....till Sveriges Radios ”Vetandets värld”, som (24/6) berättade om ”Bexells talande stenar”. Alfred Bexell (1831-1900) var framgångsrik godsägare men också vänsterliberal och antimilitaristisk riksdagsman. I Torstorpsskogen i Halland lät han i slutet av 1800-talet placera hundratals stenar med inristade tänkespråk. Mossa växte över texterna tills de 1925 upptäcktes på nytt. På en av de många stenarna är inristat:
”Förvånande att så många är villiga att kriga för sina religioner men att så få villiga att efterleva dem.”
Bexell som föddes fyra decennier efter Franska revolutionen var delvis inspirerad av denna, men på en av hans stenar står det:
”En revolution må lyckas eller ej stora andar blifva alltid dess offer ”
På ett par andra stenar lyder texterna:
”Bättre slinta med foten än med tungan” och ”Säg icke alt hvad du vet men vet alltid hvad du säger”
....till elever och personal vid Bergtorpsskolan i Täby, som nu redovisat resultatet från sitt dagsverke för Tuffs indiska projekt. De jobbade in hela 57 276 kr, vilket i Indien motsvarar över 350 000 rupier och som oavkortat sänds till Tuffs indiska partners för deras beundransvärda arbete för ”de fattigaste av de fattiga”. Sammanlagt i år har över en kvarts miljon kronor kommit in på Tuffs Indienkonto, pg 79 36 36 - 2
....till Chefen för FN:s atomenergiorgan IAEA Mohamed ElBaradei som nu hotar att avgå ifall något land anfaller Iran. Han säger (DN 21/6): ”En sådan attack skulle förvandla regionen till ett eldklot. När jag ser på Iran i dag ser jag ett allvarligt och brådskande hot. Ett militärt angrepp mot Iran i dag skulle göra mitt arbete omöjligt”. Med källor i den amerikanska administrationen uppger samtidigt New York Times, att Israel i början av juni genomförde en militärövning där mer än 100 flygplan deltog och som verkar ha varit avsedd som ett hot mot Iran. Avsikten var enligt dessa källor att visa att Israel har möjlighet att utföra anfall på lång distans, alltså också till Natanz, där Iran anrikar uran.
....till förre FN-ambassadören och biståndsministern Pierre Schori, som (AB 23/6) anser att den svenska regeringen under Irakkonferensen den 29 maj i Stockholm genom sin flathet missade en unik möjlighet att påverka amerikansk utrikespolitik. Schori efterlyser lite civilkurage och påminner om hur Olof Palme vid den stora miljökonferensen i Stockholm 1972 brännmärkte Vietnamkriget och USA:s ekologiska krigföring. Han skriver också: ”Vi kan nu läsa i amerikanska media att Bush har krävt 58 fasta militärbaser i Irak, långsiktig kontroll över inrikes- och försvarsministerierna, företräde för amerikanska företag att stå för återuppbyggnaden, kontroll över Iraks luftrum, rätt för USA-soldater att fängsla irakier samt, som lök på laxen, rättslig immunitet för amerikanska militärer av alla de slag”. Och hans slutkläm: ”Uppmana därför USA att ge upp tanken på långsiktig militär närvaro i Irak! Kräv respekt för folkrätt och FN-stadgans våldsförbud! Låt irakierna själva, i samförstånd med sina grannar, ta ledningen i sökandet efter fred och försoning”
....till Haningebon Birgitta Karlfeldt, som besökt USA och nu e-postar om att hon där läste hon en artikel om Indonesiens 200 miljoner muslimer. Hon skriver: ”Reportern nämnde att minst 90 procent av dem är för demokrati, jämlikhet och fred. Han skrev att de är för dessa värderingar ännu mera än amerikanerna.”
....till de smarta och solidariska som löser sina presentproblem genom Tuffs mangogram, som bidragit till att 75 000 mangoträd planterats i indiska Dharampurs små fattiga byar
....till dem som utnyttjar Tuffs plusgiro för att bli medlemmar. 200 kr för enskild, 80 kr för familjemedlem eller stöder Tuffs frivilliga men omfattande verksamhet genom gåvor, som hittills i år uppgår till 15 000 kr, välkomna för hyran av Tuff-lokalen, till sändningsavgifter för Radio Tuff med mera. Använd alltså Tuffs plusgiro: 16 01 37 -6
fredag, juni 27
VÅR ”LEGITIMA” RASISM
Tyskland är i EM-final i fotboll igen. Ändå vet vi inte värst mycket om det landslag, som varit det mest framgångsrika vid de stora mästerskapen. Däremot sysslar våra medier ständigt och beundrande med engelsk fotboll. Men England lyckades inte ens kvala in till slutspelet.
Även våra journalister måste förstås medge att tyskarna ofta vinner sina matcher, men det förklaras ofta i nedsättande vändningar som den tyska ”lagmaskinen”, ”ångvälten”, ”kraftfotbollen” och liknande klyschor. Ett undantag utgör Dagens Nyheters Johan Esk som (25/6) skriver:
”Några mil från Sverige finns Europas största publikliga, med den mest underhållande fotbollen för den som gillar fart, kraft, offensivlusta. Och ändå. Efter alla dessa år, efter alla dessa framgångar. Tysk fotboll behandlas som något katten släpat in. Jürgen Klinsmanns Tyskland var det roligaste som fanns i VM 2006”
Något katten släpat in, ja. Det är ungefär lika vinklat i våra mediers skildringar av ishockeyn. Vi får veta massor om de amerikanska NHL-lagen och deras spelare men inte mycket om den ryska ishockeyligan, Ändå har Ryssland fina ishockeymeriter, senast i vintras genom att vinna VM. Fjäsket för det anglosachsiska är vanligt också inom sporten.
En lika ovanlig som minnesvärd krönika skrevs (1992-08-31) av Dagens Nyheters litteraturveteran Ruth Halldén. Den hade rubriken ”Tyskhat går an”. Där säger hon bland annat:
"Det finns i Sverige i dag bara ett enda folk som är föremål för en mer utbredd diskriminering bland människor som annars håller sig för goda att uttrycka etniska fördomar -- det är tyskarna, som ständigt utsätts för glåpord och förklenande omdömen. Utan risk för eget skinn kan man påstå att tyskar är feta, vulgära, hänsynslösa, materialistiska, smaklösa och tarvliga.
Detta slag av förföljelse --man kan inte kalla det annat-- förekommer i de bästa kretsar. Personer som inte skulle drömma om att yttra sig förnedrande om en same, en kurd eller en kirgis, blir gärna fördömande och ironiska så fort en tysk kommer på tal.”
Hon skriver vidare:
"Utan påföljd går det att uttala sig förklenande om tyskarna. Och det värsta är kanske inte föraktet för ett helt folk utan att detta förakt nästan alltid faller i god jord. Tyskhatarna möter aldrig något motstånd, därför kan de fortsätta."
I ett brev till mig citerade Ruth Halldén en diplomatfru:
"Jag hatar råttor och tyskar, men jag gillar råttor bättre!"
Vår fördomsfulla syn på tyskarna har skapats genom en ständig flod av filmer, TV-program, böcker och artiklar om deras krigsförbrytelser, inte bara de många de faktiskt begick utan också propagandans påhittade. Segrarna skriver historien är en nött klyscha. Segermakternas människor, lyckligt okunniga om de egna krigsförbrytelserna, har ännu råd att vara arroganta. Tyskarna begick alldeles tillräckligt med gräsligheter för att vi inte ska behöva sprida också propagandalögnerna om dem. Och tillräckligt med förbrytelser begicks också mot tyskarna för att vi inte längre ska förtiga dem, hur mycket vi än trivs i segrarnas tross.
Hur jag tror det går i EM-finalen i fotboll? Jag hade hoppats att Ryssland hade lyckats gå till final. Och uppriktigt sagt tycker jag att tyskarna inte spelat särskilt bra, så jag tippar Spanien
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1191) 08-06-29
Även våra journalister måste förstås medge att tyskarna ofta vinner sina matcher, men det förklaras ofta i nedsättande vändningar som den tyska ”lagmaskinen”, ”ångvälten”, ”kraftfotbollen” och liknande klyschor. Ett undantag utgör Dagens Nyheters Johan Esk som (25/6) skriver:
”Några mil från Sverige finns Europas största publikliga, med den mest underhållande fotbollen för den som gillar fart, kraft, offensivlusta. Och ändå. Efter alla dessa år, efter alla dessa framgångar. Tysk fotboll behandlas som något katten släpat in. Jürgen Klinsmanns Tyskland var det roligaste som fanns i VM 2006”
Något katten släpat in, ja. Det är ungefär lika vinklat i våra mediers skildringar av ishockeyn. Vi får veta massor om de amerikanska NHL-lagen och deras spelare men inte mycket om den ryska ishockeyligan, Ändå har Ryssland fina ishockeymeriter, senast i vintras genom att vinna VM. Fjäsket för det anglosachsiska är vanligt också inom sporten.
En lika ovanlig som minnesvärd krönika skrevs (1992-08-31) av Dagens Nyheters litteraturveteran Ruth Halldén. Den hade rubriken ”Tyskhat går an”. Där säger hon bland annat:
"Det finns i Sverige i dag bara ett enda folk som är föremål för en mer utbredd diskriminering bland människor som annars håller sig för goda att uttrycka etniska fördomar -- det är tyskarna, som ständigt utsätts för glåpord och förklenande omdömen. Utan risk för eget skinn kan man påstå att tyskar är feta, vulgära, hänsynslösa, materialistiska, smaklösa och tarvliga.
Detta slag av förföljelse --man kan inte kalla det annat-- förekommer i de bästa kretsar. Personer som inte skulle drömma om att yttra sig förnedrande om en same, en kurd eller en kirgis, blir gärna fördömande och ironiska så fort en tysk kommer på tal.”
Hon skriver vidare:
"Utan påföljd går det att uttala sig förklenande om tyskarna. Och det värsta är kanske inte föraktet för ett helt folk utan att detta förakt nästan alltid faller i god jord. Tyskhatarna möter aldrig något motstånd, därför kan de fortsätta."
I ett brev till mig citerade Ruth Halldén en diplomatfru:
"Jag hatar råttor och tyskar, men jag gillar råttor bättre!"
Vår fördomsfulla syn på tyskarna har skapats genom en ständig flod av filmer, TV-program, böcker och artiklar om deras krigsförbrytelser, inte bara de många de faktiskt begick utan också propagandans påhittade. Segrarna skriver historien är en nött klyscha. Segermakternas människor, lyckligt okunniga om de egna krigsförbrytelserna, har ännu råd att vara arroganta. Tyskarna begick alldeles tillräckligt med gräsligheter för att vi inte ska behöva sprida också propagandalögnerna om dem. Och tillräckligt med förbrytelser begicks också mot tyskarna för att vi inte längre ska förtiga dem, hur mycket vi än trivs i segrarnas tross.
Hur jag tror det går i EM-finalen i fotboll? Jag hade hoppats att Ryssland hade lyckats gå till final. Och uppriktigt sagt tycker jag att tyskarna inte spelat särskilt bra, så jag tippar Spanien
------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1191) 08-06-29
fredag, juni 20
”FÖRBANNAD PACIFIST” DUBBELTYDIGT
Nu är det midsommar igen. Vid min ålder tar man det väldigt lugnt under sådana helger men känner sig lycklig ändå. Bara att ha överlevt en vinter till väcker tacksamhet. Och det är ett bra tag tills man drabbas av slutet-på-sommaren-neurosen.
När solen skiner ska man ju vara glad och god. Och jag försöker verkligen, bland annat genom att varje vecka i Radio Tuff dela ut rosor, låt vara verbala. Samtidigt har min blogg www.tuffsandin.blogspot.com rubriken ”Förbannad pacifist”. Det är dock dubbeltydigt: Inte bara att man som pacifist kan –och får-- bli förbannad utan också att vi fredshetsare ofta förbannas av andra.
”Förbannad pacifist” är också titeln på en av mina böcker. I den krönika som givit boken dess namn står det bland annat:
Jag är less på frågor av typen:
--Du som är pacifist, hur kan du svära, skälla och leva om som vilken fanjunkare som helst?
Av ren leda brukar jag ibland bara svara:
--Röker och super gör jag också
En del förväntar sig tydligen att vi fredsaktivister ska vara jainmunkar som i rädsla för att döda filtrerar vattnet från mikroorganismer , innan vi dricker, eller vestaliska jungfrur med den heliga elden ständigt brinnande. Nej, vi är förstås varken bättre eller sämre än andra, bara människor på gott och ont, vilket är alldeles tillräckligt magnifikt faktiskt.
Och mer bedrövad än förbannad blir man vid läsningen av fredsforskningsinstitutet Sipris senaste årsbok. Militärutgifterna i världen har från 1997 ökat med hela 45 procent. Förra året var de uppe i svindlande 8 034 miljarder kronor (8034 000 000 000). Inte mycket mer begriplig blir den summan om man kollar kostnaderna per dag, 22 010 miljoner kr. Per timme dygnet runt blir det 917 miljoner kr eller 15 miljoner kr per minut.
Så mycket kostar det att föra eller förbereda krig, alltså massmord på människor. Tänk om dessa enorma resurser i stället skulle satsas på att bekämpa fattigdom, svält och onödiga sjukdomar! Då skulle miljoner föräldrar slippa se sina barn dö. De senaste siffrorna från FN säger att ännu dör uppåt 20 000 barn varje dag,
Det var sådana tankar som vägledde oss när vi för 41 år sedan grundade Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF).
I krönikan ”Förbannad pacifist” från 1991 citeras den italienske kritikern Beniamino Placido. För honom är krig ingen fundamental mänsklig drift som vi aldrig kan frigöra oss ifrån. Han påminner om hur vi faktiskt har lyckats tabubelägga mångtusenåriga mänskliga beteenden som incest och människooffer till gudarna. Vi har klarat det genom att införa ett absolut förbud. Men Placido skriver att vi inte hade lyckats om vi sagt:
..-- Ja visserligen är incest förfärligt, men om mamman är ovanligt vacker och sonen väldigt sorgsen och ensam..
Placidos slutsats är:
-- Antingen gör vi krig till en förbrytelse –punkt slut—eller också måste vi kriga i evinnerlighet och evigt och alltid samma ”rättfärdiga” krig.
------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1190) 2008-06-22
När solen skiner ska man ju vara glad och god. Och jag försöker verkligen, bland annat genom att varje vecka i Radio Tuff dela ut rosor, låt vara verbala. Samtidigt har min blogg www.tuffsandin.blogspot.com rubriken ”Förbannad pacifist”. Det är dock dubbeltydigt: Inte bara att man som pacifist kan –och får-- bli förbannad utan också att vi fredshetsare ofta förbannas av andra.
”Förbannad pacifist” är också titeln på en av mina böcker. I den krönika som givit boken dess namn står det bland annat:
Jag är less på frågor av typen:
--Du som är pacifist, hur kan du svära, skälla och leva om som vilken fanjunkare som helst?
Av ren leda brukar jag ibland bara svara:
--Röker och super gör jag också
En del förväntar sig tydligen att vi fredsaktivister ska vara jainmunkar som i rädsla för att döda filtrerar vattnet från mikroorganismer , innan vi dricker, eller vestaliska jungfrur med den heliga elden ständigt brinnande. Nej, vi är förstås varken bättre eller sämre än andra, bara människor på gott och ont, vilket är alldeles tillräckligt magnifikt faktiskt.
Och mer bedrövad än förbannad blir man vid läsningen av fredsforskningsinstitutet Sipris senaste årsbok. Militärutgifterna i världen har från 1997 ökat med hela 45 procent. Förra året var de uppe i svindlande 8 034 miljarder kronor (8034 000 000 000). Inte mycket mer begriplig blir den summan om man kollar kostnaderna per dag, 22 010 miljoner kr. Per timme dygnet runt blir det 917 miljoner kr eller 15 miljoner kr per minut.
Så mycket kostar det att föra eller förbereda krig, alltså massmord på människor. Tänk om dessa enorma resurser i stället skulle satsas på att bekämpa fattigdom, svält och onödiga sjukdomar! Då skulle miljoner föräldrar slippa se sina barn dö. De senaste siffrorna från FN säger att ännu dör uppåt 20 000 barn varje dag,
Det var sådana tankar som vägledde oss när vi för 41 år sedan grundade Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF).
I krönikan ”Förbannad pacifist” från 1991 citeras den italienske kritikern Beniamino Placido. För honom är krig ingen fundamental mänsklig drift som vi aldrig kan frigöra oss ifrån. Han påminner om hur vi faktiskt har lyckats tabubelägga mångtusenåriga mänskliga beteenden som incest och människooffer till gudarna. Vi har klarat det genom att införa ett absolut förbud. Men Placido skriver att vi inte hade lyckats om vi sagt:
..-- Ja visserligen är incest förfärligt, men om mamman är ovanligt vacker och sonen väldigt sorgsen och ensam..
Placidos slutsats är:
-- Antingen gör vi krig till en förbrytelse –punkt slut—eller också måste vi kriga i evinnerlighet och evigt och alltid samma ”rättfärdiga” krig.
------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1190) 2008-06-22
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1190) 08-06-22 till....
....till Ingrid Eckerman, Ulla Colliander med flera solidariska människor på Statsrådsvägen i Skarpnäck som nu skickat 4000 kr till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Det är från den loppis de anordnade i slutet av maj. Pengarna skickas oavkortat till Indien, där de gör mångfalt mer nytta för miljö och fattigdomsbekämpning än de skulle kunna göra i Sverige.
....till Tuffs jugoslaviska partner Lina Vuskovic, som nu bekräftat mottagandet av 5000 kr från Tuff, ”en trevlig överraskning” som hon skriver. Lina hjälper av krig, sanktioner och etnisk rensning drabbade gamla i Belgrad. Om någon vecka kommer hon till Sverige och då får vi förhoppningsvis höra henne här i Radio Tuff.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som just har skickat sin kvartalsrapport om de många Tuff-projekten. Han är imponerad av de svenska skolornas fina insatser: Tyresö och Kumla skolor i Tyresö, Södertörns friskola i Huddinge och Alléskolan i Floda har sammanlagt under vårterminen jobbat in 171 000 kr, vilka oavkortat skickas till Indien. Bhikhu skriver bland annat: ”De svenska skolorna hjälper de fattigaste av de fattiga i Dharampur att hjälpa sig själva, för dessa människor i de många små byarna deltar aktivt i utvecklingen. De svenska skolorna har all anledning att vara stolta över sina insatser. De har gjort ett underbart jobb för en tidigare så försummad region, långt borta på andra sidan av världen. De har visat verklig och föredömlig solidaritet i denna värld, söndersliten av konflikter. Jag skulle vilja skynda iväg till Sverige och krama om alla ungdomarna” Bhikhu uppger också att pengarna från svenska skolor via Tuff räcker till att fullständigt finansiera två av Tuffskolorna och delvis tre andra. Han berättar att förutom de hundratals brunnar som Tuff-pengar bidragit till har två nya tillkommit. De har fått namnen ”Olga Well” och ”Tyresö Rotary Well”. Olga Alata (Arróspide) var till sin för tidiga död kassör i Tuff och Tyresö Rotary har skänkt pengar till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Av de pengar som samlades in i slutet av 2007 för att hedra Gunnar & Margaretha Petersen, som i december fyllde 75 resp 70 har ett nytt rum byggts i Tuff-skolan Tamachhadi. Det har fått namnet ”Petersen Reading Room”
.... till alla som är smarta och solidariska nog att lösa sina presentproblem genom att använda Tuffs mangogram. Bhikhu uppger att 75 000 mangoplantor genom pengar från Tuff redan blivit satta och nu planeras 10000 till att distribueras. Mangogram kan beställas av Monica Schelin, tel 712 25 81 eller på ake.sandin@tyresoradion.se
....till Svenska Freds’ ordförande Anna Ek som e-postar: ”Jag vill skicka ett stort och varmt tack för alla ’rosor’ jag fått av Radio Tuff, jag blir lika glad varje gång!” Tillsammans med omdömen från flera hundra andra finns hennes vänliga ord på hemsidan http://www.tyresoradion.se/sagtom.html Flera är välkomna att lämna sina omdömen om Succékanalen 91.4 och Radio Tuff genom att höra av sig till Åke Sandin, tel 712 4463
....till Tuffs jugoslaviska partner Lina Vuskovic, som nu bekräftat mottagandet av 5000 kr från Tuff, ”en trevlig överraskning” som hon skriver. Lina hjälper av krig, sanktioner och etnisk rensning drabbade gamla i Belgrad. Om någon vecka kommer hon till Sverige och då får vi förhoppningsvis höra henne här i Radio Tuff.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som just har skickat sin kvartalsrapport om de många Tuff-projekten. Han är imponerad av de svenska skolornas fina insatser: Tyresö och Kumla skolor i Tyresö, Södertörns friskola i Huddinge och Alléskolan i Floda har sammanlagt under vårterminen jobbat in 171 000 kr, vilka oavkortat skickas till Indien. Bhikhu skriver bland annat: ”De svenska skolorna hjälper de fattigaste av de fattiga i Dharampur att hjälpa sig själva, för dessa människor i de många små byarna deltar aktivt i utvecklingen. De svenska skolorna har all anledning att vara stolta över sina insatser. De har gjort ett underbart jobb för en tidigare så försummad region, långt borta på andra sidan av världen. De har visat verklig och föredömlig solidaritet i denna värld, söndersliten av konflikter. Jag skulle vilja skynda iväg till Sverige och krama om alla ungdomarna” Bhikhu uppger också att pengarna från svenska skolor via Tuff räcker till att fullständigt finansiera två av Tuffskolorna och delvis tre andra. Han berättar att förutom de hundratals brunnar som Tuff-pengar bidragit till har två nya tillkommit. De har fått namnen ”Olga Well” och ”Tyresö Rotary Well”. Olga Alata (Arróspide) var till sin för tidiga död kassör i Tuff och Tyresö Rotary har skänkt pengar till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Av de pengar som samlades in i slutet av 2007 för att hedra Gunnar & Margaretha Petersen, som i december fyllde 75 resp 70 har ett nytt rum byggts i Tuff-skolan Tamachhadi. Det har fått namnet ”Petersen Reading Room”
.... till alla som är smarta och solidariska nog att lösa sina presentproblem genom att använda Tuffs mangogram. Bhikhu uppger att 75 000 mangoplantor genom pengar från Tuff redan blivit satta och nu planeras 10000 till att distribueras. Mangogram kan beställas av Monica Schelin, tel 712 25 81 eller på ake.sandin@tyresoradion.se
....till Svenska Freds’ ordförande Anna Ek som e-postar: ”Jag vill skicka ett stort och varmt tack för alla ’rosor’ jag fått av Radio Tuff, jag blir lika glad varje gång!” Tillsammans med omdömen från flera hundra andra finns hennes vänliga ord på hemsidan http://www.tyresoradion.se/sagtom.html Flera är välkomna att lämna sina omdömen om Succékanalen 91.4 och Radio Tuff genom att höra av sig till Åke Sandin, tel 712 4463
Subtropiska växter, utopiska trafikplaner och en otrolig skandal
Kära lyssnare!
Numera vistas jag rätt mycket i en stor och otroligt vacker trädgård i Bellevue i Limhamn. I denna trädgård blommar just för tillfället ett träd jag i min vildaste fantasi inte kunde drömma om att hitta i dessa nordliga nejder, nämligen en akacia, ett träd besläktad med mimosan. Trädet dignar av stora gulvita blomklasar och doften är bedövande. Detta Limhamn fascinerar mig ständigt på nytt. Nog är det otroligt att det blommar subtropiska träd här i staden? Och alla ni som har varit på Kanarieöarna någon gång i månadsskiftet januari-februari har säkert sett de fantastiska tulpanträden som blommar därnere. Därnere? Nej, även häruppe i Sverige – nämligen i Kungsparken mitt inne i Malmö står ett magnifikt blommande tulpanträd. Fast nu är det nästan överblommat. Men planera in det till nästa år! Det lönar sig.
Härnere planeras det för fullt för framtiden. Öresundsbron håller redan på att växa ur sina barnskor. Om tio år kommer bron inte att kunna svälja all trafik, och därför planeras det för fullt för en fast HH-förbindelse, det vill säga Helsingborg-Helsingör. Kampen är hård mellan motstridiga viljor: bro eller tågtunnel? Men den stora frågan är vem som ska betala, eller som tyskarna sjunger i sin karnevalssång: Wer soll das bezahlen? Wer hat soviel Geld? Och i allra södersta Skåne undrar man om det inte vore viktigare att först bygga ut ”dödens väg”, det vill säga landsvägen mellan Vellinge och Trelleborg, där det dagligen sker olyckor på den krokiga och smala vägen.
Dödsolyckor har även förekommit i sydvästra Tyskland, i en liten landsortsstad vid namn Junkingen. Flera åskväder med katastrofala följder drog fram över trakten. Den lilla floden som flyter genom staden och i normala fall är en liten stilla sorlande bäck, svällde över alla sina bräddar och förde med sig sten och lera. Gatorna översvämmades så snabbt att människor knappt hann sätta sig i säkerhet. Två kvinnor dog i en bil som drogs ner i vattnet och en kvinna drunknade i sin källare. Många människor fördes svårt skadade till sjukhus. Flera andra småstäder och byar skadades också vid de åskväder som drog fram över landet.
Åskväder har också dragit fram i politiken. Gregor Gysi, den östtyske politikern som i DDR:s efterföljd samlade kommunisterna i vänsterpartiet Die Linke har råkat ut för svårartade beskyllningar. Den myndighet som skall upparbeta den hemliga polisens, Stasis förbrytelser, och som efter sin ordförandes namn går under beteckningen Birthler-myndigheten, har i sina akter funnit belägg för att Gregor Gysi har varit en IM, det vill säga en informell medarbetare, vilket i klartext betyder att han har prisgett människor för statssäkerhetens godtycke. Gysi kämpar i förbundsdagen för sin ära, men hans politiska karriär och därmed även den förre socialdemokratiska, numera vänsterpolitikern Lafontaines karriär, tycks vara över.
Han kommer förmodligen att dras med i fallet, och det fallet blir både hårt och djupt.
Själv hoppas jag att inte falla så hårt och djupt nu när jag har satt igång att cykla igen efter flera års uppehåll. Det har jag förresten en snäll granne att tacka för. Hade hon inte helt resolut dragit ut mig på en cykelfärd, ja, då hade väl cykeln stått i källaren än idag.
Ge er ut på härliga cykelturer i de vackra skogarna i Tyresö hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
Numera vistas jag rätt mycket i en stor och otroligt vacker trädgård i Bellevue i Limhamn. I denna trädgård blommar just för tillfället ett träd jag i min vildaste fantasi inte kunde drömma om att hitta i dessa nordliga nejder, nämligen en akacia, ett träd besläktad med mimosan. Trädet dignar av stora gulvita blomklasar och doften är bedövande. Detta Limhamn fascinerar mig ständigt på nytt. Nog är det otroligt att det blommar subtropiska träd här i staden? Och alla ni som har varit på Kanarieöarna någon gång i månadsskiftet januari-februari har säkert sett de fantastiska tulpanträden som blommar därnere. Därnere? Nej, även häruppe i Sverige – nämligen i Kungsparken mitt inne i Malmö står ett magnifikt blommande tulpanträd. Fast nu är det nästan överblommat. Men planera in det till nästa år! Det lönar sig.
Härnere planeras det för fullt för framtiden. Öresundsbron håller redan på att växa ur sina barnskor. Om tio år kommer bron inte att kunna svälja all trafik, och därför planeras det för fullt för en fast HH-förbindelse, det vill säga Helsingborg-Helsingör. Kampen är hård mellan motstridiga viljor: bro eller tågtunnel? Men den stora frågan är vem som ska betala, eller som tyskarna sjunger i sin karnevalssång: Wer soll das bezahlen? Wer hat soviel Geld? Och i allra södersta Skåne undrar man om det inte vore viktigare att först bygga ut ”dödens väg”, det vill säga landsvägen mellan Vellinge och Trelleborg, där det dagligen sker olyckor på den krokiga och smala vägen.
Dödsolyckor har även förekommit i sydvästra Tyskland, i en liten landsortsstad vid namn Junkingen. Flera åskväder med katastrofala följder drog fram över trakten. Den lilla floden som flyter genom staden och i normala fall är en liten stilla sorlande bäck, svällde över alla sina bräddar och förde med sig sten och lera. Gatorna översvämmades så snabbt att människor knappt hann sätta sig i säkerhet. Två kvinnor dog i en bil som drogs ner i vattnet och en kvinna drunknade i sin källare. Många människor fördes svårt skadade till sjukhus. Flera andra småstäder och byar skadades också vid de åskväder som drog fram över landet.
Åskväder har också dragit fram i politiken. Gregor Gysi, den östtyske politikern som i DDR:s efterföljd samlade kommunisterna i vänsterpartiet Die Linke har råkat ut för svårartade beskyllningar. Den myndighet som skall upparbeta den hemliga polisens, Stasis förbrytelser, och som efter sin ordförandes namn går under beteckningen Birthler-myndigheten, har i sina akter funnit belägg för att Gregor Gysi har varit en IM, det vill säga en informell medarbetare, vilket i klartext betyder att han har prisgett människor för statssäkerhetens godtycke. Gysi kämpar i förbundsdagen för sin ära, men hans politiska karriär och därmed även den förre socialdemokratiska, numera vänsterpolitikern Lafontaines karriär, tycks vara över.
Han kommer förmodligen att dras med i fallet, och det fallet blir både hårt och djupt.
Själv hoppas jag att inte falla så hårt och djupt nu när jag har satt igång att cykla igen efter flera års uppehåll. Det har jag förresten en snäll granne att tacka för. Hade hon inte helt resolut dragit ut mig på en cykelfärd, ja, då hade väl cykeln stått i källaren än idag.
Ge er ut på härliga cykelturer i de vackra skogarna i Tyresö hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
lördag, juni 14
VISST ÄR JAG FOTBOLLSNATIONALIST!
Uj, uj, uj så mycket fotboll det är i alla medier dessa dagar. En del protesterar högljutt mot detta och jag förstår dem. Själv slår jag alltid av radion, när det talas om trädgårdar, mode och matlagning. Sånt förekommer alldeles för mycket, men det tycker jag bara för att jag själv är så ointresserad. Många andra lär tycka om det, så jag unnar dem alla dessa program.
Jag måste bekänna att jag är bolltokig. Medan andra unga män en gång för länge sen skröt med att de ägnade sig åt vin, kvinnor och sång framhöll jag min svaghet för vin, kvinnor och - studsande boll. De senaste åren har jag promenerat med en viss värdighet, inte bara på grund av ålder utan också till följd av en gammal knäskada efter tolv års harvande på diverse fotbollsplaner. Men det var länge sen och senast jag gladde mig åt kunna leka med boll var en novembervecka i fjol, när jag spelade tennis en timme varje morgon. Nåja, det blev i omgångar med tre minuter tennis och två minuters vattendrickande
Ännu har jag dock ork att tillhöra idrottens svans, så jag har på TV sett åtminstone glimtar av alla EM-matcherna. Men jag har en egenhet som gränsar till masochism. Håller alltid på de nederlagstippade. Alltså hejade jag på Schweiz, som förstås förlorade mot Tjeckien. Höll tummarna för Österrike, men de förlorade mot Kroatien. Lika illa gick det för Ryssland och Turkiet som jag hoppades skulle vinna över favoriten Portugal.
Men jag kunde glädja mig åt att de regerande Europamästarna Grekland fick på nöten – av Sverige rentav. Jovisst, jag är fotbollsnationalist. Förmildrande –eller kanske försvårande?—är att jag delar denna passion med alla sportintresserade i alla länder och dom är väldigt många Det är nästan komiskt på läktarna numera med allt flaggviftande och alla som spökar ut sig också i nyllena med sina hemländers färger. Bortsett från de små huligangängen, lössen i flaggornas veck, är det ändå ganska oskyldigt och en stark kontrast till den nationalism som föder våld och krig.
Min entusiasm för idrott har i dag sprickor. Visst är spelarna på toppnivå beundransvärda artister men samtidigt stenrika mångmiljonärer i den snabba kommersialisering som populära idrottsgrenar genomgått. På klubbnivå är det nu allt svårare att hålla på ett visst lag. De spelare som ena säsongen finns i laget blir under nästa säsong köpta över till ett annat lag, ofta till ett annat land Det handlar om köp, slit och släng och det värvas friskt för stora summor. Typiskt är att EM sänds av TV 4. Mellan de redan långtråkiga expertsnacken drabbas man av ännu längre och tråkigare reklaminslag.
I andanom anar jag nu politiska puritaners fördömanden. Fy för fotboll, när det finns så mycket viktigare att engagera sig för, tycker väl de självgoda. Vad kommer nu den otroligt tjatiga ”Anonym” att skriva, ja han är så renons på civilkurage att han inte sätter ut sitt namn? Vad jag än skriver om belamrar han vecka efter vecka min blogg med ständiga förebråelser om att jag inte vågar förstå hans ”sanning” om 11 september. (Se www.tuffsandin.blogspot.com ) Eller den mycket modigare men lika intensivt e-postande, som ständigt hånar svenska medier för att de inte lika mycket som han ägnar sig åt kritik av USA och som ibland av samma skäl ger fredsrörelsen och oss ”krigsmotståndare” märkliga gliringar? Ingenting vore lättare –eller mera orättvist!--än att förebrå honom för att inte beröra många av de viktiga ämnen vi i Radio Tuff tar upp.
Utan att vara maoist finns det skäl att påminna om Maos råd att vara bland folket som fisken i vattnet. Jag tror att vi är ganska bra på det i Tuff. Annars hade vi inte haft 400 betalande medlemmar. Hade vi snörpmynt suttit på piedestaler och tittat ner på medmänskligheten hade ingen lyssnat på oss.
-----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1189) 2008-06-15
Jag måste bekänna att jag är bolltokig. Medan andra unga män en gång för länge sen skröt med att de ägnade sig åt vin, kvinnor och sång framhöll jag min svaghet för vin, kvinnor och - studsande boll. De senaste åren har jag promenerat med en viss värdighet, inte bara på grund av ålder utan också till följd av en gammal knäskada efter tolv års harvande på diverse fotbollsplaner. Men det var länge sen och senast jag gladde mig åt kunna leka med boll var en novembervecka i fjol, när jag spelade tennis en timme varje morgon. Nåja, det blev i omgångar med tre minuter tennis och två minuters vattendrickande
Ännu har jag dock ork att tillhöra idrottens svans, så jag har på TV sett åtminstone glimtar av alla EM-matcherna. Men jag har en egenhet som gränsar till masochism. Håller alltid på de nederlagstippade. Alltså hejade jag på Schweiz, som förstås förlorade mot Tjeckien. Höll tummarna för Österrike, men de förlorade mot Kroatien. Lika illa gick det för Ryssland och Turkiet som jag hoppades skulle vinna över favoriten Portugal.
Men jag kunde glädja mig åt att de regerande Europamästarna Grekland fick på nöten – av Sverige rentav. Jovisst, jag är fotbollsnationalist. Förmildrande –eller kanske försvårande?—är att jag delar denna passion med alla sportintresserade i alla länder och dom är väldigt många Det är nästan komiskt på läktarna numera med allt flaggviftande och alla som spökar ut sig också i nyllena med sina hemländers färger. Bortsett från de små huligangängen, lössen i flaggornas veck, är det ändå ganska oskyldigt och en stark kontrast till den nationalism som föder våld och krig.
Min entusiasm för idrott har i dag sprickor. Visst är spelarna på toppnivå beundransvärda artister men samtidigt stenrika mångmiljonärer i den snabba kommersialisering som populära idrottsgrenar genomgått. På klubbnivå är det nu allt svårare att hålla på ett visst lag. De spelare som ena säsongen finns i laget blir under nästa säsong köpta över till ett annat lag, ofta till ett annat land Det handlar om köp, slit och släng och det värvas friskt för stora summor. Typiskt är att EM sänds av TV 4. Mellan de redan långtråkiga expertsnacken drabbas man av ännu längre och tråkigare reklaminslag.
I andanom anar jag nu politiska puritaners fördömanden. Fy för fotboll, när det finns så mycket viktigare att engagera sig för, tycker väl de självgoda. Vad kommer nu den otroligt tjatiga ”Anonym” att skriva, ja han är så renons på civilkurage att han inte sätter ut sitt namn? Vad jag än skriver om belamrar han vecka efter vecka min blogg med ständiga förebråelser om att jag inte vågar förstå hans ”sanning” om 11 september. (Se www.tuffsandin.blogspot.com ) Eller den mycket modigare men lika intensivt e-postande, som ständigt hånar svenska medier för att de inte lika mycket som han ägnar sig åt kritik av USA och som ibland av samma skäl ger fredsrörelsen och oss ”krigsmotståndare” märkliga gliringar? Ingenting vore lättare –eller mera orättvist!--än att förebrå honom för att inte beröra många av de viktiga ämnen vi i Radio Tuff tar upp.
Utan att vara maoist finns det skäl att påminna om Maos råd att vara bland folket som fisken i vattnet. Jag tror att vi är ganska bra på det i Tuff. Annars hade vi inte haft 400 betalande medlemmar. Hade vi snörpmynt suttit på piedestaler och tittat ner på medmänskligheten hade ingen lyssnat på oss.
-----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1189) 2008-06-15
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1189) 08-06-15 till....
....till fredsforskningsinstitutet Sipri i Stockholm som kommit med sin årsbok, full av intressanta men alarmerande siffror på rustningar och krig. Visserligen har antalet väpnade konflikter i världen minskat från 20 år 1998 till 13 år 2007, men världens militärutgifter har ökat under samma tid med 45 procent. 2007 var militärkostnaderna astronomiska 8 034 miljarder kronor. Nästan hälften av dessa satsningar står USA för. Dess rustningar överstiger med 40 procent de sammanlagda militärutgifterna i de nio näst mest rustade länderna, vilka i tur och ordning är Storbritannien, Kina, Frankrike, Japan, Tyskland, Ryssland, Saudiarabien, Italien och Indien. Värt att notera är att Ryssland kommer först på sjunde plats med 3 procent av världens militärutgifter medan USA:s andel är 45 procent och Storbritanniens 5 procent.
....till Radio Tuffs man i Kalifornien, Bengt Svensson, som ironiskt skriver: ”Vill berätta att Irak är på väg mot ökad jämlikhet mellan könen. Så visst har väl invasionen 2003 fört något gott med sig. I tidningen står det nämligen att allt fler av självmordsbombarna i Irak är kvinnor. Kanske inspireras de av de många käcka kvinnliga amerikanska soldaterna.”
....till lokaltidningen Mitt i Tyresö som (3/6) har en artikel av Zoran Cale under rubriken ”Sovjetisk ubåt var fartyg från Muskö. Amalia lurade militären i Hårsfjärden 1982” (Samma ämne behandlades för tre veckor sedan i Radio Tuffs krönika med rubriken ”Amalia lurade alla godtrogna”)
....till Svenska Dagbladet som (9/6) hade en artikel under rubriken ”Försvarsmakten mörkade västubåtar”, där ambassadören Mathias Mossberg diskuterar de påstådda ubåtskränkningarna av svenska vatten på 1980-talet. Han var huvudsekreterare för ubåtskommissionen år 2000 och säger nu bland annat: ”I försvarsmaktens digra material i ubåtsfrågan finns rapporter med tydliga indikationer om nationalitet, som inte pekar österut. Men sådana rapporter försågs med rejäla hemligstämplar. Det är dags att avhemliga dylikt material så att även allmänheten och ’seriös forskning’ kan få del av vad de i ämnet insatta redan känner till. ”
....till SvT:s ”Uppdrag granskning” med Lars Borgnäs som i veckan granskade ljudupptagningarna från ubåtsjakten i Hårsfjärden oktober 1982 och hävdade att det var fråga om Natoubåtar. (Programmet kommenteras senare i Radio Tuff av Ingemar Myhrberg)
....till Svenska Freds ordförande Anna EK. som i en debattartikel (13/6) i SVT Opinion bland annat skriver: ”Inför försvarsberedningens rapport har en rad äldre herrar återigen börjat hota med ’ryssen’. (....)Om man lyssnar på dessa herrar är det lätt att tro att vi helt saknar försvar och att vi när som helst kan dras in i ett nytt europeiskt storkrig. Inget kunde vara mer fel. Under hela 90-talet har försvarsmakten tillförts pengar. Först 2004 gjordes besparingar som ledde till en försvarsbudget som var lägre än under kalla kriget. Fram till idag har minskningen i fast penningvärde varit cirka 9 procent.”
....till tidningen Der Spiegel som (3/6) påpekar att sedan 1960-talet har Tyskland som gottgörelse till judiska överlevande från andra världskriget betalat ut 600 miljarder kronor, därav 15 miljarder till staten Israel.
....till Dagens Nyheters kulturjournalist Torbjörn Elensky, som (12/6) skriver om al- Qaidas uttalanden och sammanfattar: ”Det hör till religioners särart att de samtidigt kan inspirera både till hjälparbete och krig, inkvisition och barmhärtighet. Historiskt och psykologiskt sett är det fascinerande—men som aktiv kraft i samtida politik djupt oroande”
....till personal och elever vid Alléskolan i Floda (Göteborgsområdet), som nu redovisar resultatet av sitt dagsverke för Tuffs indiska projekt . De slog ett nytt rekord och jobbade in 58 431 kronor, som nu är insatta på Tuffs insamlings-konto, pg 79 36 36 -2
....till elever och personal vid Tyresö skola som vid sitt dagsverke i början av juni jobbade in hela 43 470 kr. Det är ett nytt rekord för skolan. Pengarna går oavkortat till de indiska tuffskolorna för fattiga barn från stambefolkningen (tribals), bland annat för att garantera tillförseln av vatten, en bristvara under många månader.
....till Radio Tuffs man i Kalifornien, Bengt Svensson, som ironiskt skriver: ”Vill berätta att Irak är på väg mot ökad jämlikhet mellan könen. Så visst har väl invasionen 2003 fört något gott med sig. I tidningen står det nämligen att allt fler av självmordsbombarna i Irak är kvinnor. Kanske inspireras de av de många käcka kvinnliga amerikanska soldaterna.”
....till lokaltidningen Mitt i Tyresö som (3/6) har en artikel av Zoran Cale under rubriken ”Sovjetisk ubåt var fartyg från Muskö. Amalia lurade militären i Hårsfjärden 1982” (Samma ämne behandlades för tre veckor sedan i Radio Tuffs krönika med rubriken ”Amalia lurade alla godtrogna”)
....till Svenska Dagbladet som (9/6) hade en artikel under rubriken ”Försvarsmakten mörkade västubåtar”, där ambassadören Mathias Mossberg diskuterar de påstådda ubåtskränkningarna av svenska vatten på 1980-talet. Han var huvudsekreterare för ubåtskommissionen år 2000 och säger nu bland annat: ”I försvarsmaktens digra material i ubåtsfrågan finns rapporter med tydliga indikationer om nationalitet, som inte pekar österut. Men sådana rapporter försågs med rejäla hemligstämplar. Det är dags att avhemliga dylikt material så att även allmänheten och ’seriös forskning’ kan få del av vad de i ämnet insatta redan känner till. ”
....till SvT:s ”Uppdrag granskning” med Lars Borgnäs som i veckan granskade ljudupptagningarna från ubåtsjakten i Hårsfjärden oktober 1982 och hävdade att det var fråga om Natoubåtar. (Programmet kommenteras senare i Radio Tuff av Ingemar Myhrberg)
....till Svenska Freds ordförande Anna EK. som i en debattartikel (13/6) i SVT Opinion bland annat skriver: ”Inför försvarsberedningens rapport har en rad äldre herrar återigen börjat hota med ’ryssen’. (....)Om man lyssnar på dessa herrar är det lätt att tro att vi helt saknar försvar och att vi när som helst kan dras in i ett nytt europeiskt storkrig. Inget kunde vara mer fel. Under hela 90-talet har försvarsmakten tillförts pengar. Först 2004 gjordes besparingar som ledde till en försvarsbudget som var lägre än under kalla kriget. Fram till idag har minskningen i fast penningvärde varit cirka 9 procent.”
....till tidningen Der Spiegel som (3/6) påpekar att sedan 1960-talet har Tyskland som gottgörelse till judiska överlevande från andra världskriget betalat ut 600 miljarder kronor, därav 15 miljarder till staten Israel.
....till Dagens Nyheters kulturjournalist Torbjörn Elensky, som (12/6) skriver om al- Qaidas uttalanden och sammanfattar: ”Det hör till religioners särart att de samtidigt kan inspirera både till hjälparbete och krig, inkvisition och barmhärtighet. Historiskt och psykologiskt sett är det fascinerande—men som aktiv kraft i samtida politik djupt oroande”
....till personal och elever vid Alléskolan i Floda (Göteborgsområdet), som nu redovisar resultatet av sitt dagsverke för Tuffs indiska projekt . De slog ett nytt rekord och jobbade in 58 431 kronor, som nu är insatta på Tuffs insamlings-konto, pg 79 36 36 -2
....till elever och personal vid Tyresö skola som vid sitt dagsverke i början av juni jobbade in hela 43 470 kr. Det är ett nytt rekord för skolan. Pengarna går oavkortat till de indiska tuffskolorna för fattiga barn från stambefolkningen (tribals), bland annat för att garantera tillförseln av vatten, en bristvara under många månader.
Tålamod och kunglig festivitas
Från Radio Tuffs kvinna i Malmö Marianne Stalbohm-Stieger:
Skåningarna är ett tålmodigt släkte. Låt mig berätta följande episod som bekräftar denna iakttagelse:
Med anledning av den nyss stundade nationaldagen stod jag i torsdags på systemet för att inhandla en flaska bubbelvin. En skylt upplyste oss i kön om att den nyligen införda kassarutinen kunde leda till en långsammare expediering av flaskorna. Och jodå, inför alla kassorna bildades tålmodiga köer. Så kom då jag i tur, och med min vanliga klantighet lyckades jag med min kontokortshantering slå ut hela det nya sofistikerade systemet. Nej, inte bolaget utan kassasystemet. Kassören svettades, hjälp tillkallades och kön bakom mig växte. Jag tittade i golvet, jag tittade på väggen, men jag vågade inte titta på den växande kön.
I spegeln kunde jag konstatera att ingen bytte kö. Alla stod kvar och väntade med spänning på vad som skulle hända. Jag svettades av pinsamhet, men kunde inte låta bli att kommentera med orden: Kära nån, hade detta hänt i Stockholm, hade folk blivit galna på mig.
På bred skånska, som jag aktar mig för att härma, kom genast svar på tal från kön: Ja, si di stockholmare, di är då hialösa, di ska alltid springa. Härnere tar vi lugnt, till och med i systemkön.
Lugnad kunde jag tio minuter senare plocka ner kontokortet efter välförrättat värv och både kassör och jag pustade ut, medan ett litet jubel utbröt i kön bakom mig.
Jubel hade två dagar tidigare utbrutit både på ett fartyg ute i Öresund och framför två storbildsskärmar på Stortorget i Gamla Staden i Malmö. Efter månaders intrimning av de 48 vindmöllorna ute på Lillgrund strax söder om Öresundsbron skulle nu den högtidliga invigningen äga rum. Och vad händer dagarna före? De tidigare så flitigt snurrande propellrarna stannade. Jodå, de stannade helt och hållet och ingen förklaring fanns i första hand. Ut åkte montörer, konstruktörer och fabrikörer. Panik! Kungen kommer och inga snurrande möllor!
Så hittades dock förklaringen – en brusten kabel. Men en sådan fanns inte till hands utan fick flygas in. Ännu kvällen innan, när jag tog mig en cykeltur utmed havet till en utsiktsplats mittemot Lillgrund, stod väderkvarnarna helt stilla. Och de som hade snurrat ända sedan november när provdriften hade startat. Och nu inför invigningen stod de totalt stilla. Malmöiterna höll andan. Hur skulle det här gå!
Ja, så kom då den 3 juni med mer än lagom blåst och ett strålande solsken. Kungen och övriga högdjur, inklusive Maud Olofsson, biträdande statsminister, åkte ut till Lillgrund, medan vi undersåtar samlades på Stortorget för att bevittna vad vi trodde skulle bli en fadäs. Men se, när skärmarna gick igång, då snurrade alla 48 vindmöllorna. Maud Olofsson talade med stolthet om Lillgrund som det tredje största vindkraftverket i världen, kungen talade med lika stor stolthet om miljöaspekterna och så sköt han salut med en pistol och trumpeterna trumpetade en fanfar ut över Öresund. Och på torget stod vi undersåtar och sa: Vadå det tredje i världen? Det största i Skåne!
Och nu snurrar vindkraftverket för fullt för att producera elektricitet till 60 000 hushåll. De lärde strider om huruvida vindkraft är en lönsam resurs, men ingen kan bestrida att det är en ren och outsinlig resurs.
Här där det blåser nästan jämt. Och även det bär vi med tålamod.
Må så gott och njut av det vackra sommarvädret hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
Skåningarna är ett tålmodigt släkte. Låt mig berätta följande episod som bekräftar denna iakttagelse:
Med anledning av den nyss stundade nationaldagen stod jag i torsdags på systemet för att inhandla en flaska bubbelvin. En skylt upplyste oss i kön om att den nyligen införda kassarutinen kunde leda till en långsammare expediering av flaskorna. Och jodå, inför alla kassorna bildades tålmodiga köer. Så kom då jag i tur, och med min vanliga klantighet lyckades jag med min kontokortshantering slå ut hela det nya sofistikerade systemet. Nej, inte bolaget utan kassasystemet. Kassören svettades, hjälp tillkallades och kön bakom mig växte. Jag tittade i golvet, jag tittade på väggen, men jag vågade inte titta på den växande kön.
I spegeln kunde jag konstatera att ingen bytte kö. Alla stod kvar och väntade med spänning på vad som skulle hända. Jag svettades av pinsamhet, men kunde inte låta bli att kommentera med orden: Kära nån, hade detta hänt i Stockholm, hade folk blivit galna på mig.
På bred skånska, som jag aktar mig för att härma, kom genast svar på tal från kön: Ja, si di stockholmare, di är då hialösa, di ska alltid springa. Härnere tar vi lugnt, till och med i systemkön.
Lugnad kunde jag tio minuter senare plocka ner kontokortet efter välförrättat värv och både kassör och jag pustade ut, medan ett litet jubel utbröt i kön bakom mig.
Jubel hade två dagar tidigare utbrutit både på ett fartyg ute i Öresund och framför två storbildsskärmar på Stortorget i Gamla Staden i Malmö. Efter månaders intrimning av de 48 vindmöllorna ute på Lillgrund strax söder om Öresundsbron skulle nu den högtidliga invigningen äga rum. Och vad händer dagarna före? De tidigare så flitigt snurrande propellrarna stannade. Jodå, de stannade helt och hållet och ingen förklaring fanns i första hand. Ut åkte montörer, konstruktörer och fabrikörer. Panik! Kungen kommer och inga snurrande möllor!
Så hittades dock förklaringen – en brusten kabel. Men en sådan fanns inte till hands utan fick flygas in. Ännu kvällen innan, när jag tog mig en cykeltur utmed havet till en utsiktsplats mittemot Lillgrund, stod väderkvarnarna helt stilla. Och de som hade snurrat ända sedan november när provdriften hade startat. Och nu inför invigningen stod de totalt stilla. Malmöiterna höll andan. Hur skulle det här gå!
Ja, så kom då den 3 juni med mer än lagom blåst och ett strålande solsken. Kungen och övriga högdjur, inklusive Maud Olofsson, biträdande statsminister, åkte ut till Lillgrund, medan vi undersåtar samlades på Stortorget för att bevittna vad vi trodde skulle bli en fadäs. Men se, när skärmarna gick igång, då snurrade alla 48 vindmöllorna. Maud Olofsson talade med stolthet om Lillgrund som det tredje största vindkraftverket i världen, kungen talade med lika stor stolthet om miljöaspekterna och så sköt han salut med en pistol och trumpeterna trumpetade en fanfar ut över Öresund. Och på torget stod vi undersåtar och sa: Vadå det tredje i världen? Det största i Skåne!
Och nu snurrar vindkraftverket för fullt för att producera elektricitet till 60 000 hushåll. De lärde strider om huruvida vindkraft är en lönsam resurs, men ingen kan bestrida att det är en ren och outsinlig resurs.
Här där det blåser nästan jämt. Och även det bär vi med tålamod.
Må så gott och njut av det vackra sommarvädret hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
söndag, juni 8
”ISLAM BETYDER FRED” !?
Förra söndagen (1/6) blev jag jätteglad när jag såg ett nyhetsmeddelande från TT_Reuter. En gammal muslimsk inrättning i Indien, ett land med den tredje största muslimska folkgruppen i världen, har utfärdat en fatwa –ett påbud—mot terrorism. På bild ser man en demonstration med ”ISLAM MEANS PEACE” på plakaten. Och en annan paroll lovar: ”Islam ska utplåna all slags terrorism och sprida världsfredens budskap" En av initiativtagarna till det seminarium som utmynnade i demonstrationen var rektor Habibur Rehman som läste upp ett uttalande som fastslog att islam ska ”utplåna all slags terrorism och sprida världsfredens budskap”. Det är bara att hoppas att denna målsättning också påverkar dem som tycks tro att ”heligt krig” är en Allah behaglig gärning.
I Tuff har vi haft förmånen att samarbeta med flera helschyssta muslimer, när vi finansierat hundratals jättebra projekt bland Indiens fattigaste. För 37 år sedan började vi samarbetet med skolan Sarvoday Ashram, som vi försåg med skolbyggnaderna Kumla och Nyboda Wings, skolbiblioteket Tuff Library and Reading Hall elevhemmet Kvicken House och mycket annat. Skolans grundare och rektor var Akbar Nagori, en muslim, vars bildning och erfarenhet hade gjort honom människovänlig och tolerant. Jag minns, när han tog med sig oss svenskar ner till Gujarats sydkust och visade oss det magnifika hinduiska Somnathtemplet i Veraval, inte långt från Gandhis födelsestad. Nagori beklagade djupt att hans trosfränder nästan varje sekel hade förstört templet och berömde hinduerna som varje gång med möda hade byggt upp det igen
Sedan 28 år har våra främsta indiska partners, Bhikhu och Kokila Vyas, funnits i en annan del av delstaten Gujarat, i trakten av Valod några mil inåt landet från miljonstaden Surat. Där har dessa båda hinduer vid sin sida haft en utomordentligt duktig och sympatisk människa, muslimen Quddus Shaikh, som många svenska besökare minns med glädje.
I ett uttalande från de indiska muslimer som för en vecka sedan demonstrerade i New Delhi sägs det också: ”Islam förkastar alla typer av orättfärdigt våld, fridsbrott, blodsutgjutelse, mord och plundring och tillåter inte sådant i någon form”.
Visst låter det fint! Men det finns ett litet frågetecken. Det talas om ”orättfärdigt våld”. Är det alltså tillåtet med ”rättfärdigt dödande” –vad som nu kan menas med det. Många kristna och judar har länge bejakat det. Och en sekulär organisation, Svenska Freds, har nyligen firat sina 125 år genom att i idéprogrammet skriva in att militära insatser ibland måste tillgripas.
De som två dagar efter den antikrigiska muslimska demonstrationen i Indien organiserade självmordsbomben utanför den danska ambassaden i Islamabad, ansåg de också att de ägnade sig åt rättfärdigt dödande? Om gärningsmännen var muslimer, måste de väl ändå beklaga att de dödade fem muslimer och sårade 25 andra. Jo, en ”dansk medborgare” dödades också, men vilken religion han tillhörde vet vi inte.
På kvällen efter bomben i Islamabad visade Sveriges Television Lina Makbouls film om Leila Khaled. Lina är född i Sverige av palestinska föräldrar. Leila Khaled är också palestinska. Som fyraåring tillhörde hon de 700 000 palestinier som etniskt rensades av israelerna 1948. Leila är alltså i dag 64 år men 1969 blev hon världens första kvinnliga flygkapare, en frihetshjälte för somliga, en terrorist för andra. Men hon dödade aldrig någon utan varnade alla passagerare efter nödlandningen att planet skulle sprängas.
I Lina Makbouls film är Leila Khaled helt bestämd på en viktig punkt. Hon fördömer allt dödande av oskyldiga civila. Vad säger USA:s många engagerade kristna och den anglikanska kyrkan i England om att amerikanska och brittiska bomber de senaste 70 åren dödat miljoner japanska, tyska, vietnamesiska, serbiska, irakiska, afghanska och andra oskyldiga civila. Med min ringa religiösa begåvning är jag tvungen att fråga, hur rättfärdigt detta kan anses vara.
-----------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1188) 2008-06-08
I Tuff har vi haft förmånen att samarbeta med flera helschyssta muslimer, när vi finansierat hundratals jättebra projekt bland Indiens fattigaste. För 37 år sedan började vi samarbetet med skolan Sarvoday Ashram, som vi försåg med skolbyggnaderna Kumla och Nyboda Wings, skolbiblioteket Tuff Library and Reading Hall elevhemmet Kvicken House och mycket annat. Skolans grundare och rektor var Akbar Nagori, en muslim, vars bildning och erfarenhet hade gjort honom människovänlig och tolerant. Jag minns, när han tog med sig oss svenskar ner till Gujarats sydkust och visade oss det magnifika hinduiska Somnathtemplet i Veraval, inte långt från Gandhis födelsestad. Nagori beklagade djupt att hans trosfränder nästan varje sekel hade förstört templet och berömde hinduerna som varje gång med möda hade byggt upp det igen
Sedan 28 år har våra främsta indiska partners, Bhikhu och Kokila Vyas, funnits i en annan del av delstaten Gujarat, i trakten av Valod några mil inåt landet från miljonstaden Surat. Där har dessa båda hinduer vid sin sida haft en utomordentligt duktig och sympatisk människa, muslimen Quddus Shaikh, som många svenska besökare minns med glädje.
I ett uttalande från de indiska muslimer som för en vecka sedan demonstrerade i New Delhi sägs det också: ”Islam förkastar alla typer av orättfärdigt våld, fridsbrott, blodsutgjutelse, mord och plundring och tillåter inte sådant i någon form”.
Visst låter det fint! Men det finns ett litet frågetecken. Det talas om ”orättfärdigt våld”. Är det alltså tillåtet med ”rättfärdigt dödande” –vad som nu kan menas med det. Många kristna och judar har länge bejakat det. Och en sekulär organisation, Svenska Freds, har nyligen firat sina 125 år genom att i idéprogrammet skriva in att militära insatser ibland måste tillgripas.
De som två dagar efter den antikrigiska muslimska demonstrationen i Indien organiserade självmordsbomben utanför den danska ambassaden i Islamabad, ansåg de också att de ägnade sig åt rättfärdigt dödande? Om gärningsmännen var muslimer, måste de väl ändå beklaga att de dödade fem muslimer och sårade 25 andra. Jo, en ”dansk medborgare” dödades också, men vilken religion han tillhörde vet vi inte.
På kvällen efter bomben i Islamabad visade Sveriges Television Lina Makbouls film om Leila Khaled. Lina är född i Sverige av palestinska föräldrar. Leila Khaled är också palestinska. Som fyraåring tillhörde hon de 700 000 palestinier som etniskt rensades av israelerna 1948. Leila är alltså i dag 64 år men 1969 blev hon världens första kvinnliga flygkapare, en frihetshjälte för somliga, en terrorist för andra. Men hon dödade aldrig någon utan varnade alla passagerare efter nödlandningen att planet skulle sprängas.
I Lina Makbouls film är Leila Khaled helt bestämd på en viktig punkt. Hon fördömer allt dödande av oskyldiga civila. Vad säger USA:s många engagerade kristna och den anglikanska kyrkan i England om att amerikanska och brittiska bomber de senaste 70 åren dödat miljoner japanska, tyska, vietnamesiska, serbiska, irakiska, afghanska och andra oskyldiga civila. Med min ringa religiösa begåvning är jag tvungen att fråga, hur rättfärdigt detta kan anses vara.
-----------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1188) 2008-06-08
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1188) 08-06-08 till ....
....till Svenska Freds ordförande Anna Ek och Richard Gröttheim, tillförordnad vd på Sjunde AP-fonfen, som på en helsida på DN:DEBATT (1/6), skriver under rubriken ”Sjunde AP-fonden bojkottar tillverkare av klusterbomber”. Fonden förvaltar värdepapper för 90 milljarder kronor för 2½ miljoner svenskar. Nu utesluts alla företag som utvecklar och producerar kärnvapen och klusterbomber, det vill säga ett tiotal av världens största vapenproducenter, däribland EADS, som tillverkar klusterbomben Bombkapsel 90 för det svenska flygvapnet.
....till Ira Malik, som i Aftonbladet (5/6) skriver om kanadensiskan Naomi Klein, författare av boken Chockdoktrinen. Om kriget i Irak säger Klein bland annat: ”Kriget har privatiserats, militära uppdrag som förhör har outsoursats. Uppgifter som vi aldrig tänkte oss har lagts på de privata säkerhetsföretagen..... Problemet är inte bara de summor som finns att tjäna på kriget, eller att insynen i vad som faktiskt pågår minskar .De privata arméerna gör att kriget kan fortsätta. Då behöver inte sönerna till medelklassen dö i Irak. Ingen vet hur många soldater ur privatarméerna som dött i Irak.” Och om demokraternas presidentkandidat Barack Obama säger Naomi Klein: ”Obama planerar inte något slut på kriget i Irak. Det här är första gången de demokratiska kandidaterna får mer pengar från vapenindustrin än vad republikanerna får.”
....till solidariska skolor, som i slutet av vårterminen gjort dagsverken för Tuffs projekt bland de hundratals fattiga byarna i indiska Dharampur. I slutet av april arrangerade Södertörns friskola i Huddinge en solidaritetsafton, som inbringade 28127 kr. Kumla skola i Tyresö hade ett dagsverke den 7 maj och har nu till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2 skickat in 38 548 kr, och det är ändå bara hälften av vad Kumla fick in, för den andra hälften används för att hjälpa gatubarn i Zambia.
Tre andra skolor har gjort dagsverken för Tuffs Indienprojekt: Tyresö skola, Bergtorpsskolan i Täby och Alléskolan i Floda (utanför Göteborg). Resultaten från dem föreligger inte ännu.
....till eleverna på högstadiet i indiska Tamachhadi , vilka nästan hundraprocentigt klarade de nationella proven. 26 av 27 elever fick godkänt i en delstat (Gujarat) där i genomsnitt bara 65 procent klarade sig. Skolan är en av de sex som inrättats och drivs med hjälp från Tuff. Den finns bland Dharampurs fattiga och tidigare så försummade byar i ett område som tidigare aldrig haft något högstadium trots en befolkning runtom på ca 25 000 människor, tillhöriga stambefolkningen (tribals). I dagarna startas i Dharampur ett annat högstadium. Det är knutet till Tuff-skolan i Vaghval.
....till de indiska muslimer, som (31/5) demonstrerade mot våld och krig samt utfärdade en fatwa mot all slags terrorism. Mera om detta i denna veckas krönika.
....till tidningen The Guardians ekonomijournalist Ashley Seager, som (6/6) skriver om det rekordhöga oljepriset. Han sätter det i samband med israeliska hot mot iranska kärntekniska anläggningar. I ett uttalande från Israels transportminister sägs att en attack mot Irans ”kärnvapenanläggningar verkar oundviklig” Det skulle hota oljeexporten från hela regionen
....till den israeliska krönikören i tidningen Haaretz, Gideon Levy, som I Sveriges Radios ”Konflikt” (7/6) kritiserar blockaden av Gaza, som enligt honom blivit mer isolerat än till och med Myanmar (Burma) och Nordkorea Han säger bland annat: ”Inget är så farligt för Israel som den nuvarande politiken. Inget är en bättre garanti för Israels framtid än fred.”
....till Gunnar och Ingegärd Öqwist på Vitlöksgränd i Tyresö som skänkt 1000 kr till Tuffs hjälp till krigsdrabbade i Afghanistan. De hänvisar till Lena Sandins donation för samma ändamål i vintras. Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2
....till Ira Malik, som i Aftonbladet (5/6) skriver om kanadensiskan Naomi Klein, författare av boken Chockdoktrinen. Om kriget i Irak säger Klein bland annat: ”Kriget har privatiserats, militära uppdrag som förhör har outsoursats. Uppgifter som vi aldrig tänkte oss har lagts på de privata säkerhetsföretagen..... Problemet är inte bara de summor som finns att tjäna på kriget, eller att insynen i vad som faktiskt pågår minskar .De privata arméerna gör att kriget kan fortsätta. Då behöver inte sönerna till medelklassen dö i Irak. Ingen vet hur många soldater ur privatarméerna som dött i Irak.” Och om demokraternas presidentkandidat Barack Obama säger Naomi Klein: ”Obama planerar inte något slut på kriget i Irak. Det här är första gången de demokratiska kandidaterna får mer pengar från vapenindustrin än vad republikanerna får.”
....till solidariska skolor, som i slutet av vårterminen gjort dagsverken för Tuffs projekt bland de hundratals fattiga byarna i indiska Dharampur. I slutet av april arrangerade Södertörns friskola i Huddinge en solidaritetsafton, som inbringade 28127 kr. Kumla skola i Tyresö hade ett dagsverke den 7 maj och har nu till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2 skickat in 38 548 kr, och det är ändå bara hälften av vad Kumla fick in, för den andra hälften används för att hjälpa gatubarn i Zambia.
Tre andra skolor har gjort dagsverken för Tuffs Indienprojekt: Tyresö skola, Bergtorpsskolan i Täby och Alléskolan i Floda (utanför Göteborg). Resultaten från dem föreligger inte ännu.
....till eleverna på högstadiet i indiska Tamachhadi , vilka nästan hundraprocentigt klarade de nationella proven. 26 av 27 elever fick godkänt i en delstat (Gujarat) där i genomsnitt bara 65 procent klarade sig. Skolan är en av de sex som inrättats och drivs med hjälp från Tuff. Den finns bland Dharampurs fattiga och tidigare så försummade byar i ett område som tidigare aldrig haft något högstadium trots en befolkning runtom på ca 25 000 människor, tillhöriga stambefolkningen (tribals). I dagarna startas i Dharampur ett annat högstadium. Det är knutet till Tuff-skolan i Vaghval.
....till de indiska muslimer, som (31/5) demonstrerade mot våld och krig samt utfärdade en fatwa mot all slags terrorism. Mera om detta i denna veckas krönika.
....till tidningen The Guardians ekonomijournalist Ashley Seager, som (6/6) skriver om det rekordhöga oljepriset. Han sätter det i samband med israeliska hot mot iranska kärntekniska anläggningar. I ett uttalande från Israels transportminister sägs att en attack mot Irans ”kärnvapenanläggningar verkar oundviklig” Det skulle hota oljeexporten från hela regionen
....till den israeliska krönikören i tidningen Haaretz, Gideon Levy, som I Sveriges Radios ”Konflikt” (7/6) kritiserar blockaden av Gaza, som enligt honom blivit mer isolerat än till och med Myanmar (Burma) och Nordkorea Han säger bland annat: ”Inget är så farligt för Israel som den nuvarande politiken. Inget är en bättre garanti för Israels framtid än fred.”
....till Gunnar och Ingegärd Öqwist på Vitlöksgränd i Tyresö som skänkt 1000 kr till Tuffs hjälp till krigsdrabbade i Afghanistan. De hänvisar till Lena Sandins donation för samma ändamål i vintras. Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2
söndag, juni 1
I 23 ÅR EN VERKLIG TUFF RADIO!
Den här veckan hörs Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff för 1187:e gången. Varje vecka sedan 1985 har ett nytt Radio Tuff sänts, ganska unikt för frivilligt producerad radio, kanske rentav ett rekord. Hög tid att resultatvärdera denna verksamhet en smula.
Redan sommaren 1986 intervjuades i Radio Tuff min vän Roland Schütt (1913-2005). Han berättade om hur han på 1920-talet i Vasastan hade snott ”försiktighetsartiklar” (läs: kondomer) i sin judiska mamma Zipas tobaksaffär, blåst upp dem och i småskolan sålt dem för fem öre som ”ballonger med knopp”. Sedan uppfann han också kådisbellan, som blev titeln på den succébok han skrev. Filmen med samma namn mottog som Sveriges bästa film 1993 den prestigefyllda ”Guldbaggen”.
Roland var 76 år när boken kom ut. När journalisterna frågade honom, varför han på gamla dar debuterat som succéförfattare, svarade han:
”Jo, den där Åke i Radio Tuff intervjuade mig tre gånger och efteråt sa han, att jag tamefan skulle gå hem och skriva en bok om det där, och då gjorde jag det”.
Så Radio Tuff har i åtminstone gjort en insats för litteratur- och filmhistorien, men vad har vi då gjort mer? Jo, vi har inte bara avslöjat medielögner som frodas bland de rättrogna i mittfåran utan också varje sändning börjat med att dela ut rosor, låt vara att de ibland haft lika vassa taggar som verkliga rosor. Vi har följt devisen att hellre tända ljus än att bara förbanna mörkret. Om man bara skäller och gnäller slutar folk att lyssna.
Radio Tuff har regelbundet skildrat Tuffs många aktiviteter och de för en lokalförening märkligt omfattande biståndsprojekten, främst i Indien men också i Bolivia, Eritrea, forna Jugoslavien och Afghanistan.
Att radion gjorts utan ett öre i ersättning har bidragit till att den kunnat vara oberoende från alla innetrender, aldrig behövt misstänkas för att vara Radio Trendig. Det är så många andra som konkurrerar om att vara de mest politiskt korrekta. I förra veckans Radio Tuff handlade krönikan om alla avslöjanden om att uppgifterna om sovjetiska ubåtar i svenska vatten saknade belägg. Det var bara en kort sammanfattning av alla de program vi för 15-20 år sedan gjorde. På den tiden då Reagan stämplade Sovjet som ”ondskan imperium” ven det iskallt om öronen, när vi Radio Tuff intervjuade den ena tvivlaren efter den andra. Vi fick av de många rättrogna –och argumentslösa-- veta att vi var Moskvas nyttiga idioter. Dessa som då trodde sig veta är märkligt tysta i dag.
Ännu värre blev det när Radio Tuff avslöjade att några av de mest spridda påståendena om tyskarna förbrytelser var grova historieförfalskningar. Både Expressen och andra gick då i taket -- om av okunnighet eller bara av kissnödigt behov att behaga våra trendjesusar, censurayatollor och medierabbiner må vara osagt. Propagandalögner är ibland så passande att de nästan får en religiös status.
Samma försiktiga tassande i mittfåran kännetecknade till och med fredsrörelsen inför de stora demonstrationerna den 15 februari 2003 mot det annalkande Irakkriget. Vår ledande fredsorganisation deltog pinsamt nog inte, men Tuff och Radio Tuff var desto mer aktiva, eftersom vi inte kunde tro på att folkrättsvidrigt anfall skulle föra något gott med sig. Tragiskt nog fick vi bara alltför rätt.
De senaste åren har Radio Tuff också uppmärksammat förbrytelserna mot serberna, som utsetts till Balkans busar. Men i slutändan är det faktiskt serberna som etniskt rensats mest, till exempel från Kosovo.
Det trista är att Tuff de senaste två åren varit den enda förening som orkat göra frivillig radio. Det hade varit jätteroligt om flera av Tyresös duktiga föreningar hade velat utnyttja radion som så många nu lyssnar på.
Jag ska som vanligt under sommaren försöka göra ett nytt Radio Tuff varje vecka. Och jag är tack och lov inte ensam, för utan medarbetare och tuff-aktivister som stöttar klarar jag mig inte. Bengt Citron uppdaterar varje vecka Tuffs omfattande och informativa hemsida www.tuff.fred.se . Ann Sandin-Lindgren uppdaterar lika flinkt Tyresöradions ena hemsida www.tyresoradion.se Där finns under ”Arkiv” också alla Radio Tuff under 2008 att lyssna på
Fram till sin för tidiga död var Edmundo Arróspide under många år ovärderlig för tekniken. Monica Schelin hjälper till varje vecka. Varannan vecka får vi ett kåseri från Marianne Stalbohm-Stieger i Malmö, ja, även från Kalifornien, Indien och Österrike kommer rapporter till Radio Tuff. Nästan varje vecka under 15 år har Hampus Eckermans rappa rapporter hörts i Radio Tuff. För något år sedan skickade han 47 veckor i rad texter från ett 20-tal olika länder, sannolikt ett rekord det också för frivillig radio. Så Radio Tuff tuffar på ett tag till.
-----------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1187) 2008-06-01
Redan sommaren 1986 intervjuades i Radio Tuff min vän Roland Schütt (1913-2005). Han berättade om hur han på 1920-talet i Vasastan hade snott ”försiktighetsartiklar” (läs: kondomer) i sin judiska mamma Zipas tobaksaffär, blåst upp dem och i småskolan sålt dem för fem öre som ”ballonger med knopp”. Sedan uppfann han också kådisbellan, som blev titeln på den succébok han skrev. Filmen med samma namn mottog som Sveriges bästa film 1993 den prestigefyllda ”Guldbaggen”.
Roland var 76 år när boken kom ut. När journalisterna frågade honom, varför han på gamla dar debuterat som succéförfattare, svarade han:
”Jo, den där Åke i Radio Tuff intervjuade mig tre gånger och efteråt sa han, att jag tamefan skulle gå hem och skriva en bok om det där, och då gjorde jag det”.
Så Radio Tuff har i åtminstone gjort en insats för litteratur- och filmhistorien, men vad har vi då gjort mer? Jo, vi har inte bara avslöjat medielögner som frodas bland de rättrogna i mittfåran utan också varje sändning börjat med att dela ut rosor, låt vara att de ibland haft lika vassa taggar som verkliga rosor. Vi har följt devisen att hellre tända ljus än att bara förbanna mörkret. Om man bara skäller och gnäller slutar folk att lyssna.
Radio Tuff har regelbundet skildrat Tuffs många aktiviteter och de för en lokalförening märkligt omfattande biståndsprojekten, främst i Indien men också i Bolivia, Eritrea, forna Jugoslavien och Afghanistan.
Att radion gjorts utan ett öre i ersättning har bidragit till att den kunnat vara oberoende från alla innetrender, aldrig behövt misstänkas för att vara Radio Trendig. Det är så många andra som konkurrerar om att vara de mest politiskt korrekta. I förra veckans Radio Tuff handlade krönikan om alla avslöjanden om att uppgifterna om sovjetiska ubåtar i svenska vatten saknade belägg. Det var bara en kort sammanfattning av alla de program vi för 15-20 år sedan gjorde. På den tiden då Reagan stämplade Sovjet som ”ondskan imperium” ven det iskallt om öronen, när vi Radio Tuff intervjuade den ena tvivlaren efter den andra. Vi fick av de många rättrogna –och argumentslösa-- veta att vi var Moskvas nyttiga idioter. Dessa som då trodde sig veta är märkligt tysta i dag.
Ännu värre blev det när Radio Tuff avslöjade att några av de mest spridda påståendena om tyskarna förbrytelser var grova historieförfalskningar. Både Expressen och andra gick då i taket -- om av okunnighet eller bara av kissnödigt behov att behaga våra trendjesusar, censurayatollor och medierabbiner må vara osagt. Propagandalögner är ibland så passande att de nästan får en religiös status.
Samma försiktiga tassande i mittfåran kännetecknade till och med fredsrörelsen inför de stora demonstrationerna den 15 februari 2003 mot det annalkande Irakkriget. Vår ledande fredsorganisation deltog pinsamt nog inte, men Tuff och Radio Tuff var desto mer aktiva, eftersom vi inte kunde tro på att folkrättsvidrigt anfall skulle föra något gott med sig. Tragiskt nog fick vi bara alltför rätt.
De senaste åren har Radio Tuff också uppmärksammat förbrytelserna mot serberna, som utsetts till Balkans busar. Men i slutändan är det faktiskt serberna som etniskt rensats mest, till exempel från Kosovo.
Det trista är att Tuff de senaste två åren varit den enda förening som orkat göra frivillig radio. Det hade varit jätteroligt om flera av Tyresös duktiga föreningar hade velat utnyttja radion som så många nu lyssnar på.
Jag ska som vanligt under sommaren försöka göra ett nytt Radio Tuff varje vecka. Och jag är tack och lov inte ensam, för utan medarbetare och tuff-aktivister som stöttar klarar jag mig inte. Bengt Citron uppdaterar varje vecka Tuffs omfattande och informativa hemsida www.tuff.fred.se . Ann Sandin-Lindgren uppdaterar lika flinkt Tyresöradions ena hemsida www.tyresoradion.se Där finns under ”Arkiv” också alla Radio Tuff under 2008 att lyssna på
Fram till sin för tidiga död var Edmundo Arróspide under många år ovärderlig för tekniken. Monica Schelin hjälper till varje vecka. Varannan vecka får vi ett kåseri från Marianne Stalbohm-Stieger i Malmö, ja, även från Kalifornien, Indien och Österrike kommer rapporter till Radio Tuff. Nästan varje vecka under 15 år har Hampus Eckermans rappa rapporter hörts i Radio Tuff. För något år sedan skickade han 47 veckor i rad texter från ett 20-tal olika länder, sannolikt ett rekord det också för frivillig radio. Så Radio Tuff tuffar på ett tag till.
-----------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1187) 2008-06-01
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1187) 08-06-01 till ....
....till Sveriges Radios Studio Ett och Dagens Nyheter, som (28/5) lät Widad Zaki komma till tals om Irak. Hon menar att Sverige genom sitt värdskap för Irakkonferensen ger legitimitet åt en ockupationsregering. Hon framhåller den i Irak utbredda korruptionen och den ständiga vatten- och elbristen. Hon sade bland annat: ”USA och Storbritannien är ansvariga för återuppbyggnaden av det de raserat och borde betala skadestånd”. Hon sade också: ”USA behöver ett ekonomiskt vapen för att hävda sin dominans, bland annat mot Kina och Indien som kommer starkt. Och det vapnet är kontrollen över Iraks olja” (Widad Zaki har ofta hörts i Radio Tuff, senast för ett par veckor sedan. Hon är aktiv i Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén)
....till förre utrikes- och utbildningsministern Lennart Bodström, som (26/5) citeras på Dagens Nyheters ledarsida. Han säger på tal om 1980-talets ubåtskommission: ”En del av bevisen saknade helt belägg och min uppfattning är att 1984 års kommission, med Carl Bildt i spetsen, vilseledde regeringen”. (Bodström intervjuades i förra veckans Radio Tuff)
....till Fårdalabon Åsne Liedén, som (26/5) på DN:s insändarsida skriver under rubriken ”Satsa på den inre säkerheten i stället”. Om en stund läser hon själv sin insändare.
....till regeringskonferensen i Dublin, som avlutas med ett heltäckande förbud mot klustervapen. Eftersom Sverige också gav sitt stöd innebär det att förbudet också omfattar det svenska klustervapnet Bombkapsel 90 –om regeringen verkligen skriver på avtalet. Svenska Freds tillhör de organisationer som mest intensivt kampanjat mot detta lömska vapen, som långt efter krigen fortsätter att döda och lemlästa civila och dess ordförande Anna Ek säger: ”Detta är ett historiskt avtal och en upprättelse för de människor som har drabbats av de förödande effekterna av klustervapen som vi sett i krig under de senaste decennierna. Att vi har nått så här långt på så kort tid visar att vanliga människor kan göra något utöver det vanliga”. Bland de länder som inte vill undvara sina klustervapen märks dock USA, Ryssland, Kina och Israel.
....till Svenska Dagbladet som (29/5) citerar Jan Myrdals kritik av Irakkonferensen: ”Condoleezza Rice har klättrat till makt och inflytande på högar av lik. Hennes intresse i de här krigen är ju privatekonomiska och kopplat till oljeindustrin. Hon visste ju att massförstörelsevapen inte fanns på riktigt och har accepterat tortyr och död”.
....till de båda tidningarna Tyresö Nyheter och ”Vi i Tyresö”, som båda i sina senaste nummer ger Tyresöradion och Radio Tuff stort spaltutrymme med foton på flera av de medverkande.
....till Ingrid Eckerman och de andra i det kooperativa boendet på Statsrådsvägen i Skarpnäck, som lördag den 31 maj hade en solidaritetsdag med loppmarknad med mera. Från Tuff deltog Ingrid Hellgren, Bitte Isacsson och Monica Schelin
....till radions båda hemsidor, som uppdateras varje vecka. På www.tyresoradion.se finns numera ett ”Arkiv”. Där kan man lyssna på alla program, bland andra Radio Tuff från nyår och framåt.
....till förre utrikes- och utbildningsministern Lennart Bodström, som (26/5) citeras på Dagens Nyheters ledarsida. Han säger på tal om 1980-talets ubåtskommission: ”En del av bevisen saknade helt belägg och min uppfattning är att 1984 års kommission, med Carl Bildt i spetsen, vilseledde regeringen”. (Bodström intervjuades i förra veckans Radio Tuff)
....till Fårdalabon Åsne Liedén, som (26/5) på DN:s insändarsida skriver under rubriken ”Satsa på den inre säkerheten i stället”. Om en stund läser hon själv sin insändare.
....till regeringskonferensen i Dublin, som avlutas med ett heltäckande förbud mot klustervapen. Eftersom Sverige också gav sitt stöd innebär det att förbudet också omfattar det svenska klustervapnet Bombkapsel 90 –om regeringen verkligen skriver på avtalet. Svenska Freds tillhör de organisationer som mest intensivt kampanjat mot detta lömska vapen, som långt efter krigen fortsätter att döda och lemlästa civila och dess ordförande Anna Ek säger: ”Detta är ett historiskt avtal och en upprättelse för de människor som har drabbats av de förödande effekterna av klustervapen som vi sett i krig under de senaste decennierna. Att vi har nått så här långt på så kort tid visar att vanliga människor kan göra något utöver det vanliga”. Bland de länder som inte vill undvara sina klustervapen märks dock USA, Ryssland, Kina och Israel.
....till Svenska Dagbladet som (29/5) citerar Jan Myrdals kritik av Irakkonferensen: ”Condoleezza Rice har klättrat till makt och inflytande på högar av lik. Hennes intresse i de här krigen är ju privatekonomiska och kopplat till oljeindustrin. Hon visste ju att massförstörelsevapen inte fanns på riktigt och har accepterat tortyr och död”.
....till de båda tidningarna Tyresö Nyheter och ”Vi i Tyresö”, som båda i sina senaste nummer ger Tyresöradion och Radio Tuff stort spaltutrymme med foton på flera av de medverkande.
....till Ingrid Eckerman och de andra i det kooperativa boendet på Statsrådsvägen i Skarpnäck, som lördag den 31 maj hade en solidaritetsdag med loppmarknad med mera. Från Tuff deltog Ingrid Hellgren, Bitte Isacsson och Monica Schelin
....till radions båda hemsidor, som uppdateras varje vecka. På www.tyresoradion.se finns numera ett ”Arkiv”. Där kan man lyssna på alla program, bland andra Radio Tuff från nyår och framåt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)