( med mottot: Hellre tända ljus än att bara förbanna mörkret.)
....till de fyra modiga irakiska kvinnor som sköter det barnboksbibliotek som Svensk-Irakiska SolidaritetsKommittén med visst (blygsamt) stöd från Tuff upprättat i det dagligen våldsdrabbade Bagdad. Senare i Radio Tuff berättar Anita Lilburn om denna ljusglimt i mörkret.
....till gandhianen Jan Viklund, som flitigt informerat om firandet i Indien av 100-årsminnet av starten för Satyagraha, Gandhis ickevåldskamp. Från 52 länder kom statschefer, ministrar, fredspristagare (t ex senaste mottagaren av Nobels fredspris Mohammad Yunus) och många andra till Indien. Sverige representerades av näringsminister Maud Olofsson. Men Viklund påpekar att i den svenska regeringens pressmeddelande nämns bara hennes möte med Indiens näringsliv och vapenimportörer, inte ickevåldskonferensen. Han sammanfattar:
”Andra tongångar hade det säkert varit om hon fått följa med sin idol Fuglesang upp i tyngdlöshet. För så vist är ju det beskaffat: Visioner om att vi alla skola emigrera till Mars är djärvt nytänkande och accepterat. Vi andra som i likhet med dr. Yunus vill avskaffa fattigdom, girighet, krig och miljöförstöring är hopplöst bakåtsträvande idealister”.
....till Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas som kommenterar förra veckans tuffkrönika om religion och krig och där det talades om den ’pånyttfött kristne’ George W Bush:
”USA:s president har inget att göra med sann kristendom. Hans anspråk i detta fall är ingenting annat än hyckleri och snarast en perversion. På ett sätt är han inte bättre än Saddam, för hans ledarskap har vållat mera problem för världen och för oskyldiga människor än det har löst. USA har kanske skapat mera rikedomar och materialistisk välmåga i Amerika men det är till priset av fred och välstånd för människor i utvecklingsländerna. Till och med Indien och Pakistan är fattigare på grund av den amerikanska inblandningen. Det betyder inte att andra länder är utan skuld”
....till den svenske generalkonsuln i Istanbul, islamkännaren Ingmar Karlsson, som i Aftonbladet (30/1) skriver under rubriken ”Hans död tände hoppet” Det gäller den i Turkiet mördade journalisten Hrant Dink. Karlsson påpekar:
”Hrant Dink var både en sann turkisk och en sann armenisk patriot. Han fick därför kritik från två håll. Turkiska nationalister attackerade honom för hans krav på att turkarna skulle göra upp med sin egen historia och för nationalister i den armeniska diasporan var han en quisling på grund av sina vädjanden att armenierna skulle se framåt och inte göra hatet mot allt turkiskt till en del av sin identitet (....) I sin envetna kamp lyckades Hrant Dink och många andra flytta gränserna och gradvis luckrades de tabun som rått i diskussionen om den armeniska frågan upp. Böcker om den armeniska tragedin säljs nu öppet i bokhandlarna även om ordet folkmord förekommer i titeln.”
Den märkliga paragraf 301 i turkisk lag är i gungning, menar Ingmar Karlsson. Enligt den kan man straffas för att ha kränkt turkiskheten, till exempel genom att tala öppet om massmordet på armenier under första världskriget. Karlsson visar att Hrant Dink var en äkta demokrat och värnare av yttrandefriheten:
”Beslutet i den franska nationalförsamlingen den 12 oktober 2006 som gör det straffbart att hävda att massakrerna under det första världskriget inte var ett folkmord, förde tillbaka utvecklingen till ruta ett. I ett läge när upprördheten redan är stor över EU:s agerande mot Turkiet gjorde denna inskränkning av det fria ordet och principen att politiker och inte historiker skall skriva historien det svårt för att inte säga omöjligt för den turkiska regeringen att ge efter för EU:s krav på att 301 skall avskaffas.Hrant Dink sparade inte på sin kritik mot det franska beslutet. Han sade sig vara beredd att åka till Paris för att offentligt förneka att den armeniska tragedin under första världskriget var ett folkmord, för att se vad som då händer med honom som turkisk armenier.”
Så talar en äkta anhängare av yttrandefriheten, den som skandalöst nog i vissa känsliga historiska frågor har kriminaliserats i flera europeiska länder, ja inflytelserika mörkmän och etnocentriker vill utvidga dessa kränkningar av demokratiska rättigheter till hela EU. Amnesty tycks tiga eller har vi missat deras upprörda protester?
....till Roland von Malmborg, som i radioprogrammet ”Ring P 1” (2/2) kommenterade uppgifterna att ett par svenska pass hade hittats i Somalia i det område som amerikanskt flyg fåfängt bombade i tron att där fanns terrorister. Han påpekade att hundratals somaliska bönder eller herdar hade dödats och att dessa svensk-somalier ju bara kunde ha varit på besök hos sina släktingar och inte alls varit islamska soldater.
....till Bulletin of the Atomic Scientists, som nu flyttat visarna på sin ”domedagsklocka” från sju minuter i tolv till fem minuter före midnatt. De menar att det globala kärnvapenhotet består och att klimathotet ökar. De uppmanar oss att som världsmedborgare förpassa kärnvapnen till historiens skräphög och att förhindra klimatförsämringarna.
....till den israeliska författaren Susan Nathan, som inleder en artikel i Aftonbladet (31/1) så här:
”Häromveckan var jag ute och åt middag i Tel Aviv med några vänsterradikala vänner vars son har suttit i fängelse i två år på grund av vägran att göra militärtjänst på de ockuperade områdena. Det är ungefär så långt ut på vänsterkanten som man kan komma i det israeliska samhället. Under kvällens lopp diskuterade vi hur vi skulle kunna uppmuntra andra israeler att engagera sig i icke-våldsmotstånd, i Mahatma Gandhis och Martin Luther Kings tradition.”
....till FN-veteranen, tysken Hans Christoph von Sponeck, som i veckotidningen Zeit-Fragen ”för meningsutbyte, etik och ansvar” nr 51/2006 (återgivet på engelska i Jan Öbergs TFF) skriver under följande rubriker:
”500 multimiljardärer har mera kapital än andra 460 000 000 människor.”
”Nya allianser mot den västliga dubbelmoralen”
”Icke-spridningen av kärnvapen måste gälla alla”
Sponeck, som på 1990-talet avgick som FN-representant i Irak i protest mot att sanktionerna då dödade hundratusentals irakiska barn och andra civila, menar att bara en minoritet av världens befolkning har gynnats av den snabba globaliseringen, medan många hundra miljoner människor ännu lever under tio kronor per dag. För vissa länder är det helt okej att ha kärnvapen och att utveckla nya, medan vi i vår flagranta dubbelmoral fördömer andra som kanske vill skaffa dem.
....till den gotländske Peter Pettersson som fortsätter att skriva aforismer, kallade persiflager:
”Socialdemokraterna tycks nu måna om Sahlin”
”Man tager vad man haver, sa Bush, och skickade i stället 20 000 nya soldater till Irak”
....till vänner till Marianne Stieger, som i torsdags fyllde jämt, och de som ville hylla henne därför till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 – 2, satte in ett par tusen kronor. Det blir åtskilliga nya böcker i ”Robert Library” i en av Tuff-skolorna i Indien. Detta skolbibliotek tillkom efter Robert Stiegers bortgång, när hans vänner hedrade denne krigsveterans och fredsaktivists minne genom att finansiera ett indiskt bibliotek, som nu bär hans namn.
....till Sveriges Televisions Kunskapskanalen, som uppmärksammat de många intervjuerna på Tyresöradion med många hundra utomlandsfödda från massor av olika länder. Därför bjöd de i måndags (29/1) ner Eva Onegård från Björkbacken i Tyresö till Göteborg och intervjuade henne om hur hon som 15-årig tyska i Hinterpommern under ett års helvete utsattes för hemska övergrepp från de segrande soldaterna. Inslaget visas på Kvinnodagen den 8 mars
....till de tuff-aktivister, som i tisdags (30/1) fixade ett utskick till alla medlemmar. Det innehöll Tuff-bladet och ett kalendarium med sju olika tuff-arrangemang under februari-mars. Det närmaste är Agneta Josephson, som i Föreningsgården berättar om Forumteater och visar en kortfilm om hur denna teaterform används av de förtryckta i Indien. Onsdag 7 feb kl 19. Kalendarium och Tuff-bladet finns på www.tuff.fred.se
....till dem som i fyra timmar fanns vid Tuffs bokbord i Tyresö centrum i går. Särskilt Eva Ehrstedt utmärkte sig genom aktiv och social förmåga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar