När jag kommer hem efter radiointervjuer snubblar jag över högar av reklampapper. Det är kanske bra att få veta att man i veckan kan köpa kaffe till reducerat pris eller fryst lax till extrapris. Men varje fredag kommer det två tjocka tidningsbilagor som erbjuder nytt boende. Det tycks vara strålande tider för fastighetsmäklarna, men de tycks tro att man vill skaffa ny bostad varenda eviga vecka.
I medieskuggans Tyresö kommer bara en tidning och då endast en gång i veckan. Den domineras av annonser, inte minst erbjudanden om nya bostäder. Lite notiser om inbrott och gnälliga insändare lyckas redaktionen dock klämma in mellan alla reklamerbjudanden. Demokratins grundpelare, föreningslivet, finns det inte plats för, inte heller för den frivilligt arbetande Tyresöradion, som oavlönat försöker göra medieskuggan mindre kolsvart
Långt värre blir det dock när jag sätter i gång datorn för att kolla e-posten. Då dräller det varje dag av tjogtals fantastiska erbjudanden från amerikanska avsändare. Gång på gång får jag erbjudande om att på nolltid kunna skaffa mig fina universitetstitlar, men jag är nöjd med den jag har. Flera gånger om dan uppmanas jag att satsa pengar i aktier på enormt framgångsrika företag som snabbt kan göra mig rik. Men jag har så det räcker, åtminstone till röken, kröken och falukorven och är dessutom ägare av några Teliaaktier. De’ ni. Ännu konstigare blir det när jag på e-posten gratuleras för att vara en av de verkligt utvalda. Det påstås att jag vunnit en stor summa pengar, men villkoren för att hösta hem detta storkap ids jag inte ens att kolla.
Ännu mera bisarrt i denna e-postreklam är alla aggressiva erbjudanden om olika mediciner. De kommer i stim varje dag. Jag kan för en billig penning bli botad från fysiska åkommor och framför allt från alla mina mentala problem. Det har därför blivit lättare för mig att förstå varför så många i dag för en eländig tillvaro som medicinknarkare. Och vilket fantastiskt sexuellt fenomen kan jag inte bli enligt denna reklam –fast lite sent påtänkt för jag är 74.
En av dessa försäljare är en donna, som faktiskt heter just Donna. Hon vill att jag ska satsa pengar på att ”öka mitt sexualbegär och min spermavolym med 500 procent”. Hade jag trott henne och skickat henne pengar varje gång hon vill öka min spermavolym skulle väl jag nu vandra omkring som en veritabel spermacistern. Hon har också grejer som kan ge mig erektioner ”hårda som stål” och ”mitt livs längsta och mest intensiva orgasmer”. Herregud, då skulle jag ju bli en gris, för jag läste nånstans att galtarna hade 30 minuter långa orgasmer.
Det mest absurda är e-posttjatet om att jag skall förlänga min penis med 10 cm. Hade reklamen stämt och jag varit korkad nog att tro på den hade jag i dag varit traktens extrema monster med en många meter lång slang dinglande ut från gylfen.
Reklammakarna påstår att min kvinna är fruktansvärt otillfredsställd och har det eländigt men att deras mediciner kan få henne att avguda mig. Den spelar skickligt på att få oss att känna oss otillräckliga och misslyckade. Tack och lov är jag tillräckligt gammal för att inte luras av det. Men hur är det med yngre och mindre erfarna människor, som ständigt får komplex av reklamens oblyga kroppsfixering? Hur mycket hänger tilltagande anorexia och bullemi ihop med reklamens ständiga exponeringar av perfekta kroppar? Och hur mycket bidrar reklamens budskap om att vi är misslyckade till att allt flera i sin ångest begår självmord?
Trevligare är det då när en ung kvinnoröst i telefonen börjar med att insmickrande säga: ”Hej Åke, hur står det till?” Det är tyvärr aldrig någon tjej som vill träffa mig på kvarterskrogen utan alltid en för mig okänd försäljare, så jag brukar muttra: ”Tackar som frågar, men jag skulle må bättre utan alla dessa köpuppmaningar”. Men jag tycker synd om telefonförsäljarna. Vilket otrevligt jobb de har!
Till och med Tuffs och Tyresöradions hemsidor har nu drabbats av den aggressiva reklamen. Dessa av Bengt Citron föredömligt skötta och snabbt uppdaterade hemsidor har därför fått byta adresser. Tuffs nya adress är www.abcitron.net/tuff och radions www.abcitron.net/slingan . Ja, Tuffs gamla hemsida blockerades nästan av en stor annons för ett krigiskt dataspel som heter ”Brothers in Arms” och hade förföriska bilder på vapen och soldater. Häftigt och lockande för barn och andra omedvetna.
Hur ska vi i en frivilligt arbetande freds- och solidaritetsförening som Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF) kunna hävda oss i det dånande och hjäntvättande reklambruset? Vi kan förstås påpeka hur många tusentals hektar skog som stryker med för alla annonspapper. Eller påminna om att det är konsumenterna som genom högre priser betalar de 70-80 (?) miljarder kr som reklamen i Sverige kostar årligen.
Det var längesen vi i Tuff slutade att frenetiskt dela ut flygblad i brevlådor, där de numera bara försvinner bland all glättad reklammakulatur. Men på ett sätt är vi i samma bransch som reklammakarna. Vi jobbar visserligen oavlönat och utan vinstintresse men försöker att få pengar till hyran av Tuff-lokalen, sändningsavgifter för Radio Tuff – för att inta tala om till de många utomordentliga projekten i Indien och andra ställen. Alltså vädjar vi om gåvor till Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Det är ett plusgiro man också kan använda för att bli tuff-medlem: 200 kr för enskild och 80 kr för annan på samma adress.
----------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1082) 2006-05-28
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar