CUI BONO? VILKA GAGNAS?
För en vecka sedan chockades vi av otäcka bilder från
Syrien. Vi såg rader av lik till synes dödade av någon slags nervgas. I dag
laddar USA och England upp för att i sedvanlig ordning göra ett militärt
ingripande. Hur ett sådant skulle kunna minska det redan otäcka massdödandet i
landet får vi inte veta.
Nu säger de båda aggressiva västländerna självsäkert, att
det var Assadregimen som med kemiska vapen var ansvarigt för massdödandet. De
är så angelägna att få basunera ut det, att de inte ens tycks vilja invänta
FN-inspektörernas slutrapport.
Föga sägs om det motsägelsefulla i att regimen var
syndabocken. Assad visste ju mycket väl, att användning av kemiska vapen skulle
vara ett klartecken för västmakterna att inskrida militärt. Att dessutom göra
det just när FN-inspektörerna hade anlänt är ju ett uppseendeväckande självmål.
Är Assadregimen verkligen så korkad? Redan romarna frågade "cui
bono", vem gagnas.
Vart tog Carla del Pontes rapport till FN vägen för tre
månader sedan? Hon hade bland annat genom intervjuer med flyktingar funnit att
det inte fanns några bevis på att den syriska regimen använt kem-vapen, medan
mycket tydde på att rebellerna hade gjort det. Schweiziskan Carla del Ponte är
ingen duvunge i fråga om krigsförbrytelser. Hon har bland annat varit åklagare
vid den Internationella Brottsdomstolen i Haag och visat civilkurage tidigare.
För ett par veckor sedan framträdde fredsprofessorn Ola
Thunander vid fredsdagarna i Degerfors. Han talade bland annat om de
operationer som kallas "false flag". Ett av exemplen han nämnde var den så kallade ”brödkömassakern”
den 27 maj 1992, när bomber tre gånger exploderade i det av serber belägrade
Sarajevo och dödade många civila muslimer. Han ifrågasatte om det verkligen var
ett serbiskt dåd, ty det var de som missgynnades.
KRIGENS FÖRSTA
OFFER….
Dessutom
vet vi ju att sanningen har varit krigets första offer inte minst i Mellersta
östern. Den 10 oktober 1990 framträdde inför den amerikanska kongressen
en kuwaitisk tonårsflicka, Nayirah.
Hennes vittnesmål upprörde hårdhudade journalister och politiker och skakade
via TV om en hel värld. Mer än något annat bidrog det till att påverka
opinionen för krig mot irakierna, Kuwaits ockupanter. Före konflikten hade
många amerikaner inte ens hört talas om Kuwait -- och av dem som hade det
trodde en del att det var ett oljebolag.
"Ögonvittnet" Nayirah berättade
hjärtskärande om hur hon sett den irakiska soldatesken fara fram på Al
Addan-sjukhuset i Kuwait. Tårögd vittnade hon om hur irakierna hade rövat
bort även kuvöserna och grymt låtit
spädbarnen dö på golvet..
Så småningom visade det sig att bakom den här
effektiva historien låg en reklamfirma, Hill & Knowlton. Den hade från kuwaitiskt håll försetts med ca
80 miljoner kr för att förmå USA och FN att befria Kuwait, ett feodalt
shejkdöme och förtryckarsamhälle, som nu började beskrivas som en
supersympatisk men våldtagen demokrati. Med så mycket pengar kunde den låta ett
hundratal anställda bearbeta opinionen, med allting från T-shirts till
nationella bönedagar.
Pangnumret i kampanjen blev unga Nayirahs rörande
vittnesbörd. Uppbackad av reklamfirman hade hon inför politiker och TV-kameror
skickligt spelat sin propagandaroll. I verkligheten hade hon inte varit något
frivilligt arbetande sjukvårdsbiträde i Kuwait utan hon var dotter till en av
Kuwaits diplomater i Washington.
Men när succébluffen avslöjades hade redan uppåt 150
000 irakiska killar, ivägtvingade som soldater, dödats liksom tusentals civila
i bombangrepp, som påstods vara "kliniskt rena". På den andra sidan dödades något hundratal,
flera av dem offer för "friendly fire", missriktad eldgivning från de
egna. Efteråt blev hundratusentals irakier indirekta offer för Gulfkriget.
Enligt en FAO-rapport dog uppåt en halv miljon barn, främst till följd av
sanktionerna.
Ännu mera ökänd är den propagandalögn som USA och England
använde för att motivera sitt anfall på Irak 2003. Det var det falska
påståendet att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen. I detta krig och dess följder
har många hundratusen irakier dödats och ännu flera drivits på flykt.
Men nu ska vi snällt
tro att Assadregimen är så omdömeslös, att den själv triggar i gång en
västlig aggression.
-------------------------------------------------
Åke Sandin 2013-08-28
