Tyskland är i EM-final i fotboll igen. Ändå vet vi inte värst mycket om det landslag, som varit det mest framgångsrika vid de stora mästerskapen. Däremot sysslar våra medier ständigt och beundrande med engelsk fotboll. Men England lyckades inte ens kvala in till slutspelet.
Även våra journalister måste förstås medge att tyskarna ofta vinner sina matcher, men det förklaras ofta i nedsättande vändningar som den tyska ”lagmaskinen”, ”ångvälten”, ”kraftfotbollen” och liknande klyschor. Ett undantag utgör Dagens Nyheters Johan Esk som (25/6) skriver:
”Några mil från Sverige finns Europas största publikliga, med den mest underhållande fotbollen för den som gillar fart, kraft, offensivlusta. Och ändå. Efter alla dessa år, efter alla dessa framgångar. Tysk fotboll behandlas som något katten släpat in. Jürgen Klinsmanns Tyskland var det roligaste som fanns i VM 2006”
Något katten släpat in, ja. Det är ungefär lika vinklat i våra mediers skildringar av ishockeyn. Vi får veta massor om de amerikanska NHL-lagen och deras spelare men inte mycket om den ryska ishockeyligan, Ändå har Ryssland fina ishockeymeriter, senast i vintras genom att vinna VM. Fjäsket för det anglosachsiska är vanligt också inom sporten.
En lika ovanlig som minnesvärd krönika skrevs (1992-08-31) av Dagens Nyheters litteraturveteran Ruth Halldén. Den hade rubriken ”Tyskhat går an”. Där säger hon bland annat:
"Det finns i Sverige i dag bara ett enda folk som är föremål för en mer utbredd diskriminering bland människor som annars håller sig för goda att uttrycka etniska fördomar -- det är tyskarna, som ständigt utsätts för glåpord och förklenande omdömen. Utan risk för eget skinn kan man påstå att tyskar är feta, vulgära, hänsynslösa, materialistiska, smaklösa och tarvliga.
Detta slag av förföljelse --man kan inte kalla det annat-- förekommer i de bästa kretsar. Personer som inte skulle drömma om att yttra sig förnedrande om en same, en kurd eller en kirgis, blir gärna fördömande och ironiska så fort en tysk kommer på tal.”
Hon skriver vidare:
"Utan påföljd går det att uttala sig förklenande om tyskarna. Och det värsta är kanske inte föraktet för ett helt folk utan att detta förakt nästan alltid faller i god jord. Tyskhatarna möter aldrig något motstånd, därför kan de fortsätta."
I ett brev till mig citerade Ruth Halldén en diplomatfru:
"Jag hatar råttor och tyskar, men jag gillar råttor bättre!"
Vår fördomsfulla syn på tyskarna har skapats genom en ständig flod av filmer, TV-program, böcker och artiklar om deras krigsförbrytelser, inte bara de många de faktiskt begick utan också propagandans påhittade. Segrarna skriver historien är en nött klyscha. Segermakternas människor, lyckligt okunniga om de egna krigsförbrytelserna, har ännu råd att vara arroganta. Tyskarna begick alldeles tillräckligt med gräsligheter för att vi inte ska behöva sprida också propagandalögnerna om dem. Och tillräckligt med förbrytelser begicks också mot tyskarna för att vi inte längre ska förtiga dem, hur mycket vi än trivs i segrarnas tross.
Hur jag tror det går i EM-finalen i fotboll? Jag hade hoppats att Ryssland hade lyckats gå till final. Och uppriktigt sagt tycker jag att tyskarna inte spelat särskilt bra, så jag tippar Spanien
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1191) 08-06-29
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar