Omdömena om Slobodan Milosevic förbryllar. Av våra medier kallas han bland annat för diktator. Samtidigt påpekas att han år 2000 blev bortröstad som president. Det låter motsägelsefullt. Det mest typiska för diktatorer är ju ingalunda att de tillåter så fria val att de förlorar sin makt.
Typiskt däremot är när demoniseringen av Milosevic började. Det var under våren 1999, då Nato anföll och under tio veckor bombade hans land. Då basunerade våra medier ut att han var en alldeles förfärlig människa. Medan bomberna haglade över Jugoslavien kallades dess ledare i den västliga krigspropagandan för ”Balkans slaktare” och högljudda krav restes på att han skulle dömas som krigsförbrytare. Världens starkaste militärmakt, som utan stöd av FN och folkrätten angrep ett litet land i Europa utförde bara en ”humanitär intervention”, fick vi lära oss.
I förvåning över detta torde den förre tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop ha roterat i sitt helvete. Han dömdes av andra världskrigets segrare till hängning i Nürnberg 1946. Anklagelsen var ”brott mot freden”, det vill säga anfallskrig. Det ansågs med rätta vara den värsta av förbrytelser, eftersom det ledde till alla andra av krigets många brott, som enligt domstolen dock endast begåtts av förlorarna.
Krig går ut på att massmörda människor. Därför blir ordet krigsförbrytelse en tautologi, alltså tårta på tårta –eller snarare dynga på dynga. Eftersom inte heller Milosevic väjde för krig blir han i den meningen en förbrytare. Men med den definitionen skulle så många behöva föras till Haag, att stan inte alls skulle kunna hysa dem alla.
I mediernas kommentarer får Milosevic skulden också för omfattande etniska rensningar. Alla minns vi upprörande bilder av flyende kosovoalbaner. Men denna massflykt började först när Natos bomber började fällas över både Serbien och Kosovo. Och efter tre månader kunde flyktingarna återvända till sina hem. När man anklagar den förre serbiske ledaren för etniska rensningar döljer man nogsamt --och hycklande-- vad som blev slutresultatet av Balkankrigen och den ”humanitära interventionen”. Det är ju att det främst är serberna som blev rensade. Många hundra tusen serbiska flyktingar från Bosnien, Krajina och Kosovo trängs nu i fattighuset Serbien. Hundratusentals serber har tvingats fly från Kosovo de senaste åren, där de fått lämna efter sig hundratals av vandaliserade ortodoxa kyrkor, kulturskatter och kyrkogårdar.
Ändå var Kosovo i början av Milosevics internering i Haag chefsåklagaren Carla del Pontes trumfkort. Men sedan visade sig talet om de hundratusentals albaner som 1999 enligt västlig krigspropaganda saknades och underförstått hade mördats av serberna vara just ren och skär propaganda. Man grävde och grävde i Kosovos jord och hittade några tusen lik, däribland sannolikt också serber. När ”folkmordet” i Kosovo framstod som bluff satsade åklagaren i stället på Milosevics inblandning i Bosnien och Kroatien. Men trots en lång parad av åklagarvittnen har Carla del Ponte inte heller där lyckats bevisa värst mycket.
Kanske betyder Milosevics död ensam i sin cell i Haag att han aldrig i sin slutplädering hann berätta komprometterande uppgifter om sina motståndare. Eller som Jeremy Seahill uttrycker det i CommonDreams.org den 13 mars:
”Milosevics död betyder att de som bombade Jugoslavien under 2½ månad och dödade tusentals nu för alltid kommer att vara skyddade från granskning av sina förbrytelser. Hur opportunistisk Milosevic än må ha varit så skulle han ha varit en av de få människor i Haag som kunde –och ville- i detalj redogöra för dessa brott. Nu är det nästan säkert att det inte kommer att bli några fördömanden av de amerikanska bombningarna av radio- och TV-huset i Belgrad, som dödade sexton medarbetare, av marknadsplatsen i staden Nis, där klusterbomber gjorde köttfärs av människorna, av petrokemiska anläggningar, vilket orsakade giftiga utsläpp i Donau eller av användningen av utarmat uran i ammunitionen”
Och i den brittiska tidningen The Guardian (14/3) skriver John Laughland bland annat: ”Om den internationella brottsdomstolen för forna Jugoslavien hade varit en korrekt domstol skulle åtalen mot Milosevic för länge sen ha lagts ner. Tyvärr är den ett högst politiserat organ, som skapades på initiativ av just de stater som angrep Jugoslavien 1999 och vilkas domare har vanärat sig själva”
--------------------------------------------------------------------------------
PS: För att inte i onödan misstänkas för partiskhet om de blodiga tragedierna i forna Jugoslavien vill jag påminna om det mångåriga engagemang för offren i landets olika delar som vi i Tuff haft: 1993-96 samarbetade vi med freds- och demokratigruppen Suncokret i kroatiska Rijeka. För att stödja dess arbete bland bosniska flyktingar bidrog vi med över 120 000 kr. Vid ett par tillfällen bekostade vi också resor till Sverige för Suncokrets representanter. I oktober 1993 var till exempel den bosnienmuslimska unga kvinnan Merima Hadzialagic Tuffs gäst. På FN-dagen framträdde hon för fullsatt hus i Trollbäckens kyrka vid ett samarrangemang mellan Tuff och Tyresö församling. Merima och förre statsministern Ingvar Carlsson var huvudtalare. Tuff har också (med 11 000 kr) stött barnsjukhuset i Losnica och sedan tio år ekonomiskt hjälpt Lina Vuskovic i hennes arbete bland fattiga gamla i Belgrad
--------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1072) 2006-03-19
Har du varit i Kosovo innan kriget. Så alla flyktingar från kosovo som kom till Sverige är bara turister, du har väl inte smakat på serbisk tortyr och fängelser eller möt på paramilitärer annars hade din artikel sett ut annat. Du har mycket brister inom det ämnet. Ha ett bra liv
SvaraRadera