tisdag, augusti 13

ÄVEN DÅ BELJÖGS FREDSAKTIVISTER

(En krönika från 1993)

Toleranta människor hamnar lätt i dåligt sällskap. Självaste Jesus förebråddes av sina samtida för att han umgicks med publikaner och syndare. Och även om det är Stalin, Hitler Pol Pot eller Satan själv, som påstår att 2 +2 är fyra är man ju tvungen att hålla med dem. Fast det känns obehagligt.

I många år har jag med en viss frenesi hävdat, att nästan allt i de uppblåsta ubåtshistorierna har varit militär-medial humbug. Därmed har jag hamnat i ett brokigt sällskap: Pravda, Proletären, apk, Maj Wechselmann, Ingemar Myhrberg, Radio Tuff….

På sistone har dock en tvättäkta kommendör med det svenskaste av namn; Karl Andersson, sällat sig till oss förtalade dissidenter. Sedan pensioneringen för några år sen betecknar han ubåtskränkningarna som hjärnspöken och illusionstrick. ÖB:s trosvissa experter liknar han vid religiösa fundamentalister. "Hydrofonoperatörer kan vara mer eller mindre exalterade", påpekar han och underkänner de förmenta ubåtsljud, som under buller och bång spelades upp nyligen.

1981 blev Karl Andersson nationalhjälte, när han förhörde besättningen på den felnavigerande ryska ubåten U 137. Ett par år senare var han med och ledde den omskrivna "ubåtsjakten" utanför Karlskrona. Men i dag kallas han galen av etablissemanget,
                                                   XXX
För sina avslöjanden om vapensmugglingen blev Svenska Freds på 80-talet skälld som kommunistiskt av Bofors och dess stödtrupper. Gullan Lindblad (m) höll torgmöten och framhöll som en självklarhet - därför onödig att belägga - att vi gick i Sovjets ledband.

Verkligheten överträffar dock här den vildaste satir. Sanningen var, att Svenska Freds samarbetade med oppositionen i öststaterna, såsom Charta 77 i Tjeckoslovakien och oberoende fredskrafter i DDR. Därför förvägrades vår ordförande Lars Ångström  och vår internationelle sekreterare Rainer Santi inresa i DDR. Och vice ordföranden, Peter Ingvarsson, blev arresterad i Prag och utsparkad ur landet.

Vad gjorde då samtidigt Boforsdirektörerna, så beundrade för sina fosterländska insatser i försvaret mot kommunismen?. Jo nu avslöjas att de gick som barn i huset hos Stasi. För dem var det inte tal om inreseförbud. . Tvärtom, de fick inte ens stämplar i passen. Bofors fick hjälp av den ökända spionorganisationen med att förse skjutglada östtyska gränsvakter med krut och den iranske gullplutten Khomeini med krigsmateriel.

För oss lurade undersåtar känns det nästan skamligt. Som om vi fluktat in i sovrummet hos överklassen och råkat upptäcka deras perversa sängkamrater..
                                                  XXX
Nu när Svenska Freds fyller 110 år är det angeläget att erinra om Bertil Svahnström (1907-1972). Han tog initiativet till Kampanjen mot atomvapen, var under många ås vice ordförande i Svenska Freds och redaktör för dess tidning FREDEN, föregångare till PAX. Dessutom var han en centralfigur i svensk och internationell Vietnamrörelse.

Han samarbetade med folkrörelserna, också kommunisterna. Självfallet blev han stämplad som Sovjetlakej. Han fick Leninpriset och gjordes därmed nästan medskyldig till Gulag.

I verkligheten var han större delen av sitt liv liberal, mot slutet socialdemokratisk partimedlem.

Ibland använde dåtidens floskelvänster samma lögner som högern, kanske beroende på att CIA hade lätt att infiltrera bland revolutionära svenska borgarbarn och amerikanska Vietnamdesertörer. En historia, som spreds från båda hållen, var att Bertil under andra världskriget hade varit nazistsympatisör. Man underbyggde anklagelsen med många citat från hans rapporter som Berlinkorrespondent för Svenska Dagbladet .

Jag visste att Bertil två gånger hade blivit utvisad ur Tyskland. Därför tillbringade jag några dagar bland gamla tidningslägg. Jag fann, att de komprometterande citaten var korrekta så när som på en väldigt viktig punkt: Uttryck som "uppges det i Berlin" och "säger det tyska överkommandot" hade fimpats bort. Orden lades alltså i Bertils egen mun, fast han själv uttryckligen hade citerat. [ÅS: Det påminner skrattretande om dagens lögnaktiga drev]

I dagens mediesituation är det oändligt mycket lättare att smutskasta än att rentvå. Det gäller särskilt, när man dammar på med de grövsta och mest outslitliga av alla politiska invektiv: "kommunist", "nazist", "antisemit". Då återfaller vi gärna i medeltida vidskepelse och tror, att anklagelsernas läskighet minskar behovet av fakta och hållbara bevis.
------------------------------------------
ÅKE SANDIN1993