Hej alla lyssnare.Ni vill förstås att oraklet i San Francisco talar om vem som blir näste amerikanske president.
Jag tror det blir en rätt ful och bitter primärvalskampanj mellan Hillary Clinton och Barack Obama. Dock är det svårt att tänka sig att någon av de rakryggade genierna som slåss om den republikanska nomineringen skulle kunna vinna presidentvalet.Kanske republikanerna därför skakar fram någon avdankad general ur rockärmen, som lanseras som en opolitisk, samlande gestalt och vinner valet.
Jag bara gissar.
Obama är en medryckande talare, medan Hillary hänvisar till sin erfarenhet och effektivitet. Helt klart är det den förre som väcker entusiasm hos ungdomar. Visserligen har president Bush mycket låga opinionssiffror, men senaten och representanthuset har faktiskt ännu lägre.
Kanske kommer folket att vilja satsa på den som är minst insyltad i de senaste 7 årens politiska beslutsfattande.Huspriserna rasar, dollarn rasar, börsen rasar. Imperiets fiender skulle säkert önska att Bush kunde sitta kvar i 4 år till. Helsidesannonser i tidningarna lockar med exekutivauktioner, där utgångsbuden för nästan nya hus är en bråkdel av tidigare belånade värden. Framför allt är det de enorma, nya villaområdena en bra bit utanför San Francisco som råkat illa ut.
När jag först kom till USA satt Nixon i Vita Huset. När jag sedan bosatte mig här försökte Jimmy Carter få den amerikanska ambassadgisslan frigiven från Teheran. Sedan kom Reagan och Bush I och Clinton och Bush II. Jag är ganska luttrad vad gäller amerikansk politik.Men nu har regeringen lovat att vi ska få 800 dollar tillbaks på skatten, förutsatt att vi tidigare betalt in så mycket, förstås. 100 miljarder dollar ska regeringen ge tillbaks till skattebetalarna för att få fart på ekonomin. Fast någon hädare påstod att all kosingen var inlånad från de kinesiska kommunisterna, och att det är något skumt med hela den här ekonomiska grejen.
Kriget mot Irak har snart pågått i 5 år, och tidningen USA Today meddelar triumferande på förstasidan att 75% av Bagdad är "säkert". En fjärdedel av huvudstaden är alltså fortfarande inte erövrad efter nästan fem års krig och hundratusentals människors död.Någon nämnde att motståndet mot Irak-kriget är större i USA än i Europa, och jag kan bara instämma. Men det är också ett impotent motstånd, som är dåligt representerat i kongressen, trots att hela representanthuset varit uppe till nyval 2 gånger sedan kriget började, och samma sak för två tredjedelar av senaten. Många människor känner sig med rätta inte representerade av kongressen. Det är anledningen till att den har så låg popularitet.
De europeiska regeringarna agerar närmast som åskådare som först tar avstånd från ett bankrån, men som, när de märker att polisen inte dyker upp, börjar fjäska in sig hos bankrånaren i hopp om att få dela bytet. Eller är det bara så att George Bush spelar Elake Måns och Angela Merkel och Sarkozy spelar Bill och Bull, medan ingen vågar ställa upp i rollen som den hygglige Pelle Svanslös?
Ett annat problem som européerna inte verkar vilja tala om, är att åtminstone Västeuropa är nerlusat med kärnvapen, och snart kanske Östeuropa också. Holland och Belgien är några av världens kärnvapentätaste länder. Som svar på pacifism och ickevåld brukade det heta att alla länder har en krigsmakt, antingen sin egen eller en främmande, underförstått, ockupationsmakt. Det stämde ju varken då eller nu. I Europa har de flesta länderna både och. Dels en egen krigsmakt och dels en främmande, där den främmande militären är betydligt bättre krigstränad och utrustad. Amerikansk opposition kan tyvärr inte räkna med mycket stöd från Europa, och inte heller att någon krigsmotståndare ska vara president om ett år.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff 27 jan-3 feb 2008
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar