VÅR ENSIDIGT MILITARISTISKA FÖRSVARSDEBATT

På högfjällshotell i Sälen har nyligen vårt försvarsetablissemang under några dagar smörjt kråset och diskuterat det svenska försvaret. Debatten gick i gamla vanliga hjulspår.

Visserligen framfördes från olika partiföreträdare den sansade åsikten att något hot om angrepp på Sverige i dag ingalunda föreligger. Paradoxalt nog menar de sedan att vårt militära försvar ändå måste förstärkas. Det gamla paradargumentet är att vi inte vet hur situationen är om 20-30 år. Genom att frukta det värsta om framtiden spelar det tydligen ingen roll hur fredligt vårt närområde än är. På lösa boliner kan man då pessimistiskt kräva upprustning.

Det bekymmersamma är att andra länders militär-industriella komplex brukar resonera på samma sätt. Hur ska vi då någonsin kunna använda de astronomiska summor som i världen nu satsas på att förbereda massdödande i stället för att rädda miljarden fattiga människors liv och hälsa?

DEN PARANOIDA RYSSKRÄCKEN

I Sälen varnade de flesta med bekymrade rynkor i pannan för den ryska upprustningen. Visst upprustar nu ryssarna. Men nästan ingen nämnde att det är från en berömvärt låg nivå, efter det att landet under 90-talet genomförde en drastisk nedrustning. Rysslands utgifter för militären är ännu ganska måttliga jämfört med några Nato-länders. USA satsar tio gånger mer på sin militär än Ryssland.

Flera var skrämda av att några ryska flygplan i påskas "hade övat anfall mot Sverige" - som de sa - genom att flyga över Östersjön på internationellt vatten i närheten av Gotland. Vi minns larmen från i våras och debatten i våra medier, som till och med Carl Bildt tyckte var "ganska hysterisk". Nu har ju Ryssland stränder vid Östersjön, dels en liten bit av Finska vikens innersta del, dels Kaliningradområdet (forna Ostpreussen). Inte underligt om deras flygvapen också övar över Östersjön.

Även svenskt flygvapen övar ibland över Östersjön. Det sägs att den enda gång ett territorialvatten i Östersjön kränkts av främmande militärflyg de senaste åren var när svenska plan råkade komma in på finskt område. Sådan tur att finländarna, som jag beundrar, är så sansade att inte ens deras mest extrema militarister har börjat svamla om att Sverige kanske förbereder ett anfall för att införliva det område som i så många sekel var svenskt!

Minns mediernas häftiga larmande i många år om påstådda ryska ubåtar i svenska vatten. Vi som tvivlade genom att använda gammal hederlig källkritik blev beljugna som "Moskvalakejer" och annat otrevligt. Nu när vi i stort sett har fått rätt tiger våra belackare. Vilket intressant ämne skulle inte den svenska ubåtsnojan vara för våra journalisthögskolor!

RYSSLAND ÄR INTE SOVJETUNIONEN.

Det mesta i våra medier om Ryssland är negativt. Kanske är det ännu inte något drömland. Men det militära hot som det kommunistiska Sovjetunionen framstod som har förvandlats till att Ryssland nu bara är en blek avbild sin mäktiga föregångare.

Det verkar som vi inte insett mycket av den stora förändringen sedan 80-talet. De tre baltiska länderna och de forna sovjetiska kärnområdena Ukraina och Vitryssland är nu självständiga stater. Mindre områden i söder är också självständiga republiker, varifrån terroristattacker brukar riktas mot Ryssland.

Militärt är Östeuropa ännu mera förändrat. Warszawapakten är sedan 22 år ett minne blott. Nato har drastiskt flyttat fram sin östliga gräns. Av dagens 28 Natoländer hörde 13 till Sovjetunionen eller dess maktsfär: Många kanske inte har lagt märke till att Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Litauen, Lettland, Estland, Ungern, Tjeckien, Kroatien, Bulgarien, Albanien och östra Tyskland numera tillhör Nato.

SVERIGE OCH NATO

Många svenska politiker vill att också Sverige bör ansluta sig till Nato. Det räcker inte med att vi samövar med Natotrupper och vårt land medialt verkar vara en satellit till USA och England.

Svensk neutralitet har en lång och i många krislägen framgångsrik historia. I år är det 100 år sedan första världskriget startade, det krig som enligt västliga segrare skulle trygga demokratin och göra slut på alla krig. I stället gav det upphov till olika diktaturer lite varstans i Europa och till det ännu värre andra världskriget. Krig löser inga problem och alltså fortsätter de, som den finländske författaren och krigsveteranen Henrik Tikkanen påpekade.

För hundra år sedan lär det ha varit vår neutralitet som räddade oss från att dras in i första världskriget. På den tiden stod det en bitter politiskt strid i svensk politik mellan anhängarna av pansarbåtar och dem som ville inför sociala reformer i fattigsverige. Hökarnas främste propagandist var Sven Hedin, som genom sina upptäcktsresor blivit något av en svensk folkhjälte. Han agiterade våldsamt mot tsarryssland och varnade i boken "Ett varningsord" för vilka hemskheter ett ryskt anfall skull innebära.

Hedins bok trycktes i den fantastiska upplagan av en miljon i det Sverige som då hade knappt fen miljoner invånare. Den spreds gratis via prästerna och den miljonte boken trycktes i guldbokstäver och förärades den tyskfödda drottning Victoria. Ryssarna hade goda skäl att frukta att Sverige skulle gå med i kriget på Tysklands sida. De lär rentav haft planer att i förebyggande syfte slå ut den svenska flottan.

Då i december 1914 inträffade i Malmö det såkallade trekungamötet. Norges Håkon VII, Danmarks Christian X och Sveriges Gustav V träffades och de förklarade att de tre skandinaviska länderna skulle förbli neutrala. Ryssarna lugnade sig de tre nordiska länderna fick leva i fred.

Nato har redan 28 medlemsstater. Sverige är nästan helt omgivet av Natogrannar: Norge, Danmark, Tyskland, Polen, Litauen, Lettland och Estland. Bara Finland och Sverige är i det nordiska närområdet ännu alliansfria. En majoritet av svenskar är fortfarande enligt opinionsundersökningarna anhängare av alliansfrihet. Visst är det väl bra att det finns oberoende länder som kan vara brobyggare mellan öst och väst.

OMRUSTA I STÄLLET FÖR UPPRUSTA!

Personer med god kännedom om de svenska militära insatserna i Afghanistan påpekar att de varit mycket dyra och inte har gjort detta ständigt krigshärjade land värst mycket säkrare och lugnare. De menar att organisationer, typ Afghanistankommittén, vilka utan vapen arbetat för välfärd, sjukvård och utbildning bättre än många länders militära insatser tillvaratagit afghanernas önskemål och intressen.

När förra nedrustningsambassadören Maj Britt Theorin kring jul och nyår hördes i Radio Tuff tyckte hon att det svenska deltagandet med JAS-plan i Libyen 2011 mest var ett sätt att marknadsföra planet. Hon efterlyste andra insatser och sade bland annat:

"Det fanns massor av saker vi hade kunnat göra i stället för att skicka Jas-plan. Vi hade till exempel kunnat ha ett sjukhus på den tunisiska sidan, vi hade kunnat hjälpa till socialt. Vi hade kunnat välja en annan och bättre väg av deltagande än den militära:".

Ja, vi borde omrusta solidariskt i stället för att upprusta militärt. Om Sverige ännu mera satsade på humanitära insatser bland fattiga och krigsdrabbade ute i världen skulle vi få så gott internationellt rykte att vår säkerhet skulle öka betydligt. Minns Per Anders Fogelströms framsynta förslag i boken "I stället för atombomb" (1967), Han menade att ett "goodwillförsvar" bättre skyddade oss än kärnvapen.

Dessutom behövs militärmiljarderna till att bekämpa terrorism, miljöförstöring, klimatuppvärmning och andra mera realistiska hot.

------------------------------------------

ÅKE SANDIN i Radio Tuff nr 1356. 19/1-2/2 2014

PS: Maj Britt Theorin, som nämndes nyss, inleder ett möte i Kulturcaféet Tyresö lördag den 1 februari kl 10. Hjärtligt välkomna! Lunch för billig penning erbjuds också.