(Det här är en text av Hampus Eckerman, som varit medarbetare i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff, en radio som på frivilligbasis har hörts varenda vecka sedan 1985 på 91,4 MHz och på www.tyresoradion.se Radio Tuff sänds första gången söndagar kl 17 och sedan fyra ggr per dygn i två veckor.)
-------------------------
Fredagen var en sån där märklig dag då verkligheten verkade vara ur synk med sig själv. Jag kände mig ungefär som den man som nyligen hittades efter att ha kramat om en Jesus-staty för att tacka Gud för räddningen från en bilolycka. Statyn välte över mannen och han dog, krossad av dess tyngd. Förvåningen han måste ha känt speglade min reaktion över dagens nyheter.Dagen efter att Spanien tvingats inskränka sin lag gällande krigsförbrytelser för att förhindra att Barak Obama och sju andra statsöverhuvuden ställdes inför rätta för krigsförbrytelser kom nyheten från den norska nobelkommittén att Barack Obama skulle få Nobels Fredspris.
Hur sänker man bäst en norsk u-båt? Man skickar ner en dykare att knacka på. Den norska Nobel-kommittén tycks dock sänka sig själv. 1968 valdes Richard Nixon till president i USA. Han vann valet på en presidentkampanj om ett slut på kriget i Vietnam och om en ny fred. När han valdes utökade han istället kriget med operationer i grannländerna och med kraftiga truppökningar. På samma sätt har Obamas tid vid makten kännetecknats av en kraftigt höjd militärbudget, fler amerikanska soldater utplacerade i världen, mer soldater till Afghanistan och en ökning av både civila och militära dödsoffer. Irak har på pappret fått trupptillbakadraganden, men i praktiken har dessa ersatts av "privata säkerhetsfirmor" - legosoldater med andra ord.
Till Obamas försvar nämns ofta att han valt att inte placera ut nya militärbaser i Öst-europa. Det är onekligen trevligt av honom, liksom det är trevligt att han inte bombarderat Lichtenstein med gråsten eller tvingat amerikanska skolbarn att bära plastpåsar på huvudet. Vad jag vet har Sultanen i Brunei inte heller beslutat sig för att placera militärbaser i Europa och han för heller inte för krig i andra länder. Inte jag heller för den delen och jag erbjuder mig därför att broderligt dela nästa års fredspris med Sultanen. Jag är övertygad om att han kommer att klara prisutdelningen galant. Han är en rackare på att skaka hand.
* * *
Nästa chock som fredagen gav mig var en ledarkrönika i Aftonbladet av Katrin Kielos. Där omtalas förslagen om att göra krigsförbrytaren Tony Blair till EU-president. Kielos konstaterar att "ödesdigra misstag gällande Irak" gör honom "problematisk", men på frågan om en man med 1.3 miljoner irakier på sitt samvete bör besitta den Europeiska Unionens högsta ämbete svarar hon "Ja varför inte?". Tydligare än så kan inte begreppet tidsanda illustreras.
Just nu har det statliga organet för politiskt utfäst historia "Forum för Levande historia" en utställning om de svenskar som under Pol Pots tid vid makten åkte till Kambodja. Hur kunde tidsandan göra att svenskar försvarade Pol Pot och vad var det som gjorde att de kunde åka till Kambodja utan att se massmorden som pågick? Svaren är visserligen enkla.
Förtrycket och morden skedde framförallt i östra Kambodja på de kommunister som sågs som Vietnam-trogna medan de svenska besökarna var i de delar av landet som klarat sig ifrån den svält som Pol Pots politik orsakat. Ändå är frågan intressant i ett vidare perspektiv. Hur kunde svenskar stödja de bombningarna av Vietnam och Kambodja som dödade långt fler än Pol Pot och hur kommer det sig att de, som t.ex europaparlamentarikern Gunnar Hökmark, kan behålla höga politiska positioner utan kritik? Och än värre, hur kan det komma sig att det fanns svenskar som både stödde bombningarna av Vietnam och Kanbodja och dessutom stödde Pol Pot långt efter att han avsatts? När det kommunistiska Vietnam gick in och avsatte Pol Pot tillhörde den svenska borgerliga regeringen de som krävde att Pol Pots organisation fortfarande skulle representera landet i FN. USA utverkade också medicinskt stöd via FN till Pol Pots trupper, detta för att straffa ärkerivalen Vietnam som placerat ut sin egen marionett, Heng Samrin, som statschef.
Det kalla krigets tidsanda gjorde att lojaliteter kunde bytas snabbt.Hur många som dog under Pol Pots tid vid makten kan man inte säga med säkerhet, men det var med säkert färre än de dödsfall som orsakats av sanktionerna och den senaste invasionen av Irak där antalet döda nu tillsammans överstiger 2.5 miljoner. Tony Blair, vår tids motsvarighet till Pol Pot, var aktivt inblandad i båda. Ändå har han inte ställts inför rätta. Han lever heller inte på flykt. Nej, tvärtom är han den troligaste att utnämnas till en av planetens viktigaste positioner. * * *
Barack "Nixon" Obama och Tony "Pol Pot" Blair. Krigförande med blod på sina händer, ändå hedrade av etablissemang och statschefer. När Levande Historia ska göra sin nästa utställning om hur tidsandan kan påverka människor till folkmördare har de två utmärkta studieobjekt. En av dem som inte fick årets fredspris var Cindy Sheehan. Sheehan, vars son dödades i Irak, är aktiv i den amerikanska fredsrörelsen och skapade stora rubriker då hon tältade utanför Bushs ranch i Texas som en protest mot Irak-kriget. Amerikanska och svenska medier kunde inte få nog av henne. När hon upprepade detta genom att följa efter Obama för att kräva att denne skulle hålla sitt vallöfte om slut på krigen i Irak och Afghanistan rådde medietystnad. Bush hade redan förlorat valet och då var det bäst att hålla tyst om de pågående konflikterna.
Det är nu 10 år sedan Nobels fredspris senast gick till någon som arbetat med fredsfrågor. Med dagens kommitté kan det dröja 10 år till. När tidsandan får Nobelpriskommittén att överge dagens folkmördare gör de gott i att minnas Sheehan.
-----------------------------------------
Hampus Eckerman i Radio Tuff (nr 1248) 11-25 oktober 2009
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar