Karl XII, Churchill och verkliga hjältar

Som pojke lärde jag mig många dikter utantill, eftersom min far brukade deklamera verser av bland andra Johan Ludvig Runeberg och Esaias Tegnér, På äldre dagar har jag mest uppskattat Runebergs dikt “Den döende krigaren”, som med empati skildrar en fiende, en döende ryss.

Av min pappas uppläsning av Esaias Tegnérs diktning minns jag nu med störst beundran följande strof:

Döm ej strax den vilseförda,stolte broder, med förakt./Icke vägde du den bördaödet på hans skuldra lagt./Icke talde du de stridersom han stridde för sin dygd,/icke vet du vad han liderav sin ånger, av sin blygd.

Den är väl fin och medmänsklig, men biskop Tegnér skrev också för 200 år sedan i tidens nationalistiska anda en hjältedikt om Karl XII, den som börjar:

”Kung Karl den unge hjälte/ han stod i rök och damm/ han drog sitt svärd från bälte/och bröt i striden fram.”

Det är klart att jag som lättlurad pojke tyckte att det var häftigt. Sedan under mina historiestudier upptäckte jag, vilken nöd och död Karl XII:s krig hade inneburit för miljoner ryssar, polacker och svenskar.

Karl XII deltog i alla fall i krigen och stupade från en omtvistad kula redan vid 36 års ålder 1718. Europas ”störste statsman under 1900-talet”, Winston Churchill, kunde däremot åldras i säkerhet, låt vara efter ett äventyrligt journalistliv i sin ungdom. Samtida med Hitler och andra rasister, som det då vimlade av i olika länder, talade också han om den egna rasens överlägsenhet. Ja, under 1920-talet tyckte han att det var bra att britterna från luften med gas dödade vad han kallade ”barbariska människor” i byarna i det av britterna ockuperade Irak.

Churchill var också ytterst ansvarig för att det brittiska flyget under sina terrorbombningar av tyska städer sprängde eller brände ihjäl 70 000 tyska barn plus 600 000 andra civila. Men han tillhörde segrarna och de skall definitionsmässigt inte klandras som krigsförbrytare.

Nyligen utkom en bok av den kvinnliga indiska toppfysikern Madhusree Mukerjee. Den har titeln Churchill’s Secret War. Hon skriver om den i väst nedtystade svälten i Brittiska Indien 1943, då ca tre miljoner människor dog och Calcuttas gator var fulla av lik och svältande stackars människor. Hon har funnit, att Churchill vägrade att skicka matleveranser till de svältande bengalerna. Och inte nog med det, så menar hon att han genom sin avsky för Nehru och andra i den indiska frihetsrörelsen, till exempel Gandhi, som han stämplade som ”en halvnaken apa”, starkt bidrog till det otäcka blodbad som Indien drabbades av efter frigörelsen 1947.

På vers finner jag numera de verkliga hjältarna hos Bertolt Brecht i hans dikt ”En läsandes arbetares frågor”, den som börjar:

”Vem byggde Tebe med de sju portarna?
I böckerna står kungars namn.
Har kungarna släpat fram klippblocken?”

Eller anonyma hjältar på mycket närmare håll i Sven Lionells ”De namnlösas visa” om de många anonyma på Tyresö kyrkogård, där människornas namn inte är utsatta utan bara gårdarna, typ Dyvik, Näsby, Uddby kvarn och andra:

”Vi som levde och slet med grödan och djuren
namnlösa bönder, kvinnor och barn
vi finns under stenar i bogårdsmuren
under Dyvik, Näsby och Uddby kvarn”
-------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1272) 12-26 sept.