HELLA OCH BILJANA, TVÅ FÄNGSLA(N)DE KVINNOR

I vintras berättade Seppo Isotalo här i Radio Tuff om Hella Wuolijoki. Hennes dotterson, förre socialdemokratiske utrikesministern Erkki Tuomioja, hade skrivit en bok om henne med titeln ”Ett stänk av rött”.

Hella (1886-1954) föddes i Estland, flyttade i unga år till Finland. Där gjorde hon karriär på olika områden, först som framgångsrik affärskvinna, sedan som uppburen författare och dramatiker. Det är svårt att klämma in henne i något enkelt fack, så mångsidig eller motsägelsefull var hon. Kapitalist och godsägare men samtidigt socialist, ja ”stalinist” ansåg hennes vedersakare. På sitt gods Marlebäck tog hon 1940 emot den landsflyktige Bertolt Brecht, som fick hjälp av Hella att skriva sin kända pjäs ”Herr Puntila och hans dräng Matti”.

1943 var Finland sedan två år i krig med Sovjetunionen. Det året höll på att bli Hellas sista. Hon dömdes för landsförräderi, vilket i krig brukar leda till avrättning. Och det var ytterst nära, men en oenig domstol dömde henne i stället till livstid. Det som hade hänt var att ryssarna lät en fallskärmshoppande kvinnlig agent söka upp Hella, som dessutom mottog pengar från fienden.
x x x x
I Hinsebergs kvinnofängelse sitter sedan fem år Biljana Plavsic. Där är hon bland mörderskor, knarklangerskor och andra tuffa brudar en unik intern, dömd för ”brott mot mänskligheten”. Och hon är mycket äldre än sina medfångar. Den här veckan fyller hon 78. Hon dömdes till 11 års fängelse, vilket i hennes ålder förefaller liktydigt med livstid.

Biljana var under många år en framstående professor i biologi vid universitetet i Sarajevo. Med sina hundratals vetenskapliga verk var hon respekterad också internationellt. När inbördeskrigen i forna Jugoslavien började greps också hon av de nationalistiska lidelserna, som så starkt drabbade olika folkgrupper. Hennes politiska karriär hade sin höjdpunkt 1996-1998, då hon var president i den bosnienserbiska republiken (Republica Srpska).

2001 överlämnade hon sig till Haagdomstolen (ICTY). Först förklarade hon sig oskyldig. Men sedan medgav hon till mångas förvåning att hon som ledande politiker måste betraktas som ansvarig för krigsförbrytelser. Att också serber hade begått sådana förklarade hon med att de inte ville bli offer igen och denna fixering gjorde att de tillät sig att själva bli förövare. Hon tillstod att föreställningen om självförsvar inte är någon ursäkt för krigsförbrytelser. Och hon sade: ”Jag hoppas att det kan hjälpa muslimernas, kroaternas och serbernas oskyldiga offer att inte låta sig behärskas av bitterhet, vilket ofta vänds i hat och till sist blir självdestruktivt."
x x x x
Tillbaka till Finland på 1940-talet. Den livstidsdömda Hella Wuolijoki behövde bara skaka galler i 16 månader. 1944 var det klart att Finland tillhörde förlorarna i kriget och fred slöts med ryssarna. Det innebar landavträdelser och andra eftergifter för segrarnas krav. Alltså frigavs Hella, medan de så kallade krigsansvariga, däribland presidenten Risto Ryti och den ledande socialdemokraten Väinö Tanner, dömdes till mångåriga fängelsestraff, låt vara avkortade efter tre, fyra år.

Värre är det för den gamla serbiska damen på Hinseberg. Biljana Plavsics mentala och fysiska hälsa bryts ner alltmer. Förra året avslog den svenska regeringen hennes nådeansökan. Nu har hon återkommit med en ny.

Jag har ingen möjlighet att intervjua de firade politiker i Vita huset och på 10 Downing Street om att de under senaste decenniet startat flera folkrättsvidriga krig med hundratusentals, ja kanske miljontals oskyldiga offer. De vill nog inte påminnas om att deras länder 1946 hängde den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop för ”brott mot freden, det vill säga just anfallskrig.

Men kanske borde jag åka till Hinseberg och intervjua Biljana Plavsic. Jag har ju en viss erfarenhet av fängelser, Redan som ung student spelade jag fotboll i Stockholms högskolas lag mot internerna på fångvårdsanstalten Hall. Som vapenvägrande sergeant tillbringade jag 1959 en intressant månad på Bogesund bland rattfyllon och ungdomsbrottslingar. Och med mikrofonen har jag bland annat besökt fängelserna i Österåker och Huddinge, där jag intervjuat grova brottslingar. Hinseberg vore en ny erfarenhet.
----------------------------------------------------------------------
Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1192) 2008-07-06