Kära lyssnare!
Malmöiter, påstås det, är ena riktiga småförbrytare i trafiken. Och nog har jag rynkat pannan en och annan gång, när jag blir omkörd i hundra knyck, där det är femtio kilometer i timmen. Ibland har jag också tyckt att bilisterna nog borde blinka, när jag står i en korsning och väntar, och bilen jag väntar på plötsligt svänger in på gatan där jag snällt har väntat. Men jag har inte förfasat mig särskilt mycket, helst med tanke på att jag själv säkert begår en eller annan försyndelse i trafiken.
Men under den gångna veckan har malmöiternas envishet när det gäller deras körsätt verkligen visat sig från den fränaste sidan. I Malmös gamla stad har en gata plötsligt enkelriktats så att bussar och yrkestrafiken lättare ska komma fram. Vad gör privatbilisterna? Jo, de fortsätter oförtrutet att köra på den numera med stora skyltar enkelriktat markerade gatan. En annan gata, som har varit avstängd på grund av byggnadsarbete för den nya tunneln under Malmö, har nu äntligen öppnats för trafik igen. Men vad gör malmöiterna då? Jo, de fortsätter troget att köra den gamla omvägen och låter gatan ligga öde och tom. Ingen trafik där inte! Tala om skånsk tjurskallighet! Fast det är också en del av charmen
med skåningarna.
Några som verkligen är tjurskalliga, eller kanske hellre korkade, är våra svenska beslutsfattare. När jag 1958 blev svensk medborgare var jag verkligen stolt över att ha blivit medborgare i ett land, där det inte hade härskat krig på nästan 150 år. Jag kom från ett land, där det ett drygt årtionde tidigare hade rasat ett förödande krig. Att nu leva i ett land, där det inte fanns några ruiner, där det inte fanns några lemlästade och där det inte fanns mer än 15 miljoner fördrivna, det var för mig en oändlig lycka. Sveriges neutralitet var min stolthet.
Och nu är det slut med det. Sverige är inte längre neutralt. Vi lever i krig! Ja, kära lyssnare, det är vad vi gör. Här råder fortfarande lugn och ro, men i Afghanistan har vi soldater som dödar och dödas. Dagligen hör vi på tv och läser i tidningarna om nya förödande anslag. Och nu frågar jag er och mig: Vad gör vi egentligen i Afghanistan? Försvara vi folket eller försvarar vi amerikanska intressen? Det är dags för en ordentlig debatt i Afghanistan-frågan! Har svenska folket verkligen gett regeringen sitt mandat att kriga i ett annat land? Gör våra ministrar sig inte skyldiga till krigsförbrytelser? Åtminstone förbryter de sig mot gällande grundlag!
En krigsförbrytare som har tagit sitt ansvar och ställt sig själv till svars är den före detta bosnienserbiska presidenten Biljana Plavsic. Hon var en drivande kraft bakom den organiserade etniska rensningen av muslimer och kroater under det förhärjande kriget på Balkan 1990-talet. År 2003 dömdes hon av den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag till elva års fängelse för brott mot mänskligheten. I torsdags tog regeringen beslutet att frisläppa henne efter att hon avtjänat två tredjedelar av sitt brott.
Tyvärr, kära lyssnare, har alltför många krigsförbrytare sluppit undan rättvisan. Och varför slapp de undan rättvisan? Jo, för att de hade besegrat en av de största av alla krigsförbrytare, nämligen Hitler. Därför slapp de undan straff för sina egna illgärningar. En av de största krigsförbrytarna har dessutom senare belönats med Nobelpriset i litteratur. Det var nog för magstarkt att ge honom fredspriset. Vill vi ha ministrar som senare kommer att ställas till svars för sina krigsförbrytelser i Afghanistan? Nej och åter nej! Så därför gäller det för vår regering att ta hem våra svenska soldater så fort som möjligt. Helst före jul! Låt oss arbeta på det, kära lyssnare, hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff nr 1249
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar