TRÄDGÅRDAR, SPRÅKINNOVATIONER, MANDELA
Kära lyssnare,
Visst är det skönt att komma hem efter en semester? Plötsligt ser man sin omgivning med nya ögon, och allt det man har funderat på att göra känns rätt. Själv har jag planterat nya blommor på balkongen och äntligen köpt de lampor jag funderat på ett helt år. Men jag har också hunnit upptäcka nya platser här i Skåne och utvidgat mina upptäcktsfärder. Jag förvånas ständigt över den mångfald av intryck som strömmar över mig. Mest imponeras jag dock av den frodiga växtligheten med alla ljuvliga stockrosor på första plats. En av platserna jag har besökt i sommar är Norrvikens trädgårdar strax väster om Båstad. Rudolf Abelin, grundaren, hade redan vid slutet av 1800-talet anlagt en trädgård vid Bråviken utanför Norrköping. Järnvägen som anlades vid den tiden omintetgjorde dock hans vidare planer, och så förlades Abelins Norrviken till Båstad. Nu kan vi härnere tack och lov njuta av hans trädgårdskonst. Och vilken konst! Kom ner och njut ni också!
Medan jag var på semester hörde ni en av vår programledares utmärkta krönikor, nämligen den som handlade om den förtäckta rasismen mot tyskarna. Det är märkligt hur den sortens rasism som Åke Sandin påtalade kan pågå i svensk press utan att allmänheten reagerar. Själv gick jag i taket, när jag bland all reklam som låg och väntade på mig, hittade ett blad som gjorde reklam för bland annat kylskåp. Företaget Bosch, som ju från början är ett tyskt företag, trampar på i samma rasistiska spår. Med ett litet elakt uttryck vill jag påstå att de kackar i eget bo. På framsidan av bladet sitter en mycket fet man i en solstol och flinar ett fånigt leende medan han håller i ett metspö. På metspöet hänger ett flöte och en korv. Mannen i fråga är iklädd en urlarvig blommig skjorta, kortbyxor och knästrumpor, det vill säga en förlöjligande variant av tyskarnas sommarklädsel. I en pratbubbla över hans huvud står med hänsyftning på kylskåpets pris förmodar jag: ”Scheissbilliga sommarpriser.”
Det låter grinigt, men jag påstår att detta är ett av de många tillfällen, där man förlöjligar tyskar och deras vanor på ett sätt som man aldrig skulle göra med varken amerikaner, engelsmän eller andra nationer. Men jag ger igen med råge! Från och med nu kommer jag idogt att använda orden ”bosch” eller ”boschigt” varje gång jag egentligen vill säga skit eller skitigt. Det tål företaget! Och det ger mig en liten gottgörelse.
Men nu slutar jag att gnälla för att istället ägna mig åt hylla en av mina få idoler, nämligen Nelson Mandela som i veckan har fyllt 90 år. Tänk att en människa som har suttit fängslad och plågats för sina åsikter i 18 år kan vara så förlåtande och full av medmänsklighet och kärlek! Måtte han få leva ytterligare i många år för att sprida sina ljusa tankar över en kontinent som lider av så svåra och mörka sår. Så länge sådana människor som Nelson Mandela finns, så länge finns det hopp om mänskligheten!
Er, kära lyssnare, önskar jag fortsatt ljusa sommardagar med härliga bad i Öringesjön och vid Sandholmarna hälsar från Limhamn
Marianne Stalbohm-Stieger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar