Under ett dygn för några dagar sedan lämnade jag mitt oavlönade heltidsjobb med Succékanalen 91,4, Tyresöradion, och Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff. (www.tyresoradion.se). För att inte bara ägna mig år röken och kröken tog jag med mig ett par böcker.
Den ena boken är skriven av den israeliska historieprofessorn Ilan Pappe. Titeln är ”Den etniska rensningen av Palestina” (Karnival förlag. Översättning: Christer lundgren). Trots att jag under många år varit åtminstone halvprofessionell i ämnet historia måste jag erkänna att jag vetat alltför litet om de ohyggligheter som ägde rum i Palestina 1947-48. Liksom de flesta har jag barnatrott på den gängse bilden, att det var otäcka och aggressiva araber som attackerade och ville utplåna den nyblivna staten Israel, som bara försvarade sig.
Ilan Pappe sticker hål på myterna och visar att araberna var militärt underlägsna Israel, som dessutom hade stöd av de hänsynslösa terrorgrupperna Irgun och Stern. Cirka 500 palestinska byar angreps, deras civila invånare massakrerades, våldtogs eller tvingades på flykt. Det är detta som palestinierna, som hade bott där i sekler, kallar nakba, katastrofen. Efter 100 sidor i Pappes bok fick jag nog. Jag börjar bli gammal och blödig.
I stället började jag läsa den andra boken, Jens Orbacks om sin tyska mamma Katja. Den har titeln ”Medan segern firades”. Orback skildrar finstämt sina släktingar i Wittenberg, en tysk ort vid Östersjön inte så långt från Danzig (Gdansk) eller från Tyresös vänort Wejherowo och som sedan andra världskriget är polsk med namnet Bialogora. När skildringen närmar sig mars 1945 och den tonåriga Katjas liv blir en mardröm slutade jag att läsa.
Jag vet redan för smärtsamt mycket vad som hände med tyska civila i öster –och för all del också i väster. Har intervjuat för Tyresöradion många hundra utomlandsfödda människor här i trakten från massor av olika länder. Några av dem har varit tyskfödda och vad de lågmält och ibland gråtande berättat har rubbat min ensidiga syn på andra världskriget. En släkting till Jens Orback talar i hans bok om skam och skuld, som oskyldiga tyskar har hjärntvättats med att känna och det stämmer med min granne Evas berättelse. Liksom Orbacks mamma var Eva tonåring i Hinterpommern 1945 och hade ett veritabelt helvete när segrarna utsatte henne för våldtäkter och andra grymma övergrepp: Eva sammanfattar:
”Man hade inget människovärde och man återfick heller inget värde, eftersom det är ingen som pratar om oss.”
Det var 14 miljoner tyskar som segrarna etniskt rensade från områden som deras förfäder hade bebott under många sekler. Drygt två miljoner av dem dog/dödades.
I svenska kvinnofängelset Hinseberg sitter en 77-årig bosnienserbisk dam, Biljana Plavsic, dömd av Haagdomstolen till så många år att det i praktiken innebär livstid. Bland annat skulle hon som president i den serbiska delen av Bosnien ha gjort sig skyldig till etnisk rensning. Men ett nedtystat faktum är att det är hennes serbiska landsmän som etniskt rensats allra mest, bland annat från kroatiska Krajina och från Kosovo. 700 000 flyktingar finns i Serbien. Och om Kosovo erkänns som självständig stat väntar sannolikt nya fördrivningar av serber, vilka för ett par generationer sedan utgjorde provinsens majoritet.
”Ve de besegrade!”, medgav redan romarna.
-----------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1169) 27/1-3/2 2008
Radio Tuff har sänts varenda vecka sedan 1985, sannolikt ett rekord för frivilligt producerad radio. Ett nytt Radio Tuff hörs söndagar kl 17 på 91,4 MHz och sedan på olika tider 4 ggr per dygn under en vecka. Hörs också på nätet www.tyresoradion.se Tycker du att Tuffs insatser är bra är du välkommen som medlem i Tyresö Ulands- och FredsFörening. Att många människor blir medlemmar är det som håller de frivilligt arbetande aktivisterna i gång. Årsavgiften är 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem (annan på samma adress). Välkommen som medlem genom att använda Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 Mer om Tuff på www.tuff.fred.se
lördag, januari 26
Bengt Svensson: PRESIDENTKANDIDATER, EKONOMI, IRAK
Hej alla lyssnare.Ni vill förstås att oraklet i San Francisco talar om vem som blir näste amerikanske president.
Jag tror det blir en rätt ful och bitter primärvalskampanj mellan Hillary Clinton och Barack Obama. Dock är det svårt att tänka sig att någon av de rakryggade genierna som slåss om den republikanska nomineringen skulle kunna vinna presidentvalet.Kanske republikanerna därför skakar fram någon avdankad general ur rockärmen, som lanseras som en opolitisk, samlande gestalt och vinner valet.
Jag bara gissar.
Obama är en medryckande talare, medan Hillary hänvisar till sin erfarenhet och effektivitet. Helt klart är det den förre som väcker entusiasm hos ungdomar. Visserligen har president Bush mycket låga opinionssiffror, men senaten och representanthuset har faktiskt ännu lägre.
Kanske kommer folket att vilja satsa på den som är minst insyltad i de senaste 7 årens politiska beslutsfattande.Huspriserna rasar, dollarn rasar, börsen rasar. Imperiets fiender skulle säkert önska att Bush kunde sitta kvar i 4 år till. Helsidesannonser i tidningarna lockar med exekutivauktioner, där utgångsbuden för nästan nya hus är en bråkdel av tidigare belånade värden. Framför allt är det de enorma, nya villaområdena en bra bit utanför San Francisco som råkat illa ut.
När jag först kom till USA satt Nixon i Vita Huset. När jag sedan bosatte mig här försökte Jimmy Carter få den amerikanska ambassadgisslan frigiven från Teheran. Sedan kom Reagan och Bush I och Clinton och Bush II. Jag är ganska luttrad vad gäller amerikansk politik.Men nu har regeringen lovat att vi ska få 800 dollar tillbaks på skatten, förutsatt att vi tidigare betalt in så mycket, förstås. 100 miljarder dollar ska regeringen ge tillbaks till skattebetalarna för att få fart på ekonomin. Fast någon hädare påstod att all kosingen var inlånad från de kinesiska kommunisterna, och att det är något skumt med hela den här ekonomiska grejen.
Kriget mot Irak har snart pågått i 5 år, och tidningen USA Today meddelar triumferande på förstasidan att 75% av Bagdad är "säkert". En fjärdedel av huvudstaden är alltså fortfarande inte erövrad efter nästan fem års krig och hundratusentals människors död.Någon nämnde att motståndet mot Irak-kriget är större i USA än i Europa, och jag kan bara instämma. Men det är också ett impotent motstånd, som är dåligt representerat i kongressen, trots att hela representanthuset varit uppe till nyval 2 gånger sedan kriget började, och samma sak för två tredjedelar av senaten. Många människor känner sig med rätta inte representerade av kongressen. Det är anledningen till att den har så låg popularitet.
De europeiska regeringarna agerar närmast som åskådare som först tar avstånd från ett bankrån, men som, när de märker att polisen inte dyker upp, börjar fjäska in sig hos bankrånaren i hopp om att få dela bytet. Eller är det bara så att George Bush spelar Elake Måns och Angela Merkel och Sarkozy spelar Bill och Bull, medan ingen vågar ställa upp i rollen som den hygglige Pelle Svanslös?
Ett annat problem som européerna inte verkar vilja tala om, är att åtminstone Västeuropa är nerlusat med kärnvapen, och snart kanske Östeuropa också. Holland och Belgien är några av världens kärnvapentätaste länder. Som svar på pacifism och ickevåld brukade det heta att alla länder har en krigsmakt, antingen sin egen eller en främmande, underförstått, ockupationsmakt. Det stämde ju varken då eller nu. I Europa har de flesta länderna både och. Dels en egen krigsmakt och dels en främmande, där den främmande militären är betydligt bättre krigstränad och utrustad. Amerikansk opposition kan tyvärr inte räkna med mycket stöd från Europa, och inte heller att någon krigsmotståndare ska vara president om ett år.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff 27 jan-3 feb 2008
Jag tror det blir en rätt ful och bitter primärvalskampanj mellan Hillary Clinton och Barack Obama. Dock är det svårt att tänka sig att någon av de rakryggade genierna som slåss om den republikanska nomineringen skulle kunna vinna presidentvalet.Kanske republikanerna därför skakar fram någon avdankad general ur rockärmen, som lanseras som en opolitisk, samlande gestalt och vinner valet.
Jag bara gissar.
Obama är en medryckande talare, medan Hillary hänvisar till sin erfarenhet och effektivitet. Helt klart är det den förre som väcker entusiasm hos ungdomar. Visserligen har president Bush mycket låga opinionssiffror, men senaten och representanthuset har faktiskt ännu lägre.
Kanske kommer folket att vilja satsa på den som är minst insyltad i de senaste 7 årens politiska beslutsfattande.Huspriserna rasar, dollarn rasar, börsen rasar. Imperiets fiender skulle säkert önska att Bush kunde sitta kvar i 4 år till. Helsidesannonser i tidningarna lockar med exekutivauktioner, där utgångsbuden för nästan nya hus är en bråkdel av tidigare belånade värden. Framför allt är det de enorma, nya villaområdena en bra bit utanför San Francisco som råkat illa ut.
När jag först kom till USA satt Nixon i Vita Huset. När jag sedan bosatte mig här försökte Jimmy Carter få den amerikanska ambassadgisslan frigiven från Teheran. Sedan kom Reagan och Bush I och Clinton och Bush II. Jag är ganska luttrad vad gäller amerikansk politik.Men nu har regeringen lovat att vi ska få 800 dollar tillbaks på skatten, förutsatt att vi tidigare betalt in så mycket, förstås. 100 miljarder dollar ska regeringen ge tillbaks till skattebetalarna för att få fart på ekonomin. Fast någon hädare påstod att all kosingen var inlånad från de kinesiska kommunisterna, och att det är något skumt med hela den här ekonomiska grejen.
Kriget mot Irak har snart pågått i 5 år, och tidningen USA Today meddelar triumferande på förstasidan att 75% av Bagdad är "säkert". En fjärdedel av huvudstaden är alltså fortfarande inte erövrad efter nästan fem års krig och hundratusentals människors död.Någon nämnde att motståndet mot Irak-kriget är större i USA än i Europa, och jag kan bara instämma. Men det är också ett impotent motstånd, som är dåligt representerat i kongressen, trots att hela representanthuset varit uppe till nyval 2 gånger sedan kriget började, och samma sak för två tredjedelar av senaten. Många människor känner sig med rätta inte representerade av kongressen. Det är anledningen till att den har så låg popularitet.
De europeiska regeringarna agerar närmast som åskådare som först tar avstånd från ett bankrån, men som, när de märker att polisen inte dyker upp, börjar fjäska in sig hos bankrånaren i hopp om att få dela bytet. Eller är det bara så att George Bush spelar Elake Måns och Angela Merkel och Sarkozy spelar Bill och Bull, medan ingen vågar ställa upp i rollen som den hygglige Pelle Svanslös?
Ett annat problem som européerna inte verkar vilja tala om, är att åtminstone Västeuropa är nerlusat med kärnvapen, och snart kanske Östeuropa också. Holland och Belgien är några av världens kärnvapentätaste länder. Som svar på pacifism och ickevåld brukade det heta att alla länder har en krigsmakt, antingen sin egen eller en främmande, underförstått, ockupationsmakt. Det stämde ju varken då eller nu. I Europa har de flesta länderna både och. Dels en egen krigsmakt och dels en främmande, där den främmande militären är betydligt bättre krigstränad och utrustad. Amerikansk opposition kan tyvärr inte räkna med mycket stöd från Europa, och inte heller att någon krigsmotståndare ska vara president om ett år.
-----------------------------------------------------------------------------------------
Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff 27 jan-3 feb 2008
Marianne Stieger: VÅRTECKEN, RÖKPUFFAR, MEDAN LÖGNERNA HAGLAR
Kära lyssnare!
Jag vet inte vad som är gråast – Öresunds vågor, himlen eller cementfabriken? Jag lutar åt himlen. Under hela december månad fick Lund bara åtta soltimmar, och inte fick vi mycket mera här i Limhamn.
Men den som väntar på något gott, väntar inte förgäves, heter det ju. Och döm om min häpnad, när jag igår fick se tre flyttfågelsträck dra norrut, bort över Lommabukten. Vildgäss, ja, men vilken sort, det är jag inte skolad i än. Här i Limhamn blommar gullvivorna, i norra Skåne plockades det kantareller i veckan, och i Danmark har man börjat med pollenrapporten i radion. Våren är på väg!
Från Tyskland drar det upp bara en och annan liten rökpuff numera, sedan man har förbjudit rökning i offentliga lokaler. Visst får man röka på lokal, men bara i små undangömda kyffen, där servering inte är tillåten. Förbudet har väckt många upprörda känslor. Dock är det fortfarande tillåtet att röka i prostituerades arbetsrum, eftersom prostitution är en tillåten inkomstkälla. Förresten heter bordell Puff med ett tyskt slanguttryck. Ett ganska så lämpligt namn, eller hur?
Söndagen den 27 januari, är det val i två delstater i Tyskland, i Hessen med sex miljoner invånare och i Niedersachsen med åtta miljoner. Huruvida det har ljugits i valdebatten, kan jag inte yttra mig om, men tillmälena har varit många och hårda. Frågan är om tyskarna lyssnar på CDU:s, de konservativas, lockrop om hårdare straff, eller om SPD, socialdemokraterna, har en chans med sin nya unga och hårfagra stjärna Ypsilanti, som vill gå betydligt mildare fram med unga brottslingar.
I min plånbok har jag sedan tio år tillbaka ett urklipp ur Dagens Nyheter med ett uttalande som tillskrivs Tyskland gamle järnkansler i slutet av 1800-talet, Bismarck. Han lär ha sagt: ”Aldrig ljugs det så mycket som före ett val, under ett krig och efter en jakt.” Med en lätt travestering skulle jag vilja säga: ”Aldrig ljugs det så mycket som före, under och efter ett krig.” I USA har en Washingtonbaserad organisation vid namn Center for Public Integrity undersökt politikers ljugande och kommit fram till att de amerikanska politikerna ljög hämningslöst under upptakten till Irak-kriget och värst var George Bush. Hade vi väntat oss något annat? 260 gånger påstod han något om Irak som inte var sant. Vicepresidenten Cheney, utrikesministern Colin Powell, säkerhetsrådgivaren Condoleeza Rice och flera andra var inte så noga med sanningen de heller. Totalt ljögs det 935 gånger.
Men, kära lyssnare, nog får ni hålla med mig om att månadens största lögn står Ehud Olmert, Israels premiärminister, för. För endast några veckor sedan lovade han George Bush vid dennes besök i Israel att nu minsann skulle de israeliska bosättningarna på palestinsk mark bort. Och vad händer? I skuggan av den mänskliga katastrofen på Gaza-remsan nås vi av ett telegram, i vilket det meddelas att det nu skall byggas 2500 nya bostäder i norra Jerusalem. Tala om att ljuga! Och det med råge!
Och Zlatan, ja, han fick både Jerring-priset och leder den italienska skytteligan. Visserligen på delad förstaplats, men ändå! Vad månde bliva av den pojken?
Nu, kära lyssnare, skall jag ta mig ett vinterbad vid Sibbarps kallbadhus. Lögn? Nej, jag lovar er total sanning i detta program.
Tag väl hand om er uppe i Tyresö hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1169) 27 jan- 3 feb. 2008
Jag vet inte vad som är gråast – Öresunds vågor, himlen eller cementfabriken? Jag lutar åt himlen. Under hela december månad fick Lund bara åtta soltimmar, och inte fick vi mycket mera här i Limhamn.
Men den som väntar på något gott, väntar inte förgäves, heter det ju. Och döm om min häpnad, när jag igår fick se tre flyttfågelsträck dra norrut, bort över Lommabukten. Vildgäss, ja, men vilken sort, det är jag inte skolad i än. Här i Limhamn blommar gullvivorna, i norra Skåne plockades det kantareller i veckan, och i Danmark har man börjat med pollenrapporten i radion. Våren är på väg!
Från Tyskland drar det upp bara en och annan liten rökpuff numera, sedan man har förbjudit rökning i offentliga lokaler. Visst får man röka på lokal, men bara i små undangömda kyffen, där servering inte är tillåten. Förbudet har väckt många upprörda känslor. Dock är det fortfarande tillåtet att röka i prostituerades arbetsrum, eftersom prostitution är en tillåten inkomstkälla. Förresten heter bordell Puff med ett tyskt slanguttryck. Ett ganska så lämpligt namn, eller hur?
Söndagen den 27 januari, är det val i två delstater i Tyskland, i Hessen med sex miljoner invånare och i Niedersachsen med åtta miljoner. Huruvida det har ljugits i valdebatten, kan jag inte yttra mig om, men tillmälena har varit många och hårda. Frågan är om tyskarna lyssnar på CDU:s, de konservativas, lockrop om hårdare straff, eller om SPD, socialdemokraterna, har en chans med sin nya unga och hårfagra stjärna Ypsilanti, som vill gå betydligt mildare fram med unga brottslingar.
I min plånbok har jag sedan tio år tillbaka ett urklipp ur Dagens Nyheter med ett uttalande som tillskrivs Tyskland gamle järnkansler i slutet av 1800-talet, Bismarck. Han lär ha sagt: ”Aldrig ljugs det så mycket som före ett val, under ett krig och efter en jakt.” Med en lätt travestering skulle jag vilja säga: ”Aldrig ljugs det så mycket som före, under och efter ett krig.” I USA har en Washingtonbaserad organisation vid namn Center for Public Integrity undersökt politikers ljugande och kommit fram till att de amerikanska politikerna ljög hämningslöst under upptakten till Irak-kriget och värst var George Bush. Hade vi väntat oss något annat? 260 gånger påstod han något om Irak som inte var sant. Vicepresidenten Cheney, utrikesministern Colin Powell, säkerhetsrådgivaren Condoleeza Rice och flera andra var inte så noga med sanningen de heller. Totalt ljögs det 935 gånger.
Men, kära lyssnare, nog får ni hålla med mig om att månadens största lögn står Ehud Olmert, Israels premiärminister, för. För endast några veckor sedan lovade han George Bush vid dennes besök i Israel att nu minsann skulle de israeliska bosättningarna på palestinsk mark bort. Och vad händer? I skuggan av den mänskliga katastrofen på Gaza-remsan nås vi av ett telegram, i vilket det meddelas att det nu skall byggas 2500 nya bostäder i norra Jerusalem. Tala om att ljuga! Och det med råge!
Och Zlatan, ja, han fick både Jerring-priset och leder den italienska skytteligan. Visserligen på delad förstaplats, men ändå! Vad månde bliva av den pojken?
Nu, kära lyssnare, skall jag ta mig ett vinterbad vid Sibbarps kallbadhus. Lögn? Nej, jag lovar er total sanning i detta program.
Tag väl hand om er uppe i Tyresö hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff (nr 1169) 27 jan- 3 feb. 2008
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1169) 08-01-27 till....
....till Dalai Lama, Michael Gorbatjov, Mairead Corrigan Maguire, Betty Williams, Mohammed Yunus och Lech Walesa, alla mottagare av Nobels fredspris. De har tillsammans antagit ett program, som slår fast att ickevåld som viljeinriktning, tanke och praxis är en nödvändighet idag. Fredspristagarna pläderar också för nedrustning och ger sitt stöd till framtagandet av ett internationellt bindande vapenhandelsfördrag. Läs hela uttalandet på http://www.nobelforpeace/
....till Inger Holmlund, som i Sveriges Radios ”Ring P1” (25/1) påpekade att det finns 30 000 kärnvapen i vår värld och varnade för de enorma farorna med detta.
....till den amerikanske professorn och Asienkännaren Chalmers Johnson som (7/1) skriver:
”I dag finns det gott om bevis för att det under de afghanska kommunisternas tid i Afghanstan var mycket bättre i fråga om kvinnors frihet, utbildningsnivå, samhällsservice, relationerna mellan de etniska grupperna och livskvaliteten än under talibanerna och den nuvarande regimen Karsai, som inte styr över mycket mera än huvudstaden Kabul”
....till gandhianen Jan Viklund, som påminner om några ord av Voltaire:
"Det är förbjudet att döda. Därför straffas alla mördare - såvida de inte dödar i stor skala och till ljudet av trumpeter"
....till Mahatma Gandhis sonson Arun Gandhi, som råkat illa ut genom att reta upp den inflytelserika Israellobbyn i USA. I Washington Post (7/1) skrev han bland annat med adress till Israel:
” Varje nation som blir kvar i det förflutna kan aldrig gå vidare, i synnerhet om man betraktar vapen och bomber som den enda garantin för sin överlevnad."
Arun Gandhi har nu stämplats som antisemit (surprise, surprise) och tvingats avgå från sitt Institute for Nonviolence. Han har också skrivit:
”Vi strider och dödar i religionens namn. Men denna pågående slakt är frukten av våra egna bräckliga sinnen och attityder. (...) De som påstår sig äga den absoluta Sanningen, är de som stagnerat i okunskap. Medan de som betraktar sig som sökare efter Sanningen ständigt utvecklas.”
....till minnet av Mahatma Gandhi, som mördades just för 60 år sedan, den 30 januari 1948
....till den israeliska historieprofessorn Ilan Pappe, som i sin bok ”Den etniska rensningen av Palestina” bland annat skriver:
”En FN-emissarie var annorlunda. Greve Folke Bernadotte hade anlänt till Palestina den 20 maj (1948) och stannade där tills judiska terrorister mördade honom i september för att han ’vågat’ lägga fram ett förslag om att åter dela landet i två hälfter och kräva ovillkorligt återvändande av alla flyktingar. (....) Som ordförande för svenska Röda korset hade Bernadotte bidragit till att rädda judar från nazisterna under andra världskriget och det var därför den israeliska regeringen hade gått med på att han utsågs till FN-medlare. Den hade inte förväntat sig att han skulle göra samma sak för palestinierna som han gjorde för judarna några år tidigare”
....till Den indiska organisationen TERI, som kräver att en av Coca-Colas anläggningar i Indien stängs, eftersom den skapar vattenbrist och föroreningar.
....till alla som stöder Tuffs frivilliga arbete, som under 2007 resulterat i 310 00 kr till utmärkta projekt bland fattiga indiska byar och dessutom bidrag till Guatamala, Afghanistan och Belgrad. Alla i Tuff och Radio Tuff jobbar helt oavlönat och vi har inte ett öre i offentliga bidrag. Därför är vi beroende av många medlemmars stöd. Välkommen du också som medlem! 200 kr för enskild och bara 80 kr för familjemedlem, att sättas in på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6
....till Inger Holmlund, som i Sveriges Radios ”Ring P1” (25/1) påpekade att det finns 30 000 kärnvapen i vår värld och varnade för de enorma farorna med detta.
....till den amerikanske professorn och Asienkännaren Chalmers Johnson som (7/1) skriver:
”I dag finns det gott om bevis för att det under de afghanska kommunisternas tid i Afghanstan var mycket bättre i fråga om kvinnors frihet, utbildningsnivå, samhällsservice, relationerna mellan de etniska grupperna och livskvaliteten än under talibanerna och den nuvarande regimen Karsai, som inte styr över mycket mera än huvudstaden Kabul”
....till gandhianen Jan Viklund, som påminner om några ord av Voltaire:
"Det är förbjudet att döda. Därför straffas alla mördare - såvida de inte dödar i stor skala och till ljudet av trumpeter"
....till Mahatma Gandhis sonson Arun Gandhi, som råkat illa ut genom att reta upp den inflytelserika Israellobbyn i USA. I Washington Post (7/1) skrev han bland annat med adress till Israel:
” Varje nation som blir kvar i det förflutna kan aldrig gå vidare, i synnerhet om man betraktar vapen och bomber som den enda garantin för sin överlevnad."
Arun Gandhi har nu stämplats som antisemit (surprise, surprise) och tvingats avgå från sitt Institute for Nonviolence. Han har också skrivit:
”Vi strider och dödar i religionens namn. Men denna pågående slakt är frukten av våra egna bräckliga sinnen och attityder. (...) De som påstår sig äga den absoluta Sanningen, är de som stagnerat i okunskap. Medan de som betraktar sig som sökare efter Sanningen ständigt utvecklas.”
....till minnet av Mahatma Gandhi, som mördades just för 60 år sedan, den 30 januari 1948
....till den israeliska historieprofessorn Ilan Pappe, som i sin bok ”Den etniska rensningen av Palestina” bland annat skriver:
”En FN-emissarie var annorlunda. Greve Folke Bernadotte hade anlänt till Palestina den 20 maj (1948) och stannade där tills judiska terrorister mördade honom i september för att han ’vågat’ lägga fram ett förslag om att åter dela landet i två hälfter och kräva ovillkorligt återvändande av alla flyktingar. (....) Som ordförande för svenska Röda korset hade Bernadotte bidragit till att rädda judar från nazisterna under andra världskriget och det var därför den israeliska regeringen hade gått med på att han utsågs till FN-medlare. Den hade inte förväntat sig att han skulle göra samma sak för palestinierna som han gjorde för judarna några år tidigare”
....till Den indiska organisationen TERI, som kräver att en av Coca-Colas anläggningar i Indien stängs, eftersom den skapar vattenbrist och föroreningar.
....till alla som stöder Tuffs frivilliga arbete, som under 2007 resulterat i 310 00 kr till utmärkta projekt bland fattiga indiska byar och dessutom bidrag till Guatamala, Afghanistan och Belgrad. Alla i Tuff och Radio Tuff jobbar helt oavlönat och vi har inte ett öre i offentliga bidrag. Därför är vi beroende av många medlemmars stöd. Välkommen du också som medlem! 200 kr för enskild och bara 80 kr för familjemedlem, att sättas in på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6
lördag, januari 19
EN BORTGLÖMD MUSLIMSK ICKEVÅLDSKÄMPE
Nyheter från Afghanistan har länge varit obehagliga. Decennier av krig. Två supermakter som klampat in, först Sovjetunionen på 1980-talet och sedan 2001 finns USA där, plus Nato och ISAF, där också några hundra svenska soldater ingår. Dessutom inbördeskrig, hänsynslösa krigsherrar -- och talibaner.
Här på radion har Nasira Omidy några gånger hörts, en afghanska som med släktingar bott hos Tuff-aktivisten Ulla Carina Sellergren och som nu jobbar på Trollängens äldrecentrum i Tyresö. Hon berättade i fjol om att bidrag från Tuff hade räckt till förbluffande mycket för att hjälpa fattiga och krigsdrabbade i Afghanistan. Men hon berättade också att hon och hennes man hade flytt, sedan en svåger mördats av religiösa skäl.
Afghanerna beskrivs ofta som stolta krigare med gevär på axeln, ständigt beredda att skjuta inkräktare eller folk från fientliga stammar. Landets största folkgrupp är pashtunerna, och det finns också 20 miljoner pashtuner i Pakistan. De sägs vara de allra mest krigiska. Men så blir jag av Jan Viklund i ”Gandhi i Dag” påmind om Abdul Ghaffar Khan (1890-1988).
Khan var pashtun vid ”nordvästgränsen”, då när Brittiska Indien fram till 1947 också omfattade nuvarande Pakistan. Tidigt anslöt han sig till frihetskampen mot britterna, men liksom Gandhi uppmanade han folk att aldrig använda våld. Hans anhängare kom att räknas i tiotusental. De kallade sig själva för ”Guds tjänare”, för Khan hämtade sin ideologi från Koranen, som han menade betonade kärlek och icke-våld. Och han framhöll, att ickevåld krävde mera mod än våld.
Britterna använde inte silkesvantar –för att uttrycka det artigt- mot de förtryckta i sina många kolonier. Mot brutala infödda skall samma brutalitet användas, hävdade de. Khans skaror kallades också rödskjortor efter sin uniformsliknande klädsel. Även dessa obeväpnade och fredligt demonstrerande människor blev ofta angripna och dödade av brittisk militär och polis. Vid ett tillfälle sköts flera hundra av dem. Ja, det gick så långt att några av de infödda i brittisk tjänst vägrade att skjuta på fredliga landsmän. För denna ordervägran blev de bestraffade.
Khan själv satt i åratal i brittiska fängelser. Han motsatte sig Indiens delning 1947 i ett separat Pakistan. Delningen ledde till att många miljoner muslimer och hinduer drevs på flykt, fast i motsatta riktningar, och till ett ömsesidigt mördande av någon miljon människor. Hindun Gandhi och muslimen Khan, båda anhängare av ickevåld, försökte så gott de kunde att hindra sina trosfränder att döda varandra.
Inte ens som medborgare i det nybildade Pakistan undgick Abdul Ghaffar Khan fängelse. Som frispråkig pashtun dömdes han till flera år bakom galler. Det vore bra om denna modiga muslimske ickevåldskämpe kunde lyftas fram ur glömskan i en värld där alltför många ännu tycks tro att det är en gudi behaglig gärning att ta livet av medmänniskor
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1168) 2008-01-20
Här på radion har Nasira Omidy några gånger hörts, en afghanska som med släktingar bott hos Tuff-aktivisten Ulla Carina Sellergren och som nu jobbar på Trollängens äldrecentrum i Tyresö. Hon berättade i fjol om att bidrag från Tuff hade räckt till förbluffande mycket för att hjälpa fattiga och krigsdrabbade i Afghanistan. Men hon berättade också att hon och hennes man hade flytt, sedan en svåger mördats av religiösa skäl.
Afghanerna beskrivs ofta som stolta krigare med gevär på axeln, ständigt beredda att skjuta inkräktare eller folk från fientliga stammar. Landets största folkgrupp är pashtunerna, och det finns också 20 miljoner pashtuner i Pakistan. De sägs vara de allra mest krigiska. Men så blir jag av Jan Viklund i ”Gandhi i Dag” påmind om Abdul Ghaffar Khan (1890-1988).
Khan var pashtun vid ”nordvästgränsen”, då när Brittiska Indien fram till 1947 också omfattade nuvarande Pakistan. Tidigt anslöt han sig till frihetskampen mot britterna, men liksom Gandhi uppmanade han folk att aldrig använda våld. Hans anhängare kom att räknas i tiotusental. De kallade sig själva för ”Guds tjänare”, för Khan hämtade sin ideologi från Koranen, som han menade betonade kärlek och icke-våld. Och han framhöll, att ickevåld krävde mera mod än våld.
Britterna använde inte silkesvantar –för att uttrycka det artigt- mot de förtryckta i sina många kolonier. Mot brutala infödda skall samma brutalitet användas, hävdade de. Khans skaror kallades också rödskjortor efter sin uniformsliknande klädsel. Även dessa obeväpnade och fredligt demonstrerande människor blev ofta angripna och dödade av brittisk militär och polis. Vid ett tillfälle sköts flera hundra av dem. Ja, det gick så långt att några av de infödda i brittisk tjänst vägrade att skjuta på fredliga landsmän. För denna ordervägran blev de bestraffade.
Khan själv satt i åratal i brittiska fängelser. Han motsatte sig Indiens delning 1947 i ett separat Pakistan. Delningen ledde till att många miljoner muslimer och hinduer drevs på flykt, fast i motsatta riktningar, och till ett ömsesidigt mördande av någon miljon människor. Hindun Gandhi och muslimen Khan, båda anhängare av ickevåld, försökte så gott de kunde att hindra sina trosfränder att döda varandra.
Inte ens som medborgare i det nybildade Pakistan undgick Abdul Ghaffar Khan fängelse. Som frispråkig pashtun dömdes han till flera år bakom galler. Det vore bra om denna modiga muslimske ickevåldskämpe kunde lyftas fram ur glömskan i en värld där alltför många ännu tycks tro att det är en gudi behaglig gärning att ta livet av medmänniskor
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1168) 2008-01-20
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1168) 08-01-20 till....
....till två gamla serbiska damer, Stojanka Jarovic och Radonka Partic, som skickat vykort till Tuffs ordförande Sylvia Ljungdahl och tackat för de julklappar de och flera andra fattiga gamla fick av Tuffs partner i Belgrad Lina Vuskovic, som före jul erhöll 5000 kr från Tuff. Förutom denna summa skickade Tuff under 2007 iväg 353 392 kr, främst till indiska partners men också till Guatemala och Afghanistan. Inte dåligt av en lokal förening utan någon avlönad, som därför kan skicka iväg varenda insamlad krona oavkortad. Dessutom har Tuff inga offentliga bidrag, så vi belastar inte alla skattebetalarna
....till Tuffs samtalscafé Filosofika, vars nästa diskussion handlar om ”Vietnam, socialism och marknadsekonomi –går det ihop?”. Inledare är Lennart och Åsne Liedén, som i höstas besökte Vietnam. Åsne hörs om en stund i dennas veckas Radio Tuff men då om Irak. Tid och plats: Tisdag den 29 januari kl 19, Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Alla hjärtligt välkomna!
....till gandhianen Jan Viklund som tipsade om en artikel i Washington Post (17/1), skriven av Josh White, som påpekar att 2007 fälldes över Irak fyra bomber per dag, ofta på 200 till 900 kilo. Det är sex gånger så många som under 2006. I Afghanistan bombade USA och Nato 20 ggr så ofta under 2007 som under 2005.
....till den amerikanske amiralen Mike Mullen, höjdare bland militära stabschefer, som efter ett besök på Guantanamo säger:
”All negativ internationell publicitet om behandlingen av terrormisstänkta på Guantanamo har varit ganska förödande för bilden av USA....Jag skulle vilja se att lägret stängs så fort som möjligt, men det är ett beslut som inte jag kan fatta”
....till Svenska Dagbladet som (17/1) på sin ”Brännpunkt” tar in ett inlägg av Jan Öberg, Yusra Moshat och Stefan de Wylder, som under rubriken ”Besvärande tystnad” undrar varför EU-kommissionären Margot Wallström på tal om EU som fredsorganisation inte nämner Irakkriget. De skriver:
” När USA med ett fåtal allierade invaderade Irak, i strid mot folkrätten och FN-stadgan, hördes starka protester från flera EU-länder. När sedan invasionen har utvecklats till en humanitär katastrof har protesterna tystnat. I USA är kritiken mot kriget hårdare än här hemma”.
....till Aftonbladet som (14/1) förde in en artikel av John Pilger, som citerar den afghanska kvinnokämpen Rawa, som säger
” Visst, talibanerna förtryckte kvinnor, men de var inte unika i det avseendet, och vi har ogillat västvärldens tystnad när det gäller de väststödda krigsherrarnas grymheter; de är inte bättre än talibanerna. De våldtar och kidnappar och terroriserar, men de innehar likafullt taburetter i Hamid Karzais regering. På vissa sätt var vi tryggare under talibanerna. Då kunde man färdas genom Afghanistan längs vägarna och känna sig säker. Nu sker det med risk för livet.”
....till alla som hör av sig (ake.sandin@tyresoradion.se tel 712 4463) och som går med som medlemmar i den frivilligt kämpande Tyresö Ulands- och Fredsförening.
....till Tuffs samtalscafé Filosofika, vars nästa diskussion handlar om ”Vietnam, socialism och marknadsekonomi –går det ihop?”. Inledare är Lennart och Åsne Liedén, som i höstas besökte Vietnam. Åsne hörs om en stund i dennas veckas Radio Tuff men då om Irak. Tid och plats: Tisdag den 29 januari kl 19, Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Alla hjärtligt välkomna!
....till gandhianen Jan Viklund som tipsade om en artikel i Washington Post (17/1), skriven av Josh White, som påpekar att 2007 fälldes över Irak fyra bomber per dag, ofta på 200 till 900 kilo. Det är sex gånger så många som under 2006. I Afghanistan bombade USA och Nato 20 ggr så ofta under 2007 som under 2005.
....till den amerikanske amiralen Mike Mullen, höjdare bland militära stabschefer, som efter ett besök på Guantanamo säger:
”All negativ internationell publicitet om behandlingen av terrormisstänkta på Guantanamo har varit ganska förödande för bilden av USA....Jag skulle vilja se att lägret stängs så fort som möjligt, men det är ett beslut som inte jag kan fatta”
....till Svenska Dagbladet som (17/1) på sin ”Brännpunkt” tar in ett inlägg av Jan Öberg, Yusra Moshat och Stefan de Wylder, som under rubriken ”Besvärande tystnad” undrar varför EU-kommissionären Margot Wallström på tal om EU som fredsorganisation inte nämner Irakkriget. De skriver:
” När USA med ett fåtal allierade invaderade Irak, i strid mot folkrätten och FN-stadgan, hördes starka protester från flera EU-länder. När sedan invasionen har utvecklats till en humanitär katastrof har protesterna tystnat. I USA är kritiken mot kriget hårdare än här hemma”.
....till Aftonbladet som (14/1) förde in en artikel av John Pilger, som citerar den afghanska kvinnokämpen Rawa, som säger
” Visst, talibanerna förtryckte kvinnor, men de var inte unika i det avseendet, och vi har ogillat västvärldens tystnad när det gäller de väststödda krigsherrarnas grymheter; de är inte bättre än talibanerna. De våldtar och kidnappar och terroriserar, men de innehar likafullt taburetter i Hamid Karzais regering. På vissa sätt var vi tryggare under talibanerna. Då kunde man färdas genom Afghanistan längs vägarna och känna sig säker. Nu sker det med risk för livet.”
....till alla som hör av sig (ake.sandin@tyresoradion.se tel 712 4463) och som går med som medlemmar i den frivilligt kämpande Tyresö Ulands- och Fredsförening.
Leif Bratt från Wien: SVERIGE, VIN OCH VANDRINGAR
Vi har haft svenska kungaparet på besök här i Wien för ett tag sedan. De gick mig lika mycket förbi som när de var i Tyresö för några år sedan. Dock fick Sverige lite medialt intresse tack vara visiten. Eftersom jag är TUFF-korre så satte jag på mig de militära glasögonen när jag läste pressen. Bl.a fick jag veta att det fanns något som heter Schweden-Bomben. Vad var nu detta? JAS fick vi ju inte sälja, det blev Eurofighter istället som man nu konstaterar inte kan flyga vid mörkrets inbrott.
Har vi fått sälja bomber som något slags kompensation, undrade jag. Nej i det fredliga Österrike står Schweden-Bomben för ett slags Mums-Mums i formen av en kokosboll. Varför just Sverige stått som fadder till godiset förtäljdes dock icke. Nästa Sverigebegrepp, eller torgnamn för att vara mer precis, som förklarades var Schwedenplats. Detta är det stora torget vid Donaukanal i Wiens centrum. Namnet gavs som tack för den stora hjälp, framför allt Röda korset och Rädda Barnen gav Wien efter Första Världskrigets slut. Det var soppkök för den hungrande massan och sanatorium för de krassliga barnen.
Det är bara att konstatera än en gång, att icke-våld lönar sig. Ty inte får aggressivitet belöningar i form av namngivning åt platser. Vad jag förstår så är det bara Sverige som stat/nation som fått ge namn åt en plats i Wien. Det finns exempelvis Dänengasse och Argentiner Strasse, men det är då folkgruppen som avses.
Den sista företeelsen med, lite långsökt, militär anknytning är årets nyskapelse vad gäller hälsofrämjande. Det var nämligen premiär för Wein wandern Wien [vajn vandern vin]. Hoppas ni lyckades hålla tungan rätt i munnen. Översatt blir det ungefär Vinvandring Wien. Vad är då den långsökta militära kopplingen. Jo, man ville få folk att röra på sig. Att promenera 1 mil var målet (vår motsvarighet till Riksmarschen under kriget). Men här lade man gångstråket mellan vingårdarna i de nordvästra utkanterna av staden, för att öka attraktionskraften. Vingårdarna stod gladligen till förfogande med både flytande och fast förtäring mot en smärre betalning. 1 glas rött för 2 euro [ojro] som i folkmun kallas teuro [tojro] som fritt översatt skulle bli dyr-o. Ett glas kostade tidigare ung. motsvarande 1 euro när man hade sin egen schilling.
Det var högst 1 km mellan varje utskänkningsställe. Rött vin lär ju vara bra för blodet och tydligen också ha antioxidanter bland ingredienserna. Promenera är bra för hjärtat. Men vad det vita vinet och de feta korvarna gjorde där fick jag ingen förklaring på. Eller så kanske det berodde på att efter åtta-nio besök på olika vingårdar började minnet svikta. Trevligt initiativ som lär få se mig som deltagare även nästa år.
Men innan dess förbereder man sig för EM i fotboll. Man förväntar sig närmare 1,5 miljoner besökare i staden. Befolkningsmängden lär således nästan dubblas. Men en folkfest är vad man ser fram emot. Själv tror jag, jag flyr fältet.
Mvh från ett för årstiden varmt Wien
Leif Bratt
Har vi fått sälja bomber som något slags kompensation, undrade jag. Nej i det fredliga Österrike står Schweden-Bomben för ett slags Mums-Mums i formen av en kokosboll. Varför just Sverige stått som fadder till godiset förtäljdes dock icke. Nästa Sverigebegrepp, eller torgnamn för att vara mer precis, som förklarades var Schwedenplats. Detta är det stora torget vid Donaukanal i Wiens centrum. Namnet gavs som tack för den stora hjälp, framför allt Röda korset och Rädda Barnen gav Wien efter Första Världskrigets slut. Det var soppkök för den hungrande massan och sanatorium för de krassliga barnen.
Det är bara att konstatera än en gång, att icke-våld lönar sig. Ty inte får aggressivitet belöningar i form av namngivning åt platser. Vad jag förstår så är det bara Sverige som stat/nation som fått ge namn åt en plats i Wien. Det finns exempelvis Dänengasse och Argentiner Strasse, men det är då folkgruppen som avses.
Den sista företeelsen med, lite långsökt, militär anknytning är årets nyskapelse vad gäller hälsofrämjande. Det var nämligen premiär för Wein wandern Wien [vajn vandern vin]. Hoppas ni lyckades hålla tungan rätt i munnen. Översatt blir det ungefär Vinvandring Wien. Vad är då den långsökta militära kopplingen. Jo, man ville få folk att röra på sig. Att promenera 1 mil var målet (vår motsvarighet till Riksmarschen under kriget). Men här lade man gångstråket mellan vingårdarna i de nordvästra utkanterna av staden, för att öka attraktionskraften. Vingårdarna stod gladligen till förfogande med både flytande och fast förtäring mot en smärre betalning. 1 glas rött för 2 euro [ojro] som i folkmun kallas teuro [tojro] som fritt översatt skulle bli dyr-o. Ett glas kostade tidigare ung. motsvarande 1 euro när man hade sin egen schilling.
Det var högst 1 km mellan varje utskänkningsställe. Rött vin lär ju vara bra för blodet och tydligen också ha antioxidanter bland ingredienserna. Promenera är bra för hjärtat. Men vad det vita vinet och de feta korvarna gjorde där fick jag ingen förklaring på. Eller så kanske det berodde på att efter åtta-nio besök på olika vingårdar började minnet svikta. Trevligt initiativ som lär få se mig som deltagare även nästa år.
Men innan dess förbereder man sig för EM i fotboll. Man förväntar sig närmare 1,5 miljoner besökare i staden. Befolkningsmängden lär således nästan dubblas. Men en folkfest är vad man ser fram emot. Själv tror jag, jag flyr fältet.
Mvh från ett för årstiden varmt Wien
Leif Bratt
lördag, januari 12
ATT VÄNDA ANDRAS KINDER TILL
Det är alltför lätt att i historien hitta massor av exempel på grymt massmördande i olika religioners namn. I citatsamlingen ”Från Platon till PAF”, som gjordes för att hylla Per Anders Fogelström (PAF) på hans 70-årsdag, finns också ett kapitel med rubriken ”Religion och filosofi”. Där finns citat om krigiska religionsutövare. Redan Erasmus av Rotterdam --som ändå översatte Nya Testamentet-- skrev i början av 1500-talet:
”Varje sida i Nya Testamentet talar nästan uteslutande om fred och endräkt, och dock är hela tillvaron uppfylld av krigets uppgifter”
Och Voltaire, som var mindre from än Erasmus, påpekade på 1700-talet:
”Kriget är ett djävulskt företag, vars besynnerligaste egendomlighet ligger däri att vilken banditchef som helst högtidligt ber till Gud, innan han går ut för att döda sin nästa”
1909 skrev den finländske filosofen Edvard Westermarck:
”Nämn ett enda krig, vilket dess rätta motiv än må ha varit, som ett protestantiskt lands regering inlåtit sig i och som den stora massan av dess prästerskap icke skulle ha sanktionerat genom sina förböner!”
Juan Bosch var den förste demokratiskt valde presidenten i Dominikanska republiken, innan han störtades i en militärkupp 1963. I sin bok ”Pentagonismen” skrev han sedan:
”För att få män att gå i döden och få män att döda krävs, att man ger dem en moralens fana, som gör deras samveten motståndskraftiga och ger dem en möjlighet att rättfärdiga sig inför sig själva”
När man känner sig förvirrad och beklämd över religionsutövares mordiskhet kan det trots allt vara ett ljus i mörkret att citera de så kallade heliga skrifterna. De Jesu ord, som kallas den gyllene regeln är välkända:
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”
I Gamla testamentet finns i alla fall budet:
”Du ska inte dräpa!”
Platon slog fast:
”Det är bättre att lida en orätt än att handla orätt”
Och den kinesiske vishetsläraren Konfucius (Konfutse) sade redan för 2500 år sedan
”Vad du själv icke vill tillfogas ska du ej tillfoga andra”
Buddhismen anses ofta vara den mest icke-våldsliga religionen och det var Buddha som sade:
”Identifiera dig själv med de andra: Som de så jag; som jag så ock de. Därför döda icke och ge ej anledning till att döda!”
Det är en tröst att religioner åtminstone på papperet är mot våld och krig. Varför dessa bud så ofta glöms bort kan bero på att de heliga böckerna också innehåller annat och därför förekommer det helt hädiska uttrycket ”heliga krig”. Men ingenting är ju mindre heligt än massmord på medmänniskor.
En annan förklaring kan vara att de astronomiska summor som satsas på vapen utgör en väldig lockelse. Mammon förleder de fromma.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1167) 13-20 jan. 2008
”Varje sida i Nya Testamentet talar nästan uteslutande om fred och endräkt, och dock är hela tillvaron uppfylld av krigets uppgifter”
Och Voltaire, som var mindre from än Erasmus, påpekade på 1700-talet:
”Kriget är ett djävulskt företag, vars besynnerligaste egendomlighet ligger däri att vilken banditchef som helst högtidligt ber till Gud, innan han går ut för att döda sin nästa”
1909 skrev den finländske filosofen Edvard Westermarck:
”Nämn ett enda krig, vilket dess rätta motiv än må ha varit, som ett protestantiskt lands regering inlåtit sig i och som den stora massan av dess prästerskap icke skulle ha sanktionerat genom sina förböner!”
Juan Bosch var den förste demokratiskt valde presidenten i Dominikanska republiken, innan han störtades i en militärkupp 1963. I sin bok ”Pentagonismen” skrev han sedan:
”För att få män att gå i döden och få män att döda krävs, att man ger dem en moralens fana, som gör deras samveten motståndskraftiga och ger dem en möjlighet att rättfärdiga sig inför sig själva”
När man känner sig förvirrad och beklämd över religionsutövares mordiskhet kan det trots allt vara ett ljus i mörkret att citera de så kallade heliga skrifterna. De Jesu ord, som kallas den gyllene regeln är välkända:
”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.”
I Gamla testamentet finns i alla fall budet:
”Du ska inte dräpa!”
Platon slog fast:
”Det är bättre att lida en orätt än att handla orätt”
Och den kinesiske vishetsläraren Konfucius (Konfutse) sade redan för 2500 år sedan
”Vad du själv icke vill tillfogas ska du ej tillfoga andra”
Buddhismen anses ofta vara den mest icke-våldsliga religionen och det var Buddha som sade:
”Identifiera dig själv med de andra: Som de så jag; som jag så ock de. Därför döda icke och ge ej anledning till att döda!”
Det är en tröst att religioner åtminstone på papperet är mot våld och krig. Varför dessa bud så ofta glöms bort kan bero på att de heliga böckerna också innehåller annat och därför förekommer det helt hädiska uttrycket ”heliga krig”. Men ingenting är ju mindre heligt än massmord på medmänniskor.
En annan förklaring kan vara att de astronomiska summor som satsas på vapen utgör en väldig lockelse. Mammon förleder de fromma.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1167) 13-20 jan. 2008
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1167) 08-01-13 till....
....till det femtiotal kloka människor som under 2007 köpte Tuffs gåvobrev mangogrammet. Sammanlagt kom det under året in 13 220 kr, vilket räcker till flera tusen mangoträd bland indiska Dharampurs hundratals små fattiga byar.
....till Glenn Greenwald i CommonDreams.org (2/1), som granskat olika länders militärbudgetar för år 2008. Det är svindlande summor som presenteras. USA satsar hela 4000 miljarder kr på militären, mer än resten av världen sammanlagt och nästan tio gånger mera än tvåan Kina, som satsar 420 miljarder kr.
....till Mikael Nyberg (AB 8/1) som presenterar ny statistik om världens fattiga. Den visar att de är 600 miljoner fler än vad som tidigare rapporterats. Exempelvis har den uppskattade mängden extremt fattiga i Indien nu höjts från 400 till 800 miljoner människor
....till Världshälsoorganisationen, som nu kommer med andra och högre siffror om antalet dödade irakier de första tre åren efter anfallet på Irak. I stället för tidigare beräkningar om ca 50 000 dödade uppges nu ett tre gånger högre antal
....till dokumentärfilmaren Maj Wechselmann, som (AB 5/1) påminner om den svenska ubåtshysterin och Carl Bildts aktiva roll i denna. Hon påpekar att försvarsexperter numera avfärdar tron på att svenska vatten kränktes av främmande ubåtar
....till den amerikanske professorn Raju G. C. Thomas, som varnar för att man på många håll i världen tar för lätt på Kosovos planer på att förklara provinsen självständig. Han påminner om att även på andra håll i Europa finns flera områden som drömmer om att köpa kanon och bilda eget, till exempel Katalonien och Baskien i Spanien, Tjetjenien i Ryssland, Flandern i Belgien, Skottland i Storbritannien, för att inte tala om serberna i Bosnien. Han påpekar också att Serbien tagit emot 700 000 flyktingar, av vilka många tvingats lämna just Kosovo
....till kanadensaren Robert Spencer, som i Horowitz’s FrontPage Magazine skrev en artikel under rubriken “Canadian DisHonor Murder,” (Kanadensiskt vanhedersmord) Den handlar om en 16-årig flicka som i Kanada ströps ihjäl av sin muslimska pappa, därför att hon inte bar slöja. Med all aktning för religioner är de vanliga svenska uttrycken ”hedersmord” eller ”hederskultur” lite konstiga för vad har mord på sina egna barn med heder eller kultur att göra? Spencers ”DisHonor Murder” verkar mera passande.
....till två slags lyssnare. Dels de som hör av sig med synpunkter om radion, vilka sen förs in i fliken ”Sagt om 91,4” på hemsidan www.tyresoradion.se , där man också kan lyssna på webben. Dels lyssnare som gör slag i saken och blir medlemmar i Tuff. 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem. Och det sätts in på Tuffs plusgiro (se nedan). I medlemsavgiften ingår regelbundna utskick av kalendarier, Tuff-bladet och fredstidningen Pax. Att titta på den mycket informativa hemsidan www.tuff.fred.se och att lyssna på Radio Tuff är som vanligt andra förmåner. Och medlemsavgiften sätts in på Tuffs plusgiro: 16 01 37-6
....till Glenn Greenwald i CommonDreams.org (2/1), som granskat olika länders militärbudgetar för år 2008. Det är svindlande summor som presenteras. USA satsar hela 4000 miljarder kr på militären, mer än resten av världen sammanlagt och nästan tio gånger mera än tvåan Kina, som satsar 420 miljarder kr.
....till Mikael Nyberg (AB 8/1) som presenterar ny statistik om världens fattiga. Den visar att de är 600 miljoner fler än vad som tidigare rapporterats. Exempelvis har den uppskattade mängden extremt fattiga i Indien nu höjts från 400 till 800 miljoner människor
....till Världshälsoorganisationen, som nu kommer med andra och högre siffror om antalet dödade irakier de första tre åren efter anfallet på Irak. I stället för tidigare beräkningar om ca 50 000 dödade uppges nu ett tre gånger högre antal
....till dokumentärfilmaren Maj Wechselmann, som (AB 5/1) påminner om den svenska ubåtshysterin och Carl Bildts aktiva roll i denna. Hon påpekar att försvarsexperter numera avfärdar tron på att svenska vatten kränktes av främmande ubåtar
....till den amerikanske professorn Raju G. C. Thomas, som varnar för att man på många håll i världen tar för lätt på Kosovos planer på att förklara provinsen självständig. Han påminner om att även på andra håll i Europa finns flera områden som drömmer om att köpa kanon och bilda eget, till exempel Katalonien och Baskien i Spanien, Tjetjenien i Ryssland, Flandern i Belgien, Skottland i Storbritannien, för att inte tala om serberna i Bosnien. Han påpekar också att Serbien tagit emot 700 000 flyktingar, av vilka många tvingats lämna just Kosovo
....till kanadensaren Robert Spencer, som i Horowitz’s FrontPage Magazine skrev en artikel under rubriken “Canadian DisHonor Murder,” (Kanadensiskt vanhedersmord) Den handlar om en 16-årig flicka som i Kanada ströps ihjäl av sin muslimska pappa, därför att hon inte bar slöja. Med all aktning för religioner är de vanliga svenska uttrycken ”hedersmord” eller ”hederskultur” lite konstiga för vad har mord på sina egna barn med heder eller kultur att göra? Spencers ”DisHonor Murder” verkar mera passande.
....till två slags lyssnare. Dels de som hör av sig med synpunkter om radion, vilka sen förs in i fliken ”Sagt om 91,4” på hemsidan www.tyresoradion.se , där man också kan lyssna på webben. Dels lyssnare som gör slag i saken och blir medlemmar i Tuff. 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem. Och det sätts in på Tuffs plusgiro (se nedan). I medlemsavgiften ingår regelbundna utskick av kalendarier, Tuff-bladet och fredstidningen Pax. Att titta på den mycket informativa hemsidan www.tuff.fred.se och att lyssna på Radio Tuff är som vanligt andra förmåner. Och medlemsavgiften sätts in på Tuffs plusgiro: 16 01 37-6
lördag, januari 5
ÖSTERSJÖNS MÅNGA ”OVÄRDIGA” OFFER
Den finske historieprofessorn Heiki Ylikangas behandlade i sin bok ”Vägen till Tammerfors” (1994) inbördeskriget i Finland 1918, då många grymheter begicks från båda sidor. De ”vita” segrade över de ”röda”. Ylikangas påpekar att förlorarnas alla illdåd har exponerats men inte segrarnas och han tillägger:
”Den svåraste bitterheten förorsakas av hemlighållandet, av att den segrande parten försöker skyla över de våldsdåd dess soldater gjort sig skyldiga till. Bara om och när dessa våldshandlingar visas i öppen dager på samma sätt som den förlorande partens alla brott har visats, och de skyldiga i och med avslöjandet så att säga får sitt straff och våldsdådens offer sin upprättelse, tynar traumat bort. I annat fall blir det bestående --trots tidens gång."
Faktum är att detta också gäller andra världskriget. Ta till exempel vad som hände i Östersjön, vid vars kuster miljoner svenskar bor. Inte ens när den hemska tragedin med Estonia inträffade 1994 och i diskussionerna efteråt har man velat berätta att de värsta fartygskatastroferna i historien inträffade just i Östersjön under slutet av andra världskriget. Då dränktes uppåt 30 000 tyska flyktingar, vilkas fartyg på väg västerut torpederades, De kom från Ostpreussen, Danzigtrakten och Hinterpommern, områden som sedan 1945 är ryska eller polska efter att ha etniskt rensats på tyskar. Det finns massor av vittnesmål om flyktingöden, till exempel när civila från Ostpreussen försökte att ta sig över isen på Frisches Haff vid Ostpreussens kust:
"På båda sidor vägen över isen låg döda hästar och människolik, vilkas snipiga gula ansikten stirrade upp mot himlen. Inte långt ifrån oss stod en kvinna i en vattensamling. Hästen vägrade att fortsätta att dra hennes vagn."
Prästen Paul Bernecker berättade:
"Ett antal flyktingar frös ihjäl på isen. För en mamma hade till exempel två av hennes barn frusit ihjäl när hon var halvvägs över. Hon var tvungen att lämna dem på isen och dra vidare med sina två andra barn. När hon äntligen kom fram till landremsan var också dom döda"
Många dödades också genom de ständiga anfall från luften som flyktingkolonnerna på isen utsattes för. Ändå lyckades en halv miljon ta sig över till hamnen i Pillau, i dag den ryska flottbasen Baltijsk. Där berättade en ortsbo som såg flyktingskarorna välla in i staden:
"Hungriga, nästan förfrusna, hetsade och plågade av en vild rädsla, många nästan vansinniga, andra stumma och likgiltiga av fasa och ängslan, knappt det nödvändigaste med sig hade åtskilliga lämnat sina gamla bakom sig, begravt sina förfrusna barn i snödrivorna längs vägen. Vad kunde mödrarna känna? Kanske att ett dött barn var en börda mindre?"
Massor av båtar lyckades föra miljontals flyktingar i säkerhet, men flera fartyg sänktes av sovjetiska ubåtar. Den sårade soldaten Franz Huber berättade senare hur han hört de i lastrummen instängda flyktingarna skrika ut sin dödångest:
"Jag hörde, hur de bad 'Fader vår' med stämmor jag hört varken förr eller senare"
Fartyget Karlsruhe sänktes den 11 april 1945 och 850 flyktingar omkom. Den gamle läraren Otto Fritsch hade tillsammans med sin fru, dotter och tre barnbarn varit på flykt under fyra veckor i Ostpreussen. Under de strapatserna hade hans hustru och yngsta barnbarn dött. Nu tillhörde han de räddade från Karlsruhe. När han letade efter sina anhöriga fann han sitt yngsta barnbarn, en treårig pojke, insvept i filtar. Ett par matroser berättade att de fiskat upp den lille parveln, när han förtvivlat gråtande hade suttit grensle över en stock. Men hans dotter och det återstående barnbarnet tillhörde de drunknade.
Den värsta fartygskatastrofen i alla hav och tider inträffade den 30 januari 1945, då Wilhelm Gustloff sänktes i Östersjön. Omkring 9 400 dränktes, de flesta civila flyktingar. Den 16 april, tre veckor före krigsslutet, följde uppåt 7000 människor fartyget Goya i djupet.
Den allra mest onödiga tragedin inträffade fyra dagar efter Hitlers död och fem dagar före krigsslutet. Den här gången var det inte sovjetiska ubåtar som var i farten utan det bragdomsusade brittiska flyget. Det hade veckorna innan i fullt dagsljus tre gånger angripit den svenska Röda korsexpeditionens vita bussar, trots att dessa hade stora röda kors och svenska flaggor på taken. Tjugo kvinnor från koncentrationslägret Ravensbrück liksom den svenske chauffören Erik Ringman dödades. (Hade Ringman liksom Raoul Wallenberg dödats av ryssar hade denne räddare av lägerfångar kanske inte blivit så bortglömd). Den 3 maj 1945 sänkte brittiskt flyg fartygen Cap Arcona och Thielbeck i Neustadtbukten nära Lübeck. 7000 fångar av olika nationaliteter från lägret Neuengamme dödades. De hade överlevt lägrens fasor men i samma ögonblick som fred, frihet och ett drägligt liv var snubblande nära blev också de offer för krigets vansinne.
En otäck epilog utspelades i vårt kära grannland Danmark. Dit hade tiotusentals civila tyska flyktingar kommit österifrån. Över 7000 tyska flyktingbarn dog där, bland annat därför att danska läkare vägrade att befatta sig med sjuka tyska barn. Är det samma rasism som gör att vi inte gärna vill minnas de enorma tragedierna i vår Östersjö –låt vara att SvT i torsdags hade en halvtimme om fartygsvraken?
----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1166) 6-13 jan. 2008
PS 1: Rubrikens ”ovärdiga offer” år ett lån från Noam Chomsky, som påpekat att vi i krig skiljer på värdiga offer och ovärdiga offer. De förra är de som håller på oss i väst, de senare sådana som sticker upp emot oss
PS 2: Programmet ”Vrakletarna” i SvT den 3/1 nämnde att Wilhelm Gustloff, Goya och Steuben sänktes, men det var många fler båtar som torpederades. Inte heller framgick det av programmet att Steuben var ett lasarettsfartyg fullt av sårade soldater och sjukvårdspersonal. Det uppgavs att Goya med sina uppåt 7000 döda var den värsta katastrofen. Det trodde man tidigare men genom Heinz Schöns forskningar har det framkommit att över 9000 människor följde Wilhelm Gustloff i djupet.
PS 3: Så här säger i Aftonbladet marinarkeologen Björn Hagberg om vraken:
– Det saknar helt motstycke. Det var hemskt.
Och dykaren Johan Candert tillägger:
--På Goya låg det skelett överallt. Hon sjönk på bara sju minuter och i lastrummen där flyktingarna fanns låg meterhögar med skelett.
”Den svåraste bitterheten förorsakas av hemlighållandet, av att den segrande parten försöker skyla över de våldsdåd dess soldater gjort sig skyldiga till. Bara om och när dessa våldshandlingar visas i öppen dager på samma sätt som den förlorande partens alla brott har visats, och de skyldiga i och med avslöjandet så att säga får sitt straff och våldsdådens offer sin upprättelse, tynar traumat bort. I annat fall blir det bestående --trots tidens gång."
Faktum är att detta också gäller andra världskriget. Ta till exempel vad som hände i Östersjön, vid vars kuster miljoner svenskar bor. Inte ens när den hemska tragedin med Estonia inträffade 1994 och i diskussionerna efteråt har man velat berätta att de värsta fartygskatastroferna i historien inträffade just i Östersjön under slutet av andra världskriget. Då dränktes uppåt 30 000 tyska flyktingar, vilkas fartyg på väg västerut torpederades, De kom från Ostpreussen, Danzigtrakten och Hinterpommern, områden som sedan 1945 är ryska eller polska efter att ha etniskt rensats på tyskar. Det finns massor av vittnesmål om flyktingöden, till exempel när civila från Ostpreussen försökte att ta sig över isen på Frisches Haff vid Ostpreussens kust:
"På båda sidor vägen över isen låg döda hästar och människolik, vilkas snipiga gula ansikten stirrade upp mot himlen. Inte långt ifrån oss stod en kvinna i en vattensamling. Hästen vägrade att fortsätta att dra hennes vagn."
Prästen Paul Bernecker berättade:
"Ett antal flyktingar frös ihjäl på isen. För en mamma hade till exempel två av hennes barn frusit ihjäl när hon var halvvägs över. Hon var tvungen att lämna dem på isen och dra vidare med sina två andra barn. När hon äntligen kom fram till landremsan var också dom döda"
Många dödades också genom de ständiga anfall från luften som flyktingkolonnerna på isen utsattes för. Ändå lyckades en halv miljon ta sig över till hamnen i Pillau, i dag den ryska flottbasen Baltijsk. Där berättade en ortsbo som såg flyktingskarorna välla in i staden:
"Hungriga, nästan förfrusna, hetsade och plågade av en vild rädsla, många nästan vansinniga, andra stumma och likgiltiga av fasa och ängslan, knappt det nödvändigaste med sig hade åtskilliga lämnat sina gamla bakom sig, begravt sina förfrusna barn i snödrivorna längs vägen. Vad kunde mödrarna känna? Kanske att ett dött barn var en börda mindre?"
Massor av båtar lyckades föra miljontals flyktingar i säkerhet, men flera fartyg sänktes av sovjetiska ubåtar. Den sårade soldaten Franz Huber berättade senare hur han hört de i lastrummen instängda flyktingarna skrika ut sin dödångest:
"Jag hörde, hur de bad 'Fader vår' med stämmor jag hört varken förr eller senare"
Fartyget Karlsruhe sänktes den 11 april 1945 och 850 flyktingar omkom. Den gamle läraren Otto Fritsch hade tillsammans med sin fru, dotter och tre barnbarn varit på flykt under fyra veckor i Ostpreussen. Under de strapatserna hade hans hustru och yngsta barnbarn dött. Nu tillhörde han de räddade från Karlsruhe. När han letade efter sina anhöriga fann han sitt yngsta barnbarn, en treårig pojke, insvept i filtar. Ett par matroser berättade att de fiskat upp den lille parveln, när han förtvivlat gråtande hade suttit grensle över en stock. Men hans dotter och det återstående barnbarnet tillhörde de drunknade.
Den värsta fartygskatastrofen i alla hav och tider inträffade den 30 januari 1945, då Wilhelm Gustloff sänktes i Östersjön. Omkring 9 400 dränktes, de flesta civila flyktingar. Den 16 april, tre veckor före krigsslutet, följde uppåt 7000 människor fartyget Goya i djupet.
Den allra mest onödiga tragedin inträffade fyra dagar efter Hitlers död och fem dagar före krigsslutet. Den här gången var det inte sovjetiska ubåtar som var i farten utan det bragdomsusade brittiska flyget. Det hade veckorna innan i fullt dagsljus tre gånger angripit den svenska Röda korsexpeditionens vita bussar, trots att dessa hade stora röda kors och svenska flaggor på taken. Tjugo kvinnor från koncentrationslägret Ravensbrück liksom den svenske chauffören Erik Ringman dödades. (Hade Ringman liksom Raoul Wallenberg dödats av ryssar hade denne räddare av lägerfångar kanske inte blivit så bortglömd). Den 3 maj 1945 sänkte brittiskt flyg fartygen Cap Arcona och Thielbeck i Neustadtbukten nära Lübeck. 7000 fångar av olika nationaliteter från lägret Neuengamme dödades. De hade överlevt lägrens fasor men i samma ögonblick som fred, frihet och ett drägligt liv var snubblande nära blev också de offer för krigets vansinne.
En otäck epilog utspelades i vårt kära grannland Danmark. Dit hade tiotusentals civila tyska flyktingar kommit österifrån. Över 7000 tyska flyktingbarn dog där, bland annat därför att danska läkare vägrade att befatta sig med sjuka tyska barn. Är det samma rasism som gör att vi inte gärna vill minnas de enorma tragedierna i vår Östersjö –låt vara att SvT i torsdags hade en halvtimme om fartygsvraken?
----------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1166) 6-13 jan. 2008
PS 1: Rubrikens ”ovärdiga offer” år ett lån från Noam Chomsky, som påpekat att vi i krig skiljer på värdiga offer och ovärdiga offer. De förra är de som håller på oss i väst, de senare sådana som sticker upp emot oss
PS 2: Programmet ”Vrakletarna” i SvT den 3/1 nämnde att Wilhelm Gustloff, Goya och Steuben sänktes, men det var många fler båtar som torpederades. Inte heller framgick det av programmet att Steuben var ett lasarettsfartyg fullt av sårade soldater och sjukvårdspersonal. Det uppgavs att Goya med sina uppåt 7000 döda var den värsta katastrofen. Det trodde man tidigare men genom Heinz Schöns forskningar har det framkommit att över 9000 människor följde Wilhelm Gustloff i djupet.
PS 3: Så här säger i Aftonbladet marinarkeologen Björn Hagberg om vraken:
– Det saknar helt motstycke. Det var hemskt.
Och dykaren Johan Candert tillägger:
--På Goya låg det skelett överallt. Hon sjönk på bara sju minuter och i lastrummen där flyktingarna fanns låg meterhögar med skelett.
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1166) 08-01-06 till...
...till den förre sovjetledaren Michail Gorbatjov, som kritiserar Natos och EU:s försök att ensidigt avgöra Kosovos framtid. Han säger: ”Det är ett exempellöst ställningstagande som säkert kommer att misslyckas både politiskt och moraliskt. För första gången i historien försöker två organisationer att ta ansvar för ett land –Serbien- som inte är medlem i någondera. Genom att rasera folkrätten och ersätta den med illa maskerad tyranni har förespråkarna för denna metod säkert misstagit sig om resultatet av sina handlingar” Gorbatjov uppmanar deltagarna i Kosovosamtalen att visa politisk klokhet och fortsätta tills en ömsesidigt acceptabel lösning kan hittas. (Källa: Ryska Posten)
....till den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem, som (enligt SvD 31/12) rapporterar om att israelisk militär 2007 dödade 373 palestinier. En tredjedel av dem var obeväpnade civila, däribland 53 barn. Samma år dödade palestinier sju civila israeler och sex soldater. Antalet israeliska bosättare ökade med 4,5 procent och rivningarna av palestinska hus med 38 procent.
....till den tidigare kulturredaktören på Sydsvenskan Staffan Söderberg som (2/1) skriver om skriften ”Miraklet i Danmark. Jødernes redning 1943–1945”, författad av den danskjudiske professorn Isi Foighel. Söderberg sammanfattar:
”En dag under andra världskriget begärde de nazistiska myndigheterna i det ockuperade Danmark att landets judar skulle bära en gul armbindel med davidsstjärna. Kravet möttes av ett kompakt motstånd från alla håll, slott som koja. Kung Christian X protesterade morgonen därpå genom att iföra sig en sådan armbindel när han tog sin dagliga ridtur genom Köpenhamn. Och över allt på stadens gator såg man människor med likadana armbindlar. Då tvingades tyskarna att upphäva bestämmelsen. Det har berättats otaliga gånger. Det är en god historia. Men den är, som vi vet, inte sann. Händelsen har inte ägt rum och de danska judarna tvingades aldrig, inte ens för en dag, att bära davidsstjärnan.”
Och uppåt 7000 danska judar kunde under några oktoberveckor 1943 ta sig över till Sverige utan större svårigheter.
....till Tyresö skola, som före jul till alla föräldrar och elever skickade ut det tackbrev, som Tuffs Sylvia Ljungdahl (ordf.) och Monica Schelin (vice ordf.) skrev med anledning av att skolan i våras jobbade in 28 436 kr till en bokbuss, som i fattiga Dharampur i Indien förser många skolor med böcker, planscher och kartor. Tackbrevet finns att läsa på http://www.tuff.sandin.blogspot.com/ under rubriken ”Stort tack till solidariska skolor”.(December 2007)
....till Linda Nordenberg, som tillsammans med tre andra unga människor besökte Tuff-projekten i Indien härom året. I dag studerar hon vid Linköpings universitet, där hon är med i en tjejkör. Den hade den 15 december en julkonsert och då berättade de om Tuffs bistånd till Indien och därför fick de in 700 kronor till projekten
....till insändarskribenten Per Sundgren, som i DN (2/1) skriver under rubriken ”Ta reda på vad de tjänar innan du ger bidrag”. Han skriver om samma ämne som förra veckans krönika i Radio Tuff delvis handlade om: miljonlönerna till välgörenhetsorganisationernas chefer.
....till Tuffs biståndsverksamhet 2007:
310 000 kr har skickats till indiska partners
31 300 kr till en by i Guatemala som begravdes av ett jordskred
11 250 kr till krigsdrabbade afghaner
5 000 kr till julklappar för fattiga gamla i Belgrad
SUMMA: 357 550 kr Inte dåligt av en lokalförening utan offentliga bidrag
Och från Tuff går vartenda insamlat öre till mottagarna, eftersom alla i Tuff och Radio Tuff jobbar gratis.
....till Föreningen för UtvecklingsFrågor (FUF) som på lördag i samarbete med ABF ordnar ett halvdagsseminarium om Irak före, under och efter ockupationen. Medverkande är bland andra Jan Öberg, fredsforskare, Yusra Moshtat, flykting från Irak, nationalekonomen Stefan de Wylder, ordförande i FUF,
TID: Lördag den 12 jan kl 13-17.
PLATS: Södra teatern, Mosebacke torg 1-3
....till den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem, som (enligt SvD 31/12) rapporterar om att israelisk militär 2007 dödade 373 palestinier. En tredjedel av dem var obeväpnade civila, däribland 53 barn. Samma år dödade palestinier sju civila israeler och sex soldater. Antalet israeliska bosättare ökade med 4,5 procent och rivningarna av palestinska hus med 38 procent.
....till den tidigare kulturredaktören på Sydsvenskan Staffan Söderberg som (2/1) skriver om skriften ”Miraklet i Danmark. Jødernes redning 1943–1945”, författad av den danskjudiske professorn Isi Foighel. Söderberg sammanfattar:
”En dag under andra världskriget begärde de nazistiska myndigheterna i det ockuperade Danmark att landets judar skulle bära en gul armbindel med davidsstjärna. Kravet möttes av ett kompakt motstånd från alla håll, slott som koja. Kung Christian X protesterade morgonen därpå genom att iföra sig en sådan armbindel när han tog sin dagliga ridtur genom Köpenhamn. Och över allt på stadens gator såg man människor med likadana armbindlar. Då tvingades tyskarna att upphäva bestämmelsen. Det har berättats otaliga gånger. Det är en god historia. Men den är, som vi vet, inte sann. Händelsen har inte ägt rum och de danska judarna tvingades aldrig, inte ens för en dag, att bära davidsstjärnan.”
Och uppåt 7000 danska judar kunde under några oktoberveckor 1943 ta sig över till Sverige utan större svårigheter.
....till Tyresö skola, som före jul till alla föräldrar och elever skickade ut det tackbrev, som Tuffs Sylvia Ljungdahl (ordf.) och Monica Schelin (vice ordf.) skrev med anledning av att skolan i våras jobbade in 28 436 kr till en bokbuss, som i fattiga Dharampur i Indien förser många skolor med böcker, planscher och kartor. Tackbrevet finns att läsa på http://www.tuff.sandin.blogspot.com/ under rubriken ”Stort tack till solidariska skolor”.(December 2007)
....till Linda Nordenberg, som tillsammans med tre andra unga människor besökte Tuff-projekten i Indien härom året. I dag studerar hon vid Linköpings universitet, där hon är med i en tjejkör. Den hade den 15 december en julkonsert och då berättade de om Tuffs bistånd till Indien och därför fick de in 700 kronor till projekten
....till insändarskribenten Per Sundgren, som i DN (2/1) skriver under rubriken ”Ta reda på vad de tjänar innan du ger bidrag”. Han skriver om samma ämne som förra veckans krönika i Radio Tuff delvis handlade om: miljonlönerna till välgörenhetsorganisationernas chefer.
....till Tuffs biståndsverksamhet 2007:
310 000 kr har skickats till indiska partners
31 300 kr till en by i Guatemala som begravdes av ett jordskred
11 250 kr till krigsdrabbade afghaner
5 000 kr till julklappar för fattiga gamla i Belgrad
SUMMA: 357 550 kr Inte dåligt av en lokalförening utan offentliga bidrag
Och från Tuff går vartenda insamlat öre till mottagarna, eftersom alla i Tuff och Radio Tuff jobbar gratis.
....till Föreningen för UtvecklingsFrågor (FUF) som på lördag i samarbete med ABF ordnar ett halvdagsseminarium om Irak före, under och efter ockupationen. Medverkande är bland andra Jan Öberg, fredsforskare, Yusra Moshtat, flykting från Irak, nationalekonomen Stefan de Wylder, ordförande i FUF,
TID: Lördag den 12 jan kl 13-17.
PLATS: Södra teatern, Mosebacke torg 1-3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)