....till en av de klokaste kolumnisterna i svensk press, Yrsa Stenius, som i Aftonbladet (21/2) bland annat skriver: ”Vad är det som har hänt med Sverige, en gång det resonabla förnuftets hemort på jorden, men nu sedan ganska lång tid ett land förgiftat av indignation, vrede, anklagelser och förbittring. Alla är nuförtiden kränkta i detta land.”
....till Nina Björk, som i DN (19/2) påminner om att ”815 miljoner människor i världen är kroniskt hungriga eller undernärda. 18 procent av jordens befolkning saknar tillgång till rent dricksvatten. 30 000 barn om dagen dör av orsaker som skulle ha kunnat förhindras, om de haft tillgång till en bättre sjukvård, rent vatten och mer mat” Och hon tillägger: ”Det är på missnöjet vi ska bygga en annan möjlig värld. Det är på vreden. Det är på insikten om att det nuvarande systemet är sinnessjukt orättvist”
....till 34 amerikanska deltagare i Kyrkornas Världsråd, som anklagar Washington för att låta “terror regna ner”. I sitt uttalande säger de bland annat: ”Vi beklagar med särskild vånda kriget i Irak, som startades bedrägligt och som kränker global rättvisa och mänskliga rättigheter....Vi sörjer alla som dödats och skadats i detta krig”
....till veckomagasinet Ryska Posten, vars redaktör Stefan Lindgren berättar om tidningen ”Stadens Nyheter” i Volgograd. Den publicerade en teckning av Jesus, Moses, Muhammed och Buddha, där de sitter framför en TV, som visar gatuvåld. De säger dystert: "Det var ju inte det här vi lärde dem." Det räckte för att både chefredaktören och tecknaren avskedades. Tidningen stängdes. Av de religiösa representanterna är det bara överrabbinen Berl Lazar, som inte upprörs över teckningen utan varnar för att man nu börjar gå över gränsen till det ”absurda”
....till Expressens Nils Schwartz (21/2), som tar upp att den brittiske historikern David Irving har dömts till tre års fängelse av en österrikisk domstol. Han talar om ”shariadomare i läderbyxor” och ”att juryn var sammansatt av en samling byfånar”. Å andra sidan tycker han att det är ”högst befogat” att just Tyskland och Österrike håller sig med speciallagar beträffande beskrivningen av andra världskriget. Mindre diskriminerande uttalanden än hans har ibland stämplats som ”rasism”, ett invektiv det dock gått inflation i.
....till Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, som har invändningar mot Schwartz’ särskiljande av religion, ”en åsikt bland andra” enligt Schwartz, och etnicitet, ”en medfödd egenskap”. Bengt menar bland annat så här: ”Även om etnicitet är ett flummigt begrepp, så måste man konstatera att ens religion, om man nu har någon, och tar den på något som helst allvar, är en viktig del av ens etnicitet. I vart fall är det ju väldigt få människor som faktiskt väljer religion, så som man till exempel väljer vilket politiskt parti man vill rösta på när man blir myndig”
....till Belgien, som nu blivit det första land som förbjudit klusterbomber. I en debattartikel i Göteborgs-Posten (18/2) kräver Svenska Afghanistankommitténs ordförande Lena Hjelm-Wallén och Svenska Freds’ ordförande Frida Blom att Sverige genast följer efter.
....till Södertörns friskola i Huddinge som i torsdags (23/2) hade en solidaritetsafton för Tuff-projekten i Indien. Jättefina arrangemang och massor av folk. Och till Erika Husberg och Monica Schelin, som var Tuffs representanter under denna afton
....till vattenskadade Tyresö skola som till sina tillfälliga lokaler i Nyboda bjöd in Gunnar Ptersen, Monica Schelin och Åke Sandin, som för tre 7-klasser med bilder berättade om Tuffs projekt i Indien
....till Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic och Svenska Freds’ ordförande Frida Blom, som (23/2) på http://www.eu-debatt.nu/ skriver under rubriken ”EU får inte svika Kongo!”. De påminner om det brutala krig som drabbat Kongo under många år. Sedan 1998 har 3,8 miljoner människor dödats där, uppger de. Konflikterna gör alltså skäl för namnet ”Afrikas världskrig”.
....till kommande arrangemang i den ständigt aktiva Tyresö Ulands- och Fredsförening (TUFF): Tisdag 28 feb. kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 är det dags för nästa träff i det populära diskussionscaféet FILOSOFIKA. Ämne: Biologismen. Vad ville Gud med Darwin? Och på lördag den 4 mars kl 10.30-14 finns tuff-aktivister vid bokbord i Tyresö Centrum--------------------------------------------------------------------------------------------------
Veckans krönika, "Vi historieförfalskare behandlas olika", finns på www.vedebesegrade.blogspot.com
söndag, februari 26
lördag, februari 18
ÄLTANDE OM TSUNAMIN OCH "ONDSKAN"
ÄLTANDE (1): TSUNAMIN OCH SVERIGE
Det är begripligt att anhöriga till de drygt 500 svenska offren för flodvågskatastrofen i sin sorg har ett behov att förbanna gud och hela världen, inklusive politiska makthavare.
Däremot är det obegripligt hur Sveriges agerande julen 2004 ständigt ältats sedan dess. Nu på fjortonde månaden har det kulminerat i Konstitutionsutskottets (KU) utfrågning av tjänstemän och politiker. I ett par veckor har detta nu dominerat mediernas intresse.
Detta vore befogat, om en enda svensk på semester i Thailand hade dött på grund av myndigheternas försummelser. Ingen har dock kunnat påstå detta.
Det vore också befogat om det var regeringen som deporterade en massa svenskar till turistparadisen vid Indiska Oceanen. Så var det självfallet inte, utan de lockades dit av privata reseföretag, som kommit märkligt lindrigt undan i den intensiva jakten på syndabockar.
Ibland har det nästan låtit, som om Göran Persson och Laila Freivalds orsakade denna väldiga naturkatastrof. De som tror på högre makter borde i stället ha frågat sig, varför denna människomördande flodvåg inträffade. Åtminstone en del kristdemokrater tror väl på en allsmäktig gud. De representeras i KU av stjärnadvokaten Peter Althin. Men ingen minsta förebråelse har han riktat mot sin gud.
Utfrågarna i KU bolmar av efterklokhet, när de detalj för detalj, timme för timme nagelfar myndigheters agerande. De uppvisar också en oblyg självgodhet. Begrep de verkligen mera och tidigare än vi andra katastrofens omfattning? Den frågan är det ingen som ställer till dem. Inte heller behöver de redovisa sitt julfirande 2004. Till och med några från det annars så kaxiga mediefolket har erkänt att de alltför sent anade tragedins hela vidd.
Det hade varit rimligare och mänskligare om KU frågat, vad vi i Sverige gjort för miljonerna anhöriga till de över 200 000 asiater som dödades av tsunamin. Dessa anhöriga miste inte bara nära och kära utan i de flesta fall också sina hus, båtar och försörjningsmöjligheter. Under de två veckor det nu på nytt jagats syndabockar för att svenska turister alltför länge fick vänta på att flygas hem har cirka 200 000 barn i världen dött i onödan.
Det är en tröst att asiaterna inte känner till det här jämmerliga svenska skådespelet, där en del politiker alltmer framstår som röstfiskande asgamar. Skulle man i Asien veta vad vi så intensivt ägnar oss åt, skulle de tro att vi svenskar var en samling grälsjuka societetstanter, så egotrippade att vi förlorat sinnet för alla proportioner.
ÄLTANDE (2): ”ONDSKAN”
Även i sekulära kretsar ältas ordet ”ONDSKAN”. Läser i DN (15/2) om att ”ONDSKAN” nu också är namnet på en ny musiktidning. Varför den fått det namnet framgår inte av artikeln som är skriven av Niklas Wahllöf. Han skriver bland annat:
”Ondskans guldkorn finns i stället i de rent subjektiva passagerna och mer upplysande ordbajserierna”
Den meningen är inget guldkorn precis men kanske är Wahllöf en virtuos vid pianot, fast inte vid tangentbordet.
Till och med den föga religiöse Jan Guillou valde redan 1981 ”Ondskan” som titel på en bok. I vinter har hans sevärda TV-serie ”Häxornas tid” visats. Den belyste hur tron på ondskan, personifierad av Satan, ledde till grymma avrättningar av många hundra svenska kvinnor på 1600-talet.
Samma vidskepelse lever kvar än i dag på sina håll. I den brittiska tidningen The Observer (12/2) skriver Richard Dowden om barn i Kongo som beskylls för att vara i det ondas våld. När anhöriga blir sjuka eller dör får barnen skulden. De anklagas för att vara häxor och utsätts för tortyr. Om de överlever grymheterna hamnar de på gatan i Kinshasa, där de försöker livnära sig på tiggeri och stölder. Även i europeiska storstäder har afrikanska barn dykt upp, som i hemlandet blivit brännmärkta som besatta av onda andar.
Liksom i Sverige behöver Kongo syndabockar och av mycket starkare skäl än vi. Där har man länge härjats av krig, korrupta regimer och aids. Därför anklagas tiotusentals barn för att äta sina anhöriga och att flyga bland fåglarna. Bekännelserna visas på TV, även i sådana stationer som ägs av kristna kyrkor. Tidigare var det bara sekter som ägnade sig åt denna häxfobi.
Riktigt otäckt blir det när mäktiga –och fundamentalistiska -- ledare i öst och väst stämplar ”de andra” som ondskans kreatur. Det är inte bara muslimska ayatollor som gör det, när de svamlar om ”Satans hemvist”, det vill säga Västerlandet. Också högerkristna i USA med Bush i spetsen pratar till exempel om ”ondskans axelmakter”. Verkligt farlig blir denna självgoda och polariserade bild, när det nu finns kärnvapen att använda mot de ”onda”. Då blir gamla tiders häxbål försumbara små bloss i mörkret.
”Vi går tillsammans den dagen det är slut” sjöng den satiriske Tom Lehrer. Och han varnade för att ”vi alla blir stekta på samma friluftsbål”.
-----------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1068) 2006-02-19
Det är begripligt att anhöriga till de drygt 500 svenska offren för flodvågskatastrofen i sin sorg har ett behov att förbanna gud och hela världen, inklusive politiska makthavare.
Däremot är det obegripligt hur Sveriges agerande julen 2004 ständigt ältats sedan dess. Nu på fjortonde månaden har det kulminerat i Konstitutionsutskottets (KU) utfrågning av tjänstemän och politiker. I ett par veckor har detta nu dominerat mediernas intresse.
Detta vore befogat, om en enda svensk på semester i Thailand hade dött på grund av myndigheternas försummelser. Ingen har dock kunnat påstå detta.
Det vore också befogat om det var regeringen som deporterade en massa svenskar till turistparadisen vid Indiska Oceanen. Så var det självfallet inte, utan de lockades dit av privata reseföretag, som kommit märkligt lindrigt undan i den intensiva jakten på syndabockar.
Ibland har det nästan låtit, som om Göran Persson och Laila Freivalds orsakade denna väldiga naturkatastrof. De som tror på högre makter borde i stället ha frågat sig, varför denna människomördande flodvåg inträffade. Åtminstone en del kristdemokrater tror väl på en allsmäktig gud. De representeras i KU av stjärnadvokaten Peter Althin. Men ingen minsta förebråelse har han riktat mot sin gud.
Utfrågarna i KU bolmar av efterklokhet, när de detalj för detalj, timme för timme nagelfar myndigheters agerande. De uppvisar också en oblyg självgodhet. Begrep de verkligen mera och tidigare än vi andra katastrofens omfattning? Den frågan är det ingen som ställer till dem. Inte heller behöver de redovisa sitt julfirande 2004. Till och med några från det annars så kaxiga mediefolket har erkänt att de alltför sent anade tragedins hela vidd.
Det hade varit rimligare och mänskligare om KU frågat, vad vi i Sverige gjort för miljonerna anhöriga till de över 200 000 asiater som dödades av tsunamin. Dessa anhöriga miste inte bara nära och kära utan i de flesta fall också sina hus, båtar och försörjningsmöjligheter. Under de två veckor det nu på nytt jagats syndabockar för att svenska turister alltför länge fick vänta på att flygas hem har cirka 200 000 barn i världen dött i onödan.
Det är en tröst att asiaterna inte känner till det här jämmerliga svenska skådespelet, där en del politiker alltmer framstår som röstfiskande asgamar. Skulle man i Asien veta vad vi så intensivt ägnar oss åt, skulle de tro att vi svenskar var en samling grälsjuka societetstanter, så egotrippade att vi förlorat sinnet för alla proportioner.
ÄLTANDE (2): ”ONDSKAN”
Även i sekulära kretsar ältas ordet ”ONDSKAN”. Läser i DN (15/2) om att ”ONDSKAN” nu också är namnet på en ny musiktidning. Varför den fått det namnet framgår inte av artikeln som är skriven av Niklas Wahllöf. Han skriver bland annat:
”Ondskans guldkorn finns i stället i de rent subjektiva passagerna och mer upplysande ordbajserierna”
Den meningen är inget guldkorn precis men kanske är Wahllöf en virtuos vid pianot, fast inte vid tangentbordet.
Till och med den föga religiöse Jan Guillou valde redan 1981 ”Ondskan” som titel på en bok. I vinter har hans sevärda TV-serie ”Häxornas tid” visats. Den belyste hur tron på ondskan, personifierad av Satan, ledde till grymma avrättningar av många hundra svenska kvinnor på 1600-talet.
Samma vidskepelse lever kvar än i dag på sina håll. I den brittiska tidningen The Observer (12/2) skriver Richard Dowden om barn i Kongo som beskylls för att vara i det ondas våld. När anhöriga blir sjuka eller dör får barnen skulden. De anklagas för att vara häxor och utsätts för tortyr. Om de överlever grymheterna hamnar de på gatan i Kinshasa, där de försöker livnära sig på tiggeri och stölder. Även i europeiska storstäder har afrikanska barn dykt upp, som i hemlandet blivit brännmärkta som besatta av onda andar.
Liksom i Sverige behöver Kongo syndabockar och av mycket starkare skäl än vi. Där har man länge härjats av krig, korrupta regimer och aids. Därför anklagas tiotusentals barn för att äta sina anhöriga och att flyga bland fåglarna. Bekännelserna visas på TV, även i sådana stationer som ägs av kristna kyrkor. Tidigare var det bara sekter som ägnade sig åt denna häxfobi.
Riktigt otäckt blir det när mäktiga –och fundamentalistiska -- ledare i öst och väst stämplar ”de andra” som ondskans kreatur. Det är inte bara muslimska ayatollor som gör det, när de svamlar om ”Satans hemvist”, det vill säga Västerlandet. Också högerkristna i USA med Bush i spetsen pratar till exempel om ”ondskans axelmakter”. Verkligt farlig blir denna självgoda och polariserade bild, när det nu finns kärnvapen att använda mot de ”onda”. Då blir gamla tiders häxbål försumbara små bloss i mörkret.
”Vi går tillsammans den dagen det är slut” sjöng den satiriske Tom Lehrer. Och han varnade för att ”vi alla blir stekta på samma friluftsbål”.
-----------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1068) 2006-02-19
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1068) 06-02-19 till....
....till Annika Borg, som vi just hörde sjunga en text av Hasse och Tage. Den sjöng hon i fredags i Bollmoras kulturcafé under sin bejublade show ”Sexti’ minuter”. Hon återkommer nu på fredag (24/2) och fredagen den 10 mars kl 12, men det gäller att boka biljetter i tid, för hittills har det varit utsålt.
....till Sveriges Radios program ”Vågen” (13/2), som behandlade politiska filmer och bland annat också intervjuade filmaren och samhällsdebattören Maj Wechselmann. På frågan om vad hon ville ”såga” svarade hon: ”Jag vill såga alla som rättfärdigar krig och påstår att krig kan utgöra ett nödvändigt politiskt ingripande”. Hon hävdade att krig alltid är en kriminell handling. På frågan om vad hon ville ”göra vågen” för svarade Wechselmann bland annat: ”Jag vill göra vågen för Tyresö Ulands- och FredsFörening, där människor också varje år reser iväg för att se hur deras insamlade pengar förvandlas till brunnar och skolor för ursprungsbefolkningen (adivasis) i Dharampur norr om Bombay”
....till Södertörns friskola i Huddinge, som nu på torsdag (23/2) har en solidaritetsafton till förmån för tuff-skolorna i indiska Dharampur. Det blir elevarbeten, utställningar, föredrag, loppis, lotterier, uppträdanden, indisk buffé, prova-påaktiviteter och mycket annat. En av lärarna, Bo Hiort, besökte i november 2004 projekten och blev imponerad av hur effektivt och bra pengarna användes av Tuffs partners, Bhikhu och Kolila Vyas. De har skickat sina hjärtliga lyckönskningar
....till Kumla skola i Tyresö, som nu planerar att i maj göra ännu ett dagsverke för Tuff-projekten i Indien. Nästan varje år sedan 1970 har Kumla jobbat in massor av pengar för projekten. Därför har skolan här i Radio Tuff kallats världsmästare i solidariskt arbete. Redan 1975 uppfördes i Indien en skolbyggnad med fem klassrum, som fick namnet Kumla Wing. En annan beundransvärd skola finns i Floda utanför Göteborg. Det är Alléskolan, som under många år gjort fina insatser för projekten och nu planerar ett nytt dagsverke i april
....till professorn vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet Masoud Kamali. som i DN i onsdags (15/2) skriver under rubriken ”Det nya korståget”. Han påminner om hur England och Frankrike under 1900-talet i den muslimska världen ”systematiskt motverkade alla former av modernisering, ekonomisk tillväxt och demokratisering”. Han skriver också: ”När Turkiets kamp mot ockupationen efter första världskriget tvingade England och Frankrike att lämna landet kapade England de två oljerika provinserna i det osmanska riket och skapade – samt tog kontroll över området. Irakiernas fortsatta kamp mot det engelska protektoratet bemöttes med hänsynslösa flygbombningar av byar och städer som resulterade i hundratusentals människors död. Den engelska minister som beordrade bombningarna var Winston Churchill, som så ofta framhålls som hjälte och som nyligen fick ett eget minnesmuseum i London”
....till Fredsrörelsen på Orust, vars program vintern och våren imponerar. Det anordnas möten om fundamentalismen i väst och öst, kärnvapenhotet, Indien och fredsforskaren Jan Öberg inleder ett möte om internationellt fredsbyggande.
....till Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som nu lämnat en redogörelse för sitt arbete bland gamla under 2005. Detta frivilliga arbete stöddes från Tuff med 15 000 kr under året. Pengarna användes till elförsörjning, medicin, hälsovård, begravningskostnader, sociala sammankomster och julklappar till pensionärerna.
....till en insändare i DN (16/2) med rubriken ”KU-förhören bara tramsiga”. Det är Stefan Hjelm som menar att ingen kunde förutse den stora och unika tsunamikatastrofen på andra sidan jordklotet. Han tycker det är osmakligt att utnyttja tragedin genom att på det här viset försöka plocka poäng inför valet. (Veckans krönika tar bland annat upp samma ämne)
....till föreningen IrakSolidaritet, som på torsdag (23/2) kl 18.30 anordnar ett seminarium i ABF-huset i Stockholm. Ämne: Irak. Demokrati - för vem? Om val, bomber och dolda agendor med Mathias Cederholm, historiker vid Lunds universitet som inledare.
....till Tuff-arrangemang de närmaste dagarna:
Öppet styrelsemöte på tisdag (21/2) kl 18.30 i Tuff-lokalen
Bokbord (eventuellt) i Tyresö centrum på lördag 25/2 kl 10.30 - 14
Diskussionscaféet Filosofika tisdag 28/2 kl 19 i Tuff-lokalen Myggdalsv. 80. Ämne: ”Biologismen. Vad ville Gud med Darwin?” Samtalsledaren Göran Flodman intervjuas senare i dagens Radio Tuff
....till alla som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff görs oavlönat men hyran för Tuff-lokalen, sändningsavgifter och mycket annat kostar pengar
....till Sveriges Radios program ”Vågen” (13/2), som behandlade politiska filmer och bland annat också intervjuade filmaren och samhällsdebattören Maj Wechselmann. På frågan om vad hon ville ”såga” svarade hon: ”Jag vill såga alla som rättfärdigar krig och påstår att krig kan utgöra ett nödvändigt politiskt ingripande”. Hon hävdade att krig alltid är en kriminell handling. På frågan om vad hon ville ”göra vågen” för svarade Wechselmann bland annat: ”Jag vill göra vågen för Tyresö Ulands- och FredsFörening, där människor också varje år reser iväg för att se hur deras insamlade pengar förvandlas till brunnar och skolor för ursprungsbefolkningen (adivasis) i Dharampur norr om Bombay”
....till Södertörns friskola i Huddinge, som nu på torsdag (23/2) har en solidaritetsafton till förmån för tuff-skolorna i indiska Dharampur. Det blir elevarbeten, utställningar, föredrag, loppis, lotterier, uppträdanden, indisk buffé, prova-påaktiviteter och mycket annat. En av lärarna, Bo Hiort, besökte i november 2004 projekten och blev imponerad av hur effektivt och bra pengarna användes av Tuffs partners, Bhikhu och Kolila Vyas. De har skickat sina hjärtliga lyckönskningar
....till Kumla skola i Tyresö, som nu planerar att i maj göra ännu ett dagsverke för Tuff-projekten i Indien. Nästan varje år sedan 1970 har Kumla jobbat in massor av pengar för projekten. Därför har skolan här i Radio Tuff kallats världsmästare i solidariskt arbete. Redan 1975 uppfördes i Indien en skolbyggnad med fem klassrum, som fick namnet Kumla Wing. En annan beundransvärd skola finns i Floda utanför Göteborg. Det är Alléskolan, som under många år gjort fina insatser för projekten och nu planerar ett nytt dagsverke i april
....till professorn vid Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala universitet Masoud Kamali. som i DN i onsdags (15/2) skriver under rubriken ”Det nya korståget”. Han påminner om hur England och Frankrike under 1900-talet i den muslimska världen ”systematiskt motverkade alla former av modernisering, ekonomisk tillväxt och demokratisering”. Han skriver också: ”När Turkiets kamp mot ockupationen efter första världskriget tvingade England och Frankrike att lämna landet kapade England de två oljerika provinserna i det osmanska riket och skapade – samt tog kontroll över området. Irakiernas fortsatta kamp mot det engelska protektoratet bemöttes med hänsynslösa flygbombningar av byar och städer som resulterade i hundratusentals människors död. Den engelska minister som beordrade bombningarna var Winston Churchill, som så ofta framhålls som hjälte och som nyligen fick ett eget minnesmuseum i London”
....till Fredsrörelsen på Orust, vars program vintern och våren imponerar. Det anordnas möten om fundamentalismen i väst och öst, kärnvapenhotet, Indien och fredsforskaren Jan Öberg inleder ett möte om internationellt fredsbyggande.
....till Tuffs partner i Belgrad, Lina Vuskovic, som nu lämnat en redogörelse för sitt arbete bland gamla under 2005. Detta frivilliga arbete stöddes från Tuff med 15 000 kr under året. Pengarna användes till elförsörjning, medicin, hälsovård, begravningskostnader, sociala sammankomster och julklappar till pensionärerna.
....till en insändare i DN (16/2) med rubriken ”KU-förhören bara tramsiga”. Det är Stefan Hjelm som menar att ingen kunde förutse den stora och unika tsunamikatastrofen på andra sidan jordklotet. Han tycker det är osmakligt att utnyttja tragedin genom att på det här viset försöka plocka poäng inför valet. (Veckans krönika tar bland annat upp samma ämne)
....till föreningen IrakSolidaritet, som på torsdag (23/2) kl 18.30 anordnar ett seminarium i ABF-huset i Stockholm. Ämne: Irak. Demokrati - för vem? Om val, bomber och dolda agendor med Mathias Cederholm, historiker vid Lunds universitet som inledare.
....till Tuff-arrangemang de närmaste dagarna:
Öppet styrelsemöte på tisdag (21/2) kl 18.30 i Tuff-lokalen
Bokbord (eventuellt) i Tyresö centrum på lördag 25/2 kl 10.30 - 14
Diskussionscaféet Filosofika tisdag 28/2 kl 19 i Tuff-lokalen Myggdalsv. 80. Ämne: ”Biologismen. Vad ville Gud med Darwin?” Samtalsledaren Göran Flodman intervjuas senare i dagens Radio Tuff
....till alla som utnyttjar Tuffs plusgiro 16 01 37 – 6. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff görs oavlönat men hyran för Tuff-lokalen, sändningsavgifter och mycket annat kostar pengar
söndag, februari 12
DEN FÖRBANNADE KOLLEKTIVSKULDEN
Vem känner i dag till Knut Wicksell (1851-1926)? Han var professor i nationalekonomi men också antimilitarist, republikan, fritänkare och allmänt radikal. Redan som ung licentiat väckte han stor skandal genom att i självaste ”Hoppets här” i Uppsala propagera för nödvändigheten av preventivmedel för att minska många arbetarkvinnors betungande börda av ständiga barnafödslar.
I ännu värre blåsväder hamnade Wicksell efter ett föredrag i Stockholms Folkets hus i november 1908. Det hade den betecknande rubriken ”Tronen, altaret, svärdet och penningpåsen”. Där raljerade han bland annat med tron på jungfru Marias obefläckade avlelse. Det skulle han inte ha gjort för han åtalades för att ha åstadkommit ”allmän förargelse” genom ”att lasta eller gäcka Guds heliga ord”. Det ledde till två månader i Ystads fängelse 1909.
Det där hände alltså för mindre än hundra år sen. Det belyser att också i kristna västerländska länder fundamentalister härjade för inte alltför länge sen. Som religiöst obegåvad har jag lite svårt för religiösa passioner. Men jag kan ändå förstå att kristna kan känna sig kränkta av utställningar som Ecce Homo. Inte lika lätt har jag att leva mig in i att man kan ta anstöt av roliga filmer som ”The Life of Brian”. Jag begriper också att karikatyrer av Muhammed kan väcka avsmak bland troende muslimer.
Det som bekymrar mig är att man utgår från enstaka övertramp och därifrån skuldbelägger hela religioner eller folk. Sedan 11 september har muslimerna blivit demoniserade och det har spätts på genom terrordåden i Madrid och London. Visserligen skedde massmorden i islams namn men den överväldigande majoriteten av muslimer är ju lika förfärade över ogärningarna som vi andra. Alltför många drar muslimerna över en kam och de blir därmed oskyldiga offer för den korkade tron på kollektivskuld. Den är rasismens främsta hörnpelare.
Nu säger en del högljudda muslimska extremister att ”Danmark” måste sona för karikatyrerna av Muhammed och attacker mot danska ambassader har som bekant förekommit. Men det var ju inte ”Danmark” som publicerade nidbilderna utan tidningen Jyllands-Posten – och hur många i världen läste den eller kände till den förrän på sistone? Muslimska fundamentalister gör en dygd av den larviga kollektivskulden genom att göra danskar i allmänhet skyldiga.
Härom dagen fick miljoner tittare av en libanesisk TV-kanal veta att ”en svensk tidning” haft fräckheten att utlysa en tävling om de bästa karikatyrerna av profeten Muhammed. Nu är det inte någon ”tidning” utan Sverigedemokraternas hemsida. Och hur många läser den? Liksom 99 procent av svenskar känner jag mig inte skyldig till vad Sverigedemokraterna hittar på, men hur många av upprörda muslimska TV-tittare känner till det? Kanske drabbas vi alla nu av den förbannade kollektivskulden.
De mest ökända rasistiska ogärningarna är nazisternas mot judarna. Här spelade också den förnuftsvidriga kollektivskulden en roll. Tyskarna kunde peka på att judar var överrepresenterade bland de ledande bolsjevikerna och i deras hemliga polis. De kunde påminna om att också judar fanns bland de storkapitalister som tjänade storkovan på många miljoners arbetslöshet och elände. Men de allra flesta judar var förstås varken ledande stalinister eller storkapitalister, men alltför många av dem blev offer för den förbannade och rasistiska kollektivskulden.
Samma förnuftsvidriga kollektivskuld skulle sedan drabba många miljoner tyskar. Kring krigsslutet blev uppåt 15 miljoner tyskar etniskt rensade från områden där deras förfäder bott i sekler. Över två miljoner av dem dog eller dödades på kuppen. Miljoner tyska kvinnor, gummor och småflickor våldtogs, alltför ofta till döds. Miljoner tyska krigsfångar försmäktade efter kriget i läger, inte bara i Sovjetunionen utan också i Frankrike, Jugoslavien och i ”Eisenhowers dödsläger” längs Rhen. De flesta av dessa människor hade inte någon skuld till vad Hitler hade ställt till med.
Listan på hur användandet av kollektivskulden har skördat miljoner oskyldiga människors liv kan göras lång. Den grymma enfalden bakom den kan sammanfattas så här: ”Jag känner en eskimå som är en jävla skitstövel. Alltså är alla eskimåer skitstövlar och ska behandlas som sådana”
-----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1067) 2006-02-12
I ännu värre blåsväder hamnade Wicksell efter ett föredrag i Stockholms Folkets hus i november 1908. Det hade den betecknande rubriken ”Tronen, altaret, svärdet och penningpåsen”. Där raljerade han bland annat med tron på jungfru Marias obefläckade avlelse. Det skulle han inte ha gjort för han åtalades för att ha åstadkommit ”allmän förargelse” genom ”att lasta eller gäcka Guds heliga ord”. Det ledde till två månader i Ystads fängelse 1909.
Det där hände alltså för mindre än hundra år sen. Det belyser att också i kristna västerländska länder fundamentalister härjade för inte alltför länge sen. Som religiöst obegåvad har jag lite svårt för religiösa passioner. Men jag kan ändå förstå att kristna kan känna sig kränkta av utställningar som Ecce Homo. Inte lika lätt har jag att leva mig in i att man kan ta anstöt av roliga filmer som ”The Life of Brian”. Jag begriper också att karikatyrer av Muhammed kan väcka avsmak bland troende muslimer.
Det som bekymrar mig är att man utgår från enstaka övertramp och därifrån skuldbelägger hela religioner eller folk. Sedan 11 september har muslimerna blivit demoniserade och det har spätts på genom terrordåden i Madrid och London. Visserligen skedde massmorden i islams namn men den överväldigande majoriteten av muslimer är ju lika förfärade över ogärningarna som vi andra. Alltför många drar muslimerna över en kam och de blir därmed oskyldiga offer för den korkade tron på kollektivskuld. Den är rasismens främsta hörnpelare.
Nu säger en del högljudda muslimska extremister att ”Danmark” måste sona för karikatyrerna av Muhammed och attacker mot danska ambassader har som bekant förekommit. Men det var ju inte ”Danmark” som publicerade nidbilderna utan tidningen Jyllands-Posten – och hur många i världen läste den eller kände till den förrän på sistone? Muslimska fundamentalister gör en dygd av den larviga kollektivskulden genom att göra danskar i allmänhet skyldiga.
Härom dagen fick miljoner tittare av en libanesisk TV-kanal veta att ”en svensk tidning” haft fräckheten att utlysa en tävling om de bästa karikatyrerna av profeten Muhammed. Nu är det inte någon ”tidning” utan Sverigedemokraternas hemsida. Och hur många läser den? Liksom 99 procent av svenskar känner jag mig inte skyldig till vad Sverigedemokraterna hittar på, men hur många av upprörda muslimska TV-tittare känner till det? Kanske drabbas vi alla nu av den förbannade kollektivskulden.
De mest ökända rasistiska ogärningarna är nazisternas mot judarna. Här spelade också den förnuftsvidriga kollektivskulden en roll. Tyskarna kunde peka på att judar var överrepresenterade bland de ledande bolsjevikerna och i deras hemliga polis. De kunde påminna om att också judar fanns bland de storkapitalister som tjänade storkovan på många miljoners arbetslöshet och elände. Men de allra flesta judar var förstås varken ledande stalinister eller storkapitalister, men alltför många av dem blev offer för den förbannade och rasistiska kollektivskulden.
Samma förnuftsvidriga kollektivskuld skulle sedan drabba många miljoner tyskar. Kring krigsslutet blev uppåt 15 miljoner tyskar etniskt rensade från områden där deras förfäder bott i sekler. Över två miljoner av dem dog eller dödades på kuppen. Miljoner tyska kvinnor, gummor och småflickor våldtogs, alltför ofta till döds. Miljoner tyska krigsfångar försmäktade efter kriget i läger, inte bara i Sovjetunionen utan också i Frankrike, Jugoslavien och i ”Eisenhowers dödsläger” längs Rhen. De flesta av dessa människor hade inte någon skuld till vad Hitler hade ställt till med.
Listan på hur användandet av kollektivskulden har skördat miljoner oskyldiga människors liv kan göras lång. Den grymma enfalden bakom den kan sammanfattas så här: ”Jag känner en eskimå som är en jävla skitstövel. Alltså är alla eskimåer skitstövlar och ska behandlas som sådana”
-----------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1067) 2006-02-12
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1067) 06-02-12 till....
....till Maj Britt Theorin, som framträdde i Tyresös Kulturcafé i måndags. Det blev ett väldigt intressant och trivsamt möte. Maj Britt imponerade med både kunnighet, erfarenhet och engagemang, en oslagbar kombination Ett inslag från mötet hörs senare i dagens Radio Tuff
....till Ola Larsmo, som i DN (5/2) skriver om länder med svält och misär och som saknar det mesta – utom handeldvapen: ”I varje utfattig del av världen dräller det av vapen och ammunition”. Enligt Amnesty finns det 640 miljoner handeldvapen i världen och sex miljoner nya tillkommer varje år. Larsmo undrar vilka som tjänar på detta och skriver: ”Det tycks bara finnas en sak som kostar mindre än ett människoliv och det är en bättre begagnad AK-47”
....till FN:s tidigare representanter i Irak Dennis J Halliday och Hans von Sponeck, som nu vädjar om en mänskligare behandling av Iraks förre utrikesminister Tarek Azziz, som under snart tre år varit fängslad och nu lider av stroke. De hänvisar till deklarationen om mänskliga rättigheter och Genèvekonventionen.
....till John Pilger, som i Aftonbladet (9/2) varnar för ”mardrömmen som kan bli verklighet”, det vill säga ett anfall på Iran. Han skriver bland annat: ”I likhet med invasionen av Irak har ett angrepp på Iran en hemlig dagordning som inte har någonting med Teheranregimens påhittade massförstörelsevapen att göra”. Han menar, att Iran inte utgör något nukleärt hot: ”Det finns inte tillstymmelse till bevis för att landet har de centrifuger som behövs för att anrika uran för vapenproduktion. Chefen för IAEA, Mohamed ElBaradei, har vid upprepade tillfällen sagt att hans inspektörer inte har funnit någonting som stödjer amerikanska och israeliska påståenden. Iran har inte gjort någonting olagligt; landet har inte visat prov på några territoriella ambitioner och inte heller har det deltagit i ockupation av ett främmande land - till skillnad från Förenta staterna, Storbritannien och Israel. Det har fullgjort sitt åtagande enligt icke-spridningsavtalet att tillåta inspektörer att "komma in var som helst och undersöka vad som helst" - till skillnad från Förenta staterna och Israel. Israel har vägrat erkänna ickespridningsavtalet, och har mellan 200 och 500 termonukleära vapen riktade mot Iran och andra stater i Mellanöstern”
....till Svenska Freds ordförande Frida Blom, som i Svenska Dagbladet (9/2) skriver om ISP, Inspektion för strategiska produkter. Hon hävdar att ISP med tiden har blivit allt mer egenmäktigt. ”Sedan starten den 1 februari 1996 fram till och med 2004 har ISP endast överlämnat en promille av alla krigsmaterielärenden till regeringen. Mellan 2001 och 2004 har inte ett enda ärende förts till regeringen. Inte ens den sannolikt mest principiellt viktiga frågan under hela ISP:s verksamhet - vapenexporten till USA under Irakkriget - valde inspektionen att överlämna till regeringen”. Frida Blom är också en av talarna vid ett seminarium i riksdagshuset tisdag den 14 februari kl 14-16. Ämne: Hur begränsa användningen av klusterbomber?
....till Maj Wechselmann, som i AB (7/2) rapporterar om hur ”Kommittén för undersökning av Bushs krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten” i New York vittnar om övergrepp och tortyr inte bara i Irak utan också i Uzbekistan.
....till debattredaktören i Dagens Nyheter Mats Bergstrand, som (10/2) skriver under rubriken ”Min senfärdiga insikt om tsunamikatastrofen”. Det är en märklig text för här är det en journalist som inte kritiserar andra utan –kors i taket!-- gör självkritik: ”Om vi [på DN] tittar på vilka uppgifter vi hade lyckats få fram på nyhetsplats denna första dag [dagen efter tsunamin], så ser vi att det inte bara var Göran Persson och Laila Freivalds som famlade i mörker om katastrofens nationella implikationer”
....till de allt flera solidariska människor som använder Tuffs mangogram i stället för blommor, för att gratulera eller kondolera. Bara de senaste två dagarna har mangogram beställts, som i fattiga Dharampur blir 240 mangoträd, som bidrar till skugga, glädje, hälsa och välstånd bland stambefolkningen (tribals) i de många små byarna
....till skådespelerskan Annika Borg, som i Kulturcaféet i fredags stod för fin underhållning med sång, humor och värme och bland annat egna texter. Hon återkommer under de två närmaste fredagarna och sedan den 10 mars Under en tid på 1980-talet gjorde Annika bland annat Radio Ung & Tuff. Den gången handlade det alltså om Tyresö Ulands- och FredsFörening. Ett av inslagen i Annikas show hette just ”Tuff”. Fastän det inte handlade om föreningen Tuff ska vi höra det ändå
....till Ola Larsmo, som i DN (5/2) skriver om länder med svält och misär och som saknar det mesta – utom handeldvapen: ”I varje utfattig del av världen dräller det av vapen och ammunition”. Enligt Amnesty finns det 640 miljoner handeldvapen i världen och sex miljoner nya tillkommer varje år. Larsmo undrar vilka som tjänar på detta och skriver: ”Det tycks bara finnas en sak som kostar mindre än ett människoliv och det är en bättre begagnad AK-47”
....till FN:s tidigare representanter i Irak Dennis J Halliday och Hans von Sponeck, som nu vädjar om en mänskligare behandling av Iraks förre utrikesminister Tarek Azziz, som under snart tre år varit fängslad och nu lider av stroke. De hänvisar till deklarationen om mänskliga rättigheter och Genèvekonventionen.
....till John Pilger, som i Aftonbladet (9/2) varnar för ”mardrömmen som kan bli verklighet”, det vill säga ett anfall på Iran. Han skriver bland annat: ”I likhet med invasionen av Irak har ett angrepp på Iran en hemlig dagordning som inte har någonting med Teheranregimens påhittade massförstörelsevapen att göra”. Han menar, att Iran inte utgör något nukleärt hot: ”Det finns inte tillstymmelse till bevis för att landet har de centrifuger som behövs för att anrika uran för vapenproduktion. Chefen för IAEA, Mohamed ElBaradei, har vid upprepade tillfällen sagt att hans inspektörer inte har funnit någonting som stödjer amerikanska och israeliska påståenden. Iran har inte gjort någonting olagligt; landet har inte visat prov på några territoriella ambitioner och inte heller har det deltagit i ockupation av ett främmande land - till skillnad från Förenta staterna, Storbritannien och Israel. Det har fullgjort sitt åtagande enligt icke-spridningsavtalet att tillåta inspektörer att "komma in var som helst och undersöka vad som helst" - till skillnad från Förenta staterna och Israel. Israel har vägrat erkänna ickespridningsavtalet, och har mellan 200 och 500 termonukleära vapen riktade mot Iran och andra stater i Mellanöstern”
....till Svenska Freds ordförande Frida Blom, som i Svenska Dagbladet (9/2) skriver om ISP, Inspektion för strategiska produkter. Hon hävdar att ISP med tiden har blivit allt mer egenmäktigt. ”Sedan starten den 1 februari 1996 fram till och med 2004 har ISP endast överlämnat en promille av alla krigsmaterielärenden till regeringen. Mellan 2001 och 2004 har inte ett enda ärende förts till regeringen. Inte ens den sannolikt mest principiellt viktiga frågan under hela ISP:s verksamhet - vapenexporten till USA under Irakkriget - valde inspektionen att överlämna till regeringen”. Frida Blom är också en av talarna vid ett seminarium i riksdagshuset tisdag den 14 februari kl 14-16. Ämne: Hur begränsa användningen av klusterbomber?
....till Maj Wechselmann, som i AB (7/2) rapporterar om hur ”Kommittén för undersökning av Bushs krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten” i New York vittnar om övergrepp och tortyr inte bara i Irak utan också i Uzbekistan.
....till debattredaktören i Dagens Nyheter Mats Bergstrand, som (10/2) skriver under rubriken ”Min senfärdiga insikt om tsunamikatastrofen”. Det är en märklig text för här är det en journalist som inte kritiserar andra utan –kors i taket!-- gör självkritik: ”Om vi [på DN] tittar på vilka uppgifter vi hade lyckats få fram på nyhetsplats denna första dag [dagen efter tsunamin], så ser vi att det inte bara var Göran Persson och Laila Freivalds som famlade i mörker om katastrofens nationella implikationer”
....till de allt flera solidariska människor som använder Tuffs mangogram i stället för blommor, för att gratulera eller kondolera. Bara de senaste två dagarna har mangogram beställts, som i fattiga Dharampur blir 240 mangoträd, som bidrar till skugga, glädje, hälsa och välstånd bland stambefolkningen (tribals) i de många små byarna
....till skådespelerskan Annika Borg, som i Kulturcaféet i fredags stod för fin underhållning med sång, humor och värme och bland annat egna texter. Hon återkommer under de två närmaste fredagarna och sedan den 10 mars Under en tid på 1980-talet gjorde Annika bland annat Radio Ung & Tuff. Den gången handlade det alltså om Tyresö Ulands- och FredsFörening. Ett av inslagen i Annikas show hette just ”Tuff”. Fastän det inte handlade om föreningen Tuff ska vi höra det ändå
HAMPUS ECKERMAN::
HAMPUS ECKERMAN:
DANSKA KARIKATYRER, BRINNANDE AMBASSADER
1. Vid Gulf-kriget 1991 demonstrerade en mängd kurder utanför den irakiska ambassaden i Stockholm. Polisen var närvarande, men gjorde ingenting när kurderna försökte storma och inta ambassaden. Den gången hindrades situationen endast av att en irakisk säkerhetsvakt inne i ambassaden sköt i luften och på så vis skrämde bort demonstranterna. Annars hade vi nog sett en liknande situation i Sverige som de vi nu ser i Indonesien, Libanon och Syrien. I samtliga fall gäller nog att polisen har större sympatier för demonstranterna än för dem dessa demonstrerar mot.2. När jag själv senast var i Libanon, i maj 2004, rådde taxi-strejk och kravaller mot de höga bensinpriserna. Under dessa kravaller sattes arbetsministeriet i brand, bildäck brändes och förbikörande bilar stenades. Totalt sex personer sköts ihjäl av de libanesiska styrkorna och kring ett dussin människor skadades. Det är alltså inget unikt att sådant sker i Libanon, den gången hade det inget med Muhammed att göra. Snarare var det Libanons stora mängd fattiga och arbetslösa som var orsaken. Då som nu var det Hizb'allah och de muslimska imamerna som lugnade ner situationen.3. "Liberala" tidningar framför nu konspirationsteorin om att Syrien ska ha bussat demonstranter till Beirut för att elda upp ambassader. I själva verket finns det redan enorma mängder syriska gästarbetare i Libanon och stora mängder bussar går fram och tillbaka över gränsen mest hela tiden. Det är knappt två timmars resa mellan Libanons och Syriens huvudstäder Beirut och Damaskus. Att syrier skulle ha medverkat vid demonstrationerna är knappast mer exceptionellt än när folk från Uppsala kom till Stockholm för att demonstrera mot Irak-kriget 2003.4. En annan sak som omöjliggör tanken att Syrien skulle ha fört över 10 000-tals människor över gränsen för demonstrationer är de libanesiska gränsstyrkorna. Efter mordet på den libanesiske premiärministern har stämningen vid gränsen förändrats markant. Vänner jag känner har berättat hur noggranna kontroller det är vid bussarna när man far över gränsen. Stämningen är mycket dålig, libanesisk militär ser chansen att ge igen på syrierna. Hade man sett gäng av demonstranter eller folk som inte passat det vanliga mönstret hade de direkt fått åka tillbaka. Återigen är det troligen just syriska gästarbetare som närvarat vid demonstrationerna.5. Samtliga "liberala" tidningar framför nu skydd mot yttrandefriheten som argument för varför vi ska försvara Danmark. Ingen av dessa tidningar har lyft ett finger för att protestera mot att historierevisionisten David Irving nu sitter fängslad i väntan på rättegång för att ha ifrågasatt delar av förintelsen. Att ifrågasätta förintelsen är ju just ett brott i ett flertal europeiska länder, David Irving är inte ensam om att vara fängslad för detta. Längre än så räcker inte vår yttrandefrihet, saker som är förolämpande mot oss får inte sägas. Jyllandsposten har sedan tidigare vägrat att föra in karikatyrer på Jesus för att de skulle vara för förolämpande och man applåderade dessutom när den israeliska ambassadören i Stockholm gick bärsärkagång och förstörde ett för honom förhatligt konstverk. Det ansåg både Jyllandsposten och våra "liberala" tidningar vara acceptabelt..6. Danmark för idag krig i Irak. Mängden hus, bostäder och sjukhus som förstörts är oräkneligt. Bland annat raserades nästan hela staden Fallujah. Les Roberts från Johns Hopkins School of Public Health, hade tidigare kalkylerat fram antalet döda i inbördeskrigets Kongo. Siffran han då kom fram till, 1.7 miljoner människor, ansågs vara tillförlitlig nog att användas av FN:s säkerhetsråd. När han 2004 använde sig av samma beräkningsmetoder kom han fram till att närmare 100 000 irakier skulle ha dödats hittills i de allierades krig och att ca. 3 - 4 000 irakier dör varje månad. Det skulle innebära att siffran nu skulle ligga närmare 180 000 döda. I jämförelse med detta och den förödelse som Danmark hjälpt till att orsaka i Irak kan några ynka folktomma ambassader synas som ett billigt offer.7. Under Jugoslavien-kriget bombades den kinesiska ambassaden sönder under NATO:s luftangrepp. Tidningarna kunde senare publicera att ambassaden var tydligt utmärkt på alla underrättelsetjänstens och de militära styrkornas kartor. Inte nog med det, den fanns t.o.m med på flera turistkartor. Amerikanska militärer erkände att bomberna träffat precis där de programmerats för att träffa, efter de mål de fått sig tilldelade. Mest intressant av allt är dock att av de 900 mål NATO attackerade under bombkampanjen, så var detta det enda mål som valdes ut av CIA. Uppenbarligen var det acceptabelt att attackera ambassader under den konflikten.8. Dagens Nyheters Michael Winiarski nämner i en artikel att Syrien är en polisstat och att angreppen mot ambassaden därför måste haft regimens godkännande. Det är något märkligt uttalande, men förklaras av att Winiarski fått sitt visum till Syrien nekat på grund av DN:s tidigare skriverier. När man går runt på gatorna i Syrien är det som mest trafikpoliser som är synliga. Visst finns det säkerhetstjänst här och var, men de är i alla fall inte synliga. I Libanon däremot är det tvärtom. Där finns det militär överallt, även mitt i centrala Beirut. Taggtrådshinder står uppradade längs med flera gator för att snabbt kunna ställas ut. 9. Danmarks regering kan enligt egen utsago inte be om ursäkt för vad en fri tidning har sagt. Det må vara sant, men de kan utan tvekan be om ursäkt för vad deras eget samarbetsparti i riksdagen säger. Pia Kjaersgaard från Dansk Folkeparti kallade nyligen muslimer för "ett ogräs som blåst över gränsen" och säger att danskarna själva ska "ta hand om dem". Hon har tidigare kallat dem alla för "trojanska hästar" och "förrädare". Henne kan Danmarks regering be om ursäkt för och göra snarast.10. När högerpolitikern Jörg Haider var med och bildade regering i Österrike bojkottades landet diplomatiskt av hela resten av EU. Detta trots att han inte gjort rasistiska uttalanden och hans förslag på förändring av invandringspolitiken endast var att nästan sänka sig till Storbritanniens nivå. Vad Danmark gjort är långt värre och uttalandena där är långt mer hätska än vad Österrike någonsin utfört. Nu fördömer i stället EU Irans och andra länders bojkott mot Danmark. Borde de inte känna igen sig i stället?
------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Radio Tuff (nr 1067) 2006-02-12
DANSKA KARIKATYRER, BRINNANDE AMBASSADER
1. Vid Gulf-kriget 1991 demonstrerade en mängd kurder utanför den irakiska ambassaden i Stockholm. Polisen var närvarande, men gjorde ingenting när kurderna försökte storma och inta ambassaden. Den gången hindrades situationen endast av att en irakisk säkerhetsvakt inne i ambassaden sköt i luften och på så vis skrämde bort demonstranterna. Annars hade vi nog sett en liknande situation i Sverige som de vi nu ser i Indonesien, Libanon och Syrien. I samtliga fall gäller nog att polisen har större sympatier för demonstranterna än för dem dessa demonstrerar mot.2. När jag själv senast var i Libanon, i maj 2004, rådde taxi-strejk och kravaller mot de höga bensinpriserna. Under dessa kravaller sattes arbetsministeriet i brand, bildäck brändes och förbikörande bilar stenades. Totalt sex personer sköts ihjäl av de libanesiska styrkorna och kring ett dussin människor skadades. Det är alltså inget unikt att sådant sker i Libanon, den gången hade det inget med Muhammed att göra. Snarare var det Libanons stora mängd fattiga och arbetslösa som var orsaken. Då som nu var det Hizb'allah och de muslimska imamerna som lugnade ner situationen.3. "Liberala" tidningar framför nu konspirationsteorin om att Syrien ska ha bussat demonstranter till Beirut för att elda upp ambassader. I själva verket finns det redan enorma mängder syriska gästarbetare i Libanon och stora mängder bussar går fram och tillbaka över gränsen mest hela tiden. Det är knappt två timmars resa mellan Libanons och Syriens huvudstäder Beirut och Damaskus. Att syrier skulle ha medverkat vid demonstrationerna är knappast mer exceptionellt än när folk från Uppsala kom till Stockholm för att demonstrera mot Irak-kriget 2003.4. En annan sak som omöjliggör tanken att Syrien skulle ha fört över 10 000-tals människor över gränsen för demonstrationer är de libanesiska gränsstyrkorna. Efter mordet på den libanesiske premiärministern har stämningen vid gränsen förändrats markant. Vänner jag känner har berättat hur noggranna kontroller det är vid bussarna när man far över gränsen. Stämningen är mycket dålig, libanesisk militär ser chansen att ge igen på syrierna. Hade man sett gäng av demonstranter eller folk som inte passat det vanliga mönstret hade de direkt fått åka tillbaka. Återigen är det troligen just syriska gästarbetare som närvarat vid demonstrationerna.5. Samtliga "liberala" tidningar framför nu skydd mot yttrandefriheten som argument för varför vi ska försvara Danmark. Ingen av dessa tidningar har lyft ett finger för att protestera mot att historierevisionisten David Irving nu sitter fängslad i väntan på rättegång för att ha ifrågasatt delar av förintelsen. Att ifrågasätta förintelsen är ju just ett brott i ett flertal europeiska länder, David Irving är inte ensam om att vara fängslad för detta. Längre än så räcker inte vår yttrandefrihet, saker som är förolämpande mot oss får inte sägas. Jyllandsposten har sedan tidigare vägrat att föra in karikatyrer på Jesus för att de skulle vara för förolämpande och man applåderade dessutom när den israeliska ambassadören i Stockholm gick bärsärkagång och förstörde ett för honom förhatligt konstverk. Det ansåg både Jyllandsposten och våra "liberala" tidningar vara acceptabelt..6. Danmark för idag krig i Irak. Mängden hus, bostäder och sjukhus som förstörts är oräkneligt. Bland annat raserades nästan hela staden Fallujah. Les Roberts från Johns Hopkins School of Public Health, hade tidigare kalkylerat fram antalet döda i inbördeskrigets Kongo. Siffran han då kom fram till, 1.7 miljoner människor, ansågs vara tillförlitlig nog att användas av FN:s säkerhetsråd. När han 2004 använde sig av samma beräkningsmetoder kom han fram till att närmare 100 000 irakier skulle ha dödats hittills i de allierades krig och att ca. 3 - 4 000 irakier dör varje månad. Det skulle innebära att siffran nu skulle ligga närmare 180 000 döda. I jämförelse med detta och den förödelse som Danmark hjälpt till att orsaka i Irak kan några ynka folktomma ambassader synas som ett billigt offer.7. Under Jugoslavien-kriget bombades den kinesiska ambassaden sönder under NATO:s luftangrepp. Tidningarna kunde senare publicera att ambassaden var tydligt utmärkt på alla underrättelsetjänstens och de militära styrkornas kartor. Inte nog med det, den fanns t.o.m med på flera turistkartor. Amerikanska militärer erkände att bomberna träffat precis där de programmerats för att träffa, efter de mål de fått sig tilldelade. Mest intressant av allt är dock att av de 900 mål NATO attackerade under bombkampanjen, så var detta det enda mål som valdes ut av CIA. Uppenbarligen var det acceptabelt att attackera ambassader under den konflikten.8. Dagens Nyheters Michael Winiarski nämner i en artikel att Syrien är en polisstat och att angreppen mot ambassaden därför måste haft regimens godkännande. Det är något märkligt uttalande, men förklaras av att Winiarski fått sitt visum till Syrien nekat på grund av DN:s tidigare skriverier. När man går runt på gatorna i Syrien är det som mest trafikpoliser som är synliga. Visst finns det säkerhetstjänst här och var, men de är i alla fall inte synliga. I Libanon däremot är det tvärtom. Där finns det militär överallt, även mitt i centrala Beirut. Taggtrådshinder står uppradade längs med flera gator för att snabbt kunna ställas ut. 9. Danmarks regering kan enligt egen utsago inte be om ursäkt för vad en fri tidning har sagt. Det må vara sant, men de kan utan tvekan be om ursäkt för vad deras eget samarbetsparti i riksdagen säger. Pia Kjaersgaard från Dansk Folkeparti kallade nyligen muslimer för "ett ogräs som blåst över gränsen" och säger att danskarna själva ska "ta hand om dem". Hon har tidigare kallat dem alla för "trojanska hästar" och "förrädare". Henne kan Danmarks regering be om ursäkt för och göra snarast.10. När högerpolitikern Jörg Haider var med och bildade regering i Österrike bojkottades landet diplomatiskt av hela resten av EU. Detta trots att han inte gjort rasistiska uttalanden och hans förslag på förändring av invandringspolitiken endast var att nästan sänka sig till Storbritanniens nivå. Vad Danmark gjort är långt värre och uttalandena där är långt mer hätska än vad Österrike någonsin utfört. Nu fördömer i stället EU Irans och andra länders bojkott mot Danmark. Borde de inte känna igen sig i stället?
------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman i Radio Tuff (nr 1067) 2006-02-12
söndag, februari 5
MED EN HACKSPETTS TUFFa ENVETENHET
Det händer att jag då och då sitter ute på balkongen. Det är riktigt friskt så här på vintern. Vad jag sysslar med där ska jag inte avslöja, för jag vill inte dra på mig den redan högljudda hälsofascismens förbannelser.
Jag är inte ensam där ute. Åtta meter från balkongen och på samma höjd sitter varje dag en hackspett. Det är en oerhört energisk varelse, Han hackar intensivt ungefär på samma ställe på trädet dag efter dag. Undrar hur mycket hjärnskakningar han ådragit sig.
x x x
Upptäcker att det var så här års 1967 som Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) hade sitt första möte. Då bågnade nästan Tyresö biblioteks väggar. Ja, det var så många att folk klängde uppefter bokhyllorna. De som framträdde där var Svenska Freds’ dåvarande ordförande Per Anders Fogelström och skådespelerskan och sångerskan Monica Nielsen. Ordförande för mötet var en ung riksdagsman från Tyresö, som skulle bli mera känd så småningom. Han hette Lars Werner.
Ändå var det nog inte denna celebra trio som lockat så många till ett möte om fred och internationell solidaritet. Det var en Tuffs grundare, dåvarande Tyresöbon Per Oscarsson som var publikmagneten. Vintern 1967 var han i hetluften. Först hade han i Hylands hörna strippat av sig alla kalsonger utom den sista under snack om rasism, världsfattigdom och liknande men också i oskyldiga ordalag berättat hur ett barn kom till. Och några dagar före det här tuff-mötet var han på TV igen. Det var i ett konstprogram, där det sades ”runda ord” hela fyra gånger under en halvtimme. Det var sensationellt på den tiden, så folkstormen blev orkanartad. Det skulle dröja ett tag innan vi blev avtrubbade av sådana ord every fuckin’ hour on every fuckin’ TV-channel.
x x x
Nu hör jag hackspettens smatter igen. Ringer till Sören på Vitlöksgränd. Också han sitter ofta på balkongen. Men i motsats till mig är han fågelkännare. Jag frågar varför hackspetten med en galnings envishet hackar och hackar och hackar på samma trädbit utanför min balkong. Han har flera förklaringar. Den som verkar rimligast är att det är en hackspettsyngling som vill imponera och verka lockande på hackspettorna i trakten.
Tänk att man inte kan få sitta och njuta på sin balkong utan att en jäkla fågel ska sexa till tillvaron där också! Men jag beundrar hans energi.
x x x
Apropå beundransvärd energi så har Tyresö Ulands- och FredsFörening sedan det där första mötet jobbat på med en hackspetts envetenhet. Det har skett utan att Tuff kunnat vädja till starka drifter som sex, inkomster och karriär. Vi har fått lita på människors solidaritet och avsky för krigiskt massdödande och internationella orättvisor. Fler än man tror i pessimistiska stunder ställer upp för dessa mål. Det gäller bara att minnas Joe Hills sista ord före avrättningen: ”Sörj inte –organisera er!”
Detta frivilliga arbete har inte blivit lättare med åren. På 1970-talet fanns systerföreningar som HUFF (Haninge), BUFF (Botkyrka), MUFF (Mälaröarna),Nuff (Norrort), LUFF (Långbrodal), SNUFF (Saltsjö-Nacka), RUFF (Roslagen-Åkersberga), TRUFF (Tranås) och EkUFF (Eksjö). Ingen av dessa föreningar finns längre. Så nu ska jag gå ut på balkongen till min kompis hackspetten och få tröst och inspiration,
----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1066) 2006-02-05
Jag är inte ensam där ute. Åtta meter från balkongen och på samma höjd sitter varje dag en hackspett. Det är en oerhört energisk varelse, Han hackar intensivt ungefär på samma ställe på trädet dag efter dag. Undrar hur mycket hjärnskakningar han ådragit sig.
x x x
Upptäcker att det var så här års 1967 som Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) hade sitt första möte. Då bågnade nästan Tyresö biblioteks väggar. Ja, det var så många att folk klängde uppefter bokhyllorna. De som framträdde där var Svenska Freds’ dåvarande ordförande Per Anders Fogelström och skådespelerskan och sångerskan Monica Nielsen. Ordförande för mötet var en ung riksdagsman från Tyresö, som skulle bli mera känd så småningom. Han hette Lars Werner.
Ändå var det nog inte denna celebra trio som lockat så många till ett möte om fred och internationell solidaritet. Det var en Tuffs grundare, dåvarande Tyresöbon Per Oscarsson som var publikmagneten. Vintern 1967 var han i hetluften. Först hade han i Hylands hörna strippat av sig alla kalsonger utom den sista under snack om rasism, världsfattigdom och liknande men också i oskyldiga ordalag berättat hur ett barn kom till. Och några dagar före det här tuff-mötet var han på TV igen. Det var i ett konstprogram, där det sades ”runda ord” hela fyra gånger under en halvtimme. Det var sensationellt på den tiden, så folkstormen blev orkanartad. Det skulle dröja ett tag innan vi blev avtrubbade av sådana ord every fuckin’ hour on every fuckin’ TV-channel.
x x x
Nu hör jag hackspettens smatter igen. Ringer till Sören på Vitlöksgränd. Också han sitter ofta på balkongen. Men i motsats till mig är han fågelkännare. Jag frågar varför hackspetten med en galnings envishet hackar och hackar och hackar på samma trädbit utanför min balkong. Han har flera förklaringar. Den som verkar rimligast är att det är en hackspettsyngling som vill imponera och verka lockande på hackspettorna i trakten.
Tänk att man inte kan få sitta och njuta på sin balkong utan att en jäkla fågel ska sexa till tillvaron där också! Men jag beundrar hans energi.
x x x
Apropå beundransvärd energi så har Tyresö Ulands- och FredsFörening sedan det där första mötet jobbat på med en hackspetts envetenhet. Det har skett utan att Tuff kunnat vädja till starka drifter som sex, inkomster och karriär. Vi har fått lita på människors solidaritet och avsky för krigiskt massdödande och internationella orättvisor. Fler än man tror i pessimistiska stunder ställer upp för dessa mål. Det gäller bara att minnas Joe Hills sista ord före avrättningen: ”Sörj inte –organisera er!”
Detta frivilliga arbete har inte blivit lättare med åren. På 1970-talet fanns systerföreningar som HUFF (Haninge), BUFF (Botkyrka), MUFF (Mälaröarna),Nuff (Norrort), LUFF (Långbrodal), SNUFF (Saltsjö-Nacka), RUFF (Roslagen-Åkersberga), TRUFF (Tranås) och EkUFF (Eksjö). Ingen av dessa föreningar finns längre. Så nu ska jag gå ut på balkongen till min kompis hackspetten och få tröst och inspiration,
----------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1066) 2006-02-05
BENGT SVENSSON: KÄRNVAPENAVTALET DE STRUNTADE I
År 1968 hände det åtskilligt, bland annat skrevs det så kallade ickespridningsavtalet under av 177 stater. Vad detta avtal innebär tycks vara helt okänt för de flesta.
I detta avtal utfäster sig de dåvarande kärnvapenmakterna, de så kallade fem stora, USA, Sovjet, Storbritannien, Frankrike och Kina att starta förhandlingar, som ska leda till kärnvapnens avskaffande. Så här låter det:
"Each of the Parties to the Treaty undertakes to pursue negotiations in good faith on effective measures relating to cessation of the nuclear arms race at an early date and to nuclear disarmament, and a Treaty on general and complete disarmament under strict and effective international control."
Låt mig understryka än en gång: "...cessation of the nuclear arms race at an early date and to nuclear disarmament". Alltså: Upphör med kärnvapenkapprustningen snarast, och skrota era kärnvapen! De dåvarande fem kärnvapenstaterna har alltså fullständigt struntat i det ickespridningsavtal de ålade sig att följa år 1968.
Den andra delen av ickespridningsavtalet handlar om de 172 stater som saknade kärnvapen. De åtog sig att inte heller skaffa sig några, förutsatt förstås, att de fem stora levde upp till sin del av avtalet. Trots att de fem stora brutit flagrant mot avtalet genom att inte ens försöka avskaffa sina kärnvapen, har nästan alla de 172 ickekärnvapenländerna, bla Iran, levt upp till sin del av avtalet. Endast Indien, Pakistan, Israel samt möjligen Nordkorea har sedan dess skaffat sig kärnvapen. Iran anklagas nu för att vilja skaffa sig kärnvapen, trots att det saknas bevis och landets ledare ständigt förnekar detta. Avtalet säger ingenting om kärnkraft eller anrikning av uran. Iran skulle alltså inte bryta mot någon lag eller något internationellt avtal, om de startade en anrikningsanläggning för kärnkraftsbränsle. Frågan är om inte Sverige borde bygga en upparbetningsfabrik för använt kärnkraftsbränsle i stället för att skänka bort det till kärnvapenmakter som Storbritannien eller Frankrike. Finns det någon garanti att det här kärnkraftsavfallet inte går direkt eller indirekt till stormakternas kärnvapenprogram? Kärnvapenprogram som alltså är olagliga enligt ickespridningsavtalet.
Summan av allt detta är följande: Antingen avskaffas alla kärnvapen eller också skaffar alla som vill kärnvapen. Om kärnvapenmakterna rutinmässigt bryter mot ickespridningsavtalet, hur kan vi då förvänta oss att stater som saknar kärnvapen ska fortsätta att leva upp till det?
I Europa finns förutom engelska och franska kärnvapen ett stort antal amerikanska -- "utplacerade" som det heter. Ungefär som när man placerar sin utdragssoffa hos kompisen medan man letar efter en större lägenhet. Jag har sett siffror på ett par hundra amerikanska kärnvapen i vardera England, Tyskland och Italien, med ett 60-tal i vardera Holland och Belgien. Hur många kärnvapen som finns på alla amerikanska krigsfartyg som kör omkring i Medelhavet, Engelska kanalen, Nordsjön och Östersjön verkar ingen ens intresserad av att få veta.
Ja, den del av EU, som begränsas av Italien, Frankrike, Storbritannien och Tyskland, är förmodligen världens mest kärnvapennedlusade område. Det är hög tid att européerna tar tag i dessa problem, om de vill att deras utrikespolitik ska tas på allvar av övriga världen.--------------------------------------------------
Bengt Svensson, för Radio Tuff i San Francisco.
I detta avtal utfäster sig de dåvarande kärnvapenmakterna, de så kallade fem stora, USA, Sovjet, Storbritannien, Frankrike och Kina att starta förhandlingar, som ska leda till kärnvapnens avskaffande. Så här låter det:
"Each of the Parties to the Treaty undertakes to pursue negotiations in good faith on effective measures relating to cessation of the nuclear arms race at an early date and to nuclear disarmament, and a Treaty on general and complete disarmament under strict and effective international control."
Låt mig understryka än en gång: "...cessation of the nuclear arms race at an early date and to nuclear disarmament". Alltså: Upphör med kärnvapenkapprustningen snarast, och skrota era kärnvapen! De dåvarande fem kärnvapenstaterna har alltså fullständigt struntat i det ickespridningsavtal de ålade sig att följa år 1968.
Den andra delen av ickespridningsavtalet handlar om de 172 stater som saknade kärnvapen. De åtog sig att inte heller skaffa sig några, förutsatt förstås, att de fem stora levde upp till sin del av avtalet. Trots att de fem stora brutit flagrant mot avtalet genom att inte ens försöka avskaffa sina kärnvapen, har nästan alla de 172 ickekärnvapenländerna, bla Iran, levt upp till sin del av avtalet. Endast Indien, Pakistan, Israel samt möjligen Nordkorea har sedan dess skaffat sig kärnvapen. Iran anklagas nu för att vilja skaffa sig kärnvapen, trots att det saknas bevis och landets ledare ständigt förnekar detta. Avtalet säger ingenting om kärnkraft eller anrikning av uran. Iran skulle alltså inte bryta mot någon lag eller något internationellt avtal, om de startade en anrikningsanläggning för kärnkraftsbränsle. Frågan är om inte Sverige borde bygga en upparbetningsfabrik för använt kärnkraftsbränsle i stället för att skänka bort det till kärnvapenmakter som Storbritannien eller Frankrike. Finns det någon garanti att det här kärnkraftsavfallet inte går direkt eller indirekt till stormakternas kärnvapenprogram? Kärnvapenprogram som alltså är olagliga enligt ickespridningsavtalet.
Summan av allt detta är följande: Antingen avskaffas alla kärnvapen eller också skaffar alla som vill kärnvapen. Om kärnvapenmakterna rutinmässigt bryter mot ickespridningsavtalet, hur kan vi då förvänta oss att stater som saknar kärnvapen ska fortsätta att leva upp till det?
I Europa finns förutom engelska och franska kärnvapen ett stort antal amerikanska -- "utplacerade" som det heter. Ungefär som när man placerar sin utdragssoffa hos kompisen medan man letar efter en större lägenhet. Jag har sett siffror på ett par hundra amerikanska kärnvapen i vardera England, Tyskland och Italien, med ett 60-tal i vardera Holland och Belgien. Hur många kärnvapen som finns på alla amerikanska krigsfartyg som kör omkring i Medelhavet, Engelska kanalen, Nordsjön och Östersjön verkar ingen ens intresserad av att få veta.
Ja, den del av EU, som begränsas av Italien, Frankrike, Storbritannien och Tyskland, är förmodligen världens mest kärnvapennedlusade område. Det är hög tid att européerna tar tag i dessa problem, om de vill att deras utrikespolitik ska tas på allvar av övriga världen.--------------------------------------------------
Bengt Svensson, för Radio Tuff i San Francisco.
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1066) 06-02-05 till ....
....till Haningebon Pelle Kilberg, som i tidningen Mitt i Tyresö ger en ”veckans ros” till Tyresöradion, som han anser ”står i en klass för sig”. Han påpekar att 91,4 MHz numera också hörs mycket bättre på Södertörn.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som rapporterar att man nu för Tuff-pengar skaffat en ny jeep, så nödvändig för projekten i det bergiga och svårtillgängliga Dharampur. Den gamla jeepen, som också finansierades av Tuff, brandskadades för några månader sen.
....till en annan av Tuffs indiska partners, Kuddus Shaikh, som många besökare av projekten minns med tacksamhet och glädje. Med sin familj flyttar han nu till Kanada. I ett brev till Tuff skriver han: “Ni är alla i mitt hjärta och i mina tankar och ni kommer alltid att finnas där”.
....till de sex indiska Tuff-skolorna, där de drygt 700 eleverna nu fått yllefiltar. Det är mycket kallt på nätterna och eleverna bor i skolorna. Filtar räckte också till att fördelas till många fattiga familjer i trakten.
....till solidariska svenska skolor, såsom Södertörns friskola i Huddinge och Alléskolan i Floda. Den 23 februari har Södertörns friskola en Indien-dag för projekten i indiska Dharampur. I april gör Alléskolan ett dagsverke för samma ändamål.
....till Tuff-aktivisterna Lena Sandin, Neven Milivojevic och Marie Grenfors som i måndags träffade Lisa Ingestad för att diskutera hur man kan aktivera flera ungdomar i fredsarbetet. I nästa veckas Radio Tuff kommer en rapport från sammankomsten..
....till det amerikanska forskarlaget Project Censored, som specialiserat sig på att upptäcka nyheter som ignoreras eller undertrycks. De har nu publicerat en lista över 25 toppnyheter som mer eller mindre censurerats. Nummer 2 på listan handlar om det amerikanska anfallet 2004 på den irakiska staden Fallujah. De påminner om att FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter Louise Arbour krävt en undersökning, huruvida amerikanerna och deras allierade begick ”avsiktliga godtyckliga och oproportionerliga attacker på civila, dödande av sårade människor och användandet av mänskliga sköldar” samt andra grova brott mot Genèvekonventionen. De påpekar att 83 procent av Fallujahs invånare fick fly, men män mellan 15 och 45 tvingades kvar och behandlades som fientliga krigförande. Enligt flera källor stängde koalitionstrupperna av vatten och el, sköt på alla som vågade sig ut liksom på ambulanser, avrättade familjer som viftande med vita flaggor försökte ta sig över floden Eufrat. Medicinsk personal rapporterade att de sett människor med söndersmälta ansikten och lemmar till följd av fosforbomber
....till Venezuelas president Hugo Chavez, som i samband med Socialt Världsforums möte i Caracas skrev under på kvinnornas kampanj att stoppa kriget i Irak. ”Det finns ingen starkare kraft än starka kvinnor som kräver fred” påstod Chavez. (Se www.womensaynotowar.org )
....till Svensk-Kubanska föreningen som på lördag arrangerar ett möte med Aleida Guevara, Ches dotter. Hon är socialt aktiv läkare i Latinamerika. Medverkar gör också bland andra Jan Hammarlund och Sven Wollter. Plats: Åsö gymnasium. Tid: Lördag den 11 feb. kl 14-18
....till den häftiga diskussionen om yttrandefriheten som är viktig att försvara, dock inte bara mot angrepp från muslimskt håll
....till de nitton franska historiker som i ett upprop kräver upphävande av lagar som kriminaliserar kontroversiella uppfattningar om andra världskriget. Till och med den iranske presidenten och stormuftin av Jerusalem har kunnat ta ironiska poäng genom att påpeka att i flera europeiska länder historiker som västliga dissidenter sitter i fängelse, inte minst genom påtryckningar från inflytelserika och mediestarka grupper.
GLÖM INTE TUFFS PLUSGIRO: 16 01 37- 6 !!
Möt Maj Britt Theorin som i många år som riksdagsledamot, nedrustningsambassadör och EU-parlamentariker gjort sig ett namn som den främsta --och modigaste-- fredskämpen bland svenska politiker. Hon kommer bland annat att berätta om framgångar och bakslag, om försöken att förbjuda kärnvapen och andra massförstörelsevapen, om behovet av folkligt engagemang i dessa ödesfrågor.
DET BLIR EN MYCKET INTRESSANT OCH SPÄNNANDE TRÄFF!
Kom, ställ frågor och drick en kopp gott kaffe/te. Radio TUFF finns naturligtvis på plats!
Plats: Kulturcaféet, Bollmora föreningsgård
Tid: Måndag den 6 februari kl 19
Arr: Tuff i samarbete med ABF
.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som rapporterar att man nu för Tuff-pengar skaffat en ny jeep, så nödvändig för projekten i det bergiga och svårtillgängliga Dharampur. Den gamla jeepen, som också finansierades av Tuff, brandskadades för några månader sen.
....till en annan av Tuffs indiska partners, Kuddus Shaikh, som många besökare av projekten minns med tacksamhet och glädje. Med sin familj flyttar han nu till Kanada. I ett brev till Tuff skriver han: “Ni är alla i mitt hjärta och i mina tankar och ni kommer alltid att finnas där”.
....till de sex indiska Tuff-skolorna, där de drygt 700 eleverna nu fått yllefiltar. Det är mycket kallt på nätterna och eleverna bor i skolorna. Filtar räckte också till att fördelas till många fattiga familjer i trakten.
....till solidariska svenska skolor, såsom Södertörns friskola i Huddinge och Alléskolan i Floda. Den 23 februari har Södertörns friskola en Indien-dag för projekten i indiska Dharampur. I april gör Alléskolan ett dagsverke för samma ändamål.
....till Tuff-aktivisterna Lena Sandin, Neven Milivojevic och Marie Grenfors som i måndags träffade Lisa Ingestad för att diskutera hur man kan aktivera flera ungdomar i fredsarbetet. I nästa veckas Radio Tuff kommer en rapport från sammankomsten..
....till det amerikanska forskarlaget Project Censored, som specialiserat sig på att upptäcka nyheter som ignoreras eller undertrycks. De har nu publicerat en lista över 25 toppnyheter som mer eller mindre censurerats. Nummer 2 på listan handlar om det amerikanska anfallet 2004 på den irakiska staden Fallujah. De påminner om att FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter Louise Arbour krävt en undersökning, huruvida amerikanerna och deras allierade begick ”avsiktliga godtyckliga och oproportionerliga attacker på civila, dödande av sårade människor och användandet av mänskliga sköldar” samt andra grova brott mot Genèvekonventionen. De påpekar att 83 procent av Fallujahs invånare fick fly, men män mellan 15 och 45 tvingades kvar och behandlades som fientliga krigförande. Enligt flera källor stängde koalitionstrupperna av vatten och el, sköt på alla som vågade sig ut liksom på ambulanser, avrättade familjer som viftande med vita flaggor försökte ta sig över floden Eufrat. Medicinsk personal rapporterade att de sett människor med söndersmälta ansikten och lemmar till följd av fosforbomber
....till Venezuelas president Hugo Chavez, som i samband med Socialt Världsforums möte i Caracas skrev under på kvinnornas kampanj att stoppa kriget i Irak. ”Det finns ingen starkare kraft än starka kvinnor som kräver fred” påstod Chavez. (Se www.womensaynotowar.org )
....till Svensk-Kubanska föreningen som på lördag arrangerar ett möte med Aleida Guevara, Ches dotter. Hon är socialt aktiv läkare i Latinamerika. Medverkar gör också bland andra Jan Hammarlund och Sven Wollter. Plats: Åsö gymnasium. Tid: Lördag den 11 feb. kl 14-18
....till den häftiga diskussionen om yttrandefriheten som är viktig att försvara, dock inte bara mot angrepp från muslimskt håll
....till de nitton franska historiker som i ett upprop kräver upphävande av lagar som kriminaliserar kontroversiella uppfattningar om andra världskriget. Till och med den iranske presidenten och stormuftin av Jerusalem har kunnat ta ironiska poäng genom att påpeka att i flera europeiska länder historiker som västliga dissidenter sitter i fängelse, inte minst genom påtryckningar från inflytelserika och mediestarka grupper.
GLÖM INTE TUFFS PLUSGIRO: 16 01 37- 6 !!
Möt Maj Britt Theorin som i många år som riksdagsledamot, nedrustningsambassadör och EU-parlamentariker gjort sig ett namn som den främsta --och modigaste-- fredskämpen bland svenska politiker. Hon kommer bland annat att berätta om framgångar och bakslag, om försöken att förbjuda kärnvapen och andra massförstörelsevapen, om behovet av folkligt engagemang i dessa ödesfrågor.
DET BLIR EN MYCKET INTRESSANT OCH SPÄNNANDE TRÄFF!
Kom, ställ frågor och drick en kopp gott kaffe/te. Radio TUFF finns naturligtvis på plats!
Plats: Kulturcaféet, Bollmora föreningsgård
Tid: Måndag den 6 februari kl 19
Arr: Tuff i samarbete med ABF
.
fredag, februari 3
17-ÅRIGE ANTON I "PACIFISTISK SOLIDARITET"
Många föreningsaktivister har länge dystert undrat om den gamla demokratiska folkrörelsemodellen är hopplöst förlegad. Folk i åldern 50 plus är fortfarande aktiva men många organisationer får mer och mer karaktären av pensionärsföreningar. Anslutningen från yngre har varit avtagande exempelvis till politiska partier, ja till och med till frikyrkosamfunden.
Men häromdagen kontaktades Tuff av 17-årige Anton Klepke från Hägersten. Han vill rentav starta ett nytt parti, som han kallar Pacifistisk Solidaritet. Och han har funderat en del över livsviktiga frågor. Det framgår av den politiska plattform han skissat. Bland annat skriver han:
”1,1 miljarder människor lever idag i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än en dollar om dagen. Mer än 850 miljoner människor lever i kronisk hunger eller undernäring och det dör cirka 25000 människor, de flesta barn, varje dag av svält eller svältrelaterade tillstånd. (Källa: UN Millennium Project, 2005). Detta beror till stor del på världsordningen vi har idag där en liten del av jordens befolkning lever gott på den större delen av jordens befolknings lidande. Vi accepterar inte att det enda som görs från väst är "förebyggande arbete”, demokratiprojekt (läs demagogi) och bistånd lite då och då. Enda anledningen till att vi i väst kan sitta och diskutera om vi ska tjäna 10 000 eller 20 000 efter skatt är att det finns miljarder människor världen över som betalar priset för vår TV-apparat, våra varor och vårt välstånd.”
Han tror inte att det går ”att påverka nationellt för att förändra internationellt är den rätta vägen”. I stället anser han att
”ett land och ett folk som engagerar sig i de stora frågorna, som aktivt tar kampen mot världsförtryck och miljöförstöring också kommer att bli visare i de mindre frågorna, som könsfördelningen på arbetsplatsen eller nedläggandet av ungdomsgården nere på hörnet.” (....) ”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli en bättre värld, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Anton tror inte att våld eller krig löser några problem. Man kan inte göra slut på ett förtryck genom att bruka våld, menar han. Och han påpekar att vi i väst är rejält överrepresenterade i användandet av våld. Hans syn på ekonomi framgår bland annat av det här:
”Det är sjukligt att producera bilar, mobiler med inbyggda spel och modesaker i en värld där hundratals miljoner lider av kronisk hunger och ännu fler lider av extrem fattigdom, bara för att bilar och mobiler är det som säljer, då de fattiga ju inte har några pengar och därför inte är intressanta för marknadsekonomin”.
Anton Klepke tror på att människor i samarbete kan åstadkomma viktiga förändringar. Det finns inte några små människor, för ingen människa är för liten för att kunna påverka, menar han. Om bara en på hundra gick från tanke till handling skulle hela världen kunna förändras, tror han. Det påminner om den kinesiska vers, som skickades till Tyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) av våra indiska partners och som blivit en hoppfullt ledmotiv i föreningens frivilliga arbete på gräsrotsnivå:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change
the face of the world
”Pacifistisk Solidaritet” rekommenderar en övergång till KRAV och Rättvisemärkt och ser ingen motsättning mellan nationella intressen och arbetet för internationell solidaritet:
”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli bättre, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Så långt gymnasisten Anton Klepke. I nästa Radio Tuff hoppas jag få intervjua honom
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1065) 2006-01-29
Men häromdagen kontaktades Tuff av 17-årige Anton Klepke från Hägersten. Han vill rentav starta ett nytt parti, som han kallar Pacifistisk Solidaritet. Och han har funderat en del över livsviktiga frågor. Det framgår av den politiska plattform han skissat. Bland annat skriver han:
”1,1 miljarder människor lever idag i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än en dollar om dagen. Mer än 850 miljoner människor lever i kronisk hunger eller undernäring och det dör cirka 25000 människor, de flesta barn, varje dag av svält eller svältrelaterade tillstånd. (Källa: UN Millennium Project, 2005). Detta beror till stor del på världsordningen vi har idag där en liten del av jordens befolkning lever gott på den större delen av jordens befolknings lidande. Vi accepterar inte att det enda som görs från väst är "förebyggande arbete”, demokratiprojekt (läs demagogi) och bistånd lite då och då. Enda anledningen till att vi i väst kan sitta och diskutera om vi ska tjäna 10 000 eller 20 000 efter skatt är att det finns miljarder människor världen över som betalar priset för vår TV-apparat, våra varor och vårt välstånd.”
Han tror inte att det går ”att påverka nationellt för att förändra internationellt är den rätta vägen”. I stället anser han att
”ett land och ett folk som engagerar sig i de stora frågorna, som aktivt tar kampen mot världsförtryck och miljöförstöring också kommer att bli visare i de mindre frågorna, som könsfördelningen på arbetsplatsen eller nedläggandet av ungdomsgården nere på hörnet.” (....) ”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli en bättre värld, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Anton tror inte att våld eller krig löser några problem. Man kan inte göra slut på ett förtryck genom att bruka våld, menar han. Och han påpekar att vi i väst är rejält överrepresenterade i användandet av våld. Hans syn på ekonomi framgår bland annat av det här:
”Det är sjukligt att producera bilar, mobiler med inbyggda spel och modesaker i en värld där hundratals miljoner lider av kronisk hunger och ännu fler lider av extrem fattigdom, bara för att bilar och mobiler är det som säljer, då de fattiga ju inte har några pengar och därför inte är intressanta för marknadsekonomin”.
Anton Klepke tror på att människor i samarbete kan åstadkomma viktiga förändringar. Det finns inte några små människor, för ingen människa är för liten för att kunna påverka, menar han. Om bara en på hundra gick från tanke till handling skulle hela världen kunna förändras, tror han. Det påminner om den kinesiska vers, som skickades till Tyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) av våra indiska partners och som blivit en hoppfullt ledmotiv i föreningens frivilliga arbete på gräsrotsnivå:
Many little things
done in many little places
by many little people
will change
the face of the world
”Pacifistisk Solidaritet” rekommenderar en övergång till KRAV och Rättvisemärkt och ser ingen motsättning mellan nationella intressen och arbetet för internationell solidaritet:
”Att ha världen och den internationella solidariteten som grund och avstampsbräda kommer både få världen att bli bättre, men också Sverige kommer tjäna på solidaritet”.
Så långt gymnasisten Anton Klepke. I nästa Radio Tuff hoppas jag få intervjua honom
---------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Radio Tuff (nr 1065) 2006-01-29
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)