27 februari -en mycket sorglig dag

(Ur kommande Radio Tuff 2-16 mars 2014):

Tyvärr måste vi avsluta detta Radio Tuff med två mycket sorgliga meddelanden. Den 27 februari drabbades vi av att två centrala människor i Tuff lämnade oss.

Den ene är Bengt Citron, vars många mycket fina insatser i Tuff är svåra att kort sammanfatta. Men han var i alla fall i många år aktiv i Tuffs styrelse och i åratal skötte han Tuffs hemsida med ständiga uppdateringar liksom han också lika flinkt skötte närradions ena hemsida. Vi kommer att länge med tacksamhet och beundran minnas hans humor och intelligens. Bengt dog några dagar före sin 80-årsdag. Begravningen av Bengt sker fredag den 21 mars i Hoppets kapell, Skogskyrkogården kl 13.45.

Den andre som lämnade oss är Rick Bailey. Han var en de amerikanska Vietnamdesertörer som i 20-årsåldern 1967-68 bodde hos olika Tuff-medlemmar. Rick bodde i min familj något år och blev en slags omtyckt storebror till mina då två små döttrar Ann och Lena. Efter många år i Bollmora levde han sedan tillsammans med sin fru Malin i Fellingsbro. Han har förekommit i flera filmer och böcker, bland annat i Björn Ranelids bok "Krigaren". Snart kommer en ny bok om de amerikanska desertörerna som också delvis bygger på intervjuer med Rick. Den skrivs av Johan Erlandssson, som i fjol hördes på i Radio Tyresö. Denna halvtimme hörs på www.tyresoradion.se  Klicka på http://www.tyresoradion.se/search.php?query=Johan%20Erlandsson 

Maj Britt Theorins kloka förslag

I decennier var Maj Britt Theorin riksdagsledamot. Hon har också varit nedrustningsambassadör och EU-parlamentariker. Har alltid modigt stått upp mot det mäktiga militär-industriell-mediala komplexet. I februari gästade hon Tyresö och sa i ett anförande många kloka saker, som delvis kommer att höras från den 2 mars i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (91,4 MHz och www.tyresoradion.se Bland annat sa hon så här:

"Jag beundrar Tyresös duktiga damlag i fotboll. Men jag har en annan koppling till Tyresö också. Jag är medlem i Tuff. Dom som inte är det tycker jag ska gå med där. /applåder/ Det är en fantastisk organisation. Det är det verkligen det, en fantastisk förening som faktiskt jobbar utan offentliga bidrag för dom saker vi alla tycker är viktiga och bra i Indien och Afrika på olika sätt och den är bra på att upplysa om sin verksamhet"

Jag känner ju Åke Sandin sedan långt tillbaka, för han kom en gång i unga år och tog kontakt med mig och då var han läroverkslärare och hade synpunkter på fredsfrågorna. Dom har jag haft nytta av hela livet sedan kan jag säga."

Thage G om "ryska ubåtar", Afghanistan m m

"RYSKA UBÅTAR I SVENSKA VATTEN"

I dag (18/2) har Tyresö haft besök från grannkommunen Nacka. Det var Thage G Peterson, som talade i Kulturcaféet. Han var ju i nästan 30 år riksdagsledamot (s) och i två decennier med i regeringen, bland annat som försvarsminister 1994-97. Han talade klarspråk men berättade också om sin uppväxt i Småland. Här kommer några utdrag av hans tal:

"Ubåtsfrågan bottnade i rysskräcken, ingenting annat. En kommission tillsattes och där spelade Carl Bildt en avgörande roll. Vi hade tre socialdemokrater där och alla satt på Sörmlandsbänken, men Carl Bildt fick dominera. Det ledde till att denna kommission pekade ut Sovjetunionen eller Warszawapakten som dom som hade kränkt Sveriges territorium.

Olof Palme var inte informerad om slutsatsen. Jag låg och sov på ett hotell I Gävle och så ringde Olof Palme och sa att i morgon kommer dom med ett förslag att vi ska brännmärka Sovjetunionen för ubåtskränkningarna. Jag vaknade snabbt och sa till honom: "Du har två möjligheter: En är att ge digl in till PUB eller NK och köpa en grodmansutrustning, en stark ficklampa och hoppa ner i havet och titta om det finns några spår efter ryska ubåtar. Eller också får du kalla ihop regeringen och då får vi göra ett av dom hårdaste uttalanden vi kan mot Sovjetunionen".

Det var ju en hemsk stämning i Sverige som vi kommer ihåg. Så samlades regeringen och vi gjorde ju då ett av de absolut hårdaste uttalanden som en svensk regering gjort någonsin mot ett annat land, alltså mot Sovjetunionen om ubåtskränkningarna.

Men vi trodde inte på det. Vi satt och snackade och sa att det här är på nåt sätt fel, men vi har ingen annan möjlighet. Vi hade inte kunnat går emot folkstormen mot ryssarna som det då var

Jag har en uppfattning om det där. Den där ubåten 137  som gick på grund i Blekinge skärgård, hävdar jag, hade felnavigerat. Jag menar att en nykter ubåtskapten hade inte kört in båten där, men han var stupfull liksom andra på bryggan. De hade druckit för mycket vodka helt enkelt.

Så fort jag blev försvarsminister, redan på andra dan, tillsatte jag en egen ubåtskommission med experter och kunniga människor. Dom kom så småningom fram till att underkänna Bildtkommissionen. Dom sa att den inte hade underlag för att beskylla Sovjet och det kunde inte min så kallade kommission göra.

Jag hade besök av USA:s försvarsminister William Perry, som var en mycket trevlig person, en humanist, som hade varit läroverkslärare. Vi var ute på Berga och Muskö och sen på vägen till Arlanda till flyget tittade jag på honom och sa, att vi hade ju pratat om allting, men vi hade inte nämnt ubåtarna. Då lade han sin hand på min axel och sa lite småleende: "Om det nu var en ubåt, så behövde den ju inte vara rysk."

Jag var sen i Pentagon vid ett par tillfällen och dom ställde aldrig en fråga om ubåtar, viket dom borde ha gjort. De visste naturligtvis, vad det här rörde sig om. Hade vi ubåtar inne så kom dom ifrån Nato."

OM AFGHANISTAN: "SVERIGE ÄR I KRIG!"

(Thage G kom i sitt tal också in på svenskmilitär i Afghanistan. Så här sade han: )

"Om någon för 30 år sen, medan Palme ännu levde, hade sagt att Sverige skulle bli en krigförande nation, som dödade människor i ett annat land, så hade den personen ansetts vara spritt språngande galen. Men nu är vi i krig. Det där med 200 år i fred är ju inte sant.

Det är sant på hemmaplan men inte ute i världen. Det förnekades länge men när jag tog upp det i DN och Svenskan var generalerna galna på mig. De bjöd mig på kaffe i Högkvarteret och jag att de inte kunde använda lögnen, därför att franska och tyska generaler säger att dom är ute på krigsuppdrag i Afghanistan, när vi nu gör exakt samma uppgifter som dom i Afghanistan, är vi då ute på fredsuppdrag? Vi är också ute på krigsuppdrag.

Nu förs inte fredsargumentet längre fred. Allt fler ger mig nu rätt. Nu läser jag vänliga ord om mig i de där tidningarna, som säger att Thage G har ju haft rätt alla de där åren.

Afghanistankriget är ett enda lidandets historia. För Sverige är det ett dubbelt nederlag i dubbel bemärkelse, därför att Sverige har blivit en krigförande nation, som inte bara varit beredd utan, som jag vet, också har dödat människor i ett annat land. Det är den ena sidan. Den andra sidan är att vi har övergett den traditionella fredslinjen med tonvikt på samtal, förhandlingar, politiska lösningar och i stället har vi valt kriget.

Vi har sparkat ut Olof Palmelinjen."

DET KRIG EGENTLIGEN ÄR

 Thage G:s filosofi:

"När jag var vid Södertörns högskola så hade jag studiekamrater, som hade sina föräldrar kvar i Kandahar eller Kabul i Afghansistan och dom berättade för mig, hur  människor led och dom skilde inte på svenska soldater och amerikanska soldater. Dom blev lemlästade av Natosoldaterna.

Det är farligt att tro att krig och dödande är lösningen på motsättningar och konflikter, att krig skulle vara något naturligt. Det är farligt om fredsansträngningar kommer först i andra hand och därför måste vi tala mer om freden och ifrågasätta militära lösningar. Vi är dåliga på att föra ut fred, samförstånd och humanism. Det är endast det som bygger en framtid och en fredlig väg.

Det går inte att uppnå vänskap genom att bomba ihjäl barn och föräldrar och förstöra deras hem. Det man uppnår är något annat, nämligen hat. Min tes är att detta leder aldrig till fred, det är fredsansträngningar som leder till fred. Ingenting annat!

Det är en viktig att utgå ifrån att fattigdom, nöd och okunnighet kan man inte bomba bort utan som de här afghanska tjejerna från Kandahar sade så påminner gravplatser och stympade armar om oförrätter som sitter i under generationer. Det går inte att bomba bort hatet utan vad barn och ungdomar behöver är att få bukt med dom bakomliggande sociala och ekonomiska orsakerna. Det är detta som måste kämpas ned, inte dom människor som är de felaktiga systemens slavar.

Jag vill inte att Sverige ska delta i krig i andra länder, vill inte att Sverige ska vara med i så kallade fredsframtvingande operationer utan vårt varumärke ska vara fred och fredsförhandlingar. Vi ska vara med i fredsbevarande operationer under klart FN-mandat. Aldrig en operation utomlands utan ett FN-mandat!

Vi har aldrig haft några blå baskrar på våra soldater i Afghansistan. De har Nato-hjälmar. Världen behöver i dag länder som står utanför militära allianser."

FRÄCKISAR FRÅN ALTARET?

Thage G berättade i början om sin barndom i ett småbrukarhem i Småland:

"Det har funnits i mitt liv tre universitet. Det första är köket i mitt barndomshem. Det andra är två folkhögskolor, Grimslöv och Viskadalen och för det tredje Socialinstitutet och Lund universitet.

Det viktigaste utan tvekan för mig har varit köket. Det var min fars

'frisörsalong, men det var också mitt sovrum. Jag sov i kökssoffan, och där låg jag och lyssnade på det fattiga folkets livserfarenheter med mycket diskussioner om de båda politiska ledarna Per Albin Hansson och Axel Persson Bramstorp. Det var ju samarbete då mellan bondeförbundet och socialdemokratin.

I köket talades det mycket om livet men också många mustiga berättelser. Jag kunde nog flera fräckisar än något annat barn i socknen. Dom berättade jag så småningom  från altaret i Bergs kyrka, därför att dom båda kyrkvärdarna var oerhört intresserade av snuskliga berättelser.

Det var flera som satt och lyssnade på mig, när jag berättade från altaret i Bergs kyrka. Och då råkade far på en ny lönesänkning. Prästen tog tag i det här men då sa jag till honom och då fick jag en applåd ifrån min publik. Jag sa: Vad är det som gör att jag samlar mer människor i Bergs kyrka än vad du gör.

DEN TUFFA OBEROENDE RADION

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1358:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 16 februari kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 2 mars, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17.  Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin

Programmet i korthet:

Veckans rosor delas ut till tuff-medlemmar och läsvärda utländska skribenter.

Rysslandskännaren Stefan Lindgren bemöter det ymniga klankandet på Ryssland, bland annat dess påstådda homofobi.

Marianne Stiegers text om "Günter Grass och bröderna Grimm" läses upp.

Åke Sandins krönika har rubriken "Balkankrigens 'värdiga' och 'ovärdiga' offer" och Pete Seeger sjunger om vad vi lär oss i skolan.

Balkankrigens "värdiga" och "ovärdiga" offer

Lennart Palm är professor i historia vid universitetet i Göteborg. En artikel i Göteborgs-Posten (30/1 2014) med rubriken "Osakligt om krigen i forna Jugoslavien" inleder han så här:

"Krigen i före detta Jugoslavien var förfärliga. Tyvärr tar våra stora medier ständigt upp vad som i västvärldens ögon blivit de 'värdiga' offren för dessa krig. De tusentals mördade serberna nämns praktiskt taget aldrig".

Palm kommenterar ett par tidigare artiklar i samma tidning av frilansjournalisten Annika Hamrud. Han menar att hennes texter tyvärr fogar sig "till en oändlig rad av artiklar i våra stora medier, tidningar och TV, som bara tar upp vad som i västvärldens ögon blivit de ”värdiga” offren för de jugoslaviska krigen."

Han vågar gå emot den gängse propagandans tal om att serberna "mördade" ett par hundratusen bosnienmuslimer. Han gör det genom att hyfsa siffrorna med hjälp av vetenskapliga undersökningar som visar följande:

"97 207 personer dog eller saknades under kriget i Bosnien–Herzegovina 1992–1995. Det är 2,22 procent av republikens dåvarande invånare (samtidigt innebär det en halvering av antalet offer jämfört med vad som spreds i media vid tiden). Av dessa beräknades 39 684 vara civila och 57 523 soldater. Av samtliga offer var 64 036 bosnienmuslimer, 24 905 serber, 7 788 kroater och 478 av andra nationaliteter. 98,5 procent av soldaterna stupade i strider."

Palm påpekar, att massgravarna innehåller nästan bara män i militära årsklasser. Han avvisar Hamruds påstående att serberna hade veritabla "dödsläger". Om de upprörande bilderna på en utmärglad man i ett serbiskt läger, vilket kraftigt spädde på  de antiserbiska känslorna under kriget, påpekar professor Palm att de inte alls var typiska för de andra fångarna, vilka såg välnärda ut. Han varnar för att propaganda utelämnar betydande delar av verkligheten och därmed blir den historiska skildringen av de krigförande alltför svartvit.

Lennart Palm undrar i sin slutkläm. när de "ovärdigas" lidanden i det grymma kriget i Bosnien–Herzegovina uppmärksammas.

Hans artikel får skarp kritik av Christina Gamstorp vid myndigheten "Forum för levande historia". I stället för att kunna visa på faktafel koncentrerar hon sig på tjusigheter och varnar för "historieförfalskningar", bland annat med det inkvisitoriska ordet "förnekelse". För henne är "historierevisionister" skumma typer och inte historiker, som i den stolta traditionen från "hovhistorikernas" tid faktiskt försöker kolla trendriktiga och tabubelagda historiska "sanningar".

"Forum för levande historia" har en årlig budget på 45 miljoner kr och borde därför ha medel och kurage att undvika att vara språkrör åt alltför ensidig historia.

Gamstorp har i sin brist på argumentation till och med mage att påminna om rabaldret 2003, då Ordfront lät Diana Johnstone komma till tals och därmed räddhågat gjorde utrensning i Ordfronts redaktion. Johnstone hade nyanserat den gängse bilden av de jugoslaviska krigen i boken "Dårarnas korståg - Jugoslavien, Nato och västliga villfarelser", vilket mittfårans åsiktspoliser fördömde. Så här skrev hon bland annat:

”Krig är ett brottsligt tillstånd. Det i fredstid värsta av alla brott, att döda folk och förstöra deras egendom, blir då tillåtna, uppmuntrade och belönade handlingar. Det finns förvisso goda skäl att försöka begränsa fasorna genom att etablera konventioner för ’laglig’ krigföring, men samtidigt är det något perverst med att vilja rena kriget från ojuste agerande, som om det rörde sig om någon slags sport.

Insisterandet på respekt för mänskliga rättigheter i krigssammanhang får aldrig leda till att man glömmer att kriget självt är den grundläggande kränkningen av de mänskliga rättigheterna. Vid sidan av de organiserade militära aktiviteterna under krig, och framförallt under inbördeskrig, ger den allmänna oredan därtill tillfälle till en mängd privata brott som våldtäkt, vandalism och stöld.

 Situationen kompliceras av att kriget inte bara för med sig brott utan också tendensen att överdriva eller rentav att hitta på brott som begåtts av fienden. Av alla ’krigsförbrytelser’ är kanske förtal den mest oundvikliga och minst kända”

Även i våra skolor kan det förekomma ensidiga skildringar av historien, åtminstone enligt Pete Seeger som vi ska höra nu i "What did you learn in school today…."

"ROSOR" från RADIO TUFF (nr 1358) 16/2-2/3 2014 till....

….till              de över hundra solidariska människor som på en knapp månad redan betalat medlemsavgiften till Tuff på 200 kr (och för familjemedlem 80 kr) på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Ett särskilt tack till det tjogtal som dessutom har bifogat gåvor. Uppåt 4000 kr har genom gåvor stärkt Tuffs kassa i år. Det behövs, även om alla i Tuff och Radio Tuff jobbar oavlönat, men vi har sedan länge inga offentliga bidrag utan är helt beroende av våra schyssta medlemmar.

….till              den kände brittiske journalisten John Pilger, som i tidningen The Guardian  (7/2 2014) skriver under rubriken (översättning): Sanningen om det kriminella blodbadet i Irak  kan inte motsägas i evighet". Han upprepar sin vämjelse över att en majoritet av britter enligt en enkät trodde att färre än 10 000 irakier har dödats till följd av USA:s och Englands invasion av landet 2003. Han menar att denna siffra är "chockerande låg", eftersom vetenskapliga beräkningar uppger upp till en miljon dödades och miljoner tvingade på flykt. Han tillägger: "Mediernas förvrängningar har varit ett vapen i västmakternas förbrytelser alltsedan första världskriget." Han påminner också om att enligt FN dog ca en halv miljon irakiska barn på grund av brist på medicin under västs sanktioner mot Irak redan under 1990-talet. 

….till              Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, som rapporterar om en ironisk variation på Obamas valslogan "Yes, we can". Nu står det på plakat i protest mot den omfattande avlyssningen: Yes, we scan!

….till              Human Rights Watch och 16 andra organisationer, som nu uppmanar USA att skriva på avtalet mot landminor, vilket har funnits sedan 1997. Det är undertecknat av 161 länder, men förutom USA finns Ryssland, Kina, Israel, Indien och Pakistan inte med bland undertecknarna.

….till              den kristna tidningen Sändaren (5/2 2014) som publicerar en artikel av Lena Lönnqvist. Hon har varit rektor vid Sjöviks folkhögskola och ekumenisk följeslagare på Västbanken, vilket hon berättat om i Radio Tuff, där hon också berömt israeliska fredsaktivisters insatser. Nu skriver hon om Israels behandling av beduinerna i Negevöknen bland annat så här: "Då Israel bildades 1948 levde bofasta beduiner i Negev. De har sedan dess upplevt massflykt, återvändande, etablerandet av privat markägande, som senare negligerats av staten, tvångsförflyttningar och utplånande av byar." Hon nämner en annons från den sionistiska organisationen Keren Kajemet, som vill att vi skall hjälpa till med att "Träd i Negevöknen får öknen att blomstra"

….till              tidningen The Independents Mellanöstern-korrespondent Patrick Cockburn som i CounterPunch (12/2) skriver om hur gamla mycket värdefulla antika minnesmärken från grekisk, romersk och bysantinsk tid nu förstörs i krigets Syrien. Dels är det islamistiska rebeller som av extremt religiösa skäl ägnar sig åt vandalism, dels är det plundrare, som av ekonomiska orsaker brandskattar gamla antikviteter.

....till               ett offentlit möte om skolbygget i Kongo, vilket Tuff stött med 100 000 kr. Det är projektets initiativtagare Tyresöbon och Tuff-medlemmen Miza Landström (född i Kongo) som berättar om sitt besök där nyligen och om hur bygget fortskrider. Plats: Kvarnhjulet, hus B (Nyfors) Tid: Lördag den 8 mars kl 12-17

….till              det möte om IRAK, som äger rum redan måndag den 17 februari kl 19 i TUFF-lokalen Myggdalsvägen 80. Inledare: Noor Bahnam från Svensk -Irakiska Solidaritetskommittén.

                      
Varje sändning av Radio Tuff hörs lokalt på radions 91,4 MHz fyra ggr per dygn i                   två veckor och när som helst världsvida på www.tyresoradion.se

GÜNTER GRASS och BRÖDERNA GRIMM

Från Radio Tuffs medarbetare i Malmö, förra Tyresöbon Marianne Stalbohm Stieger, har vi fått en text om Günter Grass' senaste bok "Grimms Wörter" (Grimms ord). Bröderna Jacob och Wilhelm Grimm utgav redan 1812 ett antal folksagor som fick en världsvid läsekrets och översattes till 160 språk. Bland dessa folkkära sagor märks Snövit, Hans och Greta och Askungen. Så här skriver Marianne:

År 1999 fick den tyske författaren och konstnären Günter Grass nobelpriset i litteratur. Många jublade över den utmärkelsen, men lika många tyckte det var förfärligt att denne "dissident" och ofta ilskne kritiker av den tyska regeringen och parnassen skulle få en sådan ärorik utmärkelse.

Günter Grass talar alltid som en sann pacifist. Tillhör man fredsrörelsen, måste man helt enkelt hylla författaren av så stora romaner som debutromanen  Blecktrumman 1959 och senare bland annat också romanen Flundran.

2002 skrev Grass också om den i särklass största fartygskatastrofen i världen någonsin. Den texten hade titeln Krebsgang (Kräftgång) och skildrar hur det stora passagerarfartyget Wilhelm Gustloff torpederades den 31 januari 1945 och över 9000 människor, de flesta civila tyska flyktingar följde henne i djupet. Trots att det inträffade i Östersjön är det märkligt få som känner till denna tragedi. 

I sin senaste bok skildrar Grass tillblivelsen av bröderna Grimms stora ordbok som behövde hundra år på sig för att bli klar. Bröderna hann inte längre än till bokstaven F, men Jacob, den idogare av de båda bröderna, levererade ändå en mängd olika ord till bokstaven K, den som han själv aldrig skulle göra klar.

Vilket ord blir då viktigt för den gamle fredsaktivisten Günter Grass? Jo, ordet krig. Och till det följer nu en rad citat, skrivna på det typiska Grassmaneret, dvs ofta snabbt sammanfattande, till synes objektivt, men på ett cyniskt-ironiskt sätt som går rakt in i magen

"Min tidsålder började när Weimarrepubliken just hade återhämtat sig en aning från sina svaghetsanfall, men sedan förföll desto fortare, varpå Tredje riket varade bara i tolv år, men tillräckligt länge för att belasta var och en och så, även mig, med ett folkmord som, reducerat på det enda ortsnamnet Auschwitz, för all framtid vidhäftar oss som ett Kainsmärke." (sid. 260)

"Rent tillfälligt överlevde jag [kriget]. Och efter att atombomber hade fällts över två japanska städer, ytterligare en krigsförbrytelse, vilken visserligen inte fick räknas som sådan, eftersom den förövades av segrarna, skulle fred äntligen lyckliggöra världen." (sid 284)

"Snart började det Kalla kriget som ledsagades av det heta i Korea. Stormakterna ställde till med ställföreträdande krig. I främre Asien gav flera krig, däribland blixtkrig, näring åt det urgamla hatet som gav varken israelerna eller palestinierna fred. Och när staten Jugoslavien bröts isär, tittade de krigströtta européerna på hur serber och kroater krigade mor varandra, och serberna, nästan som i förbigående, slaktade sina grannar av muslimsk tro."

Grass citerar en av de stora 1700-talsdiktaren Matthias Claudius:

"De' är krig! är krig! Å, Guds änglar värj er
Och säg du ditt därtill!
De' är tyvärr krig - och jag begär
att inte vara skuld därtill!"   (sid. 285)

Sedan citerar Grass den engelske nobelpristagaren i litteratur Harold Pinter i hans nobeltal:

"Hur många människor måste man döda innan man har förtjänat titeln massmördare och krigsförbrytare?"

Vidare säger Grass:

"Pinter talade om Irak-kriget, om pågående och förflutna nidingsdåd, förövade av USA, och över det hycklande räknandet av det som i väst kallas 'Body count', där bara de egna döda är viktiga. Han spottade ut det som alla visste, men bara några få vågade säga."

-----------------------------------

Marianne Stalbohm Stieger i Radio Tuff 1358

Välkommen på möte om IRAK !

Hej alla solidariska!

På måndag (17 feb) har Tuff ett möte igen. Det handlar om Irak, där den korkade invasionen 2003 utgavs för att skapa demokrati men i ställer snarast vållat mordisk anarki: Förra månaden dödades över 1000 irakier, förra året ca 9000.

I Radio Tuff senast fick John Pilger en "ros". Han var chockerad av att enligt en enkät trodde en majoritet av britter att Englands och USA:s angrepp på Irak 2003 hade orsakat mindre än 10 000 dödade, medan enligt FN uppåt en miljon irakier har dödats.

Som oaser i oroliga Bagdad finns två barnbibliotek, flera gånger ekonomiskt stödda av Tuff.

Om du inte kan komma själv på måndag, peppa andra att komma!

Om Irak kommer på måndag Irak-födda Noor Bahnam till Tuff-lokalen och inleder. Så här stod det i kalendariet:

måndag      Massmördandets Irak -- men också barnbibliotek   

17 feb           Noor Bahnam, aktiv i Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén (SISK) inleder

kl 19              ett möte om sitt gamla hemland Irak, där nästan varje dag människor dödas i olika bombdåd. I Bagdad finns också som oaser i eländet 2 barnbibliotek, som SISK med Tuffs hjälp har grundat . Fika och gemyt ingår. Plats: Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80               

 

FACE TO FACE  ÄR FAKTISKT  BÄTTRE ÄN TILL OCH MED FACEBOOK,

tycker Åke Sandin

Beljugen - men nog är jag rasist?

Är nyhetsberoende. Kollar till och med på TV nästan alla nyhetsprogram och ändå  tillhör TV inte mina favoritmedier.

Ibland grymtar jag till inför alltför obegripligt tjatiga inslag. Orkar snart inte ens gäspa när det för femtioelfte gången kommer skildringar av svenska vargars öden, när det i oändlighet tragglas om fittstim och andra varianter av feminism, när våra sexuella egenheter gång på gång får stora rubriker och när man nästan varje dag varnar för rasism utan att man definierar denna beskyllning.

GAY I SVERIGE FÖRUT OCH I RYSSLAND AV I DAG

Även inför andra trendigheter känner jag mig som en "grumpy old man" - och det är väl det jag är. Gayrörelsen får en massa positiv uppmärksamhet och det kan den vara värd. Men när man i det antiryska drevet inför OS också hör att "homosexualitet är förbjuden i Ryssland" är det båg i det vackert regnbågsgranna. Lesbiska förhållanden har aldrig varit förbjudna där och manlig homosexualitet är helt tillåten sedan drygt två decennier.

Faktum är att ryska homosexuella har det bättre än vad deras likasinnade svenskar hade det i min ungdom, då jag fick uppmuntra homosexuella vänner och ekonomiskt hjälpa en homosexuell släkting. I DN i går (7/2) kunde man läsa om den homosexuelle krögaren Roman Kotjagov  på Sotjis gayklubb, som invände: "Alla säger att vi [de homosexuella] har det så hemskt här i Ryssland. De vet inte vad de pratar om." Och han påpekar att den ryska så kallade antigaylagen inte är en lag mot de homosexuella.

SKÖNHETEN OCH ODJUREN

I morgon träffar jag det gäng som med en viss överdrift kallas "kulturarbetarna" på www.tyresoradion.se . Andra kallar oss för radions "snusketörer". I varje fall dokumenterar vi sedan länge folkhumorn. I de ca 5000 radioprogram jag varit programledare för har hundratals haft detta ämne.

Den berättarglada gruppen består av 4-5 gubbstötar och en yngre tjej. Hon heter Nina, är från Enskede och är skönheten bland oss odjur. En av de många limerickar vi har författat och läst är tillägnad henne:

Vår söta Nina från Enskede

på intima frågor gav beskede:

"Det sägs att jag är täck

men också ganska fräck.

Och snuskiga gubbar; fy för den lede!"

Sista raden har tveksamt sakinnehåll för ingen skrattar högre och mer smittande åt de värsta fräckisar än Nina.  Det är förresten inte lätt att göra limerickar på Enskede, så vi mottar tacksamt limerickar på andra orter.

VI HÅNAR OFÖRTRUTET FOLK MED EN VISS HÅRFÄRG.

Det finns en rik flora av historier och med stor variation i ämnesvalet. Barnhistorier, ålderdomshistorier, politiska historier, historier om Sankte Per, Norrlandshistorier, Norgeskämt för att bara nämna några.

En kategori av elaka skämt vi sedan länge envetet ägnat oss åt är också att - gud hjälpe! - berätta hur otroligt korkade människor med en viss hårfärg är. Med dem driver vi hejdlöst sedan många år. Deras komiska dumhet är obegränsad.

Detta är förstås klockren rasism, men ändå har vi aldrig blivit kritiserade med detta så populära glåpord. Det handlar om våra ständiga blondinhistorier och blonda människor är det tydligen helt okej att generalisera negativt om. Vi har visserligen blivit förebrådda för att det är kvinnor vi idiotförklarar, men detta är lätt att bemöta med att vi berättar ännu flera elaka historier om killar och gubbar.

SANNING KONTRA ALDRIG SÅ TRENDIGA LÖGNER

Jag har alltså undgått att på rätt goda grunder anklagas med modeordet rasism, däremot när jag förtörnat  trendnissarna med icke önskvärda sanningar:

Den 9 januari erkände jag här på bloggen att jag som lärare i åratal till tusentals tonåringar och vuxengymnasister i antinazistiskt nit och i god tro lärde ut ett antal historieförfalskningar. Vi var så många som gjorde samma misstag så vi har aldrig blivit förebrådda för detta.

Annorlunda blev det för mig när jag dristade att yppa några av mina felaktigheter. Det började för 17 år sedan med att jag öppet berättade att det var en myt att tyskarna utöver sina andra illdåd till och med gjort tvål av sina dödade offer. Då ingrep en "stjärnreporter" från Expressen genom att med bildmanipulation, historieförfalskning och diverse lögner beljuga mig som den värsta av antisemiter.

I somras hakade tre ledande Tyresömoderater på denna osanning. Försedda av etnocentriker i Stockholm med Expressens gamla skröna och andra förljugna ensidigheter klagade de i sin tidning högljutt över "mängden av antisemitisk propaganda" i mina radioprogram. De har sedan dess inte kunnat hitta ett enda exempel på att det i dessa 5000 program en enda gång förekommit negativa generaliseringar om judar, alltså antisemitism. Däremot har massor av lyssnare intygat att de aldrig hört skymten av antisemitism i programmen.

Jag tröstar mig med att mina vedersakare och jag inte var tyskar för 70-80 år sedan. Då hade de nog varit lika trendiga som i dag, och då hade jag väl måst gömma mig för dem för att undvika koncentrationsläger. Tänk vad bra det ändå trots allt förtal är i det fredliga Sverige! När jag som elitsoldat och sergeant för 55 år sedan vapenvägrade, behövde jag bara tillbringa en intressant månad i svenskt fängelse.

Leva dissidenterna - då och nu, där som här!     

BILDT OCH IRAN - MEN USA DÅ?

Har i kväll på TV sett vår svenske utrikesminister på besök i Iran. Visserligen kallade vi i Radio Tuff för många år sedan Carl Bildt för Kalle Buldt. Det var när han polemiserade mot en antimilitaristisk artikel jag hade skrivit i Aftonbladet och råkade kalla mig för Åke Sundin. Ändå tycker jag han har en viss resning och han fick till och med en "veckans ros" i Radio Tuff (www.tyresoradion.se), när han i våras tyckte att den svenska debatten om några ryska flygplan över Östersjön var "ganska hysterisk".

Bildt visas nu när han träffar både den iranske utrikesministern och presidenten. Av trendriktiga svenska journalister utfrågas han om han verkligen tog upp de många otäcka iranska avrättningarna och Irans sedan 20 år påstådda planer på att skaffa kärnvapen. Jodå, det hade han gjort.

Däremot glömde man att fråga honom vad han tyckte om de sanktioner mot Iran, som inte drabbat religiösa potentater utan den iranska befolkningen. Ca 30 procent av dem är nu arbetslösa och människor dör i onödan på grund av brist på mediciner. Detta elände drabbar många oskyldiga på grund av sanktioner, bland annat från skenheliga västliga stater, varav tre av dem själva har massor av kärnvapen.

Under samma TV-kväll ser och hör jag två inslag om de många avrättningarna i USA. De har problem nu, för det dödliga giftet som använts har européerna slutat att sälja. Och när en av mina favoritjournalister, Cecilia Uddén, sedan intervjuades berättade hon om hur hon bevittnat en avrättning i USA. En amerikanska som hon intervjuade uppgav sig ha sett "omkring 22" avrättningar.

Är ganska säker på att ingen svensk utrikesminister på besök i Washington förebrått sina värdar för att tillåta avrättningar eller bekymrat talat om USA:s många kärnvapen. Och i EU, som fantastiskt nog fick Nobels fredspris, har väl ingen svensk politiker någonsin i Bryssel eller Strasbourg kritiserat sina EU-kompisar Frankrike och England för att de är nedlusade med dessa förintelsevapen.

Ibland är det självgoda västliga hyckleriet alltför svårsmält.

KÄRNVAPENKRIG

Filmen"Dr Strangelove" 50 år

Den 29 januari 1964 hade Stanley Kubricks film "Dr Strangelove. Hur jag slutade att ängslas och lärde mig äska bomben" premiär. Den baserades på Peter Georges roman Red Alert. Det var en samproduktion mellan USA och England, fokuserad kring ett kärnvapenanfall på Sovjetunionen. Filmen förblir en förödande satir på USA:s politiska och militära ledarskap.

Jack D. Ripper (spelad av Stering Hayden) är en förryckt amerikansk flyggeneral som har beordrat att i ett första slag anfalla Sovjetunionen med kärnvapen, eftersom han tror sig veta att ryssarna försöker förgifta amerikanernas "värdefulla kroppsvätskor".

Peter Sellers är strålande i tre huvudroller: Som den brittiske flygofficeren Lionel Mandrake, som USA-presidenten Merkin Muffley och som Dr Strangelove, tidigare den tyske vetenskapsmannen doktor Merkwürdigliebe.

Filmen skildrar hur den brittiske officeren Lionel Mandrake, general Buck Turgidson (spelad av George C. Scott) och presidenten Muffley försöker återkalla de amerikanska bombplanen. Det är komplicerat men absolut nödvändigt, för Sovjet har förberett att svara med en domedagsbomb, som gör världen obeboelig.

Inför den hotande domedagen råder då dr Strangelove presidenten att placera ett antal amerikaner i ett djupt underjordiskt schakt, där de ska kunna överleva. Skaran ska bestå av 90 procent kvinnor och 10 procent män, så att man genom avel kan återkolonisera jorden om så där 100 år.

Under tiden visar filmen hur majoren T. J."King" Kong flyger vidare med sitt bombplan för att släppa en kärnvapenbomb på Sovjetunionen. Han lyckas med det, och medan kärnvapnen detonerar och utplånar mänskligheten hör man andra världskrigets populäraste sångerska Vera Lynn sjunga sin topplåt "We'll meet again".

Realismen och träffsäkerheten i filmens samhälleliga satir, så olik gängse Hollywoodfilmer, var precis det som gjorde den så förödande rolig. Galenskapen (the Madness) hos dr Strangelove hånade den amerikanska militarismens officiella plan på MAD, Mutually Assured Destruction (=ömsesidigt säkerställd förintelse)

Bara två år tidigare (1962) under den kubanska missilkrisen hade ledande  amerikanska militärer, såsom flyggeneralen Maxwell Taylor, förespråkat krig mot Sovjetunionen och blivit bittert besvikna på att president Kennedy undvek att lösa krisen utan krig.

RYSK ANTIHJÄLTES ORDERVÄGRAN RÄDDADE VÄRLDEN

(I motsats till dr Strangelove är följande verklighet och inte fiktion.)

Det finns hjältar som man i nationalistisk yra hedrar med statyer. Det är kungar och fältherrar som anfört massmord på utlänningar. Även i vår antirasistiska tid hyllas de - åtminstone bland segrarmakter.

Få har tillräcklig kunskap att med tacksamhet tänka på den sovjetiske överstelöjtnanten Stanislav Petrov. Ändå var det han som räddades oss undan  katastrofernas katastrof.

Petrov var 1983 förlagd några mil söder om Moskva. Han var chef för en sovjetisk alarmstation, som skulle varna för främmande kärnvapenangrepp. Vid den här tiden var förbindelserna mellan USA och Sovjet frostiga och spända. Reagan hade kallat Sovjet för "ondskans imperium", ryssarna hade skjutit ner ett koreanskt passagerarplan tre veckor tidigare och Nato hade militära övningar med tonvikt på kärnvapenanvändning.

Natten den 26 september 1983 började varningslamporna i den sovjetiska alarmcentralen att blinka. De indikerade att från USA avsköts kärnvapenmissiler mot Sovjetunionen. Överste Petrov var nu skyldig att sätta i gång ett motangrepp med kärnvapen mot amerikanska städer. Men medan lamporna på hans stora USA-karta blinkade intensivt och angav att kärnvapenladdningar var på väg att utplåna en stor del av hans land, tvekade han. Han hade en känsla av att det kunde vara något fel på systemet, så tack och lov underlät han att göra sin plikt som officer.

Det visade sig vara ett datorfel. När Petrov äntligen kunde andas ut drack han snabbt en halvliter vodka och sov sedan i 28 timmar.

2003 bodde överste Petrov ensam i en tvårummare några mil från Moskva. Hans fru hade dött i cancer och hans pension hade förlorat mycket av sitt värde. Världsmedborgarna i San Francisco beslöt att hedra den sovjetiske översten med en utmärkelse. 2006 ansåg Eva Moberg att Stanislav Petrov borde få Nobels fredspris i stället för att som vanligt ge det till etablerade organisationer och välkända, välavlönade och militaristiska politiker.

Det sägs att Tom Lehrer slutade att skriva sina roliga och extremt satiriska sångtexter 1973. Då fick Henry Kissinger Nobels fredspris och därför ansåg Lehrer att inte ens hans ironi kunde överträffa verklighetens. Den norske juristen Fredrik Heffermehl har bland annat i boken "Nobels vilje", kritiserat att många av utnämningarna inte alls överensstämmer med Nobels önskan att ge priset till dem som aktivt arbetar för nedrustning. Två exempel de senaste åren på hur den norska priskommittén helt nonchalerade Nobels testamente är när Obama och EU utsågs till fredspristagare.    

DEN TUFFA OBEROENDE RADION

Den tuffa oberoende radion

Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFFs 1357:e sändning hörs på 91,4 MHz från söndag 2 februari kl 17 och sedan 3 ggr per dygn till den 16 februari, när ett nytt Radio Tuff sänds första gången kl 17.  Men programmet kan när som helst avlyssnas på www.tyresoradion.se  där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och många andra program.

Programledare: Åke Sandin och Monica Schelin

Programmet i korthet:

Veckans rosor delas ut till radio- och TV-programmen men också till personer som Hans Blix och till minnet av Pete Seeger, vars mest kända låt framförs av Joan Baez.

Emma Elofsson och Anders Nordlie, två av de KTH-studenter som hjälper till med det Tuff-stödda skolbygget i Kongo. berättar om sitt senaste besök där.

Åke Sandins krönika har rubriken "KRIGSPROPAGANDAN LURAR OSS SOM VANLIGT" och handlar om "rapporterna" från Syrien

ROSOR från RADIO TUFF 2-16 feb 2014 till ....

….till              Dagens Nyheter, som (25/1) på sin debattsida publicerar en stor artikel av i utrikespolitiken                               mycket erfarna personer: Hans Blix, f d utrikesminister och chef för FN:s vapeninspektörer i                           Irak, Rolf Ekéus, f d ordförande för FN:s Irakkommission och Washingtonambassadör samt                           Sven Hirdman, f d statssekreterare i försvarsdepartementet och Moskvaambassadör. De                               skriver under rubriken "Går Sverige med i Nato ökar Rysslands misstro mot väst". De                           menar att Rysslands säkerhetsproblem finns i öster och söder och att "ett isolerat ryskt väpnat                       anfall på Sverige inte framstår som tänkbart i någon framtida konfliktsituation". De                               framhåller att "ett grundläggande element i svensk säkerhetspolitik är att verka för fredlig                       utveckling, stabilitet och ömsesidigt förtroende i den euro-atlantiska regionen genom att                         söka överbrygga rådande motsättningar. En sådan politik främjas inte av en svensk                               anslutning till Nato. Tvärtom skulle ett svenskt medlemskap bidra till att öka de politiska                         klyftorna i regionen":

….till              Sveriges Radios program "Konflikt", som (25/1) under en timme ägnades åt kärnvapnen, ett i många år nästan nedtystat hot, trots att det finns över 20 000 kärnladdningar med förmåga att utrota allt mänskligt liv. Det framkom att grovt slarv ofta äventyrat säkerheten vid handhavandet av dessa förintelsevapen. De amerikanska kärnvapenstyrkorna har skakats av en lång rad skandaler, säkerhetsbrister, missbruk, fusk och dåligt ledarskap.  Man erinrade om de stora demonstrationerna mot kärnvapnen på 80-talet och att Stanley Kubricks grymt satiriska film "Dr Strangelove: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben" nu 50-årsjubilerar och visas igen på många håll. Deltog i radioprogrammet gjorde bland andra Hans Blix, och Maj Britt Theorin. Från den aktiva föreningen Svenska läkare mot kärnvapen medverkade Leonore Wide, som tillsammans med Meit Krakau var inledare vid seminariet "För en kärnvapenfri värld" här hos Tuff i Tyresö 10 mars 2012.

….till              Sveriges Televisions Anna Hedenmo, som (28/1) under en hel timme i programmet "Min sanning" intervjuade Hans Blix. Han har inte bara varit svensk utrikesminister utan bland annat också chef för FN:s vapeninspektörer i Irak. Före amerikaners och britters olyckliga invasion av Irak hade han meddelat att hans inspektörer trots många hundra oannonserade tillslag mot misstänkta platser för massförstörelsevapen inte kunde hitta några sådana i Irak. Men den Irakfientliga propagandan, inte minst påhejad av vicepresidenten Cheney, hånade honom för att ha "glömt ryggraden hemma" och med liknande otrevligheter. Till och med hans partivän och tidigare regeringskollega Per Ahlmark publicerade i amerikansk och internationell press kritiska artiklar mot Hans Blix. Efteråt, när många irakier hade dödats fick han rätt, när inte heller ockupationstrupperna hittade några förintelsevapen. Han sammanfattade det folkrättsvidriga angreppet på Irak med att det ju skulle avskaffa de vapen som inte fanns och leda till demokrati, men i stället har landet i tio år blivit en mordisk anarki med uppemot en miljon dödade. Han tillfrågades också om han hade blivit avlyssnad under sitt arbete för FN i USA. Han svarade skrattande att det hade han nog blivit men tillade, att det var ju synd att de inte brydde sig om vad han hade att säga.

….till              Per Runesson, som i Fria Tidningen (25/1) skriver om en nyutkommen bok av Peter Glas. Den har titeln "Först blir det alldeles vitt. En bok om atombomben". Runesson skriver om att aldrig förut hade så många vetenskapsmän och nobelpristagare samverkat än då det gällde för USA att framställa detta domedagsvapen. Han tillägger: "Vilken ironi att det största arbete som någonsin utförts under en hatt var militärt och att världen skulle begåvas, inte med någonting i stil med Kinesiska muren eller Atlantkabeln, utan en uppfinning som skulle kunna innebära vår civilisations undergång". Författaren menar helt riktigt att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki inte hade någon betydelse för krigets utgång, eftersom Japan redan innan massdödandet av civila ville kapitulera. Han undrar i stället om hundratusentals civila japaners hemska öde inte berodde på att Truman ville imponera på vapenbrodern Stalin och den kommande antagonisten Sovjetunionen.

….till              det västerbottniska Sorsele (s), som av svenska kommuner i förhållande till sin folkmängd tagit emot flest flyktingar av de 33 364 som kom till Sverige 2013. Aven Fagersta (v) bör nämnas för sitt generösa flyktingmottagande, som var tio gånger större än Täbys (m).I vårt län intar Tyresö (m) en generande jumboplats tillsammans med Danderyd (m).

….till              minnet av den amerikanske sångaren Pete Seeger, som avled den 27 januari, 94 år gammal. Redan på 50-talet anklagades han på grund av sin radikala politiska inställning för "oamerikansk verksamhet", när ett senatsutskott med Joe McCarthy i spetsen utsatte många amerikaner för åsiktsförföljelse. Pete Seeger inspirerade många andra protest- och folksångare, såsom Bob Dylan och Joan Baez. Vi ska nu höra när Joan Baez sjunger en av Seegers mest kända låter "Where have all the flowers gone".

                              ………………………(sång)………………………….

….till              alla de kloka och solidariska som nu betalar medlemsavgift till Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) genom att sätta in 200 kr (+familjemedlem 80 kr) på Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6

....till               Maj Britt Theorin, som den 1 februari inledde ett mycket uppskattat möte om  fredspolitik, Afghanistan med mera. Missa inte nästa Tuff-möte, då Noor Bahnam inleder om sitt gamla hemland Irak. Hon är aktiv i Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén och mötet börjar i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80 måndagen den 17 februari kl 19. Fika och gemyt ingår och alla är hjärtligt välkomna!