Beljugen - men nog är jag rasist?

Är nyhetsberoende. Kollar till och med på TV nästan alla nyhetsprogram och ändå  tillhör TV inte mina favoritmedier.

Ibland grymtar jag till inför alltför obegripligt tjatiga inslag. Orkar snart inte ens gäspa när det för femtioelfte gången kommer skildringar av svenska vargars öden, när det i oändlighet tragglas om fittstim och andra varianter av feminism, när våra sexuella egenheter gång på gång får stora rubriker och när man nästan varje dag varnar för rasism utan att man definierar denna beskyllning.

GAY I SVERIGE FÖRUT OCH I RYSSLAND AV I DAG

Även inför andra trendigheter känner jag mig som en "grumpy old man" - och det är väl det jag är. Gayrörelsen får en massa positiv uppmärksamhet och det kan den vara värd. Men när man i det antiryska drevet inför OS också hör att "homosexualitet är förbjuden i Ryssland" är det båg i det vackert regnbågsgranna. Lesbiska förhållanden har aldrig varit förbjudna där och manlig homosexualitet är helt tillåten sedan drygt två decennier.

Faktum är att ryska homosexuella har det bättre än vad deras likasinnade svenskar hade det i min ungdom, då jag fick uppmuntra homosexuella vänner och ekonomiskt hjälpa en homosexuell släkting. I DN i går (7/2) kunde man läsa om den homosexuelle krögaren Roman Kotjagov  på Sotjis gayklubb, som invände: "Alla säger att vi [de homosexuella] har det så hemskt här i Ryssland. De vet inte vad de pratar om." Och han påpekar att den ryska så kallade antigaylagen inte är en lag mot de homosexuella.

SKÖNHETEN OCH ODJUREN

I morgon träffar jag det gäng som med en viss överdrift kallas "kulturarbetarna" på www.tyresoradion.se . Andra kallar oss för radions "snusketörer". I varje fall dokumenterar vi sedan länge folkhumorn. I de ca 5000 radioprogram jag varit programledare för har hundratals haft detta ämne.

Den berättarglada gruppen består av 4-5 gubbstötar och en yngre tjej. Hon heter Nina, är från Enskede och är skönheten bland oss odjur. En av de många limerickar vi har författat och läst är tillägnad henne:

Vår söta Nina från Enskede

på intima frågor gav beskede:

"Det sägs att jag är täck

men också ganska fräck.

Och snuskiga gubbar; fy för den lede!"

Sista raden har tveksamt sakinnehåll för ingen skrattar högre och mer smittande åt de värsta fräckisar än Nina.  Det är förresten inte lätt att göra limerickar på Enskede, så vi mottar tacksamt limerickar på andra orter.

VI HÅNAR OFÖRTRUTET FOLK MED EN VISS HÅRFÄRG.

Det finns en rik flora av historier och med stor variation i ämnesvalet. Barnhistorier, ålderdomshistorier, politiska historier, historier om Sankte Per, Norrlandshistorier, Norgeskämt för att bara nämna några.

En kategori av elaka skämt vi sedan länge envetet ägnat oss åt är också att - gud hjälpe! - berätta hur otroligt korkade människor med en viss hårfärg är. Med dem driver vi hejdlöst sedan många år. Deras komiska dumhet är obegränsad.

Detta är förstås klockren rasism, men ändå har vi aldrig blivit kritiserade med detta så populära glåpord. Det handlar om våra ständiga blondinhistorier och blonda människor är det tydligen helt okej att generalisera negativt om. Vi har visserligen blivit förebrådda för att det är kvinnor vi idiotförklarar, men detta är lätt att bemöta med att vi berättar ännu flera elaka historier om killar och gubbar.

SANNING KONTRA ALDRIG SÅ TRENDIGA LÖGNER

Jag har alltså undgått att på rätt goda grunder anklagas med modeordet rasism, däremot när jag förtörnat  trendnissarna med icke önskvärda sanningar:

Den 9 januari erkände jag här på bloggen att jag som lärare i åratal till tusentals tonåringar och vuxengymnasister i antinazistiskt nit och i god tro lärde ut ett antal historieförfalskningar. Vi var så många som gjorde samma misstag så vi har aldrig blivit förebrådda för detta.

Annorlunda blev det för mig när jag dristade att yppa några av mina felaktigheter. Det började för 17 år sedan med att jag öppet berättade att det var en myt att tyskarna utöver sina andra illdåd till och med gjort tvål av sina dödade offer. Då ingrep en "stjärnreporter" från Expressen genom att med bildmanipulation, historieförfalskning och diverse lögner beljuga mig som den värsta av antisemiter.

I somras hakade tre ledande Tyresömoderater på denna osanning. Försedda av etnocentriker i Stockholm med Expressens gamla skröna och andra förljugna ensidigheter klagade de i sin tidning högljutt över "mängden av antisemitisk propaganda" i mina radioprogram. De har sedan dess inte kunnat hitta ett enda exempel på att det i dessa 5000 program en enda gång förekommit negativa generaliseringar om judar, alltså antisemitism. Däremot har massor av lyssnare intygat att de aldrig hört skymten av antisemitism i programmen.

Jag tröstar mig med att mina vedersakare och jag inte var tyskar för 70-80 år sedan. Då hade de nog varit lika trendiga som i dag, och då hade jag väl måst gömma mig för dem för att undvika koncentrationsläger. Tänk vad bra det ändå trots allt förtal är i det fredliga Sverige! När jag som elitsoldat och sergeant för 55 år sedan vapenvägrade, behövde jag bara tillbringa en intressant månad i svenskt fängelse.

Leva dissidenterna - då och nu, där som här!