Visst vänder jag mig ännu om efter blondiner. Men det är mest en gammal reflex, för i min ålder minns man knappt varför man gör det. Av kvinnor föredrar jag numera nunnor. Jag inbillar mig att de inte kräver något av mig. Att tänka på dem vållar alltså inte någon prestationsångest.
På ett annat plan älskar jag dock blondiner. De är helt accepterade måltavlor för roliga men extremt diskriminerande vitsar. Sedan många år är ett stående inslag på Succékanalen 91,4 (Tyresöradion) limerickar och historier, många rumsrena men - gud hjälpe!- också många andra. Nyligen kallade en kvinnlig lyssnare oss för ”gubbsjuka gamlingar”. Det är ingen oäven beteckning, fast jag minns vad den 92-årige författaren, ”snusketören” och tuff-aktivisten Roland Schütt sa på tal om gubbsjuka: ”Jag gubbsjuk? I så fall har jag för fan varit det i åttio år, för jag drabbades av den sjukan i tolvårsåldern!”
Över hundra av de 2100 program jag släppt ut på Succékanalen 91,4 har som ämne haft vilda historier, många inskickade av lyssnare. Förbluffande många fräckisar har vi fått från kvinnor. Det stör mina gammaldags romantiska illusioner om dem. Under de här historiehalvtimmarna har vi också vältrat oss i hundratals blondinvitsar. Vi har under glada fniss och gnägg framställt blondiner som löjliga, helt puckade, ja närmast förståndshandikappade. Som god tvåa bland våra mobbningsoffer kommer norrmännen. Men det jämnar ut sig, för i Norge kommer svenskarna som tvåa efter blondinerna.
Visst är det här ren och skär rasism. Men det fina med blondiner är att denna antiblonda rasism är helt accepterad. Vi har väl sett så många amerikanska filmer framställa blonda ryssar och tyskar som svin eller töntar, att vi inte reagerar. Däremot har vi fått arga reaktioner från feminister, som menar att vi är kvinnoföraktande mansgrisar. Men det är lätt att bemöta med att vi också massor av gånger skämtat rått om killar och gubbar, dock utan att nämna hårfärg.
Egentligen borde vi välja en blondin till statsminister. Om något statligt inrättat sanningsministerium med hjälp av kluriga frågor och mediernas okritiska uppslutning då kommer fram till att 25 procent av svenskarna avvisar idén, är det inte så farligt. Herregud, en överväldigande majoritet på 75 procent tycker i så fall att det är helt okej. Och vi skulle kunna göra egna enkäter för att fixa till önskade resultat, som bevisade blondiners relativa popularitet. Vi skulle lätt kunna få fram att 40 procent inte vill ha en katolik som statsminister, över 80 procent skulle säga nej till en muslim på den posten. Och av mina norrländska landsmän skulle minst 25 procent protestera mot en skåning eller en nollåtta i Rosenbad.
Så fram för en blondin som statsminister! Hur är det för resten med Laila Freivalds? Är inte hon blondin? I varje fall har ingen tillnärmelsevis blivit så intensivt mobbad som hon de senaste femton månaderna. Hon har alltså en unik kunskap om efterkloka förståsigpåares och trendnissars hetskampanjer. Det är en ovärderlig erfarenhet och tillgång för en statsminister.
----------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1073) 2006-03-26
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar