”ROSOR” från RADIO TUFF (nr 1450) den 1/10 till ….

….till   den indiske människorättsjuristen Colin Gonsalves, som har byggt upp ett stort nätverk av jurister, som har säkrat fattiga människors rättigheter. Hans arbete har bland annat resulterat i att 400 miljoner indier nu har rätt till mat. Han är en av de fyra som får årets Right Livelihood-pris på en miljon kronor. Det kallas det alternativa nobelpriset och har under de många år det delats ut har det bara en gång gått till en fredsaktivist. Det var 2012 då Gene Sharp fick priset. Han är professor och känd för omfattande skrifter om icke-våld, inspirerad av Mahatma Gandhi och Henry David Thoreau.

(I fjol erhöll bland andra ”De vita hjälmarna”, Syria Civil Defence, priset, vilket är mycket kontroversiellt, eftersom denna grupp skall ha samarbetat med al Nusra och andra terrorister.) 

….till   Margot Wallström, som reagerade helt korrekt när hon påpekade att president Trump bröt mot FN-stadgan när han i FN:s generalförsamling hotade med att ”fullständigt förstöra Nordkorea”. I FN-stadgans artikel 2 står det nämligen att ”Samtliga ledamöter skall i internationella förbindelser avstå från hot eller användning av våld mot varje stats territoriella integritet eller politiska oberoende eller på annat sätt som inte överensstämmer med Förenta Nationernas syften." 

….till   de som protesterat i olika städer mot krigsövningen Aurora 17. I Visby var Stina Oscarsson en av talarna och sade bland annat:

”Det man övar på, blir man bra på. Nu övar vi oss i krig och då blir vi bra på krig. Om vi hållit fast vid våra principer och istället för att öva oss i krig som djur, övat oss i att vara människor, då hade jag inte varit orolig. Om vi istället lagt en halv miljard på att utbilda 20 000 diplomater så kanske vi kunnat uppnå fred. Vi har just nu inga garantier för att USA inte har kärnvapen med sig när de övar här” 

Stina Oscarsson har också skrivit manus till pjäsen ”Vi skulle ha spelat Lysistrate” Den handlar om de ofta glömda kvinnor som kämpat för fred. Den spelas i Musikvalvet Baggen i Gamla Stan den 16, 17 och18 oktober. 

….till   Stefan Lindgren, en annan av talarna i Visby, som bland annat sa:

”Först kan man notera att det saknas hänvisning till alliansfriheten, och det är nog ingen slump. Samtliga inbjudna länder utom Finland är ju Nato-länder. Den enda Östersjöstat som inte deltar i någondera av de pågående övningarna är Ryssland.
    Hur man ”förebygger oönskad eskalation” genom att dra samman trupper från 8 länder i övningar som uteslutande pekar österut är svårt att se.
    Försöker man se det från den andra sidan har ju Nato:s ca 40 militära manövrer nära Rysslands gränser i år en hotfull karaktär. I en av dess övningar körde amerikanska stridsvagnar upp 300 meter från den ryska gränsen i Narva, tio mil från S:t Petersburg.
    Samtidigt ska man notera att Ryssland är ett land som Sverige har slutat tala med. Sedan flera år tillbaka är i stort sett alla samarbeten lagda på is. Samtidigt som Rysslands statschef besökt Finland för överläggningar ett flertal gånger har vår utrikesminister uttryckligen sagt att ett sådant besök i Sverige är otänkbart.” 

Lindgren framhöll att i fjol började Ryssland skära ner sina militärkostnader. Den ekonomiska krisen tvingade den ryska regeringen i år att dra ned den budgeten med en fjärdedel till 48 miljarder dollar, vilket var den lägsta siffran sedan 2011.  Även 2018 kommer försvarsanslagen att minska, signalerade Rysslands president Vladimir Putin nyligen. USA:s rustningskostnader är ju redan uppåt tio gånger större än Rysslands. Och bara fyra av de många Nato-länderna i Europa satsar tillsammans mer än dubbelt så mycket på sin militär som Ryssland.

(Lindgrens tal i sin helhet finns på www.tuffsandin.blogspot.com ) 

,,,,till    ryske utrikesministern Sergej Lavrov på tal om att USA:s försvarsministern lovat att USA skulle stå på Sveriges sida vid ett  ryskt angrepp, vilket Lavrov lite ironiskt kommenterade så här:

"Jag ber om ursäkt, men jag är ingen läkare. Jag kan inte bemöta paranoida uttalanden. Jag hörde att den svenska regeringen är rädd för någonting, att den tyska regeringen håller tummarna och är tacksam över att vi inte har lagt oss i deras val. Det finns så många fantasier att det blir ett slöseri med tid att fästa någon uppmärksamhet vid dem. Det är så falskt."

….till   DN, som påpekar att krigsövningen Aurora 17 inte bara handlar om att bygga upp svenska försvaret mot en tänkt fiende från Öster. Det handlar även om att vissa deltagande länder (USA och Frankrike) försöker få en superorder på 10-25 miljarder kronor för ett nytt luftvärnssystem.

….till   de många som protesterat mot svensk tvekan att ratificera det förbud mot kärnvapen som antogs av 122 länder i FN, däribland Sverige. Inget av de 29 NATO-länderna eller något av de nio länder som har kärnvapen röstade dock för förbud. Svensk tvekan lär ha uppkommit efter det att USA:s försvarsminister James (”Mad Dog”) Mattis i brev hotat Sverige med att försvarssamarbetet med USA skulle försvåras om Sverige ratificerade FN-avtalet  

I ett brev undertecknat bland annat av ett 20-tal ledande personer för svenska riksorganisationer krävs att Sverige skriver på avtalet. De utgör ett tvärsnitt av folkrörelsesverige: Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna, Anna Lindenfors, generalsekreterare Amnesty International Sverige, Johan Andersson, ordförande Fältbiologerna, Frode Pleym, Sverigechef Greenpeace, Ann Svensén, generalsekreterare IM Individuell Människohjälp, Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen, Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till Kvinna, Sanna Lucas, ordförande Latinamerikagrupperna, Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen, Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes internationella center, Lise Bergh, ordförande Rädda Barnen, Aleksander Gabelic, ordförande Svenska FN-förbundet, Agnes Hellström, ordförande Svenska Freds, Staffan Wikell, ordförande Svenska Jurister mot Kärnvapen, Erik Lysén, internationell chef Svenska kyrkan, Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd, Andreas Tolf, ordförande Svenska Läkare mot Kärnvapen, Margareta Wahlström, ordförande Svenska Röda Korset, KG Hammar, teolog, ärkebiskop emeritus, Kjell-Åke Nordquist, professor internationella relationer, Peter Wallensteen, professor, freds- och konfliktforskning.                                                                    De påminner bland annat om 1945:                                                                          ”Två gånger har kärnvapen använts i krig: den 6 augusti 1945 i Hiroshima och tre dagar senare i Nagasaki. Atombomben som förintade dessa städer dödade 340 000 människor och tusentals överlevande vårdas fortfarande på Röda korsets sjukhus i Hiroshima och Nagasaki. Över 2000 gånger har kärnvapen provsprängts med stora konsekvenser för människor och miljö. De senaste veckorna har hotet aktualiserats om att kärnvapen återigen skulle kunna användas. Jämfört med 1940-talets kärnvapen är dock dagens kärnvapen ofta hundratals och även tusentals gånger kraftfullare.” (Hela deras artikel finns i www.tuffsandin.blogspot.com )

….till   en artikel på SvD debatt med rubriken ”Varför mörklägger SVT om ubåtarna?”, skriven av kvartetten Anders Björnsson, publicist och historiker med en bakgrund i Sveriges Radios vetenskapsredaktion, Anders Hasselbohm journalist och författare till boken ”Ubåtshotet” (1984), Mathias Mossberg fd ambassadör och huvudsekreterare i 2001 års ubåtsutredning och Sune Olofson försvarsreporter och debattredaktör vid SvD 1981–2009. Det handlar om en film om Reagans psykologiska krigföring, som visats i Tyskland, Frankrike och Danmark. Den har inköpts av Sveriges television och översatts till svenska men av någon anledning aldrig visats på SvT. Skribenterna undrar om det var filmens avslöjanden om amerikanska ubåtar i svenska vatten som hejdat visningen av den i Sverige De skriver:                                                                                                                                 ”Kan det vara så att detta förhållande, det vill säga att det var väst och inte öst som utförde merparten av provokationerna i svenska vatten, inklusive i Hårsfjärden, inte bör diskuteras vidare, att Försvarsmaktens ”sanning”, att det var sovjetiska ubåtar, ska upphöjas till en Svensk Nationalmyt som inte får ifrågasättas? Att Försvars-makten och dess representanter från tiden fort­sätter att upprätthålla denna myt är uppenbart. Att de därvidlag får direkt och indirekt stöd av de stora borgerliga tidningarna är lika uppenbart. Men ska verkligen public service-företaget SVT bidra till mörkläggning av fakta och uttalanden som strider mot denna myt? Och varför undanhåller SVT tittarna möjligheten att själva bilda sig en uppfattning? Det var ju här allting ägde rum.”                                                                                              (Ingemar Myhrberg, som i sin bok Ubåtsvalsen var den främste avslöjaren av de ”sovjetiska ubåtarna i svenska vatten” tror inte att det förekom ubåtar vare sig från NATO eller Sovjet i svenska vatten. Myhrbergs synpunkter i nutida frågor hörs senare i Detta Radio TUFF)

….till   TUFF:s styrelse som nu beslutat att skicka 10 000 kr för lärarlöner till den skola i Kongo, som också tidigare i år har fått stöd av TUFF med 40 000 kr.

Ingemar Myhrberg om dagens världspolitik

(Ingemar Myhrberg var den på 80-talet genom sin bok ”Ubåtsvalsen” som avslöjade myterna om främmande ubåtar i svenska vatten)

Dom påminner mest om småpojkar som slåss med hink och spade. Jag ska slå ihjäl dig säger den ene. Om du slår mig med spaden ska jag lägga hela ditt land i ruiner, säger den andre. Det du håller på med är rena självmordet. Suicide mission you bloody rocket man. You are a band of criminals.  America first you fucking idiots!

Den andre gossen blir inte svaret skyldig. Det är DU som är på väg att begå självmord. Vi siktar just nu på ditt sketna land med en stor raket och du har nu ställt till det så att din sista dag snart är kommen.

Words matter sa redan den polske författaren och journalisten Ryszard Kapusczinsky. Om du vill vet när och om det blir krig så kolla bara i tidningarna. Eller titta på TV. Till exempel CNN som förutom ett gäng stollar har en formidabel medarbetare vid namn Christiane Amanpour. Hon kommer ursprungligen från Iran – av Trump döpt till skurkstat.

Amanpour intervjuar president Hassan Rouhani. Trump vill bryta kärnvapenavtalet med Iran som det tog Obama fem år att få till. Det är ett skamligt avtal säger han. Trots att det fick Iran att stänga sina centrifuger. An embarrasment, sämsta avtalet någonsin. Måste stoppas.

Irans respons var omedelbar. En stor parad med stridsvagnar och penisliknande missiler körs förbi en estrad där Rouhani sitter flankerad av generaler i mörka solglasögon a la Pinochet.

Fjärran är avspänning och kärnvapenstopp. Vem kan längre tro på Trump och USA säger Rouhani. Varför skulle Nordkorea ödsla tid på förhandlingar med ett sånt land?

Trump eller nästa president kan ju när som helst kasta ingångna avtal på sophögen. USA skjuter sig själv i foten. Sade Rouhani varefter han sände upp en maffig missil med kärnvapenkapacitet rakt upp i skyn.

Hjälp - den kan nå Israel sa Trump. Och där har vi the crux of the matter. Trump är en stor älskare av Israel vars premiärminister Netanyahu nyligen höll ett motbjudande tal i FN och det är förmodligen den figuren som inbillat Trump att Iranavtalet är bad business.

Israel har däremot bevisligen kärnvapen fast hemliga. De avslöjades av Mordechai Vanunu 1986 när han av en kvinnlig agent lockades in i en honungsfälla i Hyde Park för att sedan kidnappas i Rom för vidare befordran till tortyr i isoleringscell i Israel varifrån han sökte asyl i Sverige som dock inte ville ta emot honom.

Och på den vägen är det. Det är skillnad på kärnvapen och kärnvapen beroende på vem som har dom.

Därefter talar Amanpour med Macron som tycker det är idiotiskt av Trump att lämna Iranavtalet. Fast Macron borde egentligen hålla truten vad gäller kärnvapen med tanke på Rainbow Warrior och provsprängningarna av paradisiska atoller i Söderhavet fjärran från Europas alla världs- och kolonialkrig. Förutom att Paris därigenom utgör ett prioriterat kärnvapenmål tillsammans med London, Washington, Moskva och kanske Peking.

Eller varför inte Stockholm sedan Sverige nu i praktiken förklarat krig mot Ryssland genom att öva tillsammans med USA i Aurora. Varför skulle just det ryss- och putinhatande Sverige få överleva?

Det är känt att stormakterna redan prickat in mål i icke krigförande stater för att dessa inte ska kunna ta över efter ett totalt kärnvapenkrig.

Slutligen – sanktioner mot Nordkorea är meningslösa. Se bara på Ryssland. De  stimulerar bara kamplusten. Den australiska utrikesministern Julie Bishop har en enorm övertro på och ganska barnsliga funderingar kring detta.

Rysslands president Vladimir Putin är mer realistisk. Nordkorea äter hellre gräs än de duckar för ekonomiska påtryckningar säger han. Ryssland och Kina är för övrigt de enda länder som sagt något vettigt i den här frågan. Det är uppenbart att man måste sluta prata strunt och börja samtala.

Det är också uppenbart att nordkoreanerna är livrädda för USA och det är dom för övrigt inte ensamma om. USA och Sydkorea har ständiga vapenövningar runt Nordkoreas gränser och deras ambition är att störta regimen i Pyongyang och återförena de två koreanska halvorna.

Om förhandlingar ska kunna upptas måste USA/Sydkorea upphöra med detta vapenskrammel säger Ryssland/Kina.

Tilläggas kan att om en jättestor buse är i konflikt med en liten buse så är det den stora busen som måste bjussa och bjuda till. Förtroendeskapande åtgärder, slut på alla hot och garantier från världssamfundet att USA ska ge fullständigt fan i att anfalla eller invadera Nordkorea. Problemet med USA är att de ständigt ska missionera och överföra sitt underbara system till hela världen.

Nu är det emellertid så att diktaturer typ Sovjet och andra förr eller senare faller ihop av sig själva som de korthus de är. Det är bättre att vänta i stället för att ställa till med masslakt. Hur ska USA kunna förinta Nordkorea utan att även Sydkorea stryker med inklusive Hyundai Samsung och det hela.

När de här barnungarna skriker och fäktar med sina spadar är det som om människor av kött och blod inte existerar. Om USA går till anfall och dräper en stor del av Nordkoreas befolkning och hälften av Sydkoreas är det inte troligt att vare sig Trump eller USA överlever. Åtminstone inte moraliskt.

Allra bäst vore att låsa in Trumpen och Snorvalpen i ett rum tillsammans med en flaska whisky och inte släppa ut dem förrän de kommit överens.

Jag tror det skulle fungera. De talar ju likadant och tänker lika dant. Det är svårt att tänka sig bättre förutsättningar för en lyckad dejt.

Men tills vidare sitter båda fast i sina tvångströjor

INGEMAR MYHRBERG (”ORAKLET I KISTA”)

Folkrörelserna för kärnvapenförbud

Nu kan FN:s kärnvapenförbud skrivas på – gör det!

I dag blir det möjligt för stater att underteckna FN-konventionen som förbjuder kärnvapen. Kärnvapen är det sista massförstörelsevapen som ännu inte förbjudits genom ett internationellt avtal. ”Kärnvapen har alltid varit omoraliska – nu är de också olagliga”, sade kärnvapenöverlevaren Setsuko Thurlow efter att avtalet antagits. Vi förväntar oss nu att regeringen snarast undertecknar konventionen och att Sverige genom riksdagen därefter med bred majoritet ratificerar konventionen som förbjuder kärnvapen, skriver Anna Lindenfors, Amnesty, och många fler.

Mänskligheten står i dag inför många allvarliga hot. Klimatförändringar och ekologisk kollaps, terrorism, förtryck och våld mot utsatta, överträdelser av den humanitära rätten, fattigdom och ekonomiska kriser. Listan kan göras lång. Men kärnvapen är inte svaret på någon av de ödesfrågor jordens befolkning har att hantera. Tvärtom skulle varje användning av kärnvapen få katastrofala humanitära följder.

Två gånger har vapnen använts i krig: den 6 augusti 1945 i Hiroshima och tre dagar senare i Nagasaki. Atombomben som förintade dessa städer dödade 340 000 människor och tusentals överlevande vårdas fortfarande på Röda korsets sjukhus i Hiroshima och Nagasaki. Över 2000 gånger har kärnvapen provsprängts med stora konsekvenser för människor och miljö. De senaste veckorna har hotet aktualiserats om att kärnvapen återigen skulle kunna användas. Jämfört med 1940-talets kärnvapen är dock dagens kärnvapen ofta hundratals och även tusentals gånger kraftfullare.

Ofattbara krafter

Inom tusendelar av en sekund efter en kärnvapendetonation uppstår en kraft liknande förhållandena i solens kärna, med temperaturer på upp till hundra miljoner grader. Ett eldklot med en radie på nästan två kilometer skulle formas. Inom en halvmils radie skulle en tryckvåg krossa alla byggnationer och göra spillrorna till dödliga projektiler. Allt levande skulle dö omedelbart – förångade, krossade, förkolnade.

Drygt en mil från epicentrum skulle byggnader av trä och tegel totalförstöras. Asfalt skulle smälta. Drygt två mil bort skulle allt brännbart fatta eld: trä, papper, kläder, plast, bensin och olja från krossade bilar. Många skulle bli döva av tryckvågen och förblindade av det starka ljusskenet. Beroende på vindförhållandena kan radioaktiviteten spridas hundratals kilometer och orsaka dödliga strålskador. Även den som överlever den akuta strålsjukan har en livslång ökad risk att utveckla cancer.

Därutöver skulle en elektromagnetisk puls slå ut kretskort i datorer, telekommunikation och medicinsk utrustning inom många mils radie, beroende på detonationshöjden. Efter en kärnvapensprängning över en stad skulle vi stå inför en ofattbar katastrof som inget samhälle skulle ha kapacitet att hantera.

Klimatkollaps

Utöver den omedelbara humanitära krisen skulle ett kärnvapenkrig med cirka hundra relativt små atombomber orsaka en decennielång klimatkollaps med efterföljande missväxt och global massvält. Hundra atombomber utgör mindre än en procent av dagens kärnvapenarsenaler. Det efterföljande ekonomiska och ekologiska haveriet skulle leda till stora flyktingströmmar, öka spänningen inom och mellan länder och utgöra en skrämmande grogrund för ytterligare konflikter.

Ett större kärnvapenkrig skulle förinta vår civilisation och under överskådlig tid göra vår planet obeboelig för mänskligt liv.

Detta scenario är inte hämtat från en otänkbar litterär dystopi. Ständigt sker omfattande planering för kärnvapenattacker av detta slag. Hotet är högst påtagligt, inte bara mot invånarna i kärnvapenländerna utan mot varje människa på jorden. Ansvaret att arbeta för att hotet aldrig förverkligas vilar på oss alla.

Genom icke-spridningsavtalet har kärnvapenländerna förbundit sig att arbeta för total kärnvapenavrustning. Trots nedrustningslöftet i NPT har kärnvapenstaterna tillsammans behållit tusentals kärnvapen i sina arsenaler. I stället för att avveckla arsenalerna utvecklas till och med nya versioner av dessa massförstörelsevapen.

Uppenbar nonchalans

Denna uppenbara nonchalans från kärnvapenländerna i kombination med den växande insikten om de ofattbara humanitära konsekvenserna har drivit fram ett förbud mot kärnvapen. Avtalet kommer att stärka normen mot kärnvapen och minska drivkraften till spridning. Tröskeln för användning kommer att höjas. Företag och banker som i nuläget kan investera i dessa massförstörelsevapen kommer inte längre kunna skylla på att det inte finns något förbud. Pressen på kärnvapenländerna att nedrusta ökar

Om detta inte vore sant, skulle kärnvapenländerna inte protestera så högljutt mot förbudet som de nu gör. Deras reaktion visar tydligt att avtalet påverkar dem redan innan det trätt i kraft. Ett avtal som nu – över 70 år efter katastroferna i Hiroshima och Nagasaki – slutligen ska fastställa att kärnvapen inte är tillåtna.

Ett kärnvapenkrig skulle riskera att ödelägga allt det arbete för mänsklig säkerhet och drägligare livsvillkor som vi dagligen arbetar för. Det skulle omöjliggöra de åtaganden som världen tagit på sig att bidra till en fredlig, rättvis och hållbar utveckling i linje med de globala målen. Det vore ett brutalt övergrepp mot mänskliga rättigheter, demokrati, hållbar utveckling och humanitär rätt – framsteg som mänskligheten sakta och mödosamt gjort.

Sveriges agerande viktigt

Att dessa massförstörelsevapen fortfarande inte är förbjudna genom ett internationellt avtal är en grav anomali. Tillsammans med en majoritet av världens länder röstade Sverige i somras för att anta kärnvapenförbudet. Sveriges militära samarbeten vilar i dag inte på några kärnvapenöverenskommelser och Sverige har tydligt deklarerat att kärnvapen inte är tillåtet på svenskt territorium.

Vi är övertygade om att konventionen om förbud mot kärnvapen kommer att ha en viktig normgivande effekt och att den, liksom andra konventioner som förbjuder massförstörelsevapen, kommer att få faktisk betydelse för att förhindra katastrofalt mänskligt lidande. Sveriges agerande är viktigt för avtalets globala genomförande. Processen fram till svensk ratificering av avtalet måste därför få yttersta prioritet.

Undertecknat av

Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna, Anna Lindenfors, generalsekreterare Amnesty International Sverige, Johan Andersson, ordförande Fältbiologerna, Frode Pleym, Sverigechef Greenpeace, Ann Svensén, generalsekreterare IM Individuell Människohjälp, Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen, Lena Ag, generalsekreterare Kvinna till Kvinna, Sanna Lucas, ordförande Latinamerikagrupperna, Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen, Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes internationella center, Lise Bergh, ordförande Rädda Barnen, Aleksander Gabelic, ordförande Svenska FN-förbundet, Agnes Hellström, ordförande Svenska Freds, Staffan Wikell, ordförande Svenska Jurister mot Kärnvapen, Erik Lysén, internationell chef Svenska kyrkan, Karin Wiborn, generalsekreterare Sveriges kristna råd, Andreas Tolf, ordförande Svenska Läkare mot Kärnvapen, Margareta Wahlström, ordförande Svenska Röda Korset, KG Hammar, teolog, ärkebiskop emeritus, Kjell-Åke Nordquist, professor internationella relationer, Peter Wallensteen, professor, freds- och konfliktforskning

Svenska Freds om USA:s hot

Vi ska skriva på FN:s kärnvapenförbud

Så bra att försvarsminister Hultqvist i riksdagen och inför hela svenska folket i februari förra året försäkrade att kärnvapen inte ska föras in på Sveriges territorium!

Han var så angelägen om att kväva minsta tvivel, att han i förebyggande syfte kategoriskt avfärdade alla frågor som myter och desinformation.

Den tydligheten känns verkligen tryggt att ha i ryggen nu när USA:s utrikesminister James Mattis i brev till Hultqvist trycker på för att Sverige ska avstå från att skriva på FN:s kärnvapenförbud.

Sverige ska ju enligt Hultqvists försäkringar förbli alliansfritt och under inga omständigheter släppa in kärnvapen på sitt territorium, så Mattis hot om försämrat samarbete om vi skriver på FN-förbudet måste vara ett slag i luften.

Vad spelar det för roll för USA om vi skriver på eller inte? Vi ska ju ändå varken tillåta kärnvapen på svensk mark eller gå med i Nato.

Vi litar på Hultqvist – allt annat vore ju desinformation och myter. Om Mattis har missförstått Hultqvists raka tydlighet är det bara att beklaga. Då lär han bli besviken när Margot Wallström fullföljer den svenska avsikten och skriver på kärnvapenförbudet för Sveriges räkning.

SVENSKA FREDS KÄRNVAPENGRUPP