Jag har sagt det förut. Det är en förmån att varje vecka i 24 år oavlönat ha kunnat göra Radio Tuff. Det ger mig ett oberoende som välavlönade journalister inte har. Behöver man inte snegla på lönehöjningar och befordringar vågar man ifrågasätta en del av mittfårans trossatser och till och med påpeka att även de historiebilder som närmast upphöjts till religiösa dogmer har sina överdrifter och ensidigheter.
Jo, jag vet att det kallas revisionism och i dag har revisionist blivit ett skällsord hos etablissemangens medielakejer och det tycks också skrämma historiker av facket till att vara tystare än nödvändigt, men de är förstås beroende av sina forskningsanslag. När jag pluggade historia på universitetet talades det med aktning om dem som vågade ifrågasätta etablerad historia och ibland komma med nödvändiga omvärderingar och korrigeringar. På den tiden gällde föraktet ”hovhistorikerna”. Det var sådana som skrev följsamt om politiska och religiösa makthavare. I dag finns de också men borde kanske nu kallas ”mediehistoriker”.
Nyss hörde vi här i Radio Tuff docenten Seppo Isotalo kommentera böcker som tog upp de sovjetiska ubåtar i svenska vatten som hysteriska medier fablade om varje sommar i många år. Jag medger att jag själv till att börja med rycktes med av upprördheten över den sovjetiska ubåten U 137, som 1981 dundrade in i Blekinges vatten, där den grundstötte och låg där som en död padda. Men sedan läste jag Ingemar Myhrbergs bok ”Ubåtsvalsen” och började fundera:
Om U 137 var en ondsint spionbåt, hur kom det sig att hon körde in i svenskt militärområde i övervattensläge med dundrande dieselmotorer, som hördes av massor av människor i trakten? Varför var hon iväg in i Gåsefjärden, som är så grund att hon inte kunde gömma sig under vattnet? Hon lär ha haft kärnvapen ombord, men är verkligen ryssarna så korkade att de utrustar en spionbåt med sådana? Ju mer man tog del av fakta, desto svårare blev det att tro på ett avsiktligt intrång, utan felnavigering blev alltmer sannolikt. Det blev också kommendören Karl Anderssons övertygelse, han som var den officer som först gick ombord på den sovjetiska ubåten.
Nästan allt i Östersjön kunde med mediernas hjälp tolkas som hotfulla ubåtar: Läckande avloppsrör i Hammarbyhamnen, timmerstockar och stenar vid Vaxholm, finländska bogserbåtar vid Töre, undervattensskär vid Hävringe och vilken krusning av vattenytan som helst. Groggfarbröders iakttagelser från sina verandor accepterades som sanning liksom halvpackade ynglingarnas observationer från fritidsbåtar, när vittnesmålen kunde användas för att höja lösnummerförsäljningen genom att trendriktigt förvandlas till ”bevis” för hotfulla ubåtar. Och ljud som påstods komma från kränkande ubåtar visade sig vara minkar eller pruttande fiskar.
Detta har vi i Radio Tuff skildrat regelbundet. Några av de ubåtstroende har förträngt sakargumenten för att i stället ägna sig åt att stämpla oss som Moskvalakejer. Liknande har vi erfarit när vi påpekat alla förbrytelser mot förlorarna i andra världskriget och som historieförfalskningar avslöjat en massa ständigt i medierna upprepade anklagelser mot dessa förlorare. Då har vi av mäktiga lobbygrupper och opportunistiska medier brännmärkts som ”historieförfalskare”, ja rentav som antisemiter.
Men Radio Tuff fortsätter att vara just tuffa revisionister och sanningssägare, lovar
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1234) 26/4-3/5 2009
söndag, april 26
ROSOR från RADI0 TUFF (nr 1234) 09-04-26 till....
....till Tidningen Tyresö Nyheter, som delas ut till alla kommunens hushåll och som har en trespaltig artikel under rubriken ”Kumla skola får solidaritetspris”. Det handlar om årets Tuff-pris för ”berömvärt lokalt solidaritetsarbete”. I artikeln redogörs för Kumla skolas mångåriga insatser genom dagsverken för Tuffs många Indienprojekt. Redan på 1970-talet byggdes i Indien ett skolhus med fem klassrum, som än i dag bär namnet Kumla Wing. I tidningen finns också en bild på fem Kumlalärare, som den 13 maj i år organiserar ett nytt dagsverke. I samma nummer av Tyresö Nyheter finns nästan en hel sida om Tyresöradion med uppgifter om Radio Tuff och med bilder på åtta av de intervjuade och med rubriken: ”Även finskt, norskt, jordanskt på 91.4 MHz”
....till Sveriges Televisions nyhetsprogram Aktuellt, som (20/4) intervjuade ambassadör Mathias Mossberg, som just kommit ut med boken ”I mörka vatten”. Mossberg var huvudsekreterare i 2001 års ubåtsutredning och berättar bland annat om sådant som förtegs från militärt håll. Mera om detta i ett inslag med Seppo Isotalo i denna veckas Radio Tuff. Se också Radio Tuffs krönika ”Amalia lurade alla godtrogna” från maj 2008. Finns på http://tuffsandin.blogspot.com/2008_05_01_archive.html
....till Radio Tuffs medarbetare sedan 16-17 år tillbaka, Hampus Eckerman, som vid Tyresö närradioförenings årsmöte den 21 april på sitt humoristiska sätt underhöll deltagarna genom att berätta om sin jordenruntresa häromåret, varifrån han 50 veckor i rad rapporterade till Radio Tuff, säkert ett unikt rekord för frivillig radio. Vid årsmötet omvaldes Anders Linder och Christina Melzén till ordförande resp. vice ordförande i närradioföreningen.
....till en debattartikel i Dagens Nyheter (20/4), undertecknad av bland andra förre ärkebiskopen KG Hammar, skådespelaren Sven Wollter och ordföranden i Kristna Studentrörelsen Kristoffer Moldéus. Den har rubriken ”Inbrottet på Saabanläggningen var nödvärn”. De tar upp rättegången mot de tre som i mars tog sig in på Saab i Linköping och förgäves försökte desarmera några av de Gripen-plan som skulle exporteras till Sydafrika. Skribenterna påminner om att en tredjedel av Sydafrikas människor lever i extrem fattigdom, under två dollar om dagen. De erinrar också om att enligt UD skall svensk utrikespolitik ”bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor”. De slutar sin artikel med: ”Om det blir en fällande dom, om desarmeringen inte sätts in i sitt sammanhang av fortsatt svensk vapenexport mot riksdagens egna riktlinjer, till ett land som ännu inte lyckats ta hand om sina fattiga, luktar det tveklöst dubbelmoral”. Deras artikel hjälpte inte för den 21 april dömdes de tre ickevåldsaktivisterna till 4-6 månaders fängelse och 150 000 kr i skadestånd. För några månader sedan intervjuades en av de tre, Pelle Strindlund, här i Radio Tuff.
....till en beundransvärt engagerad människa, Inger Holmlund från Hälsingland. På 90-talet genomförde hon ett biståndsprojekt i Kenya för flera kvinnogrupper. Det stöddes en smula av oss i Tuff som bidrog med 13 000 kr. I höstas satte hon i gång en kampanj under namnet ”Budkavle för en kärnvapenfri värld”. Redan har alla Norrlands kommuner nåtts av budkavlen och haft manifestationer med namninsamling mot dessa fullständigt djävulska vapen, av vilka det finns 27 000 i världen. Den 24 oktober, FN-dagen, når budkavlen Tyresö, där Tuff planerar att då ha en manifestation i Tyresö Centrum. Om någon månad hörs Inger Holmlund under en halvtimme på Succékanalen 91,4 - Tyresöradion .
....till de allt flera kloka människor, som använder Tuffs mangogram för att gratulera eller för att hedra någon bortgångens minne. Hittills i år har 8 500 kr kommit in på det sättet och de skickas oavkortat till våra partners i Indien, där det blir tusentals mangoträd, dignande av vitaminrika frukter.
....till Sveriges Televisions nyhetsprogram Aktuellt, som (20/4) intervjuade ambassadör Mathias Mossberg, som just kommit ut med boken ”I mörka vatten”. Mossberg var huvudsekreterare i 2001 års ubåtsutredning och berättar bland annat om sådant som förtegs från militärt håll. Mera om detta i ett inslag med Seppo Isotalo i denna veckas Radio Tuff. Se också Radio Tuffs krönika ”Amalia lurade alla godtrogna” från maj 2008. Finns på http://tuffsandin.blogspot.com/2008_05_01_archive.html
....till Radio Tuffs medarbetare sedan 16-17 år tillbaka, Hampus Eckerman, som vid Tyresö närradioförenings årsmöte den 21 april på sitt humoristiska sätt underhöll deltagarna genom att berätta om sin jordenruntresa häromåret, varifrån han 50 veckor i rad rapporterade till Radio Tuff, säkert ett unikt rekord för frivillig radio. Vid årsmötet omvaldes Anders Linder och Christina Melzén till ordförande resp. vice ordförande i närradioföreningen.
....till en debattartikel i Dagens Nyheter (20/4), undertecknad av bland andra förre ärkebiskopen KG Hammar, skådespelaren Sven Wollter och ordföranden i Kristna Studentrörelsen Kristoffer Moldéus. Den har rubriken ”Inbrottet på Saabanläggningen var nödvärn”. De tar upp rättegången mot de tre som i mars tog sig in på Saab i Linköping och förgäves försökte desarmera några av de Gripen-plan som skulle exporteras till Sydafrika. Skribenterna påminner om att en tredjedel av Sydafrikas människor lever i extrem fattigdom, under två dollar om dagen. De erinrar också om att enligt UD skall svensk utrikespolitik ”bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor”. De slutar sin artikel med: ”Om det blir en fällande dom, om desarmeringen inte sätts in i sitt sammanhang av fortsatt svensk vapenexport mot riksdagens egna riktlinjer, till ett land som ännu inte lyckats ta hand om sina fattiga, luktar det tveklöst dubbelmoral”. Deras artikel hjälpte inte för den 21 april dömdes de tre ickevåldsaktivisterna till 4-6 månaders fängelse och 150 000 kr i skadestånd. För några månader sedan intervjuades en av de tre, Pelle Strindlund, här i Radio Tuff.
....till en beundransvärt engagerad människa, Inger Holmlund från Hälsingland. På 90-talet genomförde hon ett biståndsprojekt i Kenya för flera kvinnogrupper. Det stöddes en smula av oss i Tuff som bidrog med 13 000 kr. I höstas satte hon i gång en kampanj under namnet ”Budkavle för en kärnvapenfri värld”. Redan har alla Norrlands kommuner nåtts av budkavlen och haft manifestationer med namninsamling mot dessa fullständigt djävulska vapen, av vilka det finns 27 000 i världen. Den 24 oktober, FN-dagen, når budkavlen Tyresö, där Tuff planerar att då ha en manifestation i Tyresö Centrum. Om någon månad hörs Inger Holmlund under en halvtimme på Succékanalen 91,4 - Tyresöradion .
....till de allt flera kloka människor, som använder Tuffs mangogram för att gratulera eller för att hedra någon bortgångens minne. Hittills i år har 8 500 kr kommit in på det sättet och de skickas oavkortat till våra partners i Indien, där det blir tusentals mangoträd, dignande av vitaminrika frukter.
lördag, april 18
VARFÖR DENNA HÄXJAKT PÅ ÅLDRINGAR?
Ser den 14 april i Dagens Nyheter att i Afghanistan har Nato dödat sex civila, därav två barn. Det är en pytteliten notis. Den behöver inte vara större med tanke på att anfallskrigen mot Afghanistan och Irak har orsakat någon miljon civila dödsoffer.
Mycket större utrymme ges på samma sida åt en artikel under rubriken ”Tyskland vill ställa nazivakt inför rätta”. Det gäller John Demjanjuk, som inte fått särskilt rättvis publicitet i västerländska medier. Här kallas han alltså nazist och då brukar all kritisk granskning upphöra.
Vet inte om Demjanjuk var nazist. Det man vet med säkerhet är att han var ukrainare som slogs mot tyskarna i Röda armén. Han blev tillfångatagen och liksom många ukrainare lät han sig värvas att bli lägervakt åt tyskarna för att slippa krigsfångenskap. Efter kriget utvandrade han till USA, där han i många år var bilarbetare. För 30 år sedan började mäktiga organisationer i USA att peka ut honom som krigsförbrytare. På lösa boliner fråntogs han sitt amerikanska medborgarskap och USA uppfyllde en begäran att utvisa honom, inte till Tyskland eller Ukraina utan till Israel, dit han flögs 1986.
Det blev en lång rättegång i hatets tecken med många märkliga inslag. Modiga israeliska försvarsadvokater hade det inte lätt. En hittades död efter ett fall från femtonde våningen, hans efterträdare fick syra kastad i ansiktet vid begravningen. Demjanjuk påstods ha varit ”Ivan den förskräcklige” i lägret Treblinka. Åklagarsidan hade mobiliserat flera överlevande från Treblinka, som alla vittnade om hur otroligt grymt Demjanjuk hade behandlat fångarna.. När han 1988 dömdes till döden utbröt vild glädje i rättssalen, där åhörarna jublade och dansade.
Demjanjuks israeliske advokat Yoram Sheftel gav sig inte trots syra i ansiktet, som skadade hans syn, och ständiga hot och stämplingar som ”Satans advokat” och ”den mest hatade mannen i Israel”. Han skildrade sedan allt detta i en bok med titeln "The Demjanjuk Affair: The Rise and Fall of a Show Trial." Och nog var det en skådeprocess, a show trial.
Sheftel och Demjanjuk hade tur, för medan de överklagade föll kommunismen i Sovjet samman och arkiven öppnades i Moskva. Det visade sig att det tyska identitetskort, som bundit Demjanjuk vid Treblinka, var förfalskat, något som experter redan tidigare konstaterat men som hemlighållits av åklagarsidan. Den dödsdömde hade aldrig varit i Treblinka och vittnesmålen som domen hade grundats på var falska.
Det hedrar Israels högsta domstol att de frikände Demjanjuk, som 1993 kunde återvända till USA och återfå sitt medborgarskap. Men det skulle inte räcka med att han suttit sju år bakom galler i Israel, de sista fem åren isolerad i dödscell. Ganska snart återupptogs häxjakten mot honom. Det senaste är att en tysk domstol vill ha honom utlämnad för att döma honom, vilket accepterades av USA, som dock i sista stund stoppade deporteringen, kanske för att bilderna på honom visar en närmast livlös 89-åring med halvöppen mun.
Det här är långt ifrån det enda fall, när Israellobbyn med Simon Wiesenthal-institutet i spetsen och med indoktrinerade journalisters hjälp har velat sätta dit oskyldiga, kanske för att avleda uppmärksamheten från israelisk behandling av palestinier. I slutet av 1970-talet anklagades Frank Walus, en i Chicago boende polack, för att under kriget ha varit Gestapoagent. Elva polska judar flögs från Israel till USA och de vittnade inför domstolen att Walus i Polen begått grymheter mot judar och polacker. Domaren Julius Hoffman, av samma etnicitet som vittnena, dömde Walus skyldig. Men sedan visade det sig att denne under kriget hade varit tvångsarbetare i det tyska jordbruket och hade ett vattentätt alibi. Efter fyra års helvete och efter stora ekonomiska uppoffringar kunde Walus andas ut. Menedarna i rättegångarna mot Demjanjuk och Walus och i flera andra liknande rättsfall tycks stå över lagen och har aldrig riskerat åtal.
Paul Craig Roberts, som tillhörde Reagans administration, nämnde i somras 85-årige Paul Henss’ öde. Han har i 53 år bott i USA men nu utpekats som ”krigsförbrytare” av ”nazijägaren” Eli Rosenbaums mäktiga och statsunderstödda byråkrati. Han kommer därför att utvisas ur USA. Brottet är att han som yngling tillhörde de tyskar som tränade vakthundar. Han var 22 år när kriget slutade. Roberts’ kommentar är inte nådig:
”En pojke som tränade hundar blir utvisad som krigsförbrytare. Är det ingen som inser paradoxen med att deportera honom medan krigsförbrytaren i Vita huset sitter kvar?”
Krigsförbrytare ja, det ordet är larvigt, en tautologi, tårta på tårta. Krig är ju i sig självt en enorm förbrytelse, inte minst därför att de flesta dödade brukar vara civila. Man visste bättre 1946, när segrarna som både åklagare och domare dömde förlorarna. Då hängdes den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop för ”brott mot freden”, det vill säga anfallskrig, vilket enligt domsskälen orsakade alla de andra brotten.
De senaste tio åren har det skett tre anfallskrig: 1999 mot Jugoslavien, 2001 mot Afghanistan och 2003 mot Irak. Men i dag gäller Allan Edvalls ord när han sjunger: ”Den lilla fisken fångar vi men hajen får gå fri”.
--------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1233) 19-26 april 2009
Texten på Allan Edwalls sista strof lyder:
”I Schweiz går landsmän med glada flin.
Dom lever som valutasvin.
Men snattar Svensson en inlagd sill,
då slår polisen och lagen till.
För ingenting, för kärleks skull
av motgång är ju världen full.
Den lilla fisken fångar vi,
men hajen får gå fri,
För ingenting, för kärleks skull......” osv
Mycket större utrymme ges på samma sida åt en artikel under rubriken ”Tyskland vill ställa nazivakt inför rätta”. Det gäller John Demjanjuk, som inte fått särskilt rättvis publicitet i västerländska medier. Här kallas han alltså nazist och då brukar all kritisk granskning upphöra.
Vet inte om Demjanjuk var nazist. Det man vet med säkerhet är att han var ukrainare som slogs mot tyskarna i Röda armén. Han blev tillfångatagen och liksom många ukrainare lät han sig värvas att bli lägervakt åt tyskarna för att slippa krigsfångenskap. Efter kriget utvandrade han till USA, där han i många år var bilarbetare. För 30 år sedan började mäktiga organisationer i USA att peka ut honom som krigsförbrytare. På lösa boliner fråntogs han sitt amerikanska medborgarskap och USA uppfyllde en begäran att utvisa honom, inte till Tyskland eller Ukraina utan till Israel, dit han flögs 1986.
Det blev en lång rättegång i hatets tecken med många märkliga inslag. Modiga israeliska försvarsadvokater hade det inte lätt. En hittades död efter ett fall från femtonde våningen, hans efterträdare fick syra kastad i ansiktet vid begravningen. Demjanjuk påstods ha varit ”Ivan den förskräcklige” i lägret Treblinka. Åklagarsidan hade mobiliserat flera överlevande från Treblinka, som alla vittnade om hur otroligt grymt Demjanjuk hade behandlat fångarna.. När han 1988 dömdes till döden utbröt vild glädje i rättssalen, där åhörarna jublade och dansade.
Demjanjuks israeliske advokat Yoram Sheftel gav sig inte trots syra i ansiktet, som skadade hans syn, och ständiga hot och stämplingar som ”Satans advokat” och ”den mest hatade mannen i Israel”. Han skildrade sedan allt detta i en bok med titeln "The Demjanjuk Affair: The Rise and Fall of a Show Trial." Och nog var det en skådeprocess, a show trial.
Sheftel och Demjanjuk hade tur, för medan de överklagade föll kommunismen i Sovjet samman och arkiven öppnades i Moskva. Det visade sig att det tyska identitetskort, som bundit Demjanjuk vid Treblinka, var förfalskat, något som experter redan tidigare konstaterat men som hemlighållits av åklagarsidan. Den dödsdömde hade aldrig varit i Treblinka och vittnesmålen som domen hade grundats på var falska.
Det hedrar Israels högsta domstol att de frikände Demjanjuk, som 1993 kunde återvända till USA och återfå sitt medborgarskap. Men det skulle inte räcka med att han suttit sju år bakom galler i Israel, de sista fem åren isolerad i dödscell. Ganska snart återupptogs häxjakten mot honom. Det senaste är att en tysk domstol vill ha honom utlämnad för att döma honom, vilket accepterades av USA, som dock i sista stund stoppade deporteringen, kanske för att bilderna på honom visar en närmast livlös 89-åring med halvöppen mun.
Det här är långt ifrån det enda fall, när Israellobbyn med Simon Wiesenthal-institutet i spetsen och med indoktrinerade journalisters hjälp har velat sätta dit oskyldiga, kanske för att avleda uppmärksamheten från israelisk behandling av palestinier. I slutet av 1970-talet anklagades Frank Walus, en i Chicago boende polack, för att under kriget ha varit Gestapoagent. Elva polska judar flögs från Israel till USA och de vittnade inför domstolen att Walus i Polen begått grymheter mot judar och polacker. Domaren Julius Hoffman, av samma etnicitet som vittnena, dömde Walus skyldig. Men sedan visade det sig att denne under kriget hade varit tvångsarbetare i det tyska jordbruket och hade ett vattentätt alibi. Efter fyra års helvete och efter stora ekonomiska uppoffringar kunde Walus andas ut. Menedarna i rättegångarna mot Demjanjuk och Walus och i flera andra liknande rättsfall tycks stå över lagen och har aldrig riskerat åtal.
Paul Craig Roberts, som tillhörde Reagans administration, nämnde i somras 85-årige Paul Henss’ öde. Han har i 53 år bott i USA men nu utpekats som ”krigsförbrytare” av ”nazijägaren” Eli Rosenbaums mäktiga och statsunderstödda byråkrati. Han kommer därför att utvisas ur USA. Brottet är att han som yngling tillhörde de tyskar som tränade vakthundar. Han var 22 år när kriget slutade. Roberts’ kommentar är inte nådig:
”En pojke som tränade hundar blir utvisad som krigsförbrytare. Är det ingen som inser paradoxen med att deportera honom medan krigsförbrytaren i Vita huset sitter kvar?”
Krigsförbrytare ja, det ordet är larvigt, en tautologi, tårta på tårta. Krig är ju i sig självt en enorm förbrytelse, inte minst därför att de flesta dödade brukar vara civila. Man visste bättre 1946, när segrarna som både åklagare och domare dömde förlorarna. Då hängdes den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop för ”brott mot freden”, det vill säga anfallskrig, vilket enligt domsskälen orsakade alla de andra brotten.
De senaste tio åren har det skett tre anfallskrig: 1999 mot Jugoslavien, 2001 mot Afghanistan och 2003 mot Irak. Men i dag gäller Allan Edvalls ord när han sjunger: ”Den lilla fisken fångar vi men hajen får gå fri”.
--------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1233) 19-26 april 2009
Texten på Allan Edwalls sista strof lyder:
”I Schweiz går landsmän med glada flin.
Dom lever som valutasvin.
Men snattar Svensson en inlagd sill,
då slår polisen och lagen till.
För ingenting, för kärleks skull
av motgång är ju världen full.
Den lilla fisken fångar vi,
men hajen får gå fri,
För ingenting, för kärleks skull......” osv
Marianne Steger: Valfrihet – vår tids förbannelse
Kära lyssnare!
Nog har väl även ni drabbats av vår tids förbannelse – valfriheten?
Ständigt förväntas vi göra viktiga val. Det må gälla vilket tv-program vi väljer att se, vilken tidning vi väljer att läsa, vilken av alla ostsorter i kyldisken vi väljer att förgylla frukosten med, och inte minst vilken av alla el-kraft-producenter vi väljer. Och då gäller det att välja rätt: ren eller oren el, hur i fridens namn ledningarna nu kan skilja på det?
Här ringer de från Nordkraft, Sydkraft, Östkraft, Västkraft, Mellankraft och kraft från ovan. Och alla vill att jag ska välja just dem och deras kraft. Och alla erbjuder de de allra mest förmånliga rabatterna. Ett företag erbjöd rabatt för att jag är pensionär, ett företag för att jag är nyinflyttad, ett företag för att det just hade en kampanj på gång. Ännu har inget företag erbjudit mig rabatt för vackert väder eller för att jag själv skulle vara särskilt vacker. Just det senare erbjudandet väntar jag förgäves på. Men kommer det – ja, då nappar jag alldeles säkert. Men än så länge har jag lyckats värja mig mot alla slags erbjudanden.
I dagarna fick jag ett telefonerbjudande att välja en ny aktiefond, en fond som skulle ge större utdelning än alla andra jag tidigare fått erbjudande om. En manlig stämma, som säkert hade skolats i att låta vederhäftig och mån om mitt bästa, försökte få mig att nappa på just det här erbjudandet. Och detta i tider när börsen åker slalom. Nej tack, det valet avstod jag ifrån.
I tidningen annonserar en friskola just nu med ”sista-minuten-omval”. Det här erbjudandet riktar sig till de stackars niorna som har gjort sitt gymnasieval och inte kommit in där de ville. Just den här friskolan erbjuder en samhällsvetarlinje som ska vara bättre än alla andra samhällsvetarlinjer.
Jag frågar mig bara om alla de här valen gör oss säkrare och mera demokratiska. Själv slänger jag numera helt odemokratiskt på luren så fort jag hör ordet ”kraft” eller ”aktiefond” i personens presentation av sitt ärende. Hur ska då inte eleverna känna sig i sin oro och tvekan? Här gäller det verkligen att det finns engagerade föräldrar i bakgrunden. Vi blir så upptagna av att göra alla dessa till synes viktiga val att vi inte orkar bry oss om de riktigt viktiga valen. Till exempel borde vi ställa oss frågan om det inte skulle satsas ännu mera på svaga elever, så att de klarar sitt förstahandsval till gymnasiet? Riktigt viktigt vore också att få välja mellan verkligt oberoende fria tidningar, och inte mellan samma koncerns alla likriktade blad.
Ett bra val gjorde Tysklands konsumtions- och miljöminister Ilse Aigner i veckan. Hon tog det radikala beslutet att förbjuda genmanipulerad majs. Hennes beslut berodde delvis på att giftet i det manipulerade utsädet som ska döda majsbaggen också dödar andra insekter, som till exempel nyckelpigan, bortsett från alla andra konsekvenser. Det var enligt min åsikt ett viktigt och riktigt val.
En annan som orkar göra ett viktigt val, trots så hög ålder som 86 år, är den tyske psykoanalytikern Horst-Eberhard Richter från Giessen. Vid påskens många fredsmarscher i Tyskland under mottot ”Slut med krigs- och ockupationspolitiken”, valde han att inför 2000 fredsdemonstranter utanför rådhuset i Frankfurt uppmana oss med följande ord: ”Vi måste se oss alla som en enda stor familj. Det handlar om en radikal andlig och social förvandling.” På frågan hur han orkar kämpa så för fred, svarade Richter: ”Det gemensamma engagemanget gör mig stark.”
Det är sådana ord om ger oss på Radio TUFF kraft att även fortsättningsvis hålla på med den här frivilliga och obetalda verksamheten. Det är vårt val, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff 19-26 apeil
Nog har väl även ni drabbats av vår tids förbannelse – valfriheten?
Ständigt förväntas vi göra viktiga val. Det må gälla vilket tv-program vi väljer att se, vilken tidning vi väljer att läsa, vilken av alla ostsorter i kyldisken vi väljer att förgylla frukosten med, och inte minst vilken av alla el-kraft-producenter vi väljer. Och då gäller det att välja rätt: ren eller oren el, hur i fridens namn ledningarna nu kan skilja på det?
Här ringer de från Nordkraft, Sydkraft, Östkraft, Västkraft, Mellankraft och kraft från ovan. Och alla vill att jag ska välja just dem och deras kraft. Och alla erbjuder de de allra mest förmånliga rabatterna. Ett företag erbjöd rabatt för att jag är pensionär, ett företag för att jag är nyinflyttad, ett företag för att det just hade en kampanj på gång. Ännu har inget företag erbjudit mig rabatt för vackert väder eller för att jag själv skulle vara särskilt vacker. Just det senare erbjudandet väntar jag förgäves på. Men kommer det – ja, då nappar jag alldeles säkert. Men än så länge har jag lyckats värja mig mot alla slags erbjudanden.
I dagarna fick jag ett telefonerbjudande att välja en ny aktiefond, en fond som skulle ge större utdelning än alla andra jag tidigare fått erbjudande om. En manlig stämma, som säkert hade skolats i att låta vederhäftig och mån om mitt bästa, försökte få mig att nappa på just det här erbjudandet. Och detta i tider när börsen åker slalom. Nej tack, det valet avstod jag ifrån.
I tidningen annonserar en friskola just nu med ”sista-minuten-omval”. Det här erbjudandet riktar sig till de stackars niorna som har gjort sitt gymnasieval och inte kommit in där de ville. Just den här friskolan erbjuder en samhällsvetarlinje som ska vara bättre än alla andra samhällsvetarlinjer.
Jag frågar mig bara om alla de här valen gör oss säkrare och mera demokratiska. Själv slänger jag numera helt odemokratiskt på luren så fort jag hör ordet ”kraft” eller ”aktiefond” i personens presentation av sitt ärende. Hur ska då inte eleverna känna sig i sin oro och tvekan? Här gäller det verkligen att det finns engagerade föräldrar i bakgrunden. Vi blir så upptagna av att göra alla dessa till synes viktiga val att vi inte orkar bry oss om de riktigt viktiga valen. Till exempel borde vi ställa oss frågan om det inte skulle satsas ännu mera på svaga elever, så att de klarar sitt förstahandsval till gymnasiet? Riktigt viktigt vore också att få välja mellan verkligt oberoende fria tidningar, och inte mellan samma koncerns alla likriktade blad.
Ett bra val gjorde Tysklands konsumtions- och miljöminister Ilse Aigner i veckan. Hon tog det radikala beslutet att förbjuda genmanipulerad majs. Hennes beslut berodde delvis på att giftet i det manipulerade utsädet som ska döda majsbaggen också dödar andra insekter, som till exempel nyckelpigan, bortsett från alla andra konsekvenser. Det var enligt min åsikt ett viktigt och riktigt val.
En annan som orkar göra ett viktigt val, trots så hög ålder som 86 år, är den tyske psykoanalytikern Horst-Eberhard Richter från Giessen. Vid påskens många fredsmarscher i Tyskland under mottot ”Slut med krigs- och ockupationspolitiken”, valde han att inför 2000 fredsdemonstranter utanför rådhuset i Frankfurt uppmana oss med följande ord: ”Vi måste se oss alla som en enda stor familj. Det handlar om en radikal andlig och social förvandling.” På frågan hur han orkar kämpa så för fred, svarade Richter: ”Det gemensamma engagemanget gör mig stark.”
Det är sådana ord om ger oss på Radio TUFF kraft att även fortsättningsvis hålla på med den här frivilliga och obetalda verksamheten. Det är vårt val, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff 19-26 apeil
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1233) 09-04-19 till....
....till den undersökning, som för några dagar sedan visade att förbluffande många unga människor drabbas av rigorös föräldrakontroll, så kallat hedersförtryck. Det visar att Tuffs offentliga möte i detta ämne med Zubeyde Demirörs den 8 april var både motiverat och vältajmat.
....till gandhianen Jan Viklund, som påminner vad Riverbend, en muslimsk kvinna i Bagdad 2004 skrev på sin blogg: (http://riverbendblog.blogspot.com/2004_08_01_riverbendblog_archive.html)
”I decennier stod kyrkor och moskéer sida vid sida i Irak. Vi firade jul och påsk med våra kristna vänner och de firade Eid tillsammans med oss. Vi kategoriserade aldrig varandra som "kristna" eller "muslimer". Det spelade aldrig någon egentlig roll. Vi var grannar och vänner och respekterade varandras religiösa seder och helger. Varken kriget eller självmordsbomberna har något att göra med islam eller kristendom. ’Islam’ är den nya ’kommunismen’ i det nya kalla kriget, som ska skrämma världen att beväpna sig till tänderna i ’självförsvar’ ”. Nästa Tuff-möte handlar just om Irak. Det är Irakfödda Widad Zaki som inleder i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80, onsdag den 29 april kl 19
....till Kumla skola i Tyresö, som i torsdags (16/4) erhöll Tuffs pris för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. I nästan fyra decennier har skolan gjort årliga dagsverken och därmed starkt bidragit till alla Tuff-projekten i Indien. Senare i denna veckas sändning berättar vi mera om priset. (Dessutom finns på bloggen www.tuffsandin.blogspot.com Tuffs pressmeddelande om priset.)
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som skrivit och hjärtligt gratulerat Kumla skola till priset. Han skriver bland annat: ”Operation dagsverken kan synas obetydliga men de har givit konkreta resultat, till exempel lärarlöner, mat till eleverna, skolbyggnader, läromedel, bibliotek, laboratorier, toaletter, vattentillförsel och elektricitet. Vi vill hylla er anda att arbeta för skolor tusentals kilometer från Tyresö. Det har alltid väckt en fin känsla hos alla elever och lärare här”. Bhikhu minns också när han under ett av sina besök i Sverige följde ett av Kumlas dagsverken och hur fascinerad han blev av elevernas påhittighet att få in pengar. Och han talar om ”generösa bidrag från Kumla och andra skolor med underbar koordination av Tuff”
(Hela Bhikhus brev finns att läsa på www.tuffsandin.blogspot.com )
,,,,till Kristna Fredsrörelsen, som i sitt nyhetsbrev (8/4) bland annat skriver: ”I skuggan av kriget i Gaza har rivningarna av hus i det palestinska Östra Jerusalem fortsatt. Enligt Israeli Committee Against House Demolitions har 712 hus rivits sedan år 2000. Anledningarna är bl.a. byggandet av judiska bosättningar, i bestraffande syften, och i de allra flesta fall, för brott mot bygg- och zonindelningslagar som utformats och drivits igenom utan hänsyn till palestiniers åsikter eller till behoven i området. Dessa rivningar är strikt förbjudna enligt Genèvekonventionen som slår fast att en ockupationsmakt inte får förstöra egendom." (Mera om detta på http://www.krf.se/publikationer )
....till insändarskribenten Nima Gholam Alipour som i DN (11/4) skriver under rubriken ”EU bildades i fredens tecken - stoppa dess upprustning!”. Han skriver bland annat: ”EU som bildades i fredens tecken har i dag en stor militär organisation som kostar mycket pengar. Förutom femton stridsgrupper finns det en stor militär byråkrati inom EU. Enbart Europeiska försvarsbyrån har ungefär 326 miljoner kr i budget och 100 anställda”.
....till gandhianen Jan Viklund, som påminner vad Riverbend, en muslimsk kvinna i Bagdad 2004 skrev på sin blogg: (http://riverbendblog.blogspot.com/2004_08_01_riverbendblog_archive.html)
”I decennier stod kyrkor och moskéer sida vid sida i Irak. Vi firade jul och påsk med våra kristna vänner och de firade Eid tillsammans med oss. Vi kategoriserade aldrig varandra som "kristna" eller "muslimer". Det spelade aldrig någon egentlig roll. Vi var grannar och vänner och respekterade varandras religiösa seder och helger. Varken kriget eller självmordsbomberna har något att göra med islam eller kristendom. ’Islam’ är den nya ’kommunismen’ i det nya kalla kriget, som ska skrämma världen att beväpna sig till tänderna i ’självförsvar’ ”. Nästa Tuff-möte handlar just om Irak. Det är Irakfödda Widad Zaki som inleder i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80, onsdag den 29 april kl 19
....till Kumla skola i Tyresö, som i torsdags (16/4) erhöll Tuffs pris för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete”. I nästan fyra decennier har skolan gjort årliga dagsverken och därmed starkt bidragit till alla Tuff-projekten i Indien. Senare i denna veckas sändning berättar vi mera om priset. (Dessutom finns på bloggen www.tuffsandin.blogspot.com Tuffs pressmeddelande om priset.)
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som skrivit och hjärtligt gratulerat Kumla skola till priset. Han skriver bland annat: ”Operation dagsverken kan synas obetydliga men de har givit konkreta resultat, till exempel lärarlöner, mat till eleverna, skolbyggnader, läromedel, bibliotek, laboratorier, toaletter, vattentillförsel och elektricitet. Vi vill hylla er anda att arbeta för skolor tusentals kilometer från Tyresö. Det har alltid väckt en fin känsla hos alla elever och lärare här”. Bhikhu minns också när han under ett av sina besök i Sverige följde ett av Kumlas dagsverken och hur fascinerad han blev av elevernas påhittighet att få in pengar. Och han talar om ”generösa bidrag från Kumla och andra skolor med underbar koordination av Tuff”
(Hela Bhikhus brev finns att läsa på www.tuffsandin.blogspot.com )
,,,,till Kristna Fredsrörelsen, som i sitt nyhetsbrev (8/4) bland annat skriver: ”I skuggan av kriget i Gaza har rivningarna av hus i det palestinska Östra Jerusalem fortsatt. Enligt Israeli Committee Against House Demolitions har 712 hus rivits sedan år 2000. Anledningarna är bl.a. byggandet av judiska bosättningar, i bestraffande syften, och i de allra flesta fall, för brott mot bygg- och zonindelningslagar som utformats och drivits igenom utan hänsyn till palestiniers åsikter eller till behoven i området. Dessa rivningar är strikt förbjudna enligt Genèvekonventionen som slår fast att en ockupationsmakt inte får förstöra egendom." (Mera om detta på http://www.krf.se/publikationer )
....till insändarskribenten Nima Gholam Alipour som i DN (11/4) skriver under rubriken ”EU bildades i fredens tecken - stoppa dess upprustning!”. Han skriver bland annat: ”EU som bildades i fredens tecken har i dag en stor militär organisation som kostar mycket pengar. Förutom femton stridsgrupper finns det en stor militär byråkrati inom EU. Enbart Europeiska försvarsbyrån har ungefär 326 miljoner kr i budget och 100 anställda”.
tisdag, april 14
KUMLA SKOLA FÅR SOLIDARITETSPRIS
Kumla skola i Tyresö har ofta kallats svenska skolmästare i internationell solidaritet. Det är välförtjänt, för sedan början av 1970-talet har skolan varje år gjort dagsverken för mycket fattiga jämnåriga i indiska skolor. Redan 1975 uppfördes i delstaten Gujarat en skolbyggnad med fem klassrum, som än i dag bär namnet Kumla Wing.
Sedan dess har Kumla bidragit till många av Tyresö Ulands- och FredsFörenings (Tuff) projekt i Indien. Det har blivit skolbibliotek, skolmatsalar, skoltoaletter, skollaboratorier, ja till och med en medicinfabrik. På 1990-talet fick tack vare Kumla och andra skolor 3000 barn till säsongarbetande sockerrörshuggare ”a smile for a while” som indiska partners uttryckte det. Dessa hårt arbetande och extremt lågavlönade bodde med sina familjer i eländiga läger, där det för Tyresöpengar år efter år uppfördes 50 stora skoltält och anställdes lika många unga lärarinnor. Där fick barnen elementär undervisning, ett mellanmål per dag en uppsättning kläder.
De senaste åren har Tuffpengar, bland annat från Kumla, finansierat sex skolor bland de fattigaste av de fattiga. De finns i det tidigare så försummade indiska området Dharampur. Där får uppåt tusen barn till analfabeter undervisning, logi och mat.
För sina mångåriga insatser har nu Kumla skola just fått Tuffs pris för berömvärt lokalt solidaritetsarbete. Tuffs vice ordförande Monica Schelin, varje vecka medarbetare i Radio Tuff på 91,4 MHz, berättar:
-- Tyresö Ulands- och FredsFörenings pris för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete” har sedan 1993 vartannat år utdelats till föreningar, grupper och enskilda, från Luleå i norr till Värnamo i söder och Orust i väster. Det består av ett diplom och 7000 kr. Det är inte villkorat, fast nu hoppas vi, att Kumla ska använda pengarna som bidrag till lärares resa till de indiska projekten. Tidigare har många från Kumla besökt Tuff-projekten i Indien och blivit imponerade och inspirerade av hur förvånansvärt mycket och bra som uträttats för pengarna. Men i dag finns ingen kvar på skolan av dessa Indienresenärer.
------------------------------------
(Pressmeddelande från Tuff)
Sedan dess har Kumla bidragit till många av Tyresö Ulands- och FredsFörenings (Tuff) projekt i Indien. Det har blivit skolbibliotek, skolmatsalar, skoltoaletter, skollaboratorier, ja till och med en medicinfabrik. På 1990-talet fick tack vare Kumla och andra skolor 3000 barn till säsongarbetande sockerrörshuggare ”a smile for a while” som indiska partners uttryckte det. Dessa hårt arbetande och extremt lågavlönade bodde med sina familjer i eländiga läger, där det för Tyresöpengar år efter år uppfördes 50 stora skoltält och anställdes lika många unga lärarinnor. Där fick barnen elementär undervisning, ett mellanmål per dag en uppsättning kläder.
De senaste åren har Tuffpengar, bland annat från Kumla, finansierat sex skolor bland de fattigaste av de fattiga. De finns i det tidigare så försummade indiska området Dharampur. Där får uppåt tusen barn till analfabeter undervisning, logi och mat.
För sina mångåriga insatser har nu Kumla skola just fått Tuffs pris för berömvärt lokalt solidaritetsarbete. Tuffs vice ordförande Monica Schelin, varje vecka medarbetare i Radio Tuff på 91,4 MHz, berättar:
-- Tyresö Ulands- och FredsFörenings pris för ”berömvärt lokalt freds- och solidaritetsarbete” har sedan 1993 vartannat år utdelats till föreningar, grupper och enskilda, från Luleå i norr till Värnamo i söder och Orust i väster. Det består av ett diplom och 7000 kr. Det är inte villkorat, fast nu hoppas vi, att Kumla ska använda pengarna som bidrag till lärares resa till de indiska projekten. Tidigare har många från Kumla besökt Tuff-projekten i Indien och blivit imponerade och inspirerade av hur förvånansvärt mycket och bra som uträttats för pengarna. Men i dag finns ingen kvar på skolan av dessa Indienresenärer.
------------------------------------
(Pressmeddelande från Tuff)
Bhikhu Vyas: CONGRATULATIONS TO KUMLA SCHOOL, TYRESÖ
(Bhikhu Vyas är tillsammans med sin fru Kokila och flera medarbetare, både hinduer och muslimer, Tuffs partner sedan 1979. Om Tyresöskolan Kumlas mångåriga insatser för massor av utmärkta projekt för tusntals mycket fattiga indiska barn, se ovan)
We in Valod & Dharampur [India] are extremely happy to learn that Ake & Monica will give away TUFF PRIZE to Kumlaskolan on 16th of April. Please accept our heart - felt congratulations. As the pioneer of Sister Schools Cooperation - for organizing most successful Operation One Day’s Work (OODW) year after year - without a break, for last 30 [?] years, there could not be a better choice. OOWD may look small gestures on the face of it; but they have given concrete results : Salaries of Teachers & Food for Students, Buildings, Laboratories, Teaching Aids/ Equipments, Libraries, Sanitary Blocks, Water Works, Electricity . What not ?
We have seen all this happening in last two & a half decades, in many a schools in the poorest communities. Sister - Schools is a unique action - oriented concept, in the International Field. Again, Kumla has a habit of breaking former records. Let us salute your spirit of working for schools [and also other community development programs for poor] in our invisible corner, thousands of kilometers away from Tyreso. It had always been a great feeling for all the students and teachers here. I am so delighted to tell you that education [and development] are spreading fast amidst challenging logistics in the isolated commune of Dharampur, on account of generous contribution of Kumlaskolan, followed by many other schools, with wonderful coordination of Tuff.
When I am penning this note, my mind goes back to those exciting days, when I had been to your school, first time in 1984 and then several times, during my 7 visits of Sweden. It was an experience of life, to be amidst nice students & teachers, trying to generate support through several creative methods; a mix of fun, commitment and education!
While the families all over the world are becoming more and more self - centered, the Swedish Sister Schools Cooperation gives trust in the goodness of the wider society. It is such a delight to learn that there are schools like Kumla far far away, who are thinking of and are concerned for schools in our part of the world, Sister - Schools Cooperation is a practical model of Friendship in Action. In a way, you are joining a mission, targeted finally to peace and development. On account of many little efforts at many places, we may see one day, a new & better world - order. Let me congratulate you for TUFF AWARD & convey best wishes to the lovely students & friendly teachers. I hope that all at Kumla would sustain the traditions established by the stalwarts who are retired and carry forward the Torch
-------------------------------------------
Bhikhu Vyas, Tuffs partner i Indien sedan 1979
We in Valod & Dharampur [India] are extremely happy to learn that Ake & Monica will give away TUFF PRIZE to Kumlaskolan on 16th of April. Please accept our heart - felt congratulations. As the pioneer of Sister Schools Cooperation - for organizing most successful Operation One Day’s Work (OODW) year after year - without a break, for last 30 [?] years, there could not be a better choice. OOWD may look small gestures on the face of it; but they have given concrete results : Salaries of Teachers & Food for Students, Buildings, Laboratories, Teaching Aids/ Equipments, Libraries, Sanitary Blocks, Water Works, Electricity . What not ?
We have seen all this happening in last two & a half decades, in many a schools in the poorest communities. Sister - Schools is a unique action - oriented concept, in the International Field. Again, Kumla has a habit of breaking former records. Let us salute your spirit of working for schools [and also other community development programs for poor] in our invisible corner, thousands of kilometers away from Tyreso. It had always been a great feeling for all the students and teachers here. I am so delighted to tell you that education [and development] are spreading fast amidst challenging logistics in the isolated commune of Dharampur, on account of generous contribution of Kumlaskolan, followed by many other schools, with wonderful coordination of Tuff.
When I am penning this note, my mind goes back to those exciting days, when I had been to your school, first time in 1984 and then several times, during my 7 visits of Sweden. It was an experience of life, to be amidst nice students & teachers, trying to generate support through several creative methods; a mix of fun, commitment and education!
While the families all over the world are becoming more and more self - centered, the Swedish Sister Schools Cooperation gives trust in the goodness of the wider society. It is such a delight to learn that there are schools like Kumla far far away, who are thinking of and are concerned for schools in our part of the world, Sister - Schools Cooperation is a practical model of Friendship in Action. In a way, you are joining a mission, targeted finally to peace and development. On account of many little efforts at many places, we may see one day, a new & better world - order. Let me congratulate you for TUFF AWARD & convey best wishes to the lovely students & friendly teachers. I hope that all at Kumla would sustain the traditions established by the stalwarts who are retired and carry forward the Torch
-------------------------------------------
Bhikhu Vyas, Tuffs partner i Indien sedan 1979
söndag, april 12
ALLA KORSFÄSTA, BRÄNDA, VÅLDTAGNA....
(En krönika eller påskbetraktelse i PAX från 1985. Finns i min bok ”Goda krigare –och andra militaristiska myter”)
På skärtorsdagen ringer de på, dessa underbara småflickor – om man nu kan säga så i den nymoraliska snaskighetens tid. De är häftigt målade och utklädda till häxor. Jag ger dem slantar och känner mig fryntlig.
Olof Fahlén har skrivit en bok om hur häxor behandlades i ”den gamla goda tidens” Ångermanland. Bara i en enda socken, Torsåker, avrättades år 1675 sextiofem ”häxor”, såvitt jag förstår var femte kvinna i trakten.
De dömdes i den korsfästes namn, men det var inte kors utan stupstockar och bål som blev deras öde. ”Offer för tidens tro” står det på ett monument, som restes under en mindre trosviss epok.
Kampen mellan det goda och det onda fördes av de självgoda så nitiskt, att en särskild juridisk enhet fick tillskapas för att stadfästa alla dödsdomar. Den hette Kungliga Norrländska Trolldomskommissionen och hade genom masspsykosen mängder av vittnesmål att tillgå. Många barn fick för en gångs skull de vuxna att andlöst lyssna. Det var när de berättade, hur de förts till Blåkulla och sett utslitna bondkvinnor ha sex med självaste Satan, vars penis var fjällig och vars sperma kall som is.
Kungliga Norrländska Trolldomskommissionen bestod av professorer, biskopar och andra höga ämbetsmän. Den var alltså om möjligt ännu mera oförvitlig än vår nutida Ubåtskommission.
x x x
Visst är det egendomligt att religionen i vår del av världen har en avrättningsmanick som sin symbol. Jag vet inte hur många tusen eller kanske miljoner arma satar som romarna dödade genom korsfästning. Men enbart efter kväsandet av det stora slavupproret ett århundrade före den världsberömda påsken i Jerusalem hängde 7000 fångar och ruttnade på sina kors.
Men nog är den särklassigt mest kände av alla korsfästa en fascinerande gestalt. Det som förundrar mig mest är inte hans uppståndelse. Den tror jag inte riktigt på, trots att jag därmed lär frånhända mig den trösterika möjligheten till ett evigt paradis.
Nej, det konstiga är att han under en tid, då den mest hänsynslösa vedergällning accepterades som självklar, utvecklade en så otvetydig ickevåldslig etik, låt vara att Laotse, Konfucius och Buddha långt tidigare gjort detsamma.
Ännu konstigare är att denna lära enbart med hjälp av sina egna pacifistiska metoder lyckades utbreda sig över hela det krigiska romarriket. Det kan ingalunda ha varit lätt att från början förutse, att den avrättade judiske timmermanssonen skulle komma att sopa tempelgolven med krigsguden Mars och andra folkkära beläten.
Allra konstigast är kanske ändå, att denna religions anhängare efter det segerrika genombrottet snarare offrat åt Mars än åt Jesus. Att med hjälp av Bergspredikan försöka skildra det kristna västerlandet har i århundraden varit den grövsta hädelse.
Jorden är kanske en annan planets helvete, undrade under andra världskriget Aldous Huxley, författare av bland annat boken ”Du sköna nya värld”
Påskdagens återuppståndelse är inget i jämförelse med alla de krigshjältar som återuppstår i i medierna. Där skidras militärparader, som i tjusighet tävlar med alla skildringar av hur det onda segerrikt bekrigades. Dessa propagandautspel görs med jämna mellanrum av de militära komplex som sedan 1945 farit fram nästan som fascisters likar på många håll i världen. De har dessutom genom sina kärnvapen lyckats göra forna tiders häxjägare till larviga småhandlare i djävulsutdrivning och bålbrännande.
x x x
”Om bara efter ett enda krig de som nesligt dog i smutsen kunde återvända, skulle historien ta en annan kurs”, skrev på gamla dar nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi.
Ja, det är offren och förlorarna vi måste dra fram i ljuset, alla korsfästa, brända, våldtagna, svältande, torterade, slaktade.... Men se upp för de självgoda: segrarna, befriarna och djävulsutdrivarna!
---------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1232) 12-19 april 2009
På skärtorsdagen ringer de på, dessa underbara småflickor – om man nu kan säga så i den nymoraliska snaskighetens tid. De är häftigt målade och utklädda till häxor. Jag ger dem slantar och känner mig fryntlig.
Olof Fahlén har skrivit en bok om hur häxor behandlades i ”den gamla goda tidens” Ångermanland. Bara i en enda socken, Torsåker, avrättades år 1675 sextiofem ”häxor”, såvitt jag förstår var femte kvinna i trakten.
De dömdes i den korsfästes namn, men det var inte kors utan stupstockar och bål som blev deras öde. ”Offer för tidens tro” står det på ett monument, som restes under en mindre trosviss epok.
Kampen mellan det goda och det onda fördes av de självgoda så nitiskt, att en särskild juridisk enhet fick tillskapas för att stadfästa alla dödsdomar. Den hette Kungliga Norrländska Trolldomskommissionen och hade genom masspsykosen mängder av vittnesmål att tillgå. Många barn fick för en gångs skull de vuxna att andlöst lyssna. Det var när de berättade, hur de förts till Blåkulla och sett utslitna bondkvinnor ha sex med självaste Satan, vars penis var fjällig och vars sperma kall som is.
Kungliga Norrländska Trolldomskommissionen bestod av professorer, biskopar och andra höga ämbetsmän. Den var alltså om möjligt ännu mera oförvitlig än vår nutida Ubåtskommission.
x x x
Visst är det egendomligt att religionen i vår del av världen har en avrättningsmanick som sin symbol. Jag vet inte hur många tusen eller kanske miljoner arma satar som romarna dödade genom korsfästning. Men enbart efter kväsandet av det stora slavupproret ett århundrade före den världsberömda påsken i Jerusalem hängde 7000 fångar och ruttnade på sina kors.
Men nog är den särklassigt mest kände av alla korsfästa en fascinerande gestalt. Det som förundrar mig mest är inte hans uppståndelse. Den tror jag inte riktigt på, trots att jag därmed lär frånhända mig den trösterika möjligheten till ett evigt paradis.
Nej, det konstiga är att han under en tid, då den mest hänsynslösa vedergällning accepterades som självklar, utvecklade en så otvetydig ickevåldslig etik, låt vara att Laotse, Konfucius och Buddha långt tidigare gjort detsamma.
Ännu konstigare är att denna lära enbart med hjälp av sina egna pacifistiska metoder lyckades utbreda sig över hela det krigiska romarriket. Det kan ingalunda ha varit lätt att från början förutse, att den avrättade judiske timmermanssonen skulle komma att sopa tempelgolven med krigsguden Mars och andra folkkära beläten.
Allra konstigast är kanske ändå, att denna religions anhängare efter det segerrika genombrottet snarare offrat åt Mars än åt Jesus. Att med hjälp av Bergspredikan försöka skildra det kristna västerlandet har i århundraden varit den grövsta hädelse.
Jorden är kanske en annan planets helvete, undrade under andra världskriget Aldous Huxley, författare av bland annat boken ”Du sköna nya värld”
Påskdagens återuppståndelse är inget i jämförelse med alla de krigshjältar som återuppstår i i medierna. Där skidras militärparader, som i tjusighet tävlar med alla skildringar av hur det onda segerrikt bekrigades. Dessa propagandautspel görs med jämna mellanrum av de militära komplex som sedan 1945 farit fram nästan som fascisters likar på många håll i världen. De har dessutom genom sina kärnvapen lyckats göra forna tiders häxjägare till larviga småhandlare i djävulsutdrivning och bålbrännande.
x x x
”Om bara efter ett enda krig de som nesligt dog i smutsen kunde återvända, skulle historien ta en annan kurs”, skrev på gamla dar nobelpristagaren Albert Szent-Györgyi.
Ja, det är offren och förlorarna vi måste dra fram i ljuset, alla korsfästa, brända, våldtagna, svältande, torterade, slaktade.... Men se upp för de självgoda: segrarna, befriarna och djävulsutdrivarna!
---------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1232) 12-19 april 2009
fredag, april 10
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1232) 09-04-12 till....
....till Dagens Nyheters Ola Larsmo som (7/4) bland annat påpekar att många anser att människans högsta syfte är ständig vinstmaximering för egen del. Men Larsmo håller inte med utan skriver: ”Bara så kunde samhället utvecklas, genom att man snodde åt sig så mycket det gick. Den som påstod något annat var en hycklare och, tja, okunnig om nationalekonomins grundläggande principer. Även under dagens bonusdebatt finns en motsättning mellan två oförenliga sätt att se på samhället. De bonuskramande direktörerna är ju i sina egna ögon nyttiga – de ägnar sig åt rationell vinstmaximering. De som finner dem giriga och skadliga för samhällsmoralen står för en okunnig syn på saken. Och ingen verkar heller klandra dem – den enda som får spö är Wanja Lundby-Wedin. Som inte fått någon bonus”
....till Svenska Dagbladet, som (9/4) bröt den märkligt ensidiga mediefokuseringen på Wanja Lundby-Wedin genom att –äntligen! - granska huvudpersonen i AMF-skandalen, förre VD:n Christer Elmehagen, han som på tio år anser sig vara värd 100 miljoner kronor
....till historikern professor Stig Hadenius, som i tidskriften Populär historia (nr 9/2008) skriver om Folke Bernadotte. Han var FN-medlare och mördades den 17 september av israeler 1948 i Jerusalem. Om efterspelet skriver Hadenius: ”Inom kort stod det klart vilka som låg bakom mordet, men ingen av dem dömdes för dådet. Inte heller någon av dem som fattade beslutet om avrättningen fick något straff. Blivande premiärministern Yitzhak Shamir var en av de tre bakom dödsdomen. Men har aldrig talat om sin roll eller beklagat medlarens död. Den person som höll i geväret, Yehoshua Cohen, blev så småningom livvakt och vän med Israels förste premiärminister, David Ben-Gurion. Dag Hammarsköld besökte 1958 Ben Gurion på kibbutzen Ein Avdat i den nyuppodlade Negevöknen. Yehoshua Cohen fanns vid hans sida. Dagen efter visiten upplystes generalsekreteraren om Cohens bakgrund och han blev enligt ögonvittnen våldsamt berörd: ’Vilka lymlar’, sade han. ”Vilka lymlar – hit kommer jag aldrig mer igen’ ”
....till debattören och filmaren Maj Wechselmann, som gjort dokumentärfilmen ”När ska såren läka?”, som handlar om Indonesien. På den indonesiska valdagen på skärtorsdagen (9/4) skriver Wechselmann bland annat om den förbluffande radikala och starka kvinnorörelse som redan på 1960-talet fanns men som brutalt krossades av general Suharto. När hon frågar tidnings- och universitetsfolk i Indonesien om varför det politiska våldet ännu plågar landet, får hon svaret: ”General Suhartos militärkupp och massmord på kommunister, vänsterfolk och kineser åren 1965-67 skapade ett samhälle som än i dag styrs av militära hat- och hotbilder”
....till skärtorsdagens datum den 9 april, för den dagen 1913 föddes Roland Schütt, vars insatser på Tyresöradion och för Tuff vi ännu minns med glädje. Vid den sista intervjun med honom fick han frågan vad han egentligen trodde på och svarade: ”Jag tror på TUFF, på icke-våld och internationell solidaritet”. (Bara taggar dock till två andra händelser samma datum: Den 9 april 1940 inledde tyskarna ockupationen av Norge och Danmark. Den 9 april 1948 begick israeliska soldater massakern på civila i den palestinska byn Deir Yassin, vilket starkt bidrog till att många hundra tusen palestinier flydde eller etniskt rensades)
....till en Tyresötjej med turkiska rötter, Zubeyde Demirörs, som i en knökfull Tuff-lokal i onsdags (8/4) med delvis egna erfarenheter berättade om ”hedersvåldet” och den rigorösa kontrollen av döttrar i många familjer från Mellanöstern. Senare i denna veckas Radio Tuff berättar Monica Schelin mera om detta.
....till fyra solidariska skolor som under vårterminen gör dagsverken för Tuffs omfattande projekt för uppåt tusen fattiga elever i indiska Dharampurs 200 små fattiga byar:
Alléskolan i Floda den 29 april
Kumla skola i Tyresö den 13 maj
Bergtorpsskolan i Täby den 2 juni
Tyresö skola den 8 juni
....till de många Tuff-medlemmar, som möjliggör för aktivisterna att jobba på. Allra viktigast är de uppåt 400 medlemsavgifterna. Men också många solidariska människors gåvor garanterar att vi till exempel kan betala hyran för Tuff-lokalen och sändningsavgifter för Radio Tuff. Visserligen sker allt arbete i Tuff och Radio Tuff oavlönat men vi har andra kostnader. Inte heller drabbar vi skattebetalarna, eftersom vi inte har några offentliga bidrag. Så använd gärna Tuffs plusgiro 16 01 37 -6
....till Svenska Dagbladet, som (9/4) bröt den märkligt ensidiga mediefokuseringen på Wanja Lundby-Wedin genom att –äntligen! - granska huvudpersonen i AMF-skandalen, förre VD:n Christer Elmehagen, han som på tio år anser sig vara värd 100 miljoner kronor
....till historikern professor Stig Hadenius, som i tidskriften Populär historia (nr 9/2008) skriver om Folke Bernadotte. Han var FN-medlare och mördades den 17 september av israeler 1948 i Jerusalem. Om efterspelet skriver Hadenius: ”Inom kort stod det klart vilka som låg bakom mordet, men ingen av dem dömdes för dådet. Inte heller någon av dem som fattade beslutet om avrättningen fick något straff. Blivande premiärministern Yitzhak Shamir var en av de tre bakom dödsdomen. Men har aldrig talat om sin roll eller beklagat medlarens död. Den person som höll i geväret, Yehoshua Cohen, blev så småningom livvakt och vän med Israels förste premiärminister, David Ben-Gurion. Dag Hammarsköld besökte 1958 Ben Gurion på kibbutzen Ein Avdat i den nyuppodlade Negevöknen. Yehoshua Cohen fanns vid hans sida. Dagen efter visiten upplystes generalsekreteraren om Cohens bakgrund och han blev enligt ögonvittnen våldsamt berörd: ’Vilka lymlar’, sade han. ”Vilka lymlar – hit kommer jag aldrig mer igen’ ”
....till debattören och filmaren Maj Wechselmann, som gjort dokumentärfilmen ”När ska såren läka?”, som handlar om Indonesien. På den indonesiska valdagen på skärtorsdagen (9/4) skriver Wechselmann bland annat om den förbluffande radikala och starka kvinnorörelse som redan på 1960-talet fanns men som brutalt krossades av general Suharto. När hon frågar tidnings- och universitetsfolk i Indonesien om varför det politiska våldet ännu plågar landet, får hon svaret: ”General Suhartos militärkupp och massmord på kommunister, vänsterfolk och kineser åren 1965-67 skapade ett samhälle som än i dag styrs av militära hat- och hotbilder”
....till skärtorsdagens datum den 9 april, för den dagen 1913 föddes Roland Schütt, vars insatser på Tyresöradion och för Tuff vi ännu minns med glädje. Vid den sista intervjun med honom fick han frågan vad han egentligen trodde på och svarade: ”Jag tror på TUFF, på icke-våld och internationell solidaritet”. (Bara taggar dock till två andra händelser samma datum: Den 9 april 1940 inledde tyskarna ockupationen av Norge och Danmark. Den 9 april 1948 begick israeliska soldater massakern på civila i den palestinska byn Deir Yassin, vilket starkt bidrog till att många hundra tusen palestinier flydde eller etniskt rensades)
....till en Tyresötjej med turkiska rötter, Zubeyde Demirörs, som i en knökfull Tuff-lokal i onsdags (8/4) med delvis egna erfarenheter berättade om ”hedersvåldet” och den rigorösa kontrollen av döttrar i många familjer från Mellanöstern. Senare i denna veckas Radio Tuff berättar Monica Schelin mera om detta.
....till fyra solidariska skolor som under vårterminen gör dagsverken för Tuffs omfattande projekt för uppåt tusen fattiga elever i indiska Dharampurs 200 små fattiga byar:
Alléskolan i Floda den 29 april
Kumla skola i Tyresö den 13 maj
Bergtorpsskolan i Täby den 2 juni
Tyresö skola den 8 juni
....till de många Tuff-medlemmar, som möjliggör för aktivisterna att jobba på. Allra viktigast är de uppåt 400 medlemsavgifterna. Men också många solidariska människors gåvor garanterar att vi till exempel kan betala hyran för Tuff-lokalen och sändningsavgifter för Radio Tuff. Visserligen sker allt arbete i Tuff och Radio Tuff oavlönat men vi har andra kostnader. Inte heller drabbar vi skattebetalarna, eftersom vi inte har några offentliga bidrag. Så använd gärna Tuffs plusgiro 16 01 37 -6
söndag, april 5
“.... utan fanatiska överdrifter....”
I tisdags var det på nytt en träff i Tuffs diskussionscafé. Det har det vitsiga namnet Filosofika, vilket antyder att det också är fråga om att dricka kaffe och att trivas. Främst tack vare Göran Flodman har dessa diskussioner regelbundet förekommit under många år. Och det är också Göran som angivit tonen, som alltid präglats av många åsikter, tolerans mot oliktänkande och ömsesidig respekt, trots att diskussionens vågor alltid gått höga.
Ämnet nu senast var ”Finns det goda idéer?”. Svaret på denna fråga är enkelt, för det är klart att det finns goda idéer, ganska många rentav. Men lika lätt som det är att kläcka bra idéer, lika svårt brukar det ofta vara att förverkliga dem. Det blir gärna en massa snack men inte mycket verkstad. Och ursäkten brukar vara: Vi saknar pengar.
Under träffen lästes krönikan ”En lagom god idé” upp. Den hördes också i förra veckans Radio Tuff och skrevs av ”vår man i San Francisco” Bengt Svensson. På tal om den påminde Göran Flodman om att också Grönköpings Veckoblad var ganska lagom i sina åsikter. En gång hade den uppmaningen:
”Iakttag gudsfruktan, sedlighet och nykterhet – men utan fanatiska överdrifter”
Alla mentalt friska tycker att fredlig samlevnad, alltså en värld utan massmord på medmänniskor, är en jättebra idé. Den har stöd också i både religiösa och allmänt humanistiska värderingar. Ändå förekommer krig alltför ofta. Och visst går vår tids krig till just fanatiska överdrifter, eftersom deras flesta dödade är civila. Anfallet på Gaza i vintras var till och med en fanatisk överdrift av Gamla testamentets otäcka vedergällningsprincip. Här gällde det hundra tänder för en tand eller hundra ögon för ett öga. Över 1300 palestinier dödades, därav ca 400 barn, medan tio soldater och tre civila dödades på den israeliska sidan.
Kloka människor brukar peka på det mäktiga militär-industriellt-mediala komplexet. Redan president Eisenhower varnade för det, och han hade ändå varit de allierades ÖB i andra världskriget. Detta komplex har numera ett ännu större och ödesdigert inflytande i världen. Många militärer vill förstås främja sina karriärer –och löner—genom att skrämma med ondsinta fiender. Och stor hjälp har de av medierna som tycker att det är häftigt att belysa massdödande och konflikter och varna för hot, verkliga eller påhittade. Var fanns västvärldens undersökande journalister för sex år sedan när det som ett faktum påstods att Saddam hade förfärliga massförstörelsevapen som på någon timme kunde förinta västliga storstäder, en grundfalsk förevändning för det olycksaliga anfallet på Irak 2003?
Kollar man de pengar som satsas på fredsinsatser och jämför med pengarna till rustningar och krig, förstår man bättre varför det blir krig. Förenta Nationernas budget utgör bara någon ynka bråkdel av vad världens länder lägger ner på sina krigsmakter. Minst lika stora är skillnaderna mellan de statliga svenska anslagen till fredsrörelsen och anslagen till de frivilliga försvarsorganisationerna. På 1980-talet påpekade Per Anders Fogelström att enbart Lottakåren på ett år fått större anslag än Svenska Freds hade fått på 100 år.
På sistone har vi lärt oss att vår elit i sin girighet gått till fanatiska, ja vulgära överdrifter med sina obegripligt höga löner och feta bonusar. Det visar bara pengarnas makt även bland i övrigt intelligenta människor. På rustningar och krig finns det för några få mäktiga människor enorma vinster att göra. Det är inget nytt. Redan i sin bok ”The Crazy Ape” från 1972 skrev Albert Szent-Györgyi:
”Vårt militärindustriella komplex, som äventyrar mänsklighetens framtid, hämtar sin stabilitet från det förhållandet, att så många människor är beroende av det för sin utkomst””
När samme man fick nobelpriset i medicin 1937 anade han det kommande världskriget och bad sin mäklare att placera prispengarna i aktier som inte gick upp i krig. ”Alltså förlorade jag mina pengar men räddade min själ”, skriver han.
Och vår svenske miljökämpe Björn Gillberg konstaterade med bitter cynism: ”Regeln är att människan gräver sin egen grav, bara timpengen är tillräckligt hög”.
Ibland får det här olyckliga sambandet mellan krig och ekonomi erkännande också av de krigsansvariga. President Lyndon B Johnson (minns ni honom?) förklarade glatt:
”Upptrappningen i Vietnam övertygade de amerikanska affärsmännen om att de inte under den närmaste framtiden behövde frukta några ekonomiska bakslag”.
-------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1231) 5-12 april 2009
Ämnet nu senast var ”Finns det goda idéer?”. Svaret på denna fråga är enkelt, för det är klart att det finns goda idéer, ganska många rentav. Men lika lätt som det är att kläcka bra idéer, lika svårt brukar det ofta vara att förverkliga dem. Det blir gärna en massa snack men inte mycket verkstad. Och ursäkten brukar vara: Vi saknar pengar.
Under träffen lästes krönikan ”En lagom god idé” upp. Den hördes också i förra veckans Radio Tuff och skrevs av ”vår man i San Francisco” Bengt Svensson. På tal om den påminde Göran Flodman om att också Grönköpings Veckoblad var ganska lagom i sina åsikter. En gång hade den uppmaningen:
”Iakttag gudsfruktan, sedlighet och nykterhet – men utan fanatiska överdrifter”
Alla mentalt friska tycker att fredlig samlevnad, alltså en värld utan massmord på medmänniskor, är en jättebra idé. Den har stöd också i både religiösa och allmänt humanistiska värderingar. Ändå förekommer krig alltför ofta. Och visst går vår tids krig till just fanatiska överdrifter, eftersom deras flesta dödade är civila. Anfallet på Gaza i vintras var till och med en fanatisk överdrift av Gamla testamentets otäcka vedergällningsprincip. Här gällde det hundra tänder för en tand eller hundra ögon för ett öga. Över 1300 palestinier dödades, därav ca 400 barn, medan tio soldater och tre civila dödades på den israeliska sidan.
Kloka människor brukar peka på det mäktiga militär-industriellt-mediala komplexet. Redan president Eisenhower varnade för det, och han hade ändå varit de allierades ÖB i andra världskriget. Detta komplex har numera ett ännu större och ödesdigert inflytande i världen. Många militärer vill förstås främja sina karriärer –och löner—genom att skrämma med ondsinta fiender. Och stor hjälp har de av medierna som tycker att det är häftigt att belysa massdödande och konflikter och varna för hot, verkliga eller påhittade. Var fanns västvärldens undersökande journalister för sex år sedan när det som ett faktum påstods att Saddam hade förfärliga massförstörelsevapen som på någon timme kunde förinta västliga storstäder, en grundfalsk förevändning för det olycksaliga anfallet på Irak 2003?
Kollar man de pengar som satsas på fredsinsatser och jämför med pengarna till rustningar och krig, förstår man bättre varför det blir krig. Förenta Nationernas budget utgör bara någon ynka bråkdel av vad världens länder lägger ner på sina krigsmakter. Minst lika stora är skillnaderna mellan de statliga svenska anslagen till fredsrörelsen och anslagen till de frivilliga försvarsorganisationerna. På 1980-talet påpekade Per Anders Fogelström att enbart Lottakåren på ett år fått större anslag än Svenska Freds hade fått på 100 år.
På sistone har vi lärt oss att vår elit i sin girighet gått till fanatiska, ja vulgära överdrifter med sina obegripligt höga löner och feta bonusar. Det visar bara pengarnas makt även bland i övrigt intelligenta människor. På rustningar och krig finns det för några få mäktiga människor enorma vinster att göra. Det är inget nytt. Redan i sin bok ”The Crazy Ape” från 1972 skrev Albert Szent-Györgyi:
”Vårt militärindustriella komplex, som äventyrar mänsklighetens framtid, hämtar sin stabilitet från det förhållandet, att så många människor är beroende av det för sin utkomst””
När samme man fick nobelpriset i medicin 1937 anade han det kommande världskriget och bad sin mäklare att placera prispengarna i aktier som inte gick upp i krig. ”Alltså förlorade jag mina pengar men räddade min själ”, skriver han.
Och vår svenske miljökämpe Björn Gillberg konstaterade med bitter cynism: ”Regeln är att människan gräver sin egen grav, bara timpengen är tillräckligt hög”.
Ibland får det här olyckliga sambandet mellan krig och ekonomi erkännande också av de krigsansvariga. President Lyndon B Johnson (minns ni honom?) förklarade glatt:
”Upptrappningen i Vietnam övertygade de amerikanska affärsmännen om att de inte under den närmaste framtiden behövde frukta några ekonomiska bakslag”.
-------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1231) 5-12 april 2009
lördag, april 4
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1231) 09-04-05 till....
....till DN-Kulturs krönikör Sverker Lenas som (3/5) skriver under rubriken: ”Bara skulder kvar. Bubblornas värld kanske aldrig återkommer”. Han skriver bland annat: ”Lån utan egentliga värden paketerades om och såldes vidare under falsk beteckning. När kreti och pleti gör sådant kallas det förfalskning och leder till fängelsestraff. När finansinstituten gör samma sak klarar de sig undan med förmaningar om återhållsamhet och får ta emot skattefinansierade räddningspaket”. Han citerar Mike Davis i New Left Review, som bedömer, ”att Obama har lika stor chans att återuppliva bankerna som han har att vinna mot pashtunerna i Afghanistan”,
....till Den kristne fredsaktivisten och studierektorn Rolf Bergling i Uppsala, som lämpligt till påskveckan har påmint oss om att ”den gyllene regeln” finns i varianter i olika världsreligioner: Kristendomen: ”Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det skall ni också göra för dem”. Islam: ”Ingen av er är troende förrän han önskar för sin broder det han önskar för sig själv”. Judendomen: ”Det du inte vill att människor ska göra mot dig, det ska du inte heller göra mot dem”. Konfucianismen: ”Gör icke mot andra vad du icke vill att de ska göra mot dig”. Taoismen: ”Betrakta din nästas vinst som din egen vinst, och din nästa förlust som din egen förlust”. Buddhismen: ”Skada inte andra med sådant som skulle skada dig själv”. Hinduismen: ”Om man ser sig själv i alla och alla i en själv kan man inte skada någon, ty det skulle betyda att skada sig själv”
....till minnet av Ulf Smedberg och Bengt Löthén, som gick bort förra veckan. Ulf på Renlavsgången i Tyresö var veteran inom den radikala rörelsen och livskamrat till Tuffs ordförande Sylvia Ljungdahl. Bengt bodde tidigare i Tyresö och var under flera år Tuffs kassör. Vi kommer att minnas dessa jättebra människor med tacksamhet och glädje
....till förre Sidamedarbetaren Johan Brisman som rapporterar om skadorna på SIDA-projekten i Gaza: 45 anläggningar av dessa förstördes eller skadades av den israeliska krigföringen i vintras. Att reparera eller återställa det beräknas kosta ca 140 miljoner kr. Sida har redan beslutat att satsa 40 miljoner kr till det, men arbetet försvåras starkt av blockaden mot Gaza. Johan Brisman anser att det är Israel och inte svenska skattebetalare som bör betala.
....till Tuffs senaste utskick till medlemmarna. Det innehåller flera lockande arrangemang. Redan onsdag denna vecka är det en diskussion om ”hedersvåld” och annat förtryck av kvinnor. Inledare är Zubeyde Demirörs. Hon är Tyresötjej med turkiska rötter och aktiv i Fryshusets grupp Elektra. Alla välkomna till Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 den 8 april kl 19. Fika får vi också. Under de kommande veckorna blir det också möten om Irak och Afghanistan.
....till fredstidningen PAX, vars senaste nummer innehåller många läsvärda artiklar, flera skrivna av redaktören Eva Kellström Froste. Bland annat finns två helsidor om att internationella fredsaktivister utmanade en stor flygvapenmässa i indiska Bangalore. PAX ingår i medlemsavgiften till TUFF: 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem att sättas in på Tuffs pg 16 01 37 -6
....till de allt flera kloka och solidariska människorna som använder Tuffs mangogram för att gratulera eller beklaga någons bortgång. För 200 kr blir det minst 40 mangoträd i indiska Dharampurs små fattiga byar. Mangogram kan beställas av Monica, tel 712 25 81 eller på ake.sandin@tyresoradion.se
....till Den kristne fredsaktivisten och studierektorn Rolf Bergling i Uppsala, som lämpligt till påskveckan har påmint oss om att ”den gyllene regeln” finns i varianter i olika världsreligioner: Kristendomen: ”Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det skall ni också göra för dem”. Islam: ”Ingen av er är troende förrän han önskar för sin broder det han önskar för sig själv”. Judendomen: ”Det du inte vill att människor ska göra mot dig, det ska du inte heller göra mot dem”. Konfucianismen: ”Gör icke mot andra vad du icke vill att de ska göra mot dig”. Taoismen: ”Betrakta din nästas vinst som din egen vinst, och din nästa förlust som din egen förlust”. Buddhismen: ”Skada inte andra med sådant som skulle skada dig själv”. Hinduismen: ”Om man ser sig själv i alla och alla i en själv kan man inte skada någon, ty det skulle betyda att skada sig själv”
....till minnet av Ulf Smedberg och Bengt Löthén, som gick bort förra veckan. Ulf på Renlavsgången i Tyresö var veteran inom den radikala rörelsen och livskamrat till Tuffs ordförande Sylvia Ljungdahl. Bengt bodde tidigare i Tyresö och var under flera år Tuffs kassör. Vi kommer att minnas dessa jättebra människor med tacksamhet och glädje
....till förre Sidamedarbetaren Johan Brisman som rapporterar om skadorna på SIDA-projekten i Gaza: 45 anläggningar av dessa förstördes eller skadades av den israeliska krigföringen i vintras. Att reparera eller återställa det beräknas kosta ca 140 miljoner kr. Sida har redan beslutat att satsa 40 miljoner kr till det, men arbetet försvåras starkt av blockaden mot Gaza. Johan Brisman anser att det är Israel och inte svenska skattebetalare som bör betala.
....till Tuffs senaste utskick till medlemmarna. Det innehåller flera lockande arrangemang. Redan onsdag denna vecka är det en diskussion om ”hedersvåld” och annat förtryck av kvinnor. Inledare är Zubeyde Demirörs. Hon är Tyresötjej med turkiska rötter och aktiv i Fryshusets grupp Elektra. Alla välkomna till Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 den 8 april kl 19. Fika får vi också. Under de kommande veckorna blir det också möten om Irak och Afghanistan.
....till fredstidningen PAX, vars senaste nummer innehåller många läsvärda artiklar, flera skrivna av redaktören Eva Kellström Froste. Bland annat finns två helsidor om att internationella fredsaktivister utmanade en stor flygvapenmässa i indiska Bangalore. PAX ingår i medlemsavgiften till TUFF: 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem att sättas in på Tuffs pg 16 01 37 -6
....till de allt flera kloka och solidariska människorna som använder Tuffs mangogram för att gratulera eller beklaga någons bortgång. För 200 kr blir det minst 40 mangoträd i indiska Dharampurs små fattiga byar. Mangogram kan beställas av Monica, tel 712 25 81 eller på ake.sandin@tyresoradion.se
Marianne Stieger: SAND, VIND OCH VATTEN
Kära lyssnare!
Hur var det Falstaff Fakir sade? ”Vatten är ett farligt gift som omger Visby stift.”
Vatten är helt livsavgörande för oss människor, och ändå handskas vi så vårdslöst med det. Inte nog med att vi förgiftar det med alla kemikalier som står till buds, nej, vi inser inte heller vilka krafter vatten kan utlösa. Tar vi sand i förening med vatten, ja, då blir det rent av livsfarligt.
Vad får mig att tänka i dessa banor? I fredags var det exakt en månad sedan som stadsarkivet i den tyska staden Köln brakade samman. Varför? Jo, staden bygger en tunnelbana. Och för att kunna dra tunnlarna, pumpas vattnet i marken bort. Och när man pumpar bort vattnet, kommer sanden i rörelse. Vad händer då? Marken sätter sig och hus rasar ner i gropen. Det var vad som hände i Köln. Ett av husen som rasade ner i gropen var det gamla stadsarkivet i Köln med skrifter tillbaka till niohundratalet, skrifter som är oersättliga. En tragisk historia, men lika tragiskt är att två unga män miste livet när även grannhuset rasade ihop.
Nu frågar sig alla berörda politiker och fackmän hur något sådant kunde inträffa. Jag som totalt okunnig amatör inser att sand och vatten i förening är fullständigt livsfarligt, när det väl kommer i rörelse. Tänk på tunneln genom Hallandsåsen! Men tunnelbanebyggarna i Köln står helt oförstående inför detta ”fenomen”. Slarv? Inkompetens? Inte vet jag, men förlusten av två människoliv och oersättliga dokument kräver att ansvariga ställs till svars.
Nu hotas en annan dyrbarhet av samma öde. I Köpenhamn står den underbara Marmorkirken med sina 100 000 ton oersättlig marmor alldeles i närheten av Kongens Nytorv och det kungliga slottet. Kyrkan och området runt omkring står på Unescos lista över omistliga kulturarv. Trettio meter från kyrkan har stadsplanerarna för avsikt att dra fram tunnelbanan och bygga en ny tunnelbanestation. Det är helt ofarligt, påstår förståsigpåare, trots att kyrkan ligger så nära havet att stora massor sand och vatten sätts i rörelse vid bygget. Protester mot bygget har pågått utan resultat under en längre tid, men raset av stadsarkivet i Köln har nu fått Trafikudvalget, trafikutskottet i Köpenhamn, att dra öronen åt sig. Låt oss hoppas att protesterna blir lika framgångsrika som när almstriden pågick i Kungsträdgården.
I veckan hade min vanligaste dagstidning ett lyckat aprilskämt, ett sådant där skämt som man önskar vore sant. Redaktionen för första-april-skämt, om det finns en sådan, presenterade en vinddriven bil med en generator på taket. Vilken önskedröm! Äntligen skulle vi kunna vi använda bilen med noll utsläpp. Underbart! Men underbart är kort och vi kan bara fortsätta drömma om en så totalt miljövänlig bil.
Däremot har sjöfarten börjat ta vindkraften i bruk igen. Inte för att återgå till gamla tiders inte alltid så romantiska segelfartyg, utan genom att bygga nya moderna containerfartyg som får draghjälp av stora segel. M/S Beluga Skysails ägs av ett tyskt rederi och har blivit efterfrågat av speditörer som vill beställa miljövänliga frakter. Ett drakliknande segel, som fästes vid båten med en lång wire lyckas dra det 132 meter långa fartyget i fyra knops fart med avslagen motor. Wow, säger jag!
Att även havsbottnen lockar står helt klart, och där handlar det naturligtvis om naturtillgångar som olja och gas. Ryssarna har redan placerat en flagga vid Nordpolen på 4500 meters djup. De andra länderna som omger Nordpolen är också på hugget. Låt oss bara hoppas att jakten på naturtillgångarna inte förgiftar havet så till den milda grad att Falstaff Fakirs ord kan parafraseras på följande sätt ”Vatten är ett farligt gift som omger all världens stift.”
Glad påsk med mycket sol, lagom vind och promenader vid vattnet önskar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff 5-12 april 2009 (nr 1231)
Hur var det Falstaff Fakir sade? ”Vatten är ett farligt gift som omger Visby stift.”
Vatten är helt livsavgörande för oss människor, och ändå handskas vi så vårdslöst med det. Inte nog med att vi förgiftar det med alla kemikalier som står till buds, nej, vi inser inte heller vilka krafter vatten kan utlösa. Tar vi sand i förening med vatten, ja, då blir det rent av livsfarligt.
Vad får mig att tänka i dessa banor? I fredags var det exakt en månad sedan som stadsarkivet i den tyska staden Köln brakade samman. Varför? Jo, staden bygger en tunnelbana. Och för att kunna dra tunnlarna, pumpas vattnet i marken bort. Och när man pumpar bort vattnet, kommer sanden i rörelse. Vad händer då? Marken sätter sig och hus rasar ner i gropen. Det var vad som hände i Köln. Ett av husen som rasade ner i gropen var det gamla stadsarkivet i Köln med skrifter tillbaka till niohundratalet, skrifter som är oersättliga. En tragisk historia, men lika tragiskt är att två unga män miste livet när även grannhuset rasade ihop.
Nu frågar sig alla berörda politiker och fackmän hur något sådant kunde inträffa. Jag som totalt okunnig amatör inser att sand och vatten i förening är fullständigt livsfarligt, när det väl kommer i rörelse. Tänk på tunneln genom Hallandsåsen! Men tunnelbanebyggarna i Köln står helt oförstående inför detta ”fenomen”. Slarv? Inkompetens? Inte vet jag, men förlusten av två människoliv och oersättliga dokument kräver att ansvariga ställs till svars.
Nu hotas en annan dyrbarhet av samma öde. I Köpenhamn står den underbara Marmorkirken med sina 100 000 ton oersättlig marmor alldeles i närheten av Kongens Nytorv och det kungliga slottet. Kyrkan och området runt omkring står på Unescos lista över omistliga kulturarv. Trettio meter från kyrkan har stadsplanerarna för avsikt att dra fram tunnelbanan och bygga en ny tunnelbanestation. Det är helt ofarligt, påstår förståsigpåare, trots att kyrkan ligger så nära havet att stora massor sand och vatten sätts i rörelse vid bygget. Protester mot bygget har pågått utan resultat under en längre tid, men raset av stadsarkivet i Köln har nu fått Trafikudvalget, trafikutskottet i Köpenhamn, att dra öronen åt sig. Låt oss hoppas att protesterna blir lika framgångsrika som när almstriden pågick i Kungsträdgården.
I veckan hade min vanligaste dagstidning ett lyckat aprilskämt, ett sådant där skämt som man önskar vore sant. Redaktionen för första-april-skämt, om det finns en sådan, presenterade en vinddriven bil med en generator på taket. Vilken önskedröm! Äntligen skulle vi kunna vi använda bilen med noll utsläpp. Underbart! Men underbart är kort och vi kan bara fortsätta drömma om en så totalt miljövänlig bil.
Däremot har sjöfarten börjat ta vindkraften i bruk igen. Inte för att återgå till gamla tiders inte alltid så romantiska segelfartyg, utan genom att bygga nya moderna containerfartyg som får draghjälp av stora segel. M/S Beluga Skysails ägs av ett tyskt rederi och har blivit efterfrågat av speditörer som vill beställa miljövänliga frakter. Ett drakliknande segel, som fästes vid båten med en lång wire lyckas dra det 132 meter långa fartyget i fyra knops fart med avslagen motor. Wow, säger jag!
Att även havsbottnen lockar står helt klart, och där handlar det naturligtvis om naturtillgångar som olja och gas. Ryssarna har redan placerat en flagga vid Nordpolen på 4500 meters djup. De andra länderna som omger Nordpolen är också på hugget. Låt oss bara hoppas att jakten på naturtillgångarna inte förgiftar havet så till den milda grad att Falstaff Fakirs ord kan parafraseras på följande sätt ”Vatten är ett farligt gift som omger all världens stift.”
Glad påsk med mycket sol, lagom vind och promenader vid vattnet önskar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff 5-12 april 2009 (nr 1231)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)