Hej alla lyssnare,
Från det regniga Cairns i Australien har jag nu flugit till det soliga Bali i Indonesien. Min sista helg i Australien visade sig ha fler komplikationer än jag hade räknat med. Först försvann min nyinköpta dykdator på den dykbåt som den för första gången användes. Sen slutade min kamera plötsligt att fungera under vattnet under det andra dyket, vilket gjorde att resten av dyken fick förbli ofotograferade. Detta är naturligtvis synd eftersom Australiens stora barriärrev är ett av världens vackraste dykplatser med underbara undervattenskoraller.
Väl i land kunde jag konstatera att min kamera inte fungerade med helt nyuppladdade batterier. Eftersom jag skulle lämna landet inom två dagar fanns det ingen chans att utnyttja garantin, vilket tyvärr endast lämnade inköpande av ny kamera som möjlighet. Nåväl, dagen efter gick jag och köpte en ny kamera av samma modell, dock lite billigare. Tillbaka på mitt rum testade jag batterierna från min nya kamera i den gamla - och den visade sig fungera! Det vara bara laddaren som var trasig. Tyvärr kunde jag inte lämna tillbaka den nya kameran, eftersom affären hade hunnit stänga och mitt plan skulle gå tidigt morgonen efter.
Dessa händelser var förstås irriterande, men betydligt allvarligare var det som hände morgonen efter. Klockan fem på morgonen släpade jag mig upp från sängen för att snabbt hinna duscha och borsta tänderna innan min taxi till flygplatsen skulle gå. Efter uträttat värv i vandrarhemmets gemensamma faciliteter återvände jag till mitt rum för att konstatera att jag lyckats låsa in nycklarna tillsammans med mitt bagage. Katastrof! Jag stod nu iklädd endast ett par badshorts utanför mitt rum, 20 minuter innan min taxi skulle ta mig till flygplatsen. Jag sprang fort ner till receptionen för att konstatera att den var stängd och avspärrad med en gallergrind. Samtidigt lyckades jag stänga dörren till själva sovlokalerna och var nu instängd vid receptionen med enda utväg direkt till gatan. En liten papperslapp gav mig dock mer hopp. Där stod det att en nattvakt fanns vid vandrarhemmet nästintill.
Väl ute på gatan kunde jag konstatera att det visserligen fanns ett annat vandrarhem, men att det var lika stängt och tillbommat som mitt, inte en vakt i närheten. Med hjälp av de butter receptionist i ett hotell intill lyckades jag få tag på ett telefonnummer till vakten, men hur mycket jag än ringde fick jag inget svar. Det var nu endast 15 minuter kvar innan min taxi skulle avgå.
Den vänliga kebab-ägaren intill mitt vandrarhem lyckades få in mig till mitt vandrarhems sovsalar via sin egen köksingång. Jag var nu tillbaka på ruta ett, stod utanför min dörr utan något sätt att komma in. Vid närmare inspektion kunde jag se att mina nycklar låg på bordet ca. 1 meter innanför dörren. Vid dörrens vänstra sida fanns ett öppet gallerfönster för ventilation. Via experimenterande med en byggnadspinne, en diskborste, två kinesiska ätpinnar och en slev lyckades jag först peta ned nycklarna på golvet för att sedan manövrera dem till fönstrets öppning där jag kunde gripa dem med fingrarna. 5 minuter innan taxins avgång var jag inne på mitt rum och ytterligare fem minuter senare var jag påklädd, färdigpackad och väntande på gatan lagom till taxins ankomst.
Resan därefter till Bali var helt oproblematisk. Här på Bali är det annars varmt och soligt, ca. 35 graders värme, och tämligen få turister vilket gjort att många priser nu ligger på ca. hälften av de vanliga. De oväder som drabbat Jakarta har inte på något sätt stört Bali. Jakarta är ju ett extremfall, byggt på lågslätt, med två meters nederbörd varje år samt 13 floder som går genom staden. Översvämningar sker där varje år, med en riktigt stor ungefär vart femte år.
En glad överraskning här är annars den indonesiska tidningen Jakarta Post. Tidningen har utmärkt utlandsbevakning utan det anglofila innehåll som tidningarna i väst tycks lida av. Här får man reda på uttalanden och ståndpunkter inte bara från USA och England, utan också från Kina, Australien, Japan, Iran och flera länder, alla vilka tillskrivs samma vikt, oavsett befolkning och ekonomisk makt. Överlag känns det som om de svenska tidningarna har mycket att lära sig av Indonesien.
---------------------------------------------------------------------------------------
Hampus Eckerman för Tyresö U-lands och FredsFörenings Radio Tuff 2007-02-11.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar