Den 25 augusti i år har Tyresö Ulands- och Fredsförenings Radio Tuff hörts varenda vecka utan undantag under 25 år. Fram till 2009 sändes ett nytt Radio Tuff varje vecka men det senaste året har ett nytt program sänts första gången varannan söndag kl 17 på 91,4 MHz (lokalt) och på www.tyresoradion.se (världsvida). Programmet håller stilen och riskerar aldrig att hamna i traska-patrullo-patraskets mittenträsk eller att bli kallad Radio Trendig.
Radio Tuff i sommar hörs första gången med ett nytt program söndagarna den 4 och 18 juli och 1 augusti kl 17 och sedan tre ggr/dygn under två veckor.
Till den 4 juli hörs Radio Tuff nr 1266 och ersätts då kl 17 av nr 1267. Den har en annan karaktär än tidigare program, som innehållit 4-5 olika inslag under en halvtimme. I stället kommer i sommar en längre intervju plus ett par korta inslag, typ ”veckans rosor”.
Programmet i korthet för Radio Tuff 4-18 juli. Tema ickevåld:
En lång intervju med Lennart och Åsne Liedén. De tillhörde de fyra som för drygt 40 år sedan skrev boken ”Fredspolitik – Civilmotstånd”, banbrytande för förståelsen av icke-våldets ideologi och metoder. De intervjuas om detta men kommer också in på det som hände med projektet Ship to Gaza för en dryg månad sedan.
Monica Schelin och Åke Sandin delar ut ”veckans rosor” och läser citat från kända icke-våldsanhängare.
Från den 18 juli hörs bland annat en längre intervju med Svenska Freds’ unga ordförande Anna Ek
--------------------------------------
Det ändrade Radio Tuff betyder under några sommarveckor att de regelbundna medarbetarna Hampus Eckerman och Marianne Stieger inte hörs igen förrän till hösten. Men Hampus har en omfattande blogg www.motbilder.se , där hans humor och provokationer kan avnjutas.
Alltid glad att få kontakter på ake.sandin@tyresoradion.se men sätt ut ditt namn och gärna ditt telefonnummer. Och trevlig fortsättning på sommaren!
--------------------------------------
Åke Sandin
onsdag, juni 30
tisdag, juni 29
”Det bayerska svinet” och annan idrottsrasism
Min senaste krönika i Radio Tuff hade rubriken ”Bröllopshysteri och studsande boll” (Se nedan). Den avslöjade mitt intresse för fotboll men min leda vid kunglig pompa.
I förrgår såg jag slutet av VM-matchen i fotboll England-Tyskland. Tyskarna vann med 4-1. Men alla fem inslagen i en svensk tidning på webben timmarna efteråt talade inte om tyskarnas spel utan var upprörda över att engelskt mål blev bortdömt.
På TV pratade kommentatorer som vanligt inte om bollkunniga tyska killar utan om den "tyska maskinen", som om de unga tyskarna var programmerade robotar och inte lirade läcker och elegant fotboll. Typiskt!
Inom sportjournalistiken finns det en enormt ensidig vinkling till förmån för engelsk fotboll och amerikansk ishockey. Men kollar man statistiken har Tyskland i decennier varit långt mer framgångsrik än England i fotbollens mästerskap (EM och VM). Ändå kan svenska fotbollsintresserade massor om Arsenal, Manchester United, Liverpool och andra engelska lag i Premier League, men knappast något om Tysklands Bundesliga. Och vad vet vi om duktiga ryska och tjeckiska ishockeyspelare, vi hjärntvättade med alla medieinslag från amerikanska NHL?
Det här beror på den oerhörda västliga mediedominansen och att vi alla är så duktiga på engelska, som blivit världsspråket på grund av alla brittiska erövringskrig, som dödade tiotals miljoner men gjorde att England i min barndom hade koloniserat en fjärdedel av jordens landyta och härskade över var fjärde människa på vår planet. Hur många av oss förstår i dag Europas två största språk, ryska och tyska?
Bör kanske tillägga att engelska ett år var språket i mitt hem, då vi hade den amerikanske Vietnamdesertören Rick Bailey boende hos oss.
För två år sedan var Tyskland i EM-final i fotboll igen. England lyckades inte ens kvala in till slutspelet. Våra journalister fick då förstås medge att tyskarna ofta vann sina matcher, men det förklarades som vanligt med nedsättande vändningar som den tyska ”lagmaskinen”, ”ångvälten”, ”kraftfotbollen” och liknande klyschor. Ett undantag utgjorde Dagens Nyheters Johan Esk som (2008-06-25) skrev:
”Några mil från Sverige finns Europas största publikliga med den mest underhållande fotbollen för den som gillar fart, kraft, offensivlusta. Och ändå. Efter alla dessa år, efter alla dessa framgångar. Tysk fotboll behandlas som något katten släpat in. Jürgen Klinsmanns Tyskland var det roligaste som fanns i VM 2006”
Vintern 1997 spelade det tyska landslaget i fotboll en landskamp på bortaplan mot Israel. Tyskarna spelade inte särskilt bra men vann med 0--1. Före matchen måste det tyska landslaget göra en visit i Holocaustmuséet i Jerusalem för att hylla nazismens offer.
Aldrig har brittiska idrottsmän i Tyskland behövt sig bry om Dresden, Hamburg, Pforzheim eller andra tyska städer, där brittiskt flyg förintade många hundratusen tyska civila. De vet knappast om dessa krigsförbrytelser, ännu mindre om vad som hände i Neustadt (Holstein) den 3 maj 1945, då brittiskt flyg dödade 7000 koncentrationslägerfångar.
Amerikanska idrottsmän, som tävlar i Tyskland, behöver inte besöka Eberstetten eller Lippach, där tyska fångar mördades av amerikaner och tyska kvinnor och flickor våldtogs. Inte heller behöver de påminnas om Remagen och andra orter efter Rhen, där tyska krigsfångar dog som flugor i vad som kallats "Eisenhowers dödsläger".
Franska idrottsmän i Tyskland blir inte påminda om till exempel kurorten Freudenstadt (Schwarzwald), där 600 tyskor fick söka sjukhusvård efter ha blivit våldtagna av franska soldater eller Stuttgart, där över 6000 våldtogs, av vilka åtskilliga dödades. Inte heller behöver de skuldbeläggas för allt dödande i Algeriet och andra franska kolonier.
Det är ju också helt riktigt, att unga brittiska, amerikanska och franska idrottare inte skall skuldbeläggas för vad deras landsmän gjorde under det krigiska barbariet decennier innan de föddes. Bara deras jämnåriga tyska idrottskillar och flickor blir utsatta för detta. Här gäller helt oförblommerat och retroaktivt den rasistiska kollektivskulden -- eller om det nu inte är en grym tillämpning av Bibelns arvssynd.
I Svenska Dagbladet (2002-07-01) skrev Mats Gellerfelt –vart har han tagit vägen?- under rubriken "Glöm kriget--tysk fotboll har elegans". Det handlade om fotbolls-VM i Japan/Korea och om "vissa av fördomar förblindade förståsigpåare". Han skrev:
"När det gäller tyskar, oavsett när de är födda, skall kriget alltid nämnas. Vid fotbolls-EM i England 1996 svämmade den inhemska skandalpressen över av snaskiga rubriker om Gestapo och revansch och hämnd och annat smått och gott."
Och Gellerfelt fortsatte:
"Över tysk fotboll, och i grund och botten över alla tyskar, kan man vräka vilka fördomar som helst, sådana som vore otänkbara i diskussionen om andra länders folk eller fotboll. Vem beskyller Beckham för de brittiska imperialisternas mord och andra våldshandlingar?"
Inför matchen Israel-Tyskland 1997 skrev den israeliska journalisten Aron Zander, att "det finns inga goda tyskar". Han talade också om det "bayerska svinet Lothar Matthäus" . Matthäus var under många år en av Europas mest eleganta fotbollsartister, lagkapten för det framgångsrika tyska landslaget och internationellt känd som en schysst och sportslig världsstjärna.
Tänk om någon tysk eller svensk tidning hade kallat en elitidrottsman för ”det judiska svinet”! Det hade säkert lett till åtal.
Vill slutligen påminna om att jag i fjol tog starkt avstånd från att unga israeliska tennisspelare i Davis Cup mot Sverige skulle klandras för vad israeliska politiker och generaler just hade ställt till med i Gaza. Den förbannade kollektivskulden, som åstadkommit så mycket elände, borde förses med pestflagg, i varje fall i sportsliga sammanhang.
---------------------------------------------
Åke Sandin (Texten ej sänd i Radio Tuff)
I förrgår såg jag slutet av VM-matchen i fotboll England-Tyskland. Tyskarna vann med 4-1. Men alla fem inslagen i en svensk tidning på webben timmarna efteråt talade inte om tyskarnas spel utan var upprörda över att engelskt mål blev bortdömt.
På TV pratade kommentatorer som vanligt inte om bollkunniga tyska killar utan om den "tyska maskinen", som om de unga tyskarna var programmerade robotar och inte lirade läcker och elegant fotboll. Typiskt!
Inom sportjournalistiken finns det en enormt ensidig vinkling till förmån för engelsk fotboll och amerikansk ishockey. Men kollar man statistiken har Tyskland i decennier varit långt mer framgångsrik än England i fotbollens mästerskap (EM och VM). Ändå kan svenska fotbollsintresserade massor om Arsenal, Manchester United, Liverpool och andra engelska lag i Premier League, men knappast något om Tysklands Bundesliga. Och vad vet vi om duktiga ryska och tjeckiska ishockeyspelare, vi hjärntvättade med alla medieinslag från amerikanska NHL?
Det här beror på den oerhörda västliga mediedominansen och att vi alla är så duktiga på engelska, som blivit världsspråket på grund av alla brittiska erövringskrig, som dödade tiotals miljoner men gjorde att England i min barndom hade koloniserat en fjärdedel av jordens landyta och härskade över var fjärde människa på vår planet. Hur många av oss förstår i dag Europas två största språk, ryska och tyska?
Bör kanske tillägga att engelska ett år var språket i mitt hem, då vi hade den amerikanske Vietnamdesertören Rick Bailey boende hos oss.
För två år sedan var Tyskland i EM-final i fotboll igen. England lyckades inte ens kvala in till slutspelet. Våra journalister fick då förstås medge att tyskarna ofta vann sina matcher, men det förklarades som vanligt med nedsättande vändningar som den tyska ”lagmaskinen”, ”ångvälten”, ”kraftfotbollen” och liknande klyschor. Ett undantag utgjorde Dagens Nyheters Johan Esk som (2008-06-25) skrev:
”Några mil från Sverige finns Europas största publikliga med den mest underhållande fotbollen för den som gillar fart, kraft, offensivlusta. Och ändå. Efter alla dessa år, efter alla dessa framgångar. Tysk fotboll behandlas som något katten släpat in. Jürgen Klinsmanns Tyskland var det roligaste som fanns i VM 2006”
Vintern 1997 spelade det tyska landslaget i fotboll en landskamp på bortaplan mot Israel. Tyskarna spelade inte särskilt bra men vann med 0--1. Före matchen måste det tyska landslaget göra en visit i Holocaustmuséet i Jerusalem för att hylla nazismens offer.
Aldrig har brittiska idrottsmän i Tyskland behövt sig bry om Dresden, Hamburg, Pforzheim eller andra tyska städer, där brittiskt flyg förintade många hundratusen tyska civila. De vet knappast om dessa krigsförbrytelser, ännu mindre om vad som hände i Neustadt (Holstein) den 3 maj 1945, då brittiskt flyg dödade 7000 koncentrationslägerfångar.
Amerikanska idrottsmän, som tävlar i Tyskland, behöver inte besöka Eberstetten eller Lippach, där tyska fångar mördades av amerikaner och tyska kvinnor och flickor våldtogs. Inte heller behöver de påminnas om Remagen och andra orter efter Rhen, där tyska krigsfångar dog som flugor i vad som kallats "Eisenhowers dödsläger".
Franska idrottsmän i Tyskland blir inte påminda om till exempel kurorten Freudenstadt (Schwarzwald), där 600 tyskor fick söka sjukhusvård efter ha blivit våldtagna av franska soldater eller Stuttgart, där över 6000 våldtogs, av vilka åtskilliga dödades. Inte heller behöver de skuldbeläggas för allt dödande i Algeriet och andra franska kolonier.
Det är ju också helt riktigt, att unga brittiska, amerikanska och franska idrottare inte skall skuldbeläggas för vad deras landsmän gjorde under det krigiska barbariet decennier innan de föddes. Bara deras jämnåriga tyska idrottskillar och flickor blir utsatta för detta. Här gäller helt oförblommerat och retroaktivt den rasistiska kollektivskulden -- eller om det nu inte är en grym tillämpning av Bibelns arvssynd.
I Svenska Dagbladet (2002-07-01) skrev Mats Gellerfelt –vart har han tagit vägen?- under rubriken "Glöm kriget--tysk fotboll har elegans". Det handlade om fotbolls-VM i Japan/Korea och om "vissa av fördomar förblindade förståsigpåare". Han skrev:
"När det gäller tyskar, oavsett när de är födda, skall kriget alltid nämnas. Vid fotbolls-EM i England 1996 svämmade den inhemska skandalpressen över av snaskiga rubriker om Gestapo och revansch och hämnd och annat smått och gott."
Och Gellerfelt fortsatte:
"Över tysk fotboll, och i grund och botten över alla tyskar, kan man vräka vilka fördomar som helst, sådana som vore otänkbara i diskussionen om andra länders folk eller fotboll. Vem beskyller Beckham för de brittiska imperialisternas mord och andra våldshandlingar?"
Inför matchen Israel-Tyskland 1997 skrev den israeliska journalisten Aron Zander, att "det finns inga goda tyskar". Han talade också om det "bayerska svinet Lothar Matthäus" . Matthäus var under många år en av Europas mest eleganta fotbollsartister, lagkapten för det framgångsrika tyska landslaget och internationellt känd som en schysst och sportslig världsstjärna.
Tänk om någon tysk eller svensk tidning hade kallat en elitidrottsman för ”det judiska svinet”! Det hade säkert lett till åtal.
Vill slutligen påminna om att jag i fjol tog starkt avstånd från att unga israeliska tennisspelare i Davis Cup mot Sverige skulle klandras för vad israeliska politiker och generaler just hade ställt till med i Gaza. Den förbannade kollektivskulden, som åstadkommit så mycket elände, borde förses med pestflagg, i varje fall i sportsliga sammanhang.
---------------------------------------------
Åke Sandin (Texten ej sänd i Radio Tuff)
söndag, juni 27
Fullt ös på Tyresöradion även i sommar!
Succékanalen 91,4 – Tyresöradion tar inte sommarlov. Sexton halvtimmesprogram hörs till den 8 augusti, varje program tre gånger per dygn. De sänds lokalt på 91,4 MHz och världsvida på www.tyressoradion.se
Det är ett varierat utbud. Ebbe Björkman fortsätter att berätta om skalden och nobelpristagaren Erik Axel Karlfeldt, men också folkhumorn ägnas en halvtimme. Föreningarna representeras bland andra av Trollbäckens egnahemsförening och Tyresö Ulands- och Fredsförening och kommuntjänstemännen av Jan Akervall.
Polisveteranen Pierre Gunnarsson berättar från sin tid i Haninge och Tyresö, bland annat om ”Brandbergenmorden”. Lärare från Forellskolan, Fårdala och Kumla skolor intervjuas i tre olika program. Sydafrika och Guatemala ägnas halvtimmar.
Under valår brukar partierna köa framför mikrofonen. Två av dem tjuvstartar redan i sommar: Kommunalrådet Anna Steele Karlström (fp) samtalar med sin partivän EU-ministern Birgitta Ohlsson och förre statsministern Ingvar Carlsson hörs tillsammans med oppositionsrådet Martin Nilsson (s). Också kommunalrådet Fredrik Saweståhl (m) hörs i en debatt i sommar.
I slutet av augusti kan Tyresöradion 25-årsjubilera och i sommar hörs glimtar från de första sändningarna 1985.
Frivilligt arbetande programledare: Åke Sandin, tel 712 4463 och ake.sandin@tyresoradion.se
Här nedan kommer korta sammanfattningar av programmen.
På www.tyresoradion.se finns i fliken "Sagt om 91,4" massor av lyssnaromdömen om Tyresöradion. Bilder på de medverkande finns på http://www.abcitron.net/tuffnet/sling.htm
Program, som hörs dygnet runt, 27 juni – 8 augusti
1. Pierre & Liisa Gunnarsson: Polisjobb, mord i Handen & Tyresö, att som finska
komma till Sverige
2. Ebbe Björkman: EA Karlfeldt del 8. 1913-17. Barn nr 3. Gifter sig med Gerda,
Roslagen, dikter
3. Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1266-68): Krönikor, intervjuer
”veckans rosor”
4. Återblickar från Tyresöradions start 1985: Intervjuer med folk från olika partier inför
valet 1985
5. B Citron, P Dicke, A Gullberg, S-Å Lindberg, E Ramirez, Å Sandin, R. Schütt:
Historier& limerickar
6. Jan Akervall: Bohuslän, fiske, lärarjobb, fritidsgårdar, IT, SKTF, skyddsombud,
Tykom, historier
7. I. Gemicioglu, E. Hedlund: Guatemalas natur, historia, krig, politik, barnmorskor
för fattiga kvinnor
8. Benjamin Baumslag: Sydafrika, UK, Sjötungan, universitet, ”matematik vackert,
logiskt, praktiskt”
9. Läraren Li Bustamante: Estniskt-finländskt påbrå, Spanien, faderns spännande
liv, Sofi Oksanen
10.Sofia Kvick, prisbelönad lärare vid Fårdala skola, positiv till barn, kollegor &
föräldrar, fotbollsfan
11.Kumlaläraren Anna Evaldsson: Matte, Sadelmakartorp, fina skidmeriter Nepal,
Kashmir, Buddha
12.Lasse Ekendahl, Kjell Fridlund: Tyresö Tidning, Trbs egnahemsförening 100 år,
media, rondeller
13.Ledande Tyresöpolitikerna Martin Nilsson (s) och Fredrik Saweståhl (m)
debatterar i T. Centrum
14.Anna Steele K (fp) intervjuar EU-minister Birgitta Ohlsson om Folkpartiets politik
inför valet 19/9
15.Tyresöborna Ingvar Carlsson och oppositionsrådet Martin Nilsson (s) om politik
lokalt & centralt
16.Monica Schelin frågar programledaren Åke Sandin om politik, religion,
höjdpunkter i 25 års radio
Det är ett varierat utbud. Ebbe Björkman fortsätter att berätta om skalden och nobelpristagaren Erik Axel Karlfeldt, men också folkhumorn ägnas en halvtimme. Föreningarna representeras bland andra av Trollbäckens egnahemsförening och Tyresö Ulands- och Fredsförening och kommuntjänstemännen av Jan Akervall.
Polisveteranen Pierre Gunnarsson berättar från sin tid i Haninge och Tyresö, bland annat om ”Brandbergenmorden”. Lärare från Forellskolan, Fårdala och Kumla skolor intervjuas i tre olika program. Sydafrika och Guatemala ägnas halvtimmar.
Under valår brukar partierna köa framför mikrofonen. Två av dem tjuvstartar redan i sommar: Kommunalrådet Anna Steele Karlström (fp) samtalar med sin partivän EU-ministern Birgitta Ohlsson och förre statsministern Ingvar Carlsson hörs tillsammans med oppositionsrådet Martin Nilsson (s). Också kommunalrådet Fredrik Saweståhl (m) hörs i en debatt i sommar.
I slutet av augusti kan Tyresöradion 25-årsjubilera och i sommar hörs glimtar från de första sändningarna 1985.
Frivilligt arbetande programledare: Åke Sandin, tel 712 4463 och ake.sandin@tyresoradion.se
Här nedan kommer korta sammanfattningar av programmen.
På www.tyresoradion.se finns i fliken "Sagt om 91,4" massor av lyssnaromdömen om Tyresöradion. Bilder på de medverkande finns på http://www.abcitron.net/tuffnet/sling.htm
Program, som hörs dygnet runt, 27 juni – 8 augusti
1. Pierre & Liisa Gunnarsson: Polisjobb, mord i Handen & Tyresö, att som finska
komma till Sverige
2. Ebbe Björkman: EA Karlfeldt del 8. 1913-17. Barn nr 3. Gifter sig med Gerda,
Roslagen, dikter
3. Tyresö Ulands och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1266-68): Krönikor, intervjuer
”veckans rosor”
4. Återblickar från Tyresöradions start 1985: Intervjuer med folk från olika partier inför
valet 1985
5. B Citron, P Dicke, A Gullberg, S-Å Lindberg, E Ramirez, Å Sandin, R. Schütt:
Historier& limerickar
6. Jan Akervall: Bohuslän, fiske, lärarjobb, fritidsgårdar, IT, SKTF, skyddsombud,
Tykom, historier
7. I. Gemicioglu, E. Hedlund: Guatemalas natur, historia, krig, politik, barnmorskor
för fattiga kvinnor
8. Benjamin Baumslag: Sydafrika, UK, Sjötungan, universitet, ”matematik vackert,
logiskt, praktiskt”
9. Läraren Li Bustamante: Estniskt-finländskt påbrå, Spanien, faderns spännande
liv, Sofi Oksanen
10.Sofia Kvick, prisbelönad lärare vid Fårdala skola, positiv till barn, kollegor &
föräldrar, fotbollsfan
11.Kumlaläraren Anna Evaldsson: Matte, Sadelmakartorp, fina skidmeriter Nepal,
Kashmir, Buddha
12.Lasse Ekendahl, Kjell Fridlund: Tyresö Tidning, Trbs egnahemsförening 100 år,
media, rondeller
13.Ledande Tyresöpolitikerna Martin Nilsson (s) och Fredrik Saweståhl (m)
debatterar i T. Centrum
14.Anna Steele K (fp) intervjuar EU-minister Birgitta Ohlsson om Folkpartiets politik
inför valet 19/9
15.Tyresöborna Ingvar Carlsson och oppositionsrådet Martin Nilsson (s) om politik
lokalt & centralt
16.Monica Schelin frågar programledaren Åke Sandin om politik, religion,
höjdpunkter i 25 års radio
söndag, juni 20
Bröllopshysteri och studsande boll
Många klagar så här i juni över bröllopshysteri. En söt tjej gifter sig ju med en kille från Ockelbo och det blev ett himla väsen, som om inte unga människor har parat ihop sig i alla tider.
Nu har den här bruden gener från många olika länder. Det har vi för all del alla. Själv har jag aldrig vågat ägna mig åt innetrenden släktforskning, är alltför rädd att hitta hästtjuvar och horkarlar bland mina förfäder. Men säkert har jag förfäder och förmödrar med finskt, samiskt, tyskt, judiskt och vallonskt och annat ursprung. Vallonskt, ja, har alltid tyckt det vara fånigt när så många stolt säger att de har vallonska rötter. Sedan vallonerna kom till Sverige har vi alla haft uppåt tusen förfäder av olika sorter.
Men bruden har flera utlänningar i sin släkt bara under de senaste generationerna. Hennes mamma är tyska liksom hennes farmor. Hennes farfars mor var engelska, och just för 200 år sedan valdes ättens första verkliga stamfader till svensk kung. Sverige hade då året innan förlorat Finland och höjdarna på den tiden tyckte det var klämmigt och lovande att få en krigserfaren fransk marskalk som högsta tupp. Han hette Jean Baptiste Bernadotte, uppvuxen i landsortshålan Pau, ett slags franskt Ockelbo.
Den här söta bruden slipper väl att som sin farsa spöka ut sig i amirals- eller generalsuniform. Men svensk krigsmakt passar på att göra en PR-grej av hysterin genom en stor uppvisning i sina färdigheter, den största på många år, bland annat med dånande stridsflygplan. Det gör inte bröllopet billigare för oss skattebetalare.
Som ”halvlapp” tycker jag det är trevligt att en norrlänning, låt vara från rumpnorrländska Ockelbo, äntligen får del av de feta apanage som vi skattebetalare förser den här familjen med. Den här killen gifter in sig i en medeltida tradition, det svenska kastsystemets sista utpost. Vi ska alltså inte förhäva oss alltför mycket, när vi tycker att det indiska kastsystemet är en konstig sedvänja.
Samtidigt pågår ju VM i fotboll. Om jag är likgiltig inför kunglig pompa är jag som sportfåne desto mera intresserad av fotboll. Harvade själv under många år på tuviga planer vid Höga kusten och sedan på något jämnare mark i Rågsved. Det enda vi fick gratis på den tiden var fria resor till bortamatcherna. I dag är dessa skickliga fotbollsspelare i VM extremt välavlönade mångmiljonärer, eftersom pengapåsen styr också idrotten. Någon påpekade att elitspelarna numera är springande och sparkande checkhäften.
När jag intervjuar duktiga unga idrottsmän kaxar jag ibland till mig och berättar att jag ett år blev utnämnd till Rågsveds bästa fotbollsspelare. Då ser de förvånade, ja rentav tvivlande ut, och en och annan obehagligt nyfiken typ frågar i vilken division Rågsved spelade i på den tiden. Då byter jag snabbt samtalsämne eller travesterar Caesar: ”Hellre den förste i denna håla än den andre i AC Roma”.
Ett par gånger spelade jag fotboll i fångsammanhang, ena gången med Stockholms studenter mot fångarna på Hall. Andra gången var jag själv vapenvägrande fånge och vi ”fångjävlar” mötte Täbypolisen. Minns att jag då var mycket motiverad och härjade vilt över hela planen.
Under lyckliga år på 70-talet sparrade jag unga lovande tjejer i tennis. En av dem tog sedan många svenska och nordiska mästerskap plus internationella titlar och var redan då aktiv i Tuff och fredsrörelsen.
”Vin, kvinnor och studsande boll” var länge min paroll. När jag av misstag råkar säga det numera, undrar elaka -- men gud hjälpe ganska klarsynta kompisar-- om jag i dag klarar av något annat än vinet. Ja, ”så kan det gå”, ett uttryck som Kurt Vonnegut ofta upprepade i ”Slakthus 5”, den ännu mycket läsvärda boken om Dresdens förintelse 1945.
--------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands-och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1266) 20 juni 2010
Nu har den här bruden gener från många olika länder. Det har vi för all del alla. Själv har jag aldrig vågat ägna mig åt innetrenden släktforskning, är alltför rädd att hitta hästtjuvar och horkarlar bland mina förfäder. Men säkert har jag förfäder och förmödrar med finskt, samiskt, tyskt, judiskt och vallonskt och annat ursprung. Vallonskt, ja, har alltid tyckt det vara fånigt när så många stolt säger att de har vallonska rötter. Sedan vallonerna kom till Sverige har vi alla haft uppåt tusen förfäder av olika sorter.
Men bruden har flera utlänningar i sin släkt bara under de senaste generationerna. Hennes mamma är tyska liksom hennes farmor. Hennes farfars mor var engelska, och just för 200 år sedan valdes ättens första verkliga stamfader till svensk kung. Sverige hade då året innan förlorat Finland och höjdarna på den tiden tyckte det var klämmigt och lovande att få en krigserfaren fransk marskalk som högsta tupp. Han hette Jean Baptiste Bernadotte, uppvuxen i landsortshålan Pau, ett slags franskt Ockelbo.
Den här söta bruden slipper väl att som sin farsa spöka ut sig i amirals- eller generalsuniform. Men svensk krigsmakt passar på att göra en PR-grej av hysterin genom en stor uppvisning i sina färdigheter, den största på många år, bland annat med dånande stridsflygplan. Det gör inte bröllopet billigare för oss skattebetalare.
Som ”halvlapp” tycker jag det är trevligt att en norrlänning, låt vara från rumpnorrländska Ockelbo, äntligen får del av de feta apanage som vi skattebetalare förser den här familjen med. Den här killen gifter in sig i en medeltida tradition, det svenska kastsystemets sista utpost. Vi ska alltså inte förhäva oss alltför mycket, när vi tycker att det indiska kastsystemet är en konstig sedvänja.
Samtidigt pågår ju VM i fotboll. Om jag är likgiltig inför kunglig pompa är jag som sportfåne desto mera intresserad av fotboll. Harvade själv under många år på tuviga planer vid Höga kusten och sedan på något jämnare mark i Rågsved. Det enda vi fick gratis på den tiden var fria resor till bortamatcherna. I dag är dessa skickliga fotbollsspelare i VM extremt välavlönade mångmiljonärer, eftersom pengapåsen styr också idrotten. Någon påpekade att elitspelarna numera är springande och sparkande checkhäften.
När jag intervjuar duktiga unga idrottsmän kaxar jag ibland till mig och berättar att jag ett år blev utnämnd till Rågsveds bästa fotbollsspelare. Då ser de förvånade, ja rentav tvivlande ut, och en och annan obehagligt nyfiken typ frågar i vilken division Rågsved spelade i på den tiden. Då byter jag snabbt samtalsämne eller travesterar Caesar: ”Hellre den förste i denna håla än den andre i AC Roma”.
Ett par gånger spelade jag fotboll i fångsammanhang, ena gången med Stockholms studenter mot fångarna på Hall. Andra gången var jag själv vapenvägrande fånge och vi ”fångjävlar” mötte Täbypolisen. Minns att jag då var mycket motiverad och härjade vilt över hela planen.
Under lyckliga år på 70-talet sparrade jag unga lovande tjejer i tennis. En av dem tog sedan många svenska och nordiska mästerskap plus internationella titlar och var redan då aktiv i Tuff och fredsrörelsen.
”Vin, kvinnor och studsande boll” var länge min paroll. När jag av misstag råkar säga det numera, undrar elaka -- men gud hjälpe ganska klarsynta kompisar-- om jag i dag klarar av något annat än vinet. Ja, ”så kan det gå”, ett uttryck som Kurt Vonnegut ofta upprepade i ”Slakthus 5”, den ännu mycket läsvärda boken om Dresdens förintelse 1945.
--------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands-och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1266) 20 juni 2010
lördag, juni 19
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1266) 20/6 till....
....till lokaltidningen Mitt i Tyresö som (8/6) tog in en insändare av Sylvia Ljungdahl, ordförande i både Tuff och Tyresö Kvinno- och Tjejjour. Den hade rubriken ”Höj statusen på frivilligarbetet!” och där nämns Tuffs biståndsinsatser så här: ”På Tyresöradion hörs tre lärare från Kumla skola entusiastiskt berätta om många utmärkta biståndsprojekt i Indien, vilka under 40 år har finansierats av Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Skolor har ställt upp med dagsverken. Det har skett genom att Tuff-aktivister framträtt med många hundra oavlönade bildvisningar inte bara i Tyresös skolor utan också i många skolor ute i landet. På så sätt har tiotusentals svenska elever fått information om hur sämre lottade jämnåriga har det, till exempel i Indien. Där finns många skolbyggnader, elevhem, brunnar och andra projekt med Tyresönamn. Men inget om detta kan man hitta på kommunens hemsida. Har ens Tyresö Barn- och utbildningsnämnd lagt märke till Tyresöskolornas prestationer i Indien?”
....till Tyresö skola och Alléskolan i Floda, som i slutet av vårterminen gjorde dagsverken. Tyresö skola jobbade in ca 40 000 kr och Alléskolan uppåt 50 000 kr. Det är välkomna bidrag till de många Tuff-projekten bland fattiga indiska barn. Observera att allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat, så att varenda krona oavkortat kan skickas till projekten
....till Den israeliska journalisten Amira Hass, som bor i Ramallah på Västbanken och som i DN (14/6) skriver under rubriken ”Inneslutning på absurda nivåer”. Om Gaza skriver hon bland annat: ”Israel har väckt uppmärksamhet genom att förbjuda införsel av makaroner men tillåta kanel”. Hon anser att Israels mål med restriktionerna är att få Hamas på fall, men tillägger: ”Hamas har bara blivit starkare och kunnat demonstrera uppfinningsrikedom och förmåga att både stävja intern opposition och dra till sig stöd från internationella aktivister som annars är ideologiska motståndare till dess metoder och filosofi. Belägringen stärkte Hamas till den grad att palestinska konspirationsteoretiker är övertygade om att det varit Israels avsikt från första början.”
....till Radions Studio Ett och DN, som (10/6) uppmärksammade att den palestinska fredskämpen och kväkaren Jean Zaru fått Anna Lindh-priset. Hon säger: ”Det finns ljuspunkter, men tyvärr försvinner de goda nyheterna bland alla svarta rubriker. Det har genomförts flera ickevåldsaktioner, men de får inte utrymme i medierna.”
....till den gamle israeliske fredsaktivisten Uri Avnery, som i DN (8/6) ironiserar över israelernas vana att alltid framhålla sig som offer. Han anser att ”de är offer för inkompetenta ledare, oansvariga politiker och de medier som matas av dem”. Han tycker, att det var vansinnigt att utmåla kommandosoldaterna som angrep Ship to Gaza som offer och frågar: ”Tungt beväpnade soldater från ett elitkommando bordar ett skepp på öppet hav mitt i natten, från sjön och från luften –och det är de som är offren?”
....till 127-åriga Svenska Freds’ 30-åriga ordförande Anna Ek, som i fredstidningen Pax, som Tuff-medlemmar får med medlemsavgiften, skriver under rubriken: ”Barockt med statligt stöd till vapenexport”. Där berättar hon om att i sommar tillkommer en ny myndighet. ”Försvarsexportmyndigheten”, konstigt namn, eftersom försvar knappast går att exportera. Anna uppger att syftet är att främja den svenska vapenexporten och skriver: ”Inte nog med att Sveriges vapenexport ökat med omkring 400 procent det senaste decenniet eller att vi är världens näst största krigsmaterielexportör per capita. Nu inrättar regeringen dessutom en statligt institutionaliserad lobbyorganisation för vapenindustrin.” (En längre intervju med Anna hörs i Radio Tuff från den 18 juli)
....till Radio Tuffs Hampus Eckerman, flitig bloggare på www.motbilder.se, som nominerar en ny kandidat till Nobels fredspris efter att i många år föreslagit sultanen av Brunei, som ”aldrig anfallit något grannland och är en hejare på att skaka hand med alla sina undersåtar”. Hampus skriver nu: ”Sultanen av Brunei må förlåta mig men i år har jag faktiskt en bättre kandidat till Nobels fredspris. Det visar sig att det skapats en kampanj på internet för att ge Nobels fredspris till Pete Seeger. Pete Seeger är inte bara en av de mest kända fredssångarna i världen, han är också en person vars glädje lyser igenom i musiken, en som mer än någon annan bidragit till att världens alla länders låtskatter uppmärksammats. Han är – som någon på Youtube uttryckte det – en naturkraft.”
....till de solidariska människor, som förutom medlemsavgiften skickar gåvor till Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6. Redan under 2010 har gåvor till Tuff på 7535 kr och till Radio Tuff på 3320 kr lämnats av dessa generösa. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat i folkrörelsernas stolta tradition Men hyran för Tuff-lokalen kostar liksom sändningsavgifter för Radio Tuff och för porto, telefon med mera. Tuff belastar inte heller skattebetalarna, eftersom vi inte har några offentliga bidrag utan får lita till medlemmarna. Ett stort och varmt tack!
....till dem som beslutar sig att gå med i Tuff. Det gör man genom att betala en medlemsavgift på 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem, det vill säga annan på samma adress. Som medlem får man fredstidningen PAX, regelbundna utskick av Tuff-bladet och Tuff-kalendariet. Gör slag i saken genom att använda Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 !!
....till Tyresö skola och Alléskolan i Floda, som i slutet av vårterminen gjorde dagsverken. Tyresö skola jobbade in ca 40 000 kr och Alléskolan uppåt 50 000 kr. Det är välkomna bidrag till de många Tuff-projekten bland fattiga indiska barn. Observera att allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat, så att varenda krona oavkortat kan skickas till projekten
....till Den israeliska journalisten Amira Hass, som bor i Ramallah på Västbanken och som i DN (14/6) skriver under rubriken ”Inneslutning på absurda nivåer”. Om Gaza skriver hon bland annat: ”Israel har väckt uppmärksamhet genom att förbjuda införsel av makaroner men tillåta kanel”. Hon anser att Israels mål med restriktionerna är att få Hamas på fall, men tillägger: ”Hamas har bara blivit starkare och kunnat demonstrera uppfinningsrikedom och förmåga att både stävja intern opposition och dra till sig stöd från internationella aktivister som annars är ideologiska motståndare till dess metoder och filosofi. Belägringen stärkte Hamas till den grad att palestinska konspirationsteoretiker är övertygade om att det varit Israels avsikt från första början.”
....till Radions Studio Ett och DN, som (10/6) uppmärksammade att den palestinska fredskämpen och kväkaren Jean Zaru fått Anna Lindh-priset. Hon säger: ”Det finns ljuspunkter, men tyvärr försvinner de goda nyheterna bland alla svarta rubriker. Det har genomförts flera ickevåldsaktioner, men de får inte utrymme i medierna.”
....till den gamle israeliske fredsaktivisten Uri Avnery, som i DN (8/6) ironiserar över israelernas vana att alltid framhålla sig som offer. Han anser att ”de är offer för inkompetenta ledare, oansvariga politiker och de medier som matas av dem”. Han tycker, att det var vansinnigt att utmåla kommandosoldaterna som angrep Ship to Gaza som offer och frågar: ”Tungt beväpnade soldater från ett elitkommando bordar ett skepp på öppet hav mitt i natten, från sjön och från luften –och det är de som är offren?”
....till 127-åriga Svenska Freds’ 30-åriga ordförande Anna Ek, som i fredstidningen Pax, som Tuff-medlemmar får med medlemsavgiften, skriver under rubriken: ”Barockt med statligt stöd till vapenexport”. Där berättar hon om att i sommar tillkommer en ny myndighet. ”Försvarsexportmyndigheten”, konstigt namn, eftersom försvar knappast går att exportera. Anna uppger att syftet är att främja den svenska vapenexporten och skriver: ”Inte nog med att Sveriges vapenexport ökat med omkring 400 procent det senaste decenniet eller att vi är världens näst största krigsmaterielexportör per capita. Nu inrättar regeringen dessutom en statligt institutionaliserad lobbyorganisation för vapenindustrin.” (En längre intervju med Anna hörs i Radio Tuff från den 18 juli)
....till Radio Tuffs Hampus Eckerman, flitig bloggare på www.motbilder.se, som nominerar en ny kandidat till Nobels fredspris efter att i många år föreslagit sultanen av Brunei, som ”aldrig anfallit något grannland och är en hejare på att skaka hand med alla sina undersåtar”. Hampus skriver nu: ”Sultanen av Brunei må förlåta mig men i år har jag faktiskt en bättre kandidat till Nobels fredspris. Det visar sig att det skapats en kampanj på internet för att ge Nobels fredspris till Pete Seeger. Pete Seeger är inte bara en av de mest kända fredssångarna i världen, han är också en person vars glädje lyser igenom i musiken, en som mer än någon annan bidragit till att världens alla länders låtskatter uppmärksammats. Han är – som någon på Youtube uttryckte det – en naturkraft.”
....till de solidariska människor, som förutom medlemsavgiften skickar gåvor till Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6. Redan under 2010 har gåvor till Tuff på 7535 kr och till Radio Tuff på 3320 kr lämnats av dessa generösa. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat i folkrörelsernas stolta tradition Men hyran för Tuff-lokalen kostar liksom sändningsavgifter för Radio Tuff och för porto, telefon med mera. Tuff belastar inte heller skattebetalarna, eftersom vi inte har några offentliga bidrag utan får lita till medlemmarna. Ett stort och varmt tack!
....till dem som beslutar sig att gå med i Tuff. Det gör man genom att betala en medlemsavgift på 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem, det vill säga annan på samma adress. Som medlem får man fredstidningen PAX, regelbundna utskick av Tuff-bladet och Tuff-kalendariet. Gör slag i saken genom att använda Tuffs plusgiro 16 01 37 -6 !!
Ett midsommarkåseri från Limhamn
Kära lyssnare,
Jag hoppas ni har hunnit vila ut efter allt det kungliga bröllopsfirandet i Stockholm
Här i Malmö har vi tagit firandet med en nypa salt. Vi är liksom inte så kungliga av oss härnere.
Men fira, det förstår vi oss på härnere ändå. Ännu syns dock ingen rök från Danmark, men onsdagen den 23 juni kommer vi att insvepas i röken från alla Sankt Hans aften-eldar om västvinden ligger på. Danskarna är kloka. De ruckar inte på sina traditioner. Är det Hans aften så är det, och det är den 23 juni. Inget snack om saken! Den kvällen går man man ur huse och tänder eldar och grillar och firar den helige Johannes Döparens afton. Midsommardagen den 24 juni är helig och helgdag för danskarna. Vad gör vi i Sverige? Vi hattar fram och tillbaka, bara för att kunna fira midsommarafton en fredag och få två lediga dagar. Själv tycker jag det känns rejälare att hålla på gammal tradition. Jag skall nog skåla tvärs över sundet när eldarna tänds den 23 på aften.
Kära lyssnare, inget gör mig gladare än möten via etern. Minns ni ett kåseri för några veckor sedan, där jag skildrade budgetexperten Kurt Heinigs karriär från skomakarson till hedersdoktor vid KTH? En kväll i förra veckan fick jag ett telefonsamtal från en kvinna som via olika kanaler hade hört talas om kåseriet i Radio TUFF och som nu presenterade sig som barnbarn till denne man. Under tiden vi har mejlat har ett märkligt familjeöde rullats upp inför mina ögon. Nu fick jag detaljerna om Kurt Heinigs flykt undan nazistregimen 1940, men jag fick också veta vem hans hustru var: en bortglömd centralgestalt i svensk barnlitteratur.
I omgångar har jag i olika sammanhang berättat om Astrid Lindgren och hennes liv och diktning. Men aldrig hade jag tagit reda på vem som översatt hennes första böcker till tyska. Och nu fick jag veta det. Kurt Heinigs hustru Cäcilie var den som satte tyska ord på Pippi Langstrumpf, Pippi in Taka-Tuka-Land och ytterligare sex av Astrid Lindgrens barnböcker. Hur det kom sig? Jo, förlaget, där Kurt Heinig gav ut sina böcker, hette Verlag Friedrich Oetinger, och det var dit Cäcilie vände sig, när hon, nyligen kommen till Sverige med sina tre barn, fick Pippi Långstrump i sin hand. Oetinger nappade på förslaget och det fick det nedläggningshotade förlaget på fötterna igen. Nog är även detta en saga, eller hur?
Vill ni veta, kära lyssnare, vem Kurt Heinigs barnbarnsbarn hade som tennistränare? Jo, ingen mindre än Lena Sandin, vår programledares dotter. Tala om märkliga sammanträffanden. Fram för fler glada möten i etern!
Nu önskar jag er alla en glad midsommar, även om det inte sker förrän den 25 juni. Njut av midsommarens alla ljuvligheter: fågelkvitter, ljumma vindar och susande björkar, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1266
Jag hoppas ni har hunnit vila ut efter allt det kungliga bröllopsfirandet i Stockholm
Här i Malmö har vi tagit firandet med en nypa salt. Vi är liksom inte så kungliga av oss härnere.
Men fira, det förstår vi oss på härnere ändå. Ännu syns dock ingen rök från Danmark, men onsdagen den 23 juni kommer vi att insvepas i röken från alla Sankt Hans aften-eldar om västvinden ligger på. Danskarna är kloka. De ruckar inte på sina traditioner. Är det Hans aften så är det, och det är den 23 juni. Inget snack om saken! Den kvällen går man man ur huse och tänder eldar och grillar och firar den helige Johannes Döparens afton. Midsommardagen den 24 juni är helig och helgdag för danskarna. Vad gör vi i Sverige? Vi hattar fram och tillbaka, bara för att kunna fira midsommarafton en fredag och få två lediga dagar. Själv tycker jag det känns rejälare att hålla på gammal tradition. Jag skall nog skåla tvärs över sundet när eldarna tänds den 23 på aften.
Kära lyssnare, inget gör mig gladare än möten via etern. Minns ni ett kåseri för några veckor sedan, där jag skildrade budgetexperten Kurt Heinigs karriär från skomakarson till hedersdoktor vid KTH? En kväll i förra veckan fick jag ett telefonsamtal från en kvinna som via olika kanaler hade hört talas om kåseriet i Radio TUFF och som nu presenterade sig som barnbarn till denne man. Under tiden vi har mejlat har ett märkligt familjeöde rullats upp inför mina ögon. Nu fick jag detaljerna om Kurt Heinigs flykt undan nazistregimen 1940, men jag fick också veta vem hans hustru var: en bortglömd centralgestalt i svensk barnlitteratur.
I omgångar har jag i olika sammanhang berättat om Astrid Lindgren och hennes liv och diktning. Men aldrig hade jag tagit reda på vem som översatt hennes första böcker till tyska. Och nu fick jag veta det. Kurt Heinigs hustru Cäcilie var den som satte tyska ord på Pippi Langstrumpf, Pippi in Taka-Tuka-Land och ytterligare sex av Astrid Lindgrens barnböcker. Hur det kom sig? Jo, förlaget, där Kurt Heinig gav ut sina böcker, hette Verlag Friedrich Oetinger, och det var dit Cäcilie vände sig, när hon, nyligen kommen till Sverige med sina tre barn, fick Pippi Långstrump i sin hand. Oetinger nappade på förslaget och det fick det nedläggningshotade förlaget på fötterna igen. Nog är även detta en saga, eller hur?
Vill ni veta, kära lyssnare, vem Kurt Heinigs barnbarnsbarn hade som tennistränare? Jo, ingen mindre än Lena Sandin, vår programledares dotter. Tala om märkliga sammanträffanden. Fram för fler glada möten i etern!
Nu önskar jag er alla en glad midsommar, även om det inte sker förrän den 25 juni. Njut av midsommarens alla ljuvligheter: fågelkvitter, ljumma vindar och susande björkar, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Radio Tuff nr 1266
torsdag, juni 17
Monica Schelin: ”Radio Tuff och 91,4 MHz unika”
(Monica Schelin är socionom i botten, har yrkesmässigt varit en mycket uppskattad kurator vid Nyboda skola i Tyresö, sedan personalkonsulent i kommunen. Hon var i många år ordförande i Tyresö Ulands- och FredsFörening –TUFF och i flera år på 80-talet vice ordförande i Svenska Freds)
Succékanalen 91,4 - Tyresöradion
Sedan 1995 har Åke Sandin varje vecka gjort fyra halvtimmesprogram med alla slags människor, en del kändisar men de flesta så kallade vanliga människor, helt unika, när han frågar ut dem på sitt speciella och medkännande sätt. Eftersom Tyresö är en invandrarkommun har människor födda i alla svenska landskap hörts men också folk från 60-70 olika länder. Bland de 96 programmen hittills i år har till exempel Tyresöbor födda i Finland, Island, Tyskland, Chile, Iran, Indien, Japan, Rumänien, Turkiet, Kroatien och Serbien hörts.
Succékanalen 91,4 är lokalpatriotiskt koncentrerad till Stockholms sydöstra förorter men då och då har hörts program från olika länder, såsom Finland, Polen, Tyskland, Spanien, Grekland, Cypern, Tunisien och Indien. Under april-maj 2010 har flera reportage från Turkiet sänts
Åke är en varm vän av det frivilliga föreningsarbetet, grundbulten i vår demokrati. Alltså har han presenterat många hundra aktivister från olika föreningar. Bara de första månaderna i år har många aktiva i lokala föreningar hörts, såsom jazzklubben, nattvandrarna, föräldravandrarna, fotoklubben, Korpen, Tuff, kyrkan, tennisklubben, Lions, teaterföreningen, Väntjänsten, Röda korset, och ABF. Just nu hörs en representant för Hassela Solidaritet. Dessutom har företrädare för olika politiska partier blivit intervjuade..
På Tyresöradion har massor av folkbildande program sänts, såsom serier om svenska poeter och författare, såsom Ferlin, Fröding, Snoilsky, Heidenstam, Södergran, Piraten med flera. I år har redan sju olika halvtimmar om Erik Axel Karlfeldt hörts.
Sammanlagt har Åke på 15 år gjort över 3000 olika halvtimmesprogram på denna kanal.
Radio Tuff
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff har med Åke Sandin som programledare hörts varenda vecka sedan 1985. Det är förmodligen ett rekord för frivillig radioproduktion. Senast sändes Radio Tuff med ordningsnumret 1265!!
Radio Tuff gör skäl för sitt namn och riskerar inte att bli kallad för Radio Trendig. Den har starkt bidragit till att Tuff länge varit en av de allra mest aktiva freds- och solidaritets-föreningarna i Sverige. Genom kontinuerliga rapporter från Radio Tuff har människor fått reda på alla projekt i tredje världen som Tuff bidragit till. Information på radion har varit viktig för att uppåt 20 miljoner kr har kunnat skickas till projekt för tiotusentals fattiga barn i Indien.
Åke Sandin har i Tyresö erhållit kulturpris och demokratipris. 1999 fick han Mediafredspriset från Stiftelsen Inga Thorssons fredsfond. Han borde kanske också av Radioakademin få årets radiopris i klassen för närradio, tycker
Monica Schelin
PS: På www.tyresoradion.se finns aktuella programtablåer från Succékanalen 91,4 och Radio Tuff. I fliken Arkiv kan man lyssna på ett hundratal tidigare program. Och i fliken ”Sagt om 91,4” finns många hundra lyssnaromdömen om Tyresöradion.
Succékanalen 91,4 - Tyresöradion
Sedan 1995 har Åke Sandin varje vecka gjort fyra halvtimmesprogram med alla slags människor, en del kändisar men de flesta så kallade vanliga människor, helt unika, när han frågar ut dem på sitt speciella och medkännande sätt. Eftersom Tyresö är en invandrarkommun har människor födda i alla svenska landskap hörts men också folk från 60-70 olika länder. Bland de 96 programmen hittills i år har till exempel Tyresöbor födda i Finland, Island, Tyskland, Chile, Iran, Indien, Japan, Rumänien, Turkiet, Kroatien och Serbien hörts.
Succékanalen 91,4 är lokalpatriotiskt koncentrerad till Stockholms sydöstra förorter men då och då har hörts program från olika länder, såsom Finland, Polen, Tyskland, Spanien, Grekland, Cypern, Tunisien och Indien. Under april-maj 2010 har flera reportage från Turkiet sänts
Åke är en varm vän av det frivilliga föreningsarbetet, grundbulten i vår demokrati. Alltså har han presenterat många hundra aktivister från olika föreningar. Bara de första månaderna i år har många aktiva i lokala föreningar hörts, såsom jazzklubben, nattvandrarna, föräldravandrarna, fotoklubben, Korpen, Tuff, kyrkan, tennisklubben, Lions, teaterföreningen, Väntjänsten, Röda korset, och ABF. Just nu hörs en representant för Hassela Solidaritet. Dessutom har företrädare för olika politiska partier blivit intervjuade..
På Tyresöradion har massor av folkbildande program sänts, såsom serier om svenska poeter och författare, såsom Ferlin, Fröding, Snoilsky, Heidenstam, Södergran, Piraten med flera. I år har redan sju olika halvtimmar om Erik Axel Karlfeldt hörts.
Sammanlagt har Åke på 15 år gjort över 3000 olika halvtimmesprogram på denna kanal.
Radio Tuff
Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff har med Åke Sandin som programledare hörts varenda vecka sedan 1985. Det är förmodligen ett rekord för frivillig radioproduktion. Senast sändes Radio Tuff med ordningsnumret 1265!!
Radio Tuff gör skäl för sitt namn och riskerar inte att bli kallad för Radio Trendig. Den har starkt bidragit till att Tuff länge varit en av de allra mest aktiva freds- och solidaritets-föreningarna i Sverige. Genom kontinuerliga rapporter från Radio Tuff har människor fått reda på alla projekt i tredje världen som Tuff bidragit till. Information på radion har varit viktig för att uppåt 20 miljoner kr har kunnat skickas till projekt för tiotusentals fattiga barn i Indien.
Åke Sandin har i Tyresö erhållit kulturpris och demokratipris. 1999 fick han Mediafredspriset från Stiftelsen Inga Thorssons fredsfond. Han borde kanske också av Radioakademin få årets radiopris i klassen för närradio, tycker
Monica Schelin
PS: På www.tyresoradion.se finns aktuella programtablåer från Succékanalen 91,4 och Radio Tuff. I fliken Arkiv kan man lyssna på ett hundratal tidigare program. Och i fliken ”Sagt om 91,4” finns många hundra lyssnaromdömen om Tyresöradion.
tisdag, juni 15
Leve det frivilliga arbetet!
(Den här texten fanns som insändare i lokaltidningen Mitt i Tyresö den 8 juni. Den skickades in av Sylvia Ljungdahl, som ör ordförande både i Tyresö Ulands- och FredsFörening –TUFF och Tyresö Kvinno- och Tjejjour, så hon vet mera än de flesta om frivilligt folkrörelsearbete)
I högtidstalen lovordas demokratin, vars grundbult är människors frivilliga engagemang i den stolta folkrörelsetraditionen. Men den alltmer dominerande marknadsekonomin tycks numera ha förvisat föreningsarbete till något marginellt som bara ekonomiska idioter ägnar sig åt.
Detta märks bland annat på hur yngre människor reagerar. De beundransvärda Nattvandrarna, som kvällstid är ett fint stöd för våra ungdomar, får ibland frågan vilken timpenning de har. När de då helt ärligt svarar att de jobbar oavlönat blir reaktionen från de unga indoktrinerade: ”Äh, lägg av, va!”
Föreningarnas möjligheter att finnas och informera i Tyresö centrum har inte blitvit lättare under Rodamcos tid som centrumägare – för att uttryck det artigt
På Tyresöradion hörs tre lärare från Kumla skola entusiastiskt berätta om många utmärkta biståndsprojekt i Indien, vilka under 40 år har finansierats av Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Skolor har ställt upp med dagsverken. Det har skett genom att Tuff-aktivister framträtt med många hundra oavlönade bildvisningar inte bara i Tyresös skolor utan också i många skolor ute i landet.
På så sätt har tiotusentals svenska elever fått information om hur sämre lottade jämnåriga har det, till exempel i Indien. Där finns många skolbyggnader, elevhem, brunnar och andra projekt med Tyresönamn. Men inget om detta kan man hitta på kommunens hemsida. Har ens Tyresö Barn- och utbildningsnämnd lagt märke till Tyresöskolornas prestationer i Indien?
Däremot skildras det fortlöpande i Radio Tuff, som på frivilligbasis hörts varenda vecka sedan 1985, ett svårslaget rekord för närradio. Programledaren Åke Sandin gör dessutom på radion sedan 1995 årligen 200 halvtimmesprogram med alla slags Tyresöbor. Om han kan göra det oavlönat är det svårt att begripa, varför kommunens informationsbyråkrater inte presterat en enda minut på radion. Eller varför Tyresö församling med sina 80 anställda inte heller utnyttjar radion. De har väl ännu ett budskap att föra ut?
Tuff har till skillnad från andra biståndsorganisationer inga offentliga bidrag och ingen enda anställd, så varenda krona går oavkortat till de många projekten i fattiga områden. Det vore bra om tjänstemän, journalister och andra ville höja statusen för sådana viktiga och schyssta insatser.
SYLVIA LJUNGDAHL
I högtidstalen lovordas demokratin, vars grundbult är människors frivilliga engagemang i den stolta folkrörelsetraditionen. Men den alltmer dominerande marknadsekonomin tycks numera ha förvisat föreningsarbete till något marginellt som bara ekonomiska idioter ägnar sig åt.
Detta märks bland annat på hur yngre människor reagerar. De beundransvärda Nattvandrarna, som kvällstid är ett fint stöd för våra ungdomar, får ibland frågan vilken timpenning de har. När de då helt ärligt svarar att de jobbar oavlönat blir reaktionen från de unga indoktrinerade: ”Äh, lägg av, va!”
Föreningarnas möjligheter att finnas och informera i Tyresö centrum har inte blitvit lättare under Rodamcos tid som centrumägare – för att uttryck det artigt
På Tyresöradion hörs tre lärare från Kumla skola entusiastiskt berätta om många utmärkta biståndsprojekt i Indien, vilka under 40 år har finansierats av Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Skolor har ställt upp med dagsverken. Det har skett genom att Tuff-aktivister framträtt med många hundra oavlönade bildvisningar inte bara i Tyresös skolor utan också i många skolor ute i landet.
På så sätt har tiotusentals svenska elever fått information om hur sämre lottade jämnåriga har det, till exempel i Indien. Där finns många skolbyggnader, elevhem, brunnar och andra projekt med Tyresönamn. Men inget om detta kan man hitta på kommunens hemsida. Har ens Tyresö Barn- och utbildningsnämnd lagt märke till Tyresöskolornas prestationer i Indien?
Däremot skildras det fortlöpande i Radio Tuff, som på frivilligbasis hörts varenda vecka sedan 1985, ett svårslaget rekord för närradio. Programledaren Åke Sandin gör dessutom på radion sedan 1995 årligen 200 halvtimmesprogram med alla slags Tyresöbor. Om han kan göra det oavlönat är det svårt att begripa, varför kommunens informationsbyråkrater inte presterat en enda minut på radion. Eller varför Tyresö församling med sina 80 anställda inte heller utnyttjar radion. De har väl ännu ett budskap att föra ut?
Tuff har till skillnad från andra biståndsorganisationer inga offentliga bidrag och ingen enda anställd, så varenda krona går oavkortat till de många projekten i fattiga områden. Det vore bra om tjänstemän, journalister och andra ville höja statusen för sådana viktiga och schyssta insatser.
SYLVIA LJUNGDAHL
söndag, juni 6
Hellre ”nyttig idiot” än massmördare
Från yngre dagar minns jag hur vi påverkades av det ständiga berömmet av ett folk utan land, som sades ha befolkat ett land utan folk och rentav fått öknen att blomma. Det gällde Israel.
Senare begrep jag att det inte riktigt stämde. Israelerna kom inte till ett öde land utan de fördrev på ett brutalt sätt många hundra tusen palestinier från städer och byar, där deras förfäder hade bott i sekler. Men vadå? De beundrade segrarna i andra världskriget hade ju bara några år tidigare etniskt rensat 14 miljoner tyskar, varav 2 miljoner dog/dödades. Men palestinierna minns den etniska rensningen av dem och kallar den för nakba, som betyder katastrof. Hur många har hört detta uttryck?
Minns också hur upprörd jag blev över flera terrordåd mot oskyldiga israeler. Som idrottsintresserad var det med fasa och bedrövelse jag erfor hur israeliska idrottsmän mördades vid OS i München 1972. Så sent som i fjol gick jag motvinds genom att hävda att duktiga israeliska tennisspelare i Davis Cup mot Sverige inte skulle lastas för Israels grymma anfall mot Gazas civila några månader tidigare. Annars vore det en tillämpning av den förbannade kollektivskulden, som så hårt drabbade många judar på 1940-talet liksom många tyskar och andra oskyldiga.
Som historielärare lärde jag i antinazistiskt nit många årgångar tonåringar historier om judarnas hemska öde under andra världskriget. Sedan upptäckte jag, att några av de mest fasansfulla berättelserna var övervintrande krigspropaganda, lögn och förbannad dikt. När jag öppet erkände att jag hade varit historieförfalskare betraktades det så provocerande för det politiskt korrekta traska-patrullo-patrasket, att jag 1997 hängdes ut i Expressen under helsidesrubriken ”Ahmed Ramis hantlangare”
I den senaste tidens massiva kritik av Israel känns det bra i yttrandefrihetens Sverige att även den israeliska argumentationen hörs. Tyvärr betonar Israellobbyn mera än vanligt sina sedvanliga offermyter. De framhåller att Hamas med raketer dödar israeler. Och visst är det korkat och grymt att oskyldiga israeler dödas. Men det var bara 18 månader sedan Gazakriget rasade. Då dödades av dessa raketer 13 israeler medan israelerna dödade uppåt 1400 Gazabor, de flesta civila, därav ca 400 barn.
Nytt rekord i orwellskt ordvrängeri slogs när Israel gång på gång framhöll att civilisterna på skeppen i Ship to Gaza var de som ”attackerade”, när israeliska soldater, beväpnade till tänderna, på internationellt vatten bordade fartygen och dödade nio människor och skadade många fler.
Från Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) skickade vi 8400 kr till projektet Ship to Gaza, som i den stolta ickevåldsliga traditionen skulle förse det instängda Gaza med förnödenheter. I Radio Tuff har vi flera gånger skildrat projektet, som nu ändat i en tragedi.
Moderata Ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman verkar ha snedtänt ordentligt för han stämplar nu oss som stött Ship to Gaza som "nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare". Men jag är hellre nyttig idiot än deltar i mord på hjälparbetare.
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1265) 6-20 juni 2010
Senare begrep jag att det inte riktigt stämde. Israelerna kom inte till ett öde land utan de fördrev på ett brutalt sätt många hundra tusen palestinier från städer och byar, där deras förfäder hade bott i sekler. Men vadå? De beundrade segrarna i andra världskriget hade ju bara några år tidigare etniskt rensat 14 miljoner tyskar, varav 2 miljoner dog/dödades. Men palestinierna minns den etniska rensningen av dem och kallar den för nakba, som betyder katastrof. Hur många har hört detta uttryck?
Minns också hur upprörd jag blev över flera terrordåd mot oskyldiga israeler. Som idrottsintresserad var det med fasa och bedrövelse jag erfor hur israeliska idrottsmän mördades vid OS i München 1972. Så sent som i fjol gick jag motvinds genom att hävda att duktiga israeliska tennisspelare i Davis Cup mot Sverige inte skulle lastas för Israels grymma anfall mot Gazas civila några månader tidigare. Annars vore det en tillämpning av den förbannade kollektivskulden, som så hårt drabbade många judar på 1940-talet liksom många tyskar och andra oskyldiga.
Som historielärare lärde jag i antinazistiskt nit många årgångar tonåringar historier om judarnas hemska öde under andra världskriget. Sedan upptäckte jag, att några av de mest fasansfulla berättelserna var övervintrande krigspropaganda, lögn och förbannad dikt. När jag öppet erkände att jag hade varit historieförfalskare betraktades det så provocerande för det politiskt korrekta traska-patrullo-patrasket, att jag 1997 hängdes ut i Expressen under helsidesrubriken ”Ahmed Ramis hantlangare”
I den senaste tidens massiva kritik av Israel känns det bra i yttrandefrihetens Sverige att även den israeliska argumentationen hörs. Tyvärr betonar Israellobbyn mera än vanligt sina sedvanliga offermyter. De framhåller att Hamas med raketer dödar israeler. Och visst är det korkat och grymt att oskyldiga israeler dödas. Men det var bara 18 månader sedan Gazakriget rasade. Då dödades av dessa raketer 13 israeler medan israelerna dödade uppåt 1400 Gazabor, de flesta civila, därav ca 400 barn.
Nytt rekord i orwellskt ordvrängeri slogs när Israel gång på gång framhöll att civilisterna på skeppen i Ship to Gaza var de som ”attackerade”, när israeliska soldater, beväpnade till tänderna, på internationellt vatten bordade fartygen och dödade nio människor och skadade många fler.
Från Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) skickade vi 8400 kr till projektet Ship to Gaza, som i den stolta ickevåldsliga traditionen skulle förse det instängda Gaza med förnödenheter. I Radio Tuff har vi flera gånger skildrat projektet, som nu ändat i en tragedi.
Moderata Ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman verkar ha snedtänt ordentligt för han stämplar nu oss som stött Ship to Gaza som "nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare". Men jag är hellre nyttig idiot än deltar i mord på hjälparbetare.
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1265) 6-20 juni 2010
lördag, juni 5
ROSOR från RADIO TUFF (nr 1265) 6-20 juni 2010 till....
....till Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén (SISK), som nu från Tuff mottagit 20 000 kr för sina barnbibliotek i Bagdad och skriver: ”Vi uppskattar verkligen allt stöd från Radio Tuff - ni är helt otroliga!!! Stort tack ni vackra spänstiga vitala ungdomliga varmhjärtade uthålliga intelligenta tuffingar!”
....till de tappra tuff-aktivister, som i dåligt väder den 29 maj lyckades få in hela 5065 kr vid loppmarknaden vid Tyresö centrum. Ett välkommet bidrag för att Tuff, utan offentliga bidrag, skall kunna fortsätta att betala sändningsavgifter för Radio Tuff och betala hyra för föreningslokalen på Myggdalsvägen
....till tidningen Tyresö Nyheter, som i sitt majnummer har en artikel under rubriken ”Solidaritetspris till Tyresöskolor”. Den handlar om att Strandskolan och Tyresö skola fått pris från Tuff för sina fina insatser för de fattigaste av de fattiga i Indien
....till Kumla skola (Tyresö) som jobbade in minst 88 000 kr vid sitt dagsverke den 12 maj. Jättebra! Summan delas mellan stöd till gatubarn i Zambia och Tuffs projekt i Indien.
....till Tuffs indiska partners, som också i år har finansierat massbröllop för 62 fattiga par. Uppåt 10 000 människor bjöds på mat och paren erhöll bland annat tio mangoplantor var från de pengar som skickats från Tuff. Se bilder i www.tuff.fred.se
....till Israels ledande författare Amos Oz, som i DN (2/6) skriver att våldet har förgiftat israelerna och tillägger: ”Varje försök att använda våld på andra sätt än i självförsvar kommer att leda till fler katastrofer”
....till kolumnisten Göran Rosenberg, som i DN (4/6) påpekar att Israel är ett land ”med sin egen verklighet”. Han skriver bland annat: ”Att vapen är palestiniernas sämsta vapen är numera uppenbart också för de flesta palestinier. Väpnade palestinier är vad Israel är bäst på att besegra” Och Rosenberg tillägger: ”Den fortsatta ockupationen av nära tre miljoner palestinier på Västbanken och i östra Jerusalem med murar, taggtrådsrullar och bosättningar är i grunden ett hot mot Israel, inte ett försvar”
....till International Herald Tribunes Jonathan Power, också regelbunden medarbetare i Lundabaserade TFF, påminner (1/6) om Martin Luther Kings framgångsrika icke-våldsliga metoder och skriver bland annat att palestinierna under ledning av Mahmoud Abbas de senaste två åren alltmer övergått till icke-våld. Och han anger som orsak: ”Åratals krig och våldslig konfrontation har åstadkommit mycket lite. I stället för att förmå Israel att gå med på en rimlig delning av palestinskt område skapade det fruktan bland israelerna och fruktan ledde som vanligt till en hårdför politik av förtryck”
....till icke-våldsanhängaren och plogbillen Per Herngren som på tal om dödsskjutningarna på ett fartyg i projektet Ship to Gaza (Studio Ett 3/6) framhåller att icke-våldsaktioner kräver mera träning än att militärt skjuta folk.
....till Bibliotekstjänsts Håkan Philipsson, som i en kort recension av Robert Stiegers bok Drei gestohlene Jahre, nu på svenska med titeln ”Tysk men inte nazist”, bland annat skriver: ”Mellan 1943 och 1947 deltog han i kriget mot fransmän och amerikaner för att därefter hamna i amerikanska krigsfångeläger i Italien. Krigets vansinne och omänsklig grymhet i krigshandlingarna skildras på ett rakt och avklätt sätt”. Robert, under många år Tuff-aktivist, hann skriva sin bok något år före sin död 2004. Den har översatts av hans maka, Radio Tuffs Marianne Stieger.
....till utrikesminister Carl Bildt, som gång på gång påpekat att det var ”helt oacceptabelt av israelerna att på internationellt vatten angripa civila fartyg. Aftonbladets Peter Kadhammar liknar honom som en lika stridbar intellektuell som Olof Palme. Men som en tagg i rosen kan Kadhammars påminnelse om Bildt citeras: ”Han byggde sin tidigare karriär på ett missförstånd, nämligen att sovjetiska ubåtar ständigt kränkte svenska vatten”
....till de tappra tuff-aktivister, som i dåligt väder den 29 maj lyckades få in hela 5065 kr vid loppmarknaden vid Tyresö centrum. Ett välkommet bidrag för att Tuff, utan offentliga bidrag, skall kunna fortsätta att betala sändningsavgifter för Radio Tuff och betala hyra för föreningslokalen på Myggdalsvägen
....till tidningen Tyresö Nyheter, som i sitt majnummer har en artikel under rubriken ”Solidaritetspris till Tyresöskolor”. Den handlar om att Strandskolan och Tyresö skola fått pris från Tuff för sina fina insatser för de fattigaste av de fattiga i Indien
....till Kumla skola (Tyresö) som jobbade in minst 88 000 kr vid sitt dagsverke den 12 maj. Jättebra! Summan delas mellan stöd till gatubarn i Zambia och Tuffs projekt i Indien.
....till Tuffs indiska partners, som också i år har finansierat massbröllop för 62 fattiga par. Uppåt 10 000 människor bjöds på mat och paren erhöll bland annat tio mangoplantor var från de pengar som skickats från Tuff. Se bilder i www.tuff.fred.se
....till Israels ledande författare Amos Oz, som i DN (2/6) skriver att våldet har förgiftat israelerna och tillägger: ”Varje försök att använda våld på andra sätt än i självförsvar kommer att leda till fler katastrofer”
....till kolumnisten Göran Rosenberg, som i DN (4/6) påpekar att Israel är ett land ”med sin egen verklighet”. Han skriver bland annat: ”Att vapen är palestiniernas sämsta vapen är numera uppenbart också för de flesta palestinier. Väpnade palestinier är vad Israel är bäst på att besegra” Och Rosenberg tillägger: ”Den fortsatta ockupationen av nära tre miljoner palestinier på Västbanken och i östra Jerusalem med murar, taggtrådsrullar och bosättningar är i grunden ett hot mot Israel, inte ett försvar”
....till International Herald Tribunes Jonathan Power, också regelbunden medarbetare i Lundabaserade TFF, påminner (1/6) om Martin Luther Kings framgångsrika icke-våldsliga metoder och skriver bland annat att palestinierna under ledning av Mahmoud Abbas de senaste två åren alltmer övergått till icke-våld. Och han anger som orsak: ”Åratals krig och våldslig konfrontation har åstadkommit mycket lite. I stället för att förmå Israel att gå med på en rimlig delning av palestinskt område skapade det fruktan bland israelerna och fruktan ledde som vanligt till en hårdför politik av förtryck”
....till icke-våldsanhängaren och plogbillen Per Herngren som på tal om dödsskjutningarna på ett fartyg i projektet Ship to Gaza (Studio Ett 3/6) framhåller att icke-våldsaktioner kräver mera träning än att militärt skjuta folk.
....till Bibliotekstjänsts Håkan Philipsson, som i en kort recension av Robert Stiegers bok Drei gestohlene Jahre, nu på svenska med titeln ”Tysk men inte nazist”, bland annat skriver: ”Mellan 1943 och 1947 deltog han i kriget mot fransmän och amerikaner för att därefter hamna i amerikanska krigsfångeläger i Italien. Krigets vansinne och omänsklig grymhet i krigshandlingarna skildras på ett rakt och avklätt sätt”. Robert, under många år Tuff-aktivist, hann skriva sin bok något år före sin död 2004. Den har översatts av hans maka, Radio Tuffs Marianne Stieger.
....till utrikesminister Carl Bildt, som gång på gång påpekat att det var ”helt oacceptabelt av israelerna att på internationellt vatten angripa civila fartyg. Aftonbladets Peter Kadhammar liknar honom som en lika stridbar intellektuell som Olof Palme. Men som en tagg i rosen kan Kadhammars påminnelse om Bildt citeras: ”Han byggde sin tidigare karriär på ett missförstånd, nämligen att sovjetiska ubåtar ständigt kränkte svenska vatten”
fredag, juni 4
Marianne Stieger: En galen, galen värld!
Kära lyssnare,
Vilken värld vi lever i! Snart klarar vi nog inte av fler katastrofer och galenskaper. Jag tror att jorden går bärsärkargång inför allt lidande på dess yta.
Först öppnade sig helvetesgapet på Island och sprutade aska så att världens, eller åtminstone Västeuropas flygtrafik lamslogs och tusentals människor satt i klistret. Kanske någon tänkte på hur man förr tog sig fram till fots? Visserligen tog det tid, men tänk så mycket man hann tänka och filosofera under veckorna man vandrade från den ena staden till den andra. Den tyske diktaren Goethe fotvandrade ofta i veckor och hann därvid tänka ut många av sina verk. Fram för mera fotturism! Det främjar kreativiteten.
Så slog jordens inre kraft tillbaka på de giriga oljeproducenterna i USA. Där hade profiten gått före säkerheten, och nu, en månad senare, sprutar fortfarande 19 000 fat olja per dag ut ur jorden tusentals meter under havsytan. Föreställ er den död och förintelse detta medför för alla havets invånare. Men havet lägger en svepduk över sin yta, så att alla de djur som förintas av denna svarta död förblir osynliga för oss; vi ser och hör inget och slipper därmed ta ansvar för allt lidande. Och ännu tycks ingen kunna täppa till hålet. Vem betalar detta i USA? Oljebolaget BP eller skattebetalarna? Och vilka blir följderna för kustbefolkningen?
I Polen och i Tyskland har himlen sympatiserat med jord och hav och brustit ut i tårar som får floderna att träda över sina bräddar och åter, som för drygt tio år sedan, översvämmas floddalarna i de båda länderna, med död och elände i sitt följe. Och det tycks aldrig ta slut. Så fort en flod har sänkt sin vattenspegel, öser regnet ner på andra håll och får nya floder att svämma över.
Och som om det inte räckte med naturens våldsamma eruptioner, tog våldet återigen överhand vid Medelhavets östra stränder. Fredliga hjälpsändningar fick inte komma fram till dem som verkligen behöver hjälpen. Nej, hatet fick israelerna att ta till ett alldeles omotiverat övervåld. Israel har förbrutit sig mot gällande sjöregler som förbjuder angrepp på fredliga fartyg i internationella farvatten. För att inte tala om gällande regler för mellanmänskligt beteende.
Är det slut nu på lidandets katalog, frågar ni er säkert. Nej! I veckan lyssnade jag på ett föredrag om Haiti. Visste ni, kära lyssnare, att USA tvingade denna lilla önation att skriva på ett avtal 1994, i vilket det stipuleras att Haiti inte får producera någonting. Allt måste importeras från USA. Och hur gör man det med en bruttonationalprodukt på en dollar per capita? Inte att undra på att fattigdomen är så ofattbart stor, att de jordbävningsdrabbade människorna ännu till stor del bor på gatan och att barnen och ungdomarna under tjugo år, vilka utgör 45% av befolkningen inte har tillgång till skola och vidare utbildning. Förresten, vad ska de utbilda sig till, om det inte finns något arbete? I den lilla staden Maissade, som tack och lov förskonades från jordbävningen, går endast 4000 av 35 000 barn i skolan. Nej, de övriga skolkar inte – det finns helt enkelt inga skolor för dem.
Kära lyssnare, nu ska jag förskona er från mera elände. Men jag lovar, jag återkommer till Haiti och det övervåld som landet utsätts för i form av handelshinder. Haiti är Karibiens egen Gazaremsa. Och vem förorsakar det? USA – världens rikaste land! Det tål att tänka på, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1265
Vilken värld vi lever i! Snart klarar vi nog inte av fler katastrofer och galenskaper. Jag tror att jorden går bärsärkargång inför allt lidande på dess yta.
Först öppnade sig helvetesgapet på Island och sprutade aska så att världens, eller åtminstone Västeuropas flygtrafik lamslogs och tusentals människor satt i klistret. Kanske någon tänkte på hur man förr tog sig fram till fots? Visserligen tog det tid, men tänk så mycket man hann tänka och filosofera under veckorna man vandrade från den ena staden till den andra. Den tyske diktaren Goethe fotvandrade ofta i veckor och hann därvid tänka ut många av sina verk. Fram för mera fotturism! Det främjar kreativiteten.
Så slog jordens inre kraft tillbaka på de giriga oljeproducenterna i USA. Där hade profiten gått före säkerheten, och nu, en månad senare, sprutar fortfarande 19 000 fat olja per dag ut ur jorden tusentals meter under havsytan. Föreställ er den död och förintelse detta medför för alla havets invånare. Men havet lägger en svepduk över sin yta, så att alla de djur som förintas av denna svarta död förblir osynliga för oss; vi ser och hör inget och slipper därmed ta ansvar för allt lidande. Och ännu tycks ingen kunna täppa till hålet. Vem betalar detta i USA? Oljebolaget BP eller skattebetalarna? Och vilka blir följderna för kustbefolkningen?
I Polen och i Tyskland har himlen sympatiserat med jord och hav och brustit ut i tårar som får floderna att träda över sina bräddar och åter, som för drygt tio år sedan, översvämmas floddalarna i de båda länderna, med död och elände i sitt följe. Och det tycks aldrig ta slut. Så fort en flod har sänkt sin vattenspegel, öser regnet ner på andra håll och får nya floder att svämma över.
Och som om det inte räckte med naturens våldsamma eruptioner, tog våldet återigen överhand vid Medelhavets östra stränder. Fredliga hjälpsändningar fick inte komma fram till dem som verkligen behöver hjälpen. Nej, hatet fick israelerna att ta till ett alldeles omotiverat övervåld. Israel har förbrutit sig mot gällande sjöregler som förbjuder angrepp på fredliga fartyg i internationella farvatten. För att inte tala om gällande regler för mellanmänskligt beteende.
Är det slut nu på lidandets katalog, frågar ni er säkert. Nej! I veckan lyssnade jag på ett föredrag om Haiti. Visste ni, kära lyssnare, att USA tvingade denna lilla önation att skriva på ett avtal 1994, i vilket det stipuleras att Haiti inte får producera någonting. Allt måste importeras från USA. Och hur gör man det med en bruttonationalprodukt på en dollar per capita? Inte att undra på att fattigdomen är så ofattbart stor, att de jordbävningsdrabbade människorna ännu till stor del bor på gatan och att barnen och ungdomarna under tjugo år, vilka utgör 45% av befolkningen inte har tillgång till skola och vidare utbildning. Förresten, vad ska de utbilda sig till, om det inte finns något arbete? I den lilla staden Maissade, som tack och lov förskonades från jordbävningen, går endast 4000 av 35 000 barn i skolan. Nej, de övriga skolkar inte – det finns helt enkelt inga skolor för dem.
Kära lyssnare, nu ska jag förskona er från mera elände. Men jag lovar, jag återkommer till Haiti och det övervåld som landet utsätts för i form av handelshinder. Haiti är Karibiens egen Gazaremsa. Och vem förorsakar det? USA – världens rikaste land! Det tål att tänka på, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1265
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)