SATIR: ÅNGERMANLÄNDSKA BEFRIELSEFRONTEN

SATIR: ÅNGERMANLÄNDSKA BEFRIELSEFRONTEN

Nästa månad har Radio Tuff sänts varenda vecka i 23 år. Den här veckan hörs alltså nr 1193. Sedan flera år har jag i varje sändning haft med en krönika. Det är den som hörs nu.

Innan Svenska Freds några år på 1990-talet fick en ordförande, som var så trendkänslig –eller bara historiskt okunnig?-- att han inte tålde att jag avslöjade propagandalögner från andra världskriget, skrev jag under tretton år gratiskrönikor till varje nummer i fredstidningen Pax. Sedan dess har de långt flera krönikorna här i Radio Tuff blivit min tillflykt.

För 20 år sedan förekom i varje Radio Tuff ”Expertpanelen”, ett imitationsprogram, där vi drev hejdlöst med kända svenskar. De som medverkade var Rolf Söderlind, Björn Nelehag och jag, alla med rötter i Ångermanland. Alltså bildade vi på skoj ÅBF, Ångermanländska Befrielsefronten, där dyrkan av surströmming och tunnbröd var en viktig programpunkt. Handlingsprogrammet hette ”Jävla ockupanter” och bestod av hets mot skåningar, nollåttor och andra förtryckande svenskar.

När Jugoslaviens folkgrupper drabbades av de nationalistiska lidelser som förmörkar förnuft och sans och som alltid breder ut sig i krig, denna orgie i rasism, skrev jag i Pax en ironisk krönika med rubriken ”Länge leve vårt fria Ångermanland”. Där hette det bland annat:
..............................................
”Vi i ÅBF:s hårda kärna var alla landsflyktiga, deporterade av oss själva till Stockholmstrakten. Liksom i alla passionerade relationer gav avståndet till föremålet bara extra bränsle åt glöden. Exiltyckare, från Lenin till Khomeini, har alltid förstått hemlandets bästa.

Kända landsmän fick ovetande nya roller. Gunnar Hedlund i Rådom utnämnde vi till vår Ho Chi Minh, Torbjörn Fälldin i Ramvik till vår Che Guevara. Kamrater på vänster- och högerflyglarna började då mumla om centerextremism. De tillrättavisades med att blod är tjockare än partipiss. ’Här är varken jude eller grek, bara ångermanländska patrioter’, påpekade en av våra skriftlärda.

Vi inledde en intensiv kampanj, ’Sverige ut ur Ångermanland!’ Genom att leta upp varenda historisk oförrätt dessa förbannade svenskar hade tillfogat oss förstod våra landsmän snart under vilket olidligt förtryck de hade levat i generationer.

Aktuella övergrepp belyste vi också. Hade inte arroganta svenskar rasistiskt skymfat vår etniska särart genom att i höstas visa ut oss till kyliga balkonger och blåsiga trädgårdar, när vi ville avnjuta vår nationalrätt surströmmingen! Hur ofta hade inte svenska huliganer visslat ut världens bästa ishockeylag, Modo! Till och med vår vapensköld, de tre laxarna, hånades med gemena skämt om simpor och snorgärsar!

Vid den folkomröstning som vi anordnade röstade en överväldigande majoritet frihet från Sverige. Bara några inflyttade svenskar röstade nej. Dem fråntog vi jobben med rättvise- och jämlikhetsargumenten, att de alltför länge flutit ovanpå och snyltat på vår gästfrihet. För att visa dessa femtekolonnare att de inte hörde hemma hos oss brände vi ner några av deras villor och välte deras bilar. Dessa spontana kampmetoder uppskattades speciellt av våra tonåringar, vilkas fosterländska hänförelse därmed ökade.

För att avleda uppmärksamheten från försämrad ekonomi och välfärd tvangs vi till en ytterst aktiv försvarspolitik. Våra medier, alla lika patriotiska som regeringstrogna, larmade om ett hotande tvåfrontskrig och krävde att vi i självförsvar skulle slå till först. Västerbotten, detta patetiskt platta område, erövrade vi lätt. En munsbit blev sedan Medelpad, denna kartografiska nullitet. Generande lätt lyckades vi skaffa vapen och krut, förbluffande nog från ett känt svenskt företag. Importen skedde via Iran. En vapendirektör svor i domstol på att han hade trott att Kramfors var en shiamuslimsk tempelstad, som behövde krutet för fyrverkerier till ayatollans ära."
....................................................................
Ja, det där var delar av ett försök att 1992 vara ironisk över den ödesdigra galenskap, som då krigiskt började slita sönder Jugoslavien.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1193) 2008-07-13