RADIO TUFF (nr 1140) 2007-07-08

Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff sänds varje söndag kl 17 och hörs sedan var sjunde timme under en vecka på Succékanalen 91,4.

Det som finns utskrivet av Radio Tuff finns här nedan och också på http://www.tuff.fred.se/ och http://www.tuffsandin.blogspot.com/

Välkommen att lämna synpunkter i fliken "Sagt om 91,4" på http://www.tyresoradion.se/ Skicka korta omdömen till mig, ake.sandin@tyresoradion.se , så vidarebefordrar jag dem till hemsidan

PROGRAMMET I KORTHET:
Veckans rosor delas ut till en pressekretare vid ett biståndsorgan, en språkvårdare, en kyrklig tysk söktjänst, människor som hjälper av krig drabbade afghaner, och ett ”Berättartorg” i Gamla stan.

Jo, det kommer också en ”veckans snyting”

Göteborgskan Kerstin Thuresson berättar hur det var en gång för länge sen när inga människor ännu fanns men när ”Galenskapen” och ”Kärleken” lekte kurragömma
.
Den mångsidigt engagerade Ulla Carina Sellergren berättar vad de pengar som samlats in med anledning av hennes födelsedag ska användas till för krigsdrabbade afghaner.

Krönikan den här veckan är utbytt mot ett samtal mellan Monica Schelin och Åke Sandin under rubriken ”Snack – men väldigt mycket verkstad”, för det handlar om fördelarna med Tuffs många biståndsprojekt.

Radio Tuffs jordenruntresenär Hampus Eckerman har skickat sin 37:e rapport, den här veckan om Jas Gripen och Thailand samt om folkmordet i Laos

SNACK -- MEN VÄLDIGT MYCKET VERKSTAD
Ett samtal mellan Radio Tuffs Monica Schelin (M) och Åke Sandin (Å)

M: Det här är fantastiskt nog Radio Tuff nr 1140. Väldigt mycket snack varenda vecka sen 1985, hörru Åke.

Å: Gör man radio så går inte snack att undvika. Men vi pratar ju om allt det som Tuff konkret åstadkommer. Så inte bara snack utan väldigt mycket verkstad, särskilt om man betänker att det utförs av en frivilligt arbetande lokalförening.

M: Indien har sedan 35 år varit i fokus för Tuffs omfattande biståndsinsatser. Du var med redan vid starten.

Å: Det började 1972 med Tuff Library & Reading Hall, ett bibliotek med 6000 böcker vid skolan Sarvoday Ashram. Och sen har det varje år fortsatt och sammanlagt har flera hundra andra projekt förverkligats: Många skolbyggnader, laboratorier, elevhem, bibliotek, ett par hundra brunnar, dieselpumpar, 65 000 mangoträd, ja vi har till och med delfinansierat en medicinfabrik. Faktum är att vi på 1990-talet skickade över en miljon kr varje år till våra indiska partners.

M: Men på den tiden hade Tuff projektbidrag från Sida. Hur är det nu när vi har lessnat på att skriva en massa inneord på ansökningar och rapporter till Sida?

Å: Det är ändå förbluffande mycket, inte minst genom stödet från flera skolor. I höstas skickade Tuff 235 000 kr till Indien och i sommar skickar vi 250 000 kr till.

M: Ja, dom senaste åren kan Tuff skryta med att vi inte har ett öre i statliga och kommunala anslag. Skattebetalarna belastas alltså inte. Men det finns flera fördelar med Tuffs projekt, eller hur?

Å: En fördel är att allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat, så vartenda öre går oavkortat till det avsedda ändamålet. Det är kanske lite gammalmodigt i marknadsekonomins tid men det är en jättebra kontrast till de stora biståndsorganisationerna, vilkas chefer inte är särskilt lågavlönade för att uttrycka det artigt.

M: Och på tal om det så går inte tuff-pengarna i någon anonym jättepott, som har den nackdelen att man inte får reda på värst mycket om hur de har använts. Tuff-projekten däremot är konkreta och begränsade och vi får ständigt information om vad resultaten blir. Och varje år besöks projekten av svenskar som på egen bekostnad åker till Indien, senast i vintras när tre Täbylärare kom tillbaka mycket entusiastiska över vad de sett.

Å: Ända sedan 1979 har vi haft samma duktiga och hederliga gandhianska partners, främst Bhikhu och Kokila Vyas, som får en tusenlapp att räcka till minst tio gånger så mycket som den skulle ha kunnat göra här i Sverige. Kokila är en skicklig organisatör och Bhikhu en fenomenal informatör och han känner till Sverige, eftersom Tuff bjudit hit honom flera gånger, senast sommaren 2005.

M: Dessutom inriktas projekten på de fattigaste av de fattiga, nu på den tidigare så försummade stambefolkningen (tribals). Det är ju ett verkligt lyft att barnen till dessa analfabeter genom de här sex tuff-skolorna i bergiga och tidigare så gudsförgätna Dharampur faktiskt får lära sig läsa, räkna och mycket annat, för nu finns både ett högstadium och begynnande gymnasieundervisning till och med för flickor, för vilka det byggts ett elevhem.

Å: Och det är inte bara i Indien som tuff-pengar har gjort nytta. På 90-talet fixade vi 100 000 skolböcker till Eritrea på landets språk tigrinja och sirionófolket i Bolivia kunde köpa tillbaka flera tiotusen hektar urskog för ett par miljoner kr från Tuff. Och under de senaste femton åren har vi regelbundet stöttat krigsdrabbade både i Kroatien och Serbien. I år skickades 31 300 kr till Guatemala för att fixa till en skola som förstördes i samband med orkanen Stan härom året.

M: För en stund sedan hörde vi Ulla Carina Sellergren berätta om insatser i Afghanistan. Det tycks bli minst 10 000 kr i år som gör nytta och glädje där för några människor som i många år har drabbats av de ständiga krigen.

Å: Det där var i största korthet lite om Tuffs biståndsinsatser och det är sånt som gör det så givande att jobba i Tuff. Och för mig personligen löser det också mina presentproblem genom att jag använder Tuffs mangogram både för att gratulera och kondolera.

M: Och tack vare mangogrammen blir det ju massor av mangoträd i Dharampurs små fattiga byar.

Å: Och mangogrammen kan man beställa av dig Monica, tel 08- 712 2581 eller genom att e-posta till ake.sandin@tyresoradion.se
-----------------------------------------------------------
Åke Sandin och Monica Schelin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1140
--------------------------------------
Tycker du att Tuffs insatser är bra är du välkommen som medlem i Tyresö Ulands- och FredsFörening. Att många människor blir medlemmar är det som håller de frivilligt arbetande aktivisterna i gång. Årsavgiften är 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem (annan på samma adress). Välkommen som medlem genom att använda Tuffs plusgiro 16 01 37 -6
--------------------------------------

ROSOR från RADIO TUFF (nr 1140) 07-07-08 till....
....till de frivilliga biståndsorganisationernas paraplyorgan Forum Syds pressekreterare Marie Norling, som skriver om näringslivets tankesmedja Timbros planer på att kampanja mot svenskt bistånd till tredje världen. Hon önskar en nyansering av diskussionen och varnar för en ”osaklig populistisk debatt”. Bland annat skriver hon:

”Det är anmärkningsvärt att regeringen och biståndskritikerna inte vill diskutera svensk vapenexport till diktatoriska och korrupta länder, som man anser inte borde få bistånd”

Och hon citerar biståndsministern och Tyresöbon Gunilla Carlssons ord:

”Erfarenheterna visar, att det även i diktaturer finns enskilda organisationer genom vilka vi kan arbeta i riktning mot ökad demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna”

....till chefen för Språkrådet, Olle Josephson, som i DN (2/7) skriver under rubriken ”Svenskan är nödvändig. Man tänker bäst på sitt bästa språk”. Han vänder sig mot uppfattningen att en mer generell övergång till engelskan skulle vara bra för Sverige och skriver bland annat:

”Om det språk som är ett välutvecklat modersmål för 90 procent av befolkningen inte får användas i viktiga sammanhang, så väntar en omfattande fördumning och oerhörda sociala konflikter. Kostnaderna blir oöverskådliga”

Här på Tyresöradion har vi några gånger påpekat att de två största europeiska språken faktiskt är ryska och tyska. Och vi minns ännu vår bortgångne vän Roland Schütt, som roligt gisslade fjäsket för supermaktsspråket.

....till den kyrkliga tyska söktjänsten (Kirchlicher Suchdienst), som alltsedan andra världskriget hjälpt tiotals miljoner människor att hitta sina anhöriga eller få veta hur och var dessa dog eller dödades. Det gällde inte bara soldater som försvann spårlöst i kriget eller i fångläger utan också de många miljoner tyska civila som etniskt rensades kring krigsslutet, vilket ledde till att många förlorade kontakten med sina närmaste. Ännu i dag lyckas söktjänsten hjälpa tiotusentals som sedan krigets kaos förlorat kontakten med släktingar.

....till dem som velat hylla Ulla-Carina Sellergren, som fyllde jämt den 27 juni, genom att sätta in gåvor på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Redan har över 5000 kr kommit in, vilka Ulla Carina vidarebefordrar till av ständiga krig nödlidande afghaner. Hon hörs om en stund i Radio Tuff.

....till det väldigt trevliga ”Berättartorget” under kastanjen vid Brända tomten i Gamla stan, som kväll efter kväll underhållit många med sina kluriga historier. Minst en halvtimme därifrån kommer på Tyresöradion i augusti. Men redan nu ska vi höra göteborgskan Kerstin Thuresson från i onsdags, när hon berättade om ”Kärleken och Galenskapen”


HAMPUS ECKERMAN:
JAS, Thailand, och folkmordet i Laos

Hampus Eckerman har i många år varit medarbetare i Radio Tuff. Nu är han på jordenruntresa och varje vecka i nio månader har hans krönikor kunnat höras på 91,4 MHz (på webben http://www.tyresoradion.se/) söndagar kl 17-17.30 och sedan var sjunde timme på Succékanalen 91,4. De har hittills sänts från Kuba, Guatemala, Mexico, USA, Fiji, Nya Zeeland, Australien, Bali, Jakarta, Singapore, Malaysia, Brunei, Japan, Kina, Hong Kong, Thailand och resan fortsätter. Hampus’ rapporter finns på http://www.tuff.fred.se/ och http://www.tuffsandin.blogspot.com/ Dessutom
har han numera en egen blogg: http://motbilder.blogspot.com/

Läser i tidningen att militärdiktaturen i Thailand är intresserad av att köpa våra fina svenska JAS-plan. 3,6 miljarder kronor är de beredda att betala vilket gör att projektet nu endast kostat 116,4 miljarder kronor, en fin återbäring på 3% av kostnaderna. Nu jublas det säkert i regeringskansliet och hos vapenindustrin över militärkuppen i Thailand. För vem kan tro att det thailändska folket annars skulle betala så dyrt för militärens nya leksaker?

Annars är den stora frågan, vad ska JAS användas till? Försvar mot det utfattiga Burma? Kanske mot Laos som man hjälpte amerikanarna att bomba till småsmul under Vietnam-kriget? Eller mot det Kambodja som ständigt invaderats av sina grannländer? Överhuvud taget känns det som om militären bör kunna vara ganska lugn. Thailand lägger ner mer pengar på militären än alla grannländerna tillsammans. Och snart kommer svenska regeringen med tårta till juntan för dess utsökta smak att prioritera vapen framför sjukhus och fattigdomsbekämpning.

* * *

För tre år sen hade Historiska museet i Stockholm en utställning om folkmord. Ett av de folkmord man beskrev var det på Hmong-folket i Laos som skildrades som "ett extremt utsatt folk som inte träffat en vit människa på 27 år" och som nu utsattes för "etnisk rensning". Nu är det visserligen sant att Hmong-befolkningen i Luang Prabang kanske aldrig sett vita människor. De västerlänningar som kommer hit är ofta illröda och fjällande eller vackert bruna när det tidigare stadiet gått över. För här i Luang Prabang, Hmong-folkets region, kryllar det av turister som vandrar till Hmong-folkets byar, besöker deras restauranger och bokar biljetter i deras resebyråer. De ser inte så värst etniskt rensade ut, om det inte är så att de gett sig av efter att ha blivit så fasansfullt trötta på alla de horder av turister som trampar runt på deras stigar och in i deras byar.

Det stora problemet är inte något folkmord på Hmong-folket, vilket det ofta talas om i exilkretsar i USA ditt många ur Hmong-befolkningen som slogs för CIA har flyttat. Problemet är snarare att exilkretsar i USA ända sen Vietnamkrigets slut skickat vapen till olika gerillarörelser i Laos. Dessa delar av Hmong-folket har fortsatt sitt krig och med tiden blivit allt mer desillusionerade. Idag använder de vapnen mer för rån och plundring vilket lett till att turistbussar från Vientiane till Luang Prabang numera har beväpnade vakter ombord. Det är den laotiska militärens jakt på denna gerilla, endast några hundra personer, som Historiska museet kallar för folkmord. Att det finns hundratusentals andra i Hmong-befolkningen, bl.a representerade i riksdagen, bryr sig inte Historiska museet om.

Här kunde Historiska museet i stället tänkt över att nära 500 000 människor dog när USA mellan 1965 och 1973 fällde över 2,000,000 ton bomber över landet. Många av dessa tillhörde Hmong-folket som slogs för Pathet Lao eller vars byar helt enkelt låg i de områden som massbombades. Fortfarande dör människor av de bomber och minor som ännu inte detonerats. Att prioritera några hundra gerillakämpar framför flera hundra tusen civilister känns unket och politiskt. Ohistoriska museet tycks vara ett bättre namn.
----------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1140) 2007-07-08