigserfaren fransk marskalk som högsta tupp. Han hette Jean Baptiste Bernadotte, uppvuxen i landsortshålan Pau, ett slags franskt Ockelbo.
Den här söta bruden slipper väl att som sin farsa spöka ut sig i amirals- eller generalsuniform. Men svensk krigsmakt passar på att göra en PR-grej av hysterin genom en stor uppvisning i sina färdigheter, den största på många år, bland annat med dånande stridsflygplan. Det gör inte bröllopet billigare för oss skattebetalare.
Som ”halvlapp” tycker jag det är trevligt att en norrlänning, låt vara från rumpnorrländska Ockelbo, äntligen får del av de feta apanage som vi skattebetalare förser den här familjen med. Den här killen gifter in sig i en medeltida tradition, det svenska kastsystemets sista utpost. Vi ska alltså inte förhäva oss alltför mycket, när vi tycker att det indiska kastsystemet är en konstig sedvänja.
Samtidigt pågår ju VM i fotboll. Om jag är likgiltig inför kunglig pompa är jag som sportfåne desto mera intresserad av fotboll. Harvade själv under många år på tuviga planer vid Höga kusten och sedan på något jämnare mark i Rågsved. Det enda vi fick gratis på den tiden var fria resor till bortamatcherna. I dag är dessa skickliga fotbollsspelare i VM extremt välavlönade mångmiljonärer, eftersom pengapåsen styr också idrotten. Någon påpekade att elitspelarna numera är springande och sparkande checkhäften.
När jag intervjuar duktiga unga idrottsmän kaxar jag ibland till mig och berättar att jag ett år blev utnämnd till Rågsveds bästa fotbollsspelare. Då ser de förvånade, ja rentav tvivlande ut, och en och annan obehagligt nyfiken typ frågar i vilken division Rågsved spelade i på den tiden. Då byter jag snabbt samtalsämne eller travesterar Caesar: ”Hellre den förste i denna håla än den andre i AC Roma”.
Ett par gånger spelade jag fotboll i fångsammanhang, ena gången med Stockholms studenter mot fångarna på Hall. Andra gången var jag själv vapenvägrande fånge och vi ”fångjävlar” mötte Täbypolisen. Minns att jag då var mycket motiverad och härjade vilt över hela planen.
Under lyckliga år på 70-talet sparrade jag unga lovande tjejer i tennis. En av dem tog sedan många svenska och nordiska mästerskap plus internationella titlar och var redan då aktiv i Tuff och fredsrörelsen.
”Vin, kvinnor och studsande boll” var länge min paroll. När jag av misstag råkar säga det numera, undrar elaka -- men gud hjälpe ganska klarsynta kompisar-- om jag i dag klarar av något annat än vinet. Ja, ”så kan det gå”, ett uttryck som Kurt Vonnegut ofta upprepade i ”Slakthus 5”, den ännu mycket läsvärda boken om Dresdens förintelse 1945.
--------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands-och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1266) 20 juni 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar