ALLA KORSFÄSTA, BRÄNDA, VÅLDTAGNA....

(En krönika eller påskbetraktelse i PAX från 1985. Finns i min bok ”Goda krigare –och andra militaristiska myter”)

På skärtorsdagen ringer de på, dessa underbara småflickor – om man nu kan säga så i den nymoraliska snaskighetens tid. De är häftigt målade och utklädda till häxor. Jag ger dem slantar och känner mig fryntlig.

Olof Fahlén har skrivit en bok om hur häxor behandlades i ”den gamla goda tidens” Ångermanland. Bara i en enda socken, Torsåker, avrättades år 1675 sextiofem ”häxor”, såvitt jag förstår var femte kvinna i trakten.

De dömdes i den korsfästes namn, men det var inte kors utan stupstockar och bål som blev deras öde. ”Offer för tidens tro” står det på ett monument, som restes under en mindre trosviss epok.

Kampen mellan det goda och det onda fördes av de självgoda så nitiskt, att en särskild juridisk enhet fick tillskapas för att stadfästa alla dödsdomar. Den hette Kungliga Norrländska Trolldomskommissionen och hade genom masspsykosen mängder av vittnesmål att tillgå. Många barn fick för en gångs skull de vuxna att andlöst lyssna. Det var när de berättade, hur de förts till Blåkulla och sett utslitna bondkvinnor ha sex med självaste Satan, vars penis var fjällig och vars sperma kall som is.

Kungliga Norrländska Trolldomskommissionen bestod av professorer, biskopar och andra höga ämbetsmän. Den var alltså om möjligt ännu mera oförvitlig än vår nutida Ubåtskommission.
x x x
Visst är det egendomligt att religionen i vår del av världen har en avrättningsmanick som sin symbol. Jag vet inte hur många tusen eller kanske miljoner arma satar som romarna dödade genom korsfästning. Men enbart efter kväsandet av det stora slavupproret ett århundrade före den världsberömda påsken i Jerusalem hängde 7000 fångar och ruttnade på sina kors.

Men nog är den särklassigt mest kände av alla korsfästa en fascinerande gestalt. Det som förundrar mig mest är inte hans uppståndelse. Den tror jag inte riktigt på, trots att jag därmed lär frånhända mig den trösterika möjligheten till ett evigt paradis.

Nej, det konstiga är att han under en tid, då den mest hänsynslösa vedergällning accepterades som självklar, utvecklade en så otvetydig ickevåldslig etik, låt vara att Laotse, Konfucius och Buddha långt tidigare gjort detsamma.

Ännu konstigare är att denna lära enbart med hjälp av sina egna pacifistiska metoder lyckades utbreda sig över hela det krigiska romarriket. Det kan ingalunda ha varit lätt att från början förutse, att den avrättade judiske timmermanssonen skulle komma att sopa tempelgolven med krigsguden Mars och andra folkkära beläten.

Allra konstigast är kanske ändå, att denna religions anhängare efter det segerrika genombrottet snarare offrat åt Mars än åt Jesus. Att med hjälp av Bergspredikan försöka skildra det kristna västerlandet har i århundraden varit den grövsta hädelse.

Jorden är kanske en annan planets helvete, undrade under andra världskriget Aldous Huxley, författare av bland annat boken ”Du sköna nya värld”

Påskdagens återuppståndelse är inget i jämförelse med alla de krigshjältar som återuppstår i i medierna. Där skidras militärparader, som i tjusighet tävlar med alla skildringar av hur det onda segerrikt bekrigades. Dessa propagandautspel görs med jämna mellanrum av de militära komplex som sedan 1945 farit fram nästan som fascisters likar på många håll i världen. De har dessutom genom sina kärnvapen lyckats göra forna tiders häxjägare till larviga småhandlare i djävulsutdrivning och bålbrännande.
x x x
”Om bara efter ett enda krig de som nesligt dog i smutsen kunde återvända, skulle historien ta en annan kurs”, skrev på gamla dar nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi.

Ja, det är offren och förlorarna vi måste dra fram i ljuset, alla korsfästa, brända, våldtagna, svältande, torterade, slaktade.... Men se upp för de självgoda: segrarna, befriarna och djävulsutdrivarna!
---------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1232) 12-19 april 2009