KÄRNVAPENKRIG

Filmen"Dr Strangelove" 50 år

Den 29 januari 1964 hade Stanley Kubricks film "Dr Strangelove. Hur jag slutade att ängslas och lärde mig äska bomben" premiär. Den baserades på Peter Georges roman Red Alert. Det var en samproduktion mellan USA och England, fokuserad kring ett kärnvapenanfall på Sovjetunionen. Filmen förblir en förödande satir på USA:s politiska och militära ledarskap.

Jack D. Ripper (spelad av Stering Hayden) är en förryckt amerikansk flyggeneral som har beordrat att i ett första slag anfalla Sovjetunionen med kärnvapen, eftersom han tror sig veta att ryssarna försöker förgifta amerikanernas "värdefulla kroppsvätskor".

Peter Sellers är strålande i tre huvudroller: Som den brittiske flygofficeren Lionel Mandrake, som USA-presidenten Merkin Muffley och som Dr Strangelove, tidigare den tyske vetenskapsmannen doktor Merkwürdigliebe.

Filmen skildrar hur den brittiske officeren Lionel Mandrake, general Buck Turgidson (spelad av George C. Scott) och presidenten Muffley försöker återkalla de amerikanska bombplanen. Det är komplicerat men absolut nödvändigt, för Sovjet har förberett att svara med en domedagsbomb, som gör världen obeboelig.

Inför den hotande domedagen råder då dr Strangelove presidenten att placera ett antal amerikaner i ett djupt underjordiskt schakt, där de ska kunna överleva. Skaran ska bestå av 90 procent kvinnor och 10 procent män, så att man genom avel kan återkolonisera jorden om så där 100 år.

Under tiden visar filmen hur majoren T. J."King" Kong flyger vidare med sitt bombplan för att släppa en kärnvapenbomb på Sovjetunionen. Han lyckas med det, och medan kärnvapnen detonerar och utplånar mänskligheten hör man andra världskrigets populäraste sångerska Vera Lynn sjunga sin topplåt "We'll meet again".

Realismen och träffsäkerheten i filmens samhälleliga satir, så olik gängse Hollywoodfilmer, var precis det som gjorde den så förödande rolig. Galenskapen (the Madness) hos dr Strangelove hånade den amerikanska militarismens officiella plan på MAD, Mutually Assured Destruction (=ömsesidigt säkerställd förintelse)

Bara två år tidigare (1962) under den kubanska missilkrisen hade ledande  amerikanska militärer, såsom flyggeneralen Maxwell Taylor, förespråkat krig mot Sovjetunionen och blivit bittert besvikna på att president Kennedy undvek att lösa krisen utan krig.

RYSK ANTIHJÄLTES ORDERVÄGRAN RÄDDADE VÄRLDEN

(I motsats till dr Strangelove är följande verklighet och inte fiktion.)

Det finns hjältar som man i nationalistisk yra hedrar med statyer. Det är kungar och fältherrar som anfört massmord på utlänningar. Även i vår antirasistiska tid hyllas de - åtminstone bland segrarmakter.

Få har tillräcklig kunskap att med tacksamhet tänka på den sovjetiske överstelöjtnanten Stanislav Petrov. Ändå var det han som räddades oss undan  katastrofernas katastrof.

Petrov var 1983 förlagd några mil söder om Moskva. Han var chef för en sovjetisk alarmstation, som skulle varna för främmande kärnvapenangrepp. Vid den här tiden var förbindelserna mellan USA och Sovjet frostiga och spända. Reagan hade kallat Sovjet för "ondskans imperium", ryssarna hade skjutit ner ett koreanskt passagerarplan tre veckor tidigare och Nato hade militära övningar med tonvikt på kärnvapenanvändning.

Natten den 26 september 1983 började varningslamporna i den sovjetiska alarmcentralen att blinka. De indikerade att från USA avsköts kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen. Överste Petrov var nu skyldig att sätta i gång ett motangrepp med kärnvapen mot amerikanska städer. Men medan lamporna på hans stora USA-karta blinkade intensivt och angav att kärnvapenladdningar var på väg att utplåna en stor del av hans land, tvekade han. Han hade en känsla av att det kunde vara något fel på systemet, så tack och lov underlät han att göra sin plikt som officer.

Det visade sig vara ett datorfel. När Petrov äntligen kunde andas ut drack han snabbt en halvliter vodka och sov sedan i 28 timmar.

2003 bodde överste Petrov ensam i en tvårummare några mil från Moskva. Hans fru hade dött i cancer och hans pension hade förlorat mycket av sitt värde. Världsmedborgarna i San Francisco beslöt att hedra den sovjetiske översten med en utmärkelse. 2006 ansåg Eva Moberg att Stanislav Petrov borde få Nobels fredspris i stället för att som vanligt ge det till etablerade organisationer och välkända, välavlönade och militaristiska politiker.

Det sägs att Tom Lehrer slutade att skriva sina roliga och extremt satiriska sångtexter 1973. Då fick Henry Kissinger Nobels fredspris och därför ansåg Lehrer att inte ens hans ironi kunde överträffa verklighetens. Den norske juristen Fredrik Heffermehl har bland annat i boken "Nobels vilje", kritiserat att många av utnämningarna inte alls överensstämmer med Nobels önskan att ge priset till dem som aktivt arbetar för nedrustning. Två exempel de senaste åren på hur den norska priskommittén helt nonchalerade Nobels testamente är när Obama och EU utsågs till fredspristagare.