I måndags (2006-03-06) fyllde Andrzej Wajda 80 år. Han är Polens mest berömde filmregissör, som fått flera mycket prestigefyllda internationella utmärkelser tack vare filmer som ”Aska och diamanter” och ”Järnmannen”. Wajda är ännu full av skaparkraft, för nu förbereder han den film som han anser vara sitt livs viktigaste. Den handlar om Katyn. Där, i trakten av Smolensk i Ryssland, mördades bland många andra också Wajdas far, infanterikaptenen Jakub Wajda. Under decennier var den officiella polska och ryska förklaringen att han och tusentals andra dödades av tyskarna.
Den av svenska journalister som vet mest om Polen är Kjell Albin Abrahamson, som bland annat skrivit den läsvärda boken ”Diamant i aska” (1996). I Sveriges Radios utmärkta P 1 i måndags berättade han om Wajda och Katyn. Han uppgav att i början av andra världskriget dödades i Katyn 20 000 polska officerare med nackskott av Sovjetunionens hemliga polis.
Jo, numera påstår också ryska historiker att den polska elit som 1939 tillfångatogs av Röda armén året efter mördades av sovjetiska NKVD. Men i Katyn var det ungefär 4 200 som miste livet, inte 20 000. Fast uppåt 10 000 polacker i två andra fångläger, Starobielsk och Ostaschkow, dödades också. Likräkning –eller body count som det heter på nysvenska—överdriver ofta. Det påstods till exempel under lång tid att man i Sovjet några år före Katyn med nackskott hade dödat miljoner icke önskvärda människor. Numera räknar historikerna med att ungefär 600 000 avrättades under utrensningarna i Sovjet 1937-38, medan ännu flera hamnade i Gulags många läger.
I Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget dömdes förlorarna, ofta till hängning. Segrarna var både åklagare och domare. Därför måste man med viss aktsamhet använda domstolen som historisk källa. Vid förhandlingarna presenterade den sovjetiske åklagaren ”expertutlåtanden” och ”ögonvittnen”, som entydigt pekade ut tyskarna som gärningsmän. Västmakternas representanter höll god min, även om man på det hållet nog visste bättre. Exilpolackerna, som visste att kontakterna med de fångna polackerna hade upphört redan ett år före det tyska anfallet, misstrodde den sovjetiska versionen.
Först när det kalla kriget mellan väst och öst blev alltmer frostigt började en omvärdering i väst. Dagens Nyheter bidrog faktiskt till att bryta ”den tystnadens sammansvärjning” som rådde om Katyn. Den 13 februari 1948 hade DN:s förstasida rubriken: "Katynmassakern ryskt dåd säger polack i Sverige". Underrubrik: "Känd jurist hade bevis, blev mördad". Den beskriver hur en åklagare i Krakow, Roman Martini, fick uppgiften att samla fakta om Katyn inför en process som definitivt skulle bevisa den tyska skulden. Han gjorde det grundligt, besökte till och med Katynskogen. Men hans i det kommunistiska Polen kontroversiella slutsats blev, att massmorden begicks av ryssarna. Några dagar efter det att polska justitiedepartementet fått Martinis rapport, mördades han av ett par ungdomar. De häktades, men lyckades --som det sägs-- fly ur fängelset. Det minst övertygande med den här artikeln är att uppgiftslämnaren är anonym men påstås vara en till Sverige flyktad juristkollega till Martini.
Artikeln i Dagens Nyheter väckte internationellt uppseende. Ja, en Hamburgtidning blev så rasande att den rentav kallade DN för "en sedan länge som pronazistisk känd tidning".
I Wajdas hemland Polen var det ännu 1980 tabu att antyda andra gärningsmän än tyskarna. När patriotiska polacker det året, påverkade av bland annat Solidaritet, reste ett träkors i Warzawa med inskriptionen "Katyn 1940" revs det snabbt ner. Några år senare lät regeringen Jaruzelski uppföra en granitobelisk på samma plats. Men där stod det "Katyn 1941", det vill säga tyskarna utpekades som skyldiga.
Men sen kom Gorbatjovs tid med glasnost och perestrojka. Så påsken 1990 skrev general Jaruzelski i gästboken vid minnesplatsen i Katyn: "Med högaktning och i varaktig åminnelse av de polska officerarna, offer för Stalins grymma förbrytelse".
Katyn är tyvärr inte det enda exemplet på hur segrarna skyllt sina egna dåd på förlorarna. 1997 besökte jag ön Poel utanför den gamla svenskstaden Wismar i norra Tyskland. Där fanns ännu en minnessten med texten: "Den 3 maj 1945 mördade fascisterna i Neustadtbukten tusentals fångar från koncentrationslägret Neuengamme"
Det syftar på hur de två tyska fartygen Cap Arcona och Thielbeck sänktes i Neustadtbukten fem dagar före krigsslutet. Ombord fanns från Neuengamme evakuerade fångar. Över 7000 av dem dödades. Bland annat den förre franske konseljpresidenten Leon Blum och historikern Olga Wurmser har hävdat att det var tyskarna som dödade dem. Men det var det brittiska flyget som stod för denna tvivelaktiga bragd.
(På www.vedebesegrade.blogspot.com 8 mars 2006 finns under rubriken ”Katyn en länge omstridd polsk tragedi” en mer detaljerad redogörelse för de polska officerarnas grymma öde och det skiftande politiska efterspelet)
---------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1071) 2006-03-12
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar